Du är på Convoco's hemsida


MH-diagram på ett annat sätt
Nu kan man göra diagram på många olika sätt och man väljer diagram för det syfte man gör diagrammet. Spindeldiagrammen ger en bra överskådlighet och ger god möjlighet att jämföra många hundar.
Diagram där även små skillnader syns tydligt, som är fallet med MH-diagrammen, har sin givna plats i vissa sammanhang, i vetenskapliga sammanhang är det nödvändigt med noggrannhet vad gäller detaljer, att skillnader syns tydligt, och i avelssammanhang handlar det om att kunna utnyttja små skillnader för att stegvis förbättra en ras. Men om man vill ha en övegripande bild av hur skillnaderna i testsituationerna, mellan exempelvis långhårscollien och de andra bruksraserna, i genomsnitt ser ut, kan nedanstående diagram kanske vara mer klargörande. Det visar kort och gott hur bedömingarna ser ut i raka siffror. I det här diagrammet innebär varje cirkel från mittpunkten (som är 0) och utåt ett poäng, från 1-5, alltså de verkliga poäng som raserna fått i genomsnitt. Diagrammet är därmed betydligt grövre än det vanliga MH-diagrammet och ger inte lika exakt information om varje moment.

Spindeldiagram

Varning: Jag blev själv odentligt överraskad när jag fick fram det här diagrammet. Skillnaderna mellan collien och genomsnittet för bruksraserna ser ju fortfarande inte bra ut för colliens del men det här diagrammet ger inte samma katastrofala intryck av rasen som det vanliga MH-diagrammet gör om man bara slänger en blick på det, tolkar det intuitivt och utan att analysera det noga, då man kanske inte ser vad diagrammet i själva verket säger. Det raka diagrammet ovan visar i alla fall att collien inte ligger på "ingenting" i något moment som det vanliga MH-diagrammet ger intryck av om man inte tänker igenom vad det säger.
Men, och detta är viktigt, ett helt steg, ja till och med ett halvt sådant, i bedömningen innebär en stor skillnad i verkliga beteenden. Collien i genomsnitt är märkbart räddare än andra raser, har svårare för att avreagera och är betydligt mindre aktiva och mer svårmotiverade för bruksarbete än andra bruksraser är genomsnittligt, men det är lika viktigt att veta att det finns collies som är mycket bättre än genomsnittet för rasen som vi kan se längst ner på sidan "Om Collies MH".

Har man bruksarbetat med hundar av många olika raser, som jag har gjort de senaste 25 åren (även om jag inte har tävlat så aktivt de senaste 12-15 åren), är man beredd att säga att MH-testen snarare förskönar collien i jämförelse, än gör ner den. Så mäter exempelvis inte MH-testet samarbetsvillighet, dresserbarhet och just på den punkten brister collien allvarligt när man tränar den för bruksarbete. Det brukar av många collieägare beskrivas som att "min collie tycker inte det är roligt med lydnadsträning/spårträning" etc. Detta innebär i praktiken att hunden inte har lust att göra sådant tillsammans med ägaren som ägaren styr över. Den vill bara göra det den själv har lust till. En brukshund måste vilja samverka med sin förare om uppgifter som föraren bestämmer om. Det är bruksrasernas samarbetsvilja som har gjort dem till så populära familjehundar. Dessvärre håller flera bruksraser just därför på att förlora just dessa egenskaper. De avlas numer inte på goda bruksegenskaper utan på utställningsmeriter, vilket är rent förödande i det långa loppet, vad gäller mentaliteten.
Det raka diagrammet ger inga skäl för att anse att allting i collierasen är bra som det är alltså. Situationen blir nämligen inte roligare om man jämför collien med några av de raser i sällskapshundsgruppen som det också finns MH-data om.

Nedan har jag jämfört collien med flera andra sällskapshundraser (och undvikit de tuffare raserna, av terriertyp), och även i jämförelse med dessa sällskapshundsraser är collien sämre mentalt, genomsnittligt. Att ta collien ur bruksgruppen, som många uppfödare önskar, och sedan vara nöjd med rasen, är alltså ingen utväg. Colliens mentalitet måste förbättras för att den inte snart ska hamna i den situationen att ingen vill ha en collie ens som sällskapshund.
Collien är, som synes nedan, alltså räddare i det mesta, än samtliga dessa sällskapshunsraser. Då är det riktigt illa! Endast Shipperken är något mindre aktiv än collien dessutom. Att whippet ser svagare ut än de andra hundarna beror på att det står treor runt ringen, vilket beror på att den i ett par egenskaper, 3a2 och 3b2 avviker så kraftigt från collien att jag var tvungen att gå upp till en skillnad på 0,6 mellan stegen här, vilket egentligen var lite för lite det också. I annat fall hade den sett mycket mindre rädd ut än collien. Runt Shipperken står ettor så här ser skillnaderna större ut, relativt skillnaderna mot de andra raserna. I verkligheten är det ungefär samma skillnader vad gäller rädslereaktionerna.

Spindeldiagram Spindeldiagram
Spindeldiagram Spindeldiagram


Vad många collieuppfödare faktiskt gör
Om man undersöker saken visar det sig att alldeles för många uppfödare konsekvent och systematiskt avlar på collies som ligger klart sämre än rasgenomsnittet vad gäller rädslereaktioner. Per-Erik Sundgren kollade igenom och mejlade mig en del MH-data vad gällde collies. Han fann att inte en enda hane med bedömning under 3 för rädslor, hade gått i aveln (han skriver: "Tyvärr finns det inga föräldradjur med värden lägre än 3 att granska avkomma efter."), trots att det fanns en hel del sådana collies i materialet. Uppfödare undviker alltså systematiskt de orädda individerna i sin uppfödning.!! Däremot fann han snabbt 40 hundar med bedömningen 5 på rädsla, den sämsta möjliga reaktionen, som hade gått i avel!.

När så många uppfödare förfar på det sättet är det inte konstigt att det ser ut som det gör och man kommer, generation för generation, att försämra rasen ännu mer. Mentala egenskaper, och framför allt rädslor, är starkt ärftliga, omkring 70% bestäms av det genetiska arvet. (Rättelse 2/3 2008: Har lyssnat på Kent Svartberg idag och fått veta att med flera undersökningar har man nedvärderat arvbarheten vad gäller rädslor. Den torde snarare ligga någonstans mellan 20-40%, men även 20% är väldigt mycket vad gäller möjligheten att påverka egenskapen i aveln.) Ska det vara ett mål att sträva efter, att collien blir den mentalt sämsta av sällskaspshundraserna också?

"Det ska vara frivilligt att testa hundar" menar somliga och alltför många collieuppfödare, men det har tydligen inte fungerat och att föda upp hundar är inte en privat syssla som ingen annan har något med att göra. Det är en kollektiv uppgift där man som uppfödare har ansvar inför sina valpköpare, som drabbas när de får mentalt svaga hundar, mot hundarna man föder upp, som mår dåligt om de blir rädda eller oroade för allting och mot andra uppfödare av rasen, eftersom alla upfödare är beroende av vad alla andra uppfödare gör och ingen uppfödare ensam kan avla fram starka hundar. Uppfödare måste dra åt samma håll för att nå resultat och colliens mentalitet måste förbättras om rasen inte snabbt ska degenerera till att bli den mentalt svagaste av alla våra hundraser!

Det är dags nu, när vi har ett test som fungerar (även om det inte är perfekt), att alla uppfödare tar sitt ansvar för att förbättra colliens mentalitet och temperement och att ingen uppfödare fortsätter att ursäkta och bortförklara de svagheter deras avelshundar visar på MH-testen eller till vardags.

COLLIEVALPKÖPARE - STÄLL KRAV PÅ ERA UPPFÖDARE, KÖP BARA VALP AV DE UPPFÖDARE SOM ENDAST ANVÄNDER STABILA COLLIES I AVELN !
Man ska se till att inte köpa valpar efter hundar som på rädslesidan har sämre resultat än rasens genomsnitt. Du kan kontrollera den saken på SKK Hunddata. Helst ska föräldrarna ha lite bättre resultat där, för att rasen så småningom ska bli bättre som helhet. Använd konsumentmakten att påverka rasens utveckling i rätt riktning.


Här finner du diagram att själv fylla i,
om du inte har datorprogram att göra diagram med


Till toppen


Tillbaka till förra sidan



Sidan uppdaterad 21/11 2004

Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.