Du är på Convoco's hemsida

logo
Gemdales All of Me (Jazza)
1994 - 2005

CRD, BoK, godkänd lägre klass spår
samt 3 utställningscert
e. Korad, tjänstehund, Bch Almond's Hardworking Hero (Gaston)
u. S Lch, Bch, Uch, tjänstehund, Smooth in My Mind of Torrosly (Wilma)

Foto
Jazza, 1 år

Eftersom det cirkulerar underliga och felaktiga rykten om mitt förhållande till Jazza, vill jag här lägga in en sida om henne också och ge min version av henne och vårt sjuåriga liv tillsammans.

Jazza kom till oss som åtta veckors valp, mitt i vintern och efter en gastkramande bilresa i blixthalka. Jag beställde henne, trots att hennes mamma reagerade med rädsla inför mig, alltså mot allt förnuft.
Jazza blev rädd för husse första dagen då han kom hem från arbetet, och hon fortsatte att vara rejält rädd för alla som kom på besök. När hon blev äldre betedde hon sig synnerligen otrevligt så fort någon främmande besökte oss och jag vågade aldrig ha henne tillsammans med barn eftersom hon var mycket rädd för sådana och jag aldrig litade på henne i det fallet. Fick vi besök av familjer med barn tvingades jag alltså stänga in henne i ett annat rum.

För övrigt var hon fantastisk. Den roligaste hund man kan tänka sig att träna och hon var en otroligt bra spårhund, en underbart gullig hund i familjen och dessutom full av liv och livsglädje och inte nog med det, hon var absolut och bombskottfast. Dessutom var hon vacker också, sånär som på en för klen underkäke hade hon allt man kunde begära exteriört, bland annat rörde hon sig gudomligt. Jag njöt av att se henne röra sig.

Jag bara älskade henne trots hennes otrevliga beteenden mot våra vänner och besökande, och trots att det senare visade sig att hon inte klarade av brukstävlingar. Främmande människor som stod och stirrade på henne i kombination med mattes tävlingsnerver blev för mycket för henne. Hon, som hemma var fantastiskt duktig, klarade inte av någonting så fort hon kom till främmande platser och där det fanns främmande människor.

Jag bestämde mig efter ett flertal försök att tävla med henne, där hon pga tur lyckades bli godkänt i lägre klass spår till slut, att inte tävla vidare med henne. Därmed kom hon att bli familjehund och det var gott och väl en tid. Så småningom började hon emellertid slåss i hundflocken hemma, som då bestod av Trolla och Trollas dotter Trissa, ett år yngre än Jazza.

Efter några år orkade jag inte med detta längre och eftersom jag ämnade behålla en ny långhårsvalp och inte ville att denna skulle lära sig Jazzas otrevliga sätt mot besökare, försökte jag placera om henne, utan att lyckas. Det är inte så lätt att placera om en hund som är rädd för folk och som man inte kan lita på tillsammans med barn.
Då hjälpte hennes uppfödare mig att hitta en ny ägare, vilket jag är henne mycket tacksam för, eftersom jag hade börjat fundera på om jag skulle bli tvungen att ta bort Jazza.
Således flyttade Jazza, efter sju år hos oss, till ett nytt hem, till ett par som som blev mycket förtjusta i henne och där hon blev ensamhund och fick det mycket bra. Det är jag innerligt glad för eftersom jag inte tycker att man ska ta bort hundar i sina bästa år och eftersom jag ändå var väldigt förtjust i Jazza.
Tyvärr drabbades hon av sköldkörtelproblem något år efter omplaceringen, men medicinering mot denna sjukdom är ju tämligen enkel och billig så hon levde gott tillsammans med sin nya familj i fyra år och fick vara centrum i deras liv, precis det liv man önskar alla hundar.

Avslutningsvis vill jag säga att jag aldrig har talat om Jazza som en "risig collie", som somliga har hört att jag skulle ha gjort. Hon var inte rätt och slätt "risig", tvärtom hade hon allt, vilket jag alltid betonat och betonade även när hon bodde hos oss - utom förtroendet för folk, en egenskap som dock är mycket viktig, både för sällskapshundar och för brukshundar.
Jag tänker dock fortfarande på henne med saknad för hon var min ögonsten och min träningsglädje under sju år.

När jag igår, 1/12 2005, fick besked om att hon fick somna in för en vecka sedan på grund av en cancersjukdom, kändes det mycket sorgligt. Hon blev 11 år, och man hade ju önskat henne, och hennes matte och husse ett par år till tillsammans. Så tack Elisabeth och Tom att ni tog väl hand om Jazza.

Till toppen


Nästa sida: Trissa


Sidan utlagd 7/12 2004
Uppdaterad 28/5 2006

Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.