Allmänt
Det första som slår en när man studerar spindeldiagrammen nedan är förstås långhårscolliens ledsamma profil. På aktivitetssidan i diagrammet (de gröna områdena färgerna är ditlagda av mig för att underlätta tolkningen av diagrammen) är det nästan tomt. Genomsnittligt saknar långhårscollien nyfikenhet, den vill inte eller vågar inte vara aktiv och den har ingen utpräglad leklust.
På rädslesidan, (de röda partierna) däremot, har collien mycket mer. Här visar den sig genomsnittligt reagera med kraftigare rädslereaktioner än andra raser. Långhårscollien skiljer sig så markant från övriga raser att det inte går att bortförklara dessa reaktioner som enbart resultat av miljöpåverkan.
Nu förhåller det sig visserligen också så att valpar mycket snabbt och lätt lär in rädslereaktioner eftersom en sådan inlärning är livsviktig för vilda hunddjur och det kan inte helt uteslutas att collieägare, i högre utsträckning än andra hundägare, ömkar och sjåpar sina valpar när dessa visar sig lite skeptiska till, eller reagerar med rädsla inför något nytt i omgivningen. Men detta kan knappast vara hela förklaringen eftersom man inte börjar sjåpa och ömka en hund eller valp som inte uppvisar några rädslereaktioner utan som möter omgivningen på ett nyfiket och förtroendefullt sätt. Man kommer som hundägare helt enkelt inte på idén att börja tycka synd om sin valp, eller tala till den i ömkande tonfall om den inte blir rädd för något.
Vi kan troligen ändå anta att diagrammen också i viss mån avspeglar valpmiljöer som tenderar att förstärka ett nedärvt påbrå vad gäller rädslereaktioner, vilket dock inte kan bortförklara hela den bedrövliga bild som colliediagrammen över MH-resultaten ger.
Diagrammen nedan är hämtade från Per-Erik Sundgrens sida,
GENETIKA. Gå gärna dit och titta efersom sidan innehåller mycket intressant information om avel och genetik. Man har också möjlighet att ställa frågor till P-E Sundgren och få dem besvarade på sidan.
Jag har färgat den yttre ringen så att de röda fälten är de som man inte vill ha så mycket av, medan de gröna är de som man vill ha mer av, dock inte hur mycket eller hur lite som helst förstås.
OBS: De två följande diagrammen jämför collies med andra bruksraser. Den mörka större ringen som finns mitt i dessa diagram representerar genomsnittet för alla bruksraserna. De taggiga röda områdena representerar colliens reaktioner.
Hur tolka diagrammet?
Ju närmare mitten i ringen en reaktion ligger, ju mindre har rasen (eller en enskild hund om det är ett diagram för en sådan) reagerat i testet. Ju längre ut från centrum ju mer reaktioner har hundarna visat. Dessutom jämför man rasen (ovan långhårscollien överst och under korthårscollien) med genomsnittet för samtliga bruksraser, som representeras av den svarta ringen mitt i diagrammet. Innanför denna ring har raserna reagerat mindre än brukraserna i genomsnitt, utanför ringen har de reagerat kraftigare/mer.
På höger sida i diagrammet har vi i princip lek-och nyfikenhetsbeteenden, på vänster sida reaktioner inför hot och plötsliga överraskningar. Vi vill alltså, något förenklat, ha mer på högersidan än på vänstersidan eftersom vi vill ha livsglada hundar som inte är rädda för allting.
Till toppen
Jämför collienas diagram med diagrammen
för några andra bruksraser.
När vi jämför de här diagrammen, som är direkt jämförbara och som alla är diagram över vallhundsraser, ser vi en mycket stor skillnad mellan raserna. Det håller alltså inte att hävda att långhårscollien inte ska vara som andra hundar, eller ska vara räddare, för att den är en vallhundsras, som många långhårsuppfödare gärna hävdar, eftersom de andra vallhundsraserna har helt andra profiler med mycket mer aktivitetslust och framåtanda och mycket mindre av rädslereaktioner, och dessa andra raser är mycket mer utpräglade vallhundsraser än långhårscollien.
Vad värre, det senaste diagrammet, från början av maj 2004, visar en ännu något svagare långhårscollie än det tidigare, med färre hundar testade collies, gjorde. Det var kanske att vänta med tanke på att de första som testade sina collies var uppfödare som varit mer intresserade av mentaliteten och som velat verka för stärkande av densamma. När sedan alla uppfödare tvingas MH-testa, för att få registrera valpar, kommer även de hundar till test vars uppfödare under alla år kämpat emot alla obligatoriska test av colliens mentalitet och som inte anser att mentaliteten är något problem i rasen.
Det är också dystert att behöva konstatera att korthårscolliens spindel blivit mer lik långhårscolliens, med fler hundar testade. Det hade jag inte väntat mig.
Allt är dock inte nattsvart. Det finns förvisso mentalt stabila collies också och det finns flera uppfödare som speciellt anstränger sig för att få fram sådana. Nedan ser vi några exempel på uppfödare med genomsnittligt betydligt bättre, ja i långhårskullens fall rent lysande resultat.
Till toppen
Några exempel på collieuppfödare
med goda testresultat
Ett långhårsexempel:
Ovan ser vi en Seamist-kull i jämförelse med långhårscolliens genomsnitt. Till höger ser vi samma kull jämförd med genomsnittet för samtliga bruksraser. Glädjande nog finns det collies som är fullt jämförbara med de andra bruksraserna i genmsnitt, ja starkare i vissa avseenden. De här Seamisthundarna är avsevärt mycket stabilare, mindre rädda och mer livsglada än collies i genomsnitt, som representeras av den svarta ringen. Det går alltså att föda upp mentalt starka collies - om man vill och har kunskaper.
I diagrammet ovan representerar den svarta ringen alla bruksrasers genomsnitt. I det mindre diagrammet till vänster representerar den genomsnittet för långhårscollies
Att de båda Seamist-diagrammen ser olika ut beror på att de svarta ringarna i diagrammen representerar olika bedömningssiffror. Diagrammen talar därför bara om hur de här hundarna avviker från de hundar som representeras i den svarta ringen (om hur man tolkar diagrammen se "Att tolka MH-diagram" i menyn till vänster), långhårscollies i det lilla diagrammet och samtliga brukshundar i det stora.
Ett korthårsexempel
Här ser vi ett antal OneWay's-hundar i jämförelse med korthårscolliens genomsnitt. Till höger ser vi samma hundar jämförda med genomsnittet för samtliga bruksraser. Även de här hundarna är goda i jämförelse med de andra bruksrasernas genomsnitt, trots att de är svagare genomsnittligt i några moment.
I diagrammet ovan representerar den svarta ringen alla bruksrasers genomsnitt. I Diagrammet till vänster representerar den genomsnittet för korthårscollies
OBS om jämförbarhet att de båda kennlarnas ordinarie MH-diagram (de små diagrammen) inte kan jämföras med varandra eftersom ringarna inte representerar samma siffror.
Seamistdiagrammet säger dessutom mer om hundarna i jämförelse med sin ras, eftersom Seamisthundarna är en så liten del av det totala antalet testade långhår, att de inte påverkar MH-diagrammet nämnvärt. Därför visar Seamists lilla diagram ovan väl hur de här hundarna ligger i förhållande till de andra testade långhårscolliena.
OneWay's diagram visar 17 hundars resultat av totalt 72, vilket innebär att dessa 17 hundar utgör omkring 25% av samtliga testade kortisar. One Way's 17 hundar har alltså påverkat genomsnittssiffrorna för rasen ganska mycket varför diagrammet inte lika klart talar om hur OneWay's hundar står i jämförelse med andra kortisar. Därför får man titta på andra kullar för att få en uppfattning om hur de här hundarna kan ligga i förhållande till de andra i rasen.
Spindlarna nedan visar diagram över tre grupper om sammanlagt 14 individer. Det ger en viss vink om vilka skillnader det finns inom rasen och om hur OneWay's ligger till. (Man kan också titta på min Seatons /OneWay's Secret Agent/ MH)
Kennelinnehavare: Kerstin Berminge har
- doktorerat om etologins
framväxt
- haft collies sedan 1979
- fött upp collies i liten skala
- tränat och tävlat i bruks- och
lydnad, med flera av sin collies