Du är på Convoco's hemsida
English
CONVOCO'S
Hur det började
Convoco's hundar
Hemmahundar
PORTRÄTT:
Cleo, Opus, Trolla,
Jazza
Trissa, Banjo
Convoco's MH
Seaton, vår korthårscollie
Seatons MH.resultat
Syrran (Ruby)
Raska
TrÄNINGSDAGBOK
2002 - 2003 - 2004 - 2005 - 2006 - 2007 - 2008 - 2009
(uppdat. 4/9.10)
OM MH-DIAGRAM
Om Collies MH
Att tolka MH-diagram
MH: Jämförelser
Göra egna MH-diagram
COLLIENS FÄRGER
Om färggenerna
Sobel + Trefärgat
Vita faktorn
Avel & statistik
ALLMÄNT
Att köpa collievalp
Träningstips
Om bruksprov
Börja brukstävla!
Om Klickerträning
Skallmarkering
Kloka Hundgumman
Bra hundböcker
Kattporträtt
Animeringar
Gästbok
Länkar
*********************
K. BERMINGES HEMSIDA
GALLERI (akvareller, porslinsfig. mm)
ÖVERBLICK
/ alla hemsidor
webmaster
logo
Om samhällsfrågor, politik och filosofi

Skallmarkeringsträning
med sökhund


© Kerstin Berminge

Den här sidan handlar om grundläggande skallmarkeringsträning. En bra skallmarkering är A och O när man har en skallmarkerande sökhund.

Den metod jag går igenom nedan är min metod. Det finns förstås flera metoder så läsaren får bedöma vilken metod han eller hon vill använda. Jag har tränat mest med collies och skriver det här häftet mest med tanke på sådana, men träningen går ju till på samma sätt oavsett vilken ras man har. Så har du en hund av annan ras förbigår du bara kommentarerna om collies nedan.

Du kan börja träna in markeringen för söket med en liten valp, redan när den är omkring fyra - fem månader gammal. Den brukar tycka att det är en jätterolig lek. Likaså är det bra att köra leta-övningar med valpen, så att den tidigt lär sig tycka om att leta och hitta människor i skogen. Jag vill däremot rekommendera att man inte sätter ihop skallträningen med leta-övningarna förrän markeringen är väl inövad.

Sedan jag skrev det här, som ursprungligen var en del i ett sökträningshäfte, har många börjat klickerträna och det går förstås alldeles utmärkt att byta ut ordet "bra" i nedan beskrivna träning mot ett klick.

Därmed över till träningstipsen:

TRE FASER I DEN GRUNDLÄGGANDE SÖKTRÄNINGEN

Det metod jag tillämpar i sökträningen kan sägas bestå av tre faser:

Fas I: Hunden lär sig skallmarkera - pålitligt.

Fas II: Hunden får börja söka figuranter i skogen och markera dem, samt öva upp sin motivation i topp.

Fas III: Hunden får lära sig gå tomslag (ibland kallat "blindslag").

FAS IV Hunden får börja lära sig lyda i söket också, på stigen, vid framtagandet av figuranten etc.

Jag kommer här att bara gå igenom de två första faserna, de som handlar om markering, och i tur och ordning. Varje avdelning börjar med hur man tränar. Därefter talar jag om varför man ska träna så och sist skriver jag om vad man bör undvika för att slippa framtida problem.

Till toppen

Markeringsätt & figurantens arbete
Det första man ska bestämma när man ska börja träna sin hund i sök är vilken typ av markering man ska lära hunden. Det finns skallmarkering, som ofta passar collien mycket bra, och rullmarkering som ibland passar den bra, ibland sämre. Båda metoderna har sina för- och nackdelar och man får räkna med bakslag vilken metod man än väljer. Det viktiga är att när man väl har bestämt sig ska man hålla sig till en metod (om inte väldigt mycket talar för att man byter till den andra metoden) och försöka lösa de problem som uppstår med just den metod man valt. Man slipper inte problem om man går över till den andra metoden. Man får bara andra och nya problem att lösa och arbeta med och byter man metod riskerar man att förvirra hunden och att det tar ett tag innan den förstått att nu gäller andra regler.

Skallmarkeringen, som den här sidan handlar om, går till så att hunden stannar och skäller hos figurtanten tills föraren kommit ut till den.

Fördelen med skallmarkering:

  1. att man slipper hålla reda på rullar och koppel under träning och tävling.
  2. bra metod för hunden som inte är så glad i att ta och bära föremål
  3. att man sällan får problem med blindmarkeringar, som brukar vara det stora problemet med rullmarkeringen.

Nackdelar med skallmarkering
  1. att hunden kan bli trött och få svårt att orka skälla mot slutet av söket (drabbar sällan collies dock)
  2. att träningen hörs lång väg
  3. att markeringen ständigt måste tränas och motivationen för skällandet ständigt måste upprätthållas genom motiverande träning
  4. att man lätt får startskall
  5. att man inte får automatisk träning av framåtgående i rutan.
  6. att det är eländigt svårt att få bra figuranter och att man måste lägga ner mycket arbete på att lära upp sina figuranter.

Den sista nackdelen är den allvarligaste. Träna hund är enkelt i förhållande till att träna människor.

Krav på hunden
Hunden som ska skallmarkera får inte vara rädd för människor. Helst bör den tycka om alla och främmande människor. Det krävs en hel del mod av hunden att våga stå kvar hos vilt främmande människor, utan kontakt med föraren, och skälla ihållande. Mentalt svaga hundar tycker sällan om att göra det.

Dessutom måste hunden ha lätt för att skälla. Collies tycks dock kunna skälla ihållande utan att det verkar det minsta ansträngande, även de som är svåra att få igång i början. Ibland verkar det snarare krävas en ansträngning från deras sida att sluta skälla när de väl har börjat. De lämpar sig således väl som skallmarkeringshundar.

Till toppen

FAS I

INLÄRNING AV SKALLMARKERING
Jag ser alltid till att min hund kan skallmarkera en helt passiv figurant innan jag går ut i skogen med hunden och låter den markera en figurant i skogen på ett sökslag.

I andra böcker om sökträning sägs ofta att figuranten ska lära hunden markera ute i skogen när man sänder den på sitt första sökslag. Så kan man naturligtvis också göra, men det kräver så skickliga figuranter att man i praktiken inte har tillgång till sådana. Det kräver figuranter som först är aktiva för att lära hunden markera och sedan successivt, och över en längre träningsperiod, trappar ner hjälperna till hunden för att få igång den att skalla, ända tills den börjar att skalla utan några som helst tecken från figuranterna. Det kräver att man har tillgång till samma skickliga figuranter hela tiden så att denna nedtrappning verkligen sker gradvis. Så skickliga skallmarkeringsfiguranter växer inte på träd.

Även rutinerade sökfiguranter kan sällan hålla sig utan ger små hjälper om det tar en stund för hunden att komma igång att markera. De är inte ens medvetna om det själva. När man så kommer på sin första tävling med hunden förstår man att något är galet för då markerar hunden inte figuranterna. Den står bara där hos figuranterna och väntar på signalen att den ska börja skälla - och får ingen sådan signal. Så var det bara att åka hem och lösa det problemet. Hunden har lärt sig att den ska få en viss signal innan den börjar skälla och det har man som förare inte vetat om! Jag har varit figurant på tävlingar där hundar just betett sig så här och det är ledsamt eftersom det är så onödigt då det inte behöver hända om man tränar rätt och lyckas lära sina träningsfiguranter rätt agerande.

Det är svårt nog att lära figuranter att vara helt passiva (tro mig jag har haft många tillfällen att konstatera det) men ännu svårare att lära dem att trappa ner sina ageranden tills hunden så småningom, efter ett antal träningspass, verkligen kan komma igång och skälla spontant på en helt passiv figurant.

LÄR ALLTSÅ HUNDEN SKALLMARKERA HEMMA, INNAN DU GÅR UT I SKOGEN OCH PÅBÖRJAR SJÄLVA SÖKTRÄNINGEN DÄR.

Figuranten ska bara belöna hunden för väl utförd markering, inte arbeta för att få igång den att skälla när du kommer så långt som att du skickar ut hunden på ett sökslag i skogen.

För att få figuranten att göra rätt, alltså förhålla sig helt passiv, som död, måste du ge denne mycket noggranna instruktioner. Lär dig instruktionsramsan nedan utantill och dra den för varje ny figurant de första fem gångerna han/hon är med och sitter figurant för din hund:

Tro mig, man måste dra den här ramsan, vartenda ord i den, för att figuranten ska förstå att man verkligen menar att den inte får göra något förrän den ska börja belöna hunden - när hunden markerat en stund, när föraren kommit ut eller hur man nu vill ha det. Dra alltså denna ramsa för dina figuranter:

DU SKA SÄTTA DIG PÅ HUK OCH VARA HELT PASSIV - RÖR INTE ETT FINGER - BLINKA INTE - TITTA INTE PÅ HUNDEN - ANDAS INTE. GÖR ABSOLUT INGENTING FÖRRÄN HUNDEN HAR MARKERAT EN STUND OCH DET ÄR DAGS ATT BELÖNA DEN FÖR DET. VAD HUNDEN ÄN HITTAR PÅ INNAN DESS SÅ SKA DU VARA HELT PASSIV. OM DEN BARA STÅR OCH GLOR - GÖR INGENTING. OM DEN LÄMNAR DIG OCH SPRINGER TILLBAKA TILL STIGEN - STRUNTA I DET. I SÅ FALL HAR JAG ETT PROBLEM SOM VI LÖSER NÅGON ANNANSTANS. SPELA DÖD MED ANDRA ORD!

Varför är då det här så noga? Jo, en skallhund (och de flesta man tränar med har inte skallhundar) behöver någon sekund eller ett par att hämta andan när den kommer fram till figuranten och innan den kan börja skalla (och en färsk hund behöver ytterligare några sekunder för att komma ihåg vad den ska göra) och de flesta figuranter blir så nervösa att hunden ska misslyckas att de inte kan låta bli att omedelbart hjälpa hunden genom att knixa till eller på annat sätt uppmuntra hunden att komma igång. Detta är förödande för träningen. Även en rutinerad skallhund kan snabbt lära sig att börja titta efter signaler från figuranten, eller vänta på sådana innan den börjar skalla och den färska hunden som tränas att markera innan den kommer ut på sitt första reguljära sökslag blir helt konfunderad och kommer totalt av sig. Tro mig, jag har erfarit bådadera många gånger med mina skallmarkerande collies. Till och med rutinerade skallmarkörer har tystnat och väntat på signaler från figuranterna efter några sådana träningspass.

Till toppen

HUR MAN BELÖNAR HUNDEN
Man kan belöna hunden på många olika sätt. Man kan ge den godis (om den är godisgalen). Man kan kasta en boll till den (om den är bollgalen) eller man kan dra fram en trasa och ha en liten dragkamp med den (om den gillar dragkamper).

Dragkamper rekommenderar jag inte att man använder mer än möjligen för de första övningar för att få igång hunden att skälla, om det inte går på annat sätt. Det finns risk att hunden blir för närgången på figuranterna och börjar dra och slita i deras kläder. Det är bättre att locka fram tiggskall än kampskall. För att få tioöringen att trilla ner, hunden att fatta vad den ska göra, väljer man emellertid den belöning som hunden uppskattar mest eller som fungerar bäst.

Belöningen ska vara en tvåstegsbelöning. Just då hunden skäller till ropar du BRA (eller klickar om du använder klicker), med mycket glad röst och sedan slänger du iväg bollen - ger hunden en godbit eller drar fram trasan för en dragkamp med den. Om du använder boll se då till att alltid kasta bollen strax bakom hunden så att du (i bästa fall) slipper få en hund som står för nära figuranten när den skäller.

Varför ska man säga BRA (klicka), räcker det inte med att man ger hunden godis eller bollen?

Jo det är så att all belöning får bäst effekt och hunden förstår snabbare vad man vill att den ska göra om belöningen/berömmet kommer exakt då hunden gör rätt. Den gör rätt just då den skäller! Det är alltså skallet som ska belönas.
Eftersom det går fort för hunden att skälla till och det tar någon sekund att lyfta armen för att dra fram godis eller kasta bollen eller få fram trasan, hinner hunden tystna innan belöningen kommer. Den blir intresserad när figuranten börjar röra sig, för att dra fram belöningen/bollen, godiset etc. och tystnar och tittar förväntansfullt. Om den får belöningen nu, då får den snart för sig att den belönas för att den tystnar istället för för att den skäller.

Om man säger BRA (klickar) exakt då hunden skäller till och först därefter drar fram belöningen uppfattar hunden alltihop som en enda handling, även om godis, boll eller trasa kommer några tiondels sekunder senare, och den uppfattar det som att hela denna handlingskedja framkallas av skallet eftersom handlingen började just vid skallet. Den förstår då snabbare att det är skällandet den belönas för. Är den klickertränad så vet den dels att klicket betyder att det den gör just när klicket kommer, är det rätta, det som kommer att leda till belöning. Dessutom har den ofta lärt sig att det kan ta en stund innan belöningen kommer fram.

Hunden är otroligt observant och är rent fantastiskt lyhörd och läraktig. Om den vänjer sig vid att först skälla och när den tystnat så kommer belöningen, får du snabbt en hund som skäller ett par gånger, tystnar och tittar på figuranten för att se om belöningen kommer. Om belöningen inte kommer börjar den skalla igen och så tystnar den och tittar igen. Det blir en hackig markering på det sättet och det får man neddrag för i söket i somliga distrikt.

Hunden ska skälla ihållande och helst utan några uppehåll. Jag kan garantera att när du börjar träna med många olika figuranter är risken stor att din hund snart lär sig den här ovanan även om du lärt den markera helt korrekt och med rätt tajming i belöningen. Att börja titta efter belöningen lär sig hunden blixtsnabbt nämligen. Det gäller alltså att sedan se till att utbilda sina figuranter väl så att man slipper den effekten, så att hunden vet att den ska skalla tills "bra/klick" kommer, inte tills figuranten börjar röra på sig!

Belöningen betyder således i fortsättningen att du säger BRA (klickar) och kommer bollen /godiset eller trasan alldeles strax, (trasa bara vid den inledande träningen tills hunden vet säkert vad det är den belönas för). Kom alltså ihåg följande formel.

BELÖNING = BRA!(klick) -> godis / boll / trasa.

Godbitar i det här sammanhangen ska vara mjuka och sådana som slinker ner i halsen lätt och utan att fastna och ge hosta, alltså korvbitar, pannkaksbitar eller liknande.

Vi vill att den färdiga skallhunden ska kunna framför allt tre ting, vad gäller markeringen:
1) Den ska veta exakt när den ska börja skalla (när den lokaliserat en figurant)
2) Den ska kunna börja skalla på helt passiv (så småningom dold) figurant och
3) Den ska kunna skalla vidare även om figurantern råkar röra sig lite under markeringen (vilket kan hända både under träning och tävling). Det lär den sig snart, eftersom den vet att det är "bra" eller klick som annonserar att belöningen kommer, inte att figuranten rör lite på sig. Det gäller bara att se till att berömmet (klicket) kommer just vid skallet (om hunden gör en paus, så väntar man tills nästa skall kommer innan man berömmer/klickar). När berömmet/klicket kommit så gör hunden rätt när den slutar skalla, vilket den normalt gör då, för nu ska den ju få inhösta sin belöning.


STEG 1:

LÄRA HUNDEN ATT SKALLA:

Om hunden är skällig och ofta har bestraffats för skälandet, välj då en annan plats för träningen än den där den fått ovett för skällande tidigare. De här övningarna kan du annars göra i köket, i hallen eller i trädgården.

Sätt dig på huk (eller stå i början om hunden vill klänga och riva och slita i dina kläder för att nå belöningen - men övergå till huksittande ställning så fort hunden börjat förstå vad leken går ut på).

Håll boll/godis eller trasa lockande och lite eggande framför hunden. Dra undan föremålet när hunden försöker ta det. Fresta hunden att komma med ett skall. Var inte dominerande här! Ibland kan hunden hämmas av att föraren hetsar hunden med hjälp av rösten eller häftiga kroppsrörelser, vilket ur hundens synpunkt ibland innebär att husse eller matte är mycket dominanta och då blir den helt oförmögen att skälla. Ta det istället lugnt, säg ingenting alls, håll bara fram godis eller boll och dra undan handen när hunden försöker ta godiset eller bollen, och reta på det sättet hunden till skall utan att hetsa med hjälp av rösten eller kroppsrörelser.

Kan den skälla på kommando redan, använd det och säg Skall i början och belöna som rekommenderats. Fungerar det har du ju inget problem med att få hunden att börja skalla. Men var även här noga med att inte hetsa med rösten. I det här fallet får du förstås ta bort kommandot så småningom. Så det bästa är faktiskt att inte kommendera fram skallet i början.

Belöna hunden direkt när första skallet kommer.

Upprepa övningen 5-6 gånger första gången. Låt hunden skälla en enda gång för en belöning. Belöna hunden för ett enda skall var gång. Tajma väl, med BRA (klick) -> belöning, och träna så här några dagar eller tills hunden har helt klart för sig att den får belöning för detta enda skall.

Om du har en svårskallad hund måste du börja med att belöna minsta lilla frustrerade pip - direkt. Fresta hunden med belöningen och vänta på nästa pip, belöna minsta iip några gånger och håll sedan inne belöningen när nästa iip kommer. Vänta och se vad hunden gör. Sitt tyst, fresta med belöningen men säg ingenting till hunden. De flesta hundar brukar komma med ett uppmanande skall när det inte kommer någon belöning för pipet, som den förväntar sig nu. Somliga piper lite högre några gånger, belöna det några gånger och höj sedan kravet, vänta på ett riktigt skall. Förr eller senare brukar ett riktigt skall komma.

Jag lovar att det inte dröjer så länge, om du gör rätt och inte stressar eller dominerar hunden med hetsig röst, förrän den kommer med ett riktigt skall, och då ska hunden ha verkligt stor belöning för det.

Därefter kräver du ett riktigt skall för nästa belöning, genom samma lugna utväntande. Den försöker pipa litet, ge ingen belöning för pip nu, vänta istället, fresta den vidare tills det kommer ett riktigt skall. Det gör det troligen ganska snart eftersom den nyss fått en belöning för ett skall.

Om hunden är mycket svår att få igång kan det krävas att man bit för bit för den fram till ett riktigt skall genom att belöna minsta pip en längre tid och sedan kräva bara ett lite tydligare pip tills hunden så småningom kommit upp till ett riktigt skall alltså. De flesta collies brukar dock inte vara så svåra att få igång.

Stegra kraven: När hunden kan komma med ett riktigt skall belönas den för ett enda skall några dagar, eller några övningar.

Efter några dagar stegrar du kraven. Första skallet belönar du men nästa gång ger du inte belöning vid första skallet (ev. kan du säga BRA, men hålla inne med boll / godis / trasa vid första skallet, men klickar du får du förstås inte klicka och strunta i belöningen utan då väntar du med klicket tills nästa skall kommer).

Var passiv, vänta och se. Hunden kommer troligen med ett andra prövande skall ganska snabbt om den inte får belöningen för det första, eftersom den redan har belönats för skallande flera dagar. Det har ju hjälpt att skälla förr så den försöker en gång till.

Vid andra skallet kommer belöningen direkt. Så tränar du med två skall i några dagar så att hunden måste skälla två gånger för att få belöningen. Öka så på kraven successivt de följande träningspassen. Vänta med belöningen tills tre skall har kommit, så börjar du kräva fyra skall etc. Ökar du kraven på ett för hunden avpassat sätt, kommer den att kunna skalla ihållande för att få sin belöning redan efter några dagar eller en vecka.

De flesta collies brukar lära sig skalla envetet och ihållande redan efter några dagar, men enstaka individer är svårare att få att skalla. Ge inte upp. Ta det lugnt och systematiskt med hunden, som jag beskriver ovan. Den svårskallade hunden blir lika säker att markera som den lättskallade hunden inom några veckor. Dessutom är risken för andra problem, som startskall och okynnesskallande, mindre med den svårskallade collien. Det är faktiskt lättare att lära en mer svårskallad collie en bra skallmarkering än den som skäller i alla lägen.

Till toppen

STEG II :
LÄRA HUNDEN SKÄLLA PÅ PASSIV FIGURANT:
När hunden kan skalla ganska många gånger för att få belöning är det dags ta nästa steg i träningen och lära hunden att skalla på en helt passiv figurant. Det gör du genom att försöka sitta helt passiv på huk, med belöningen (bollen, godiset) gömd under armen. Stick in handen som håller belöningen under armen, så att hunden inte ser belöningen och inte kommer åt den. Det är bara att hålla armarna i kors framför bröstet. Det gäller nu att få igång hunden att skälla bara på att du sitter där på huk och ser lite hemlighetsfull ut. Med den förträning du gett den kommer den säkert till skall ganska snabbt. Vänta bara ut hunden. Ha litet tålamod. Titta inte på hunden nu. Titta bort ifrån den eller ner i backen. Om den inte skäller direkt när du sätter dig ner på huk, sitt kvar och vänta en liten stund. Låt hunden själv få komma underfund med att den ska skalla.

Alltför många förare har för bråttom med att hjälpa hunden för att de är rädda att den ska misslyckas. Den måste någon gång komma på att den ska komma fram till skall utan att den får några andra signaler från dig än att du sitter på huk med armarna i kors över bröstet. Det kan den bara komma på alldeles själv. Hjälper du den varje gång lär du den bara att den ska skalla på speciella extra signaler från dig, knixanden, huvudvrickningar eller vad du kan frestas använda.

Om det inte kommer något skall utan bara ett pip nu, belöna det. Hunden brukar fatta galloppen ganska direkt och skälla nästa gång du intar dem hemlighetsfulla hukställningen igen, precis som den gjorde när du frestade den i början.

Om den inte skallar alls nu, visa den bollen snabbt och göm den igen. Det brukar räcka för att hunden ska fatta att du har bollen under armen och att den ska skälla för att få fram bollen (eller godiset, trasan bör vara borta och ersatt med annan belöning nu. Jag skriver i fortsättningen bara om boll, men du kan byta ut ordet "boll" mot ordet "godis" om det är den belöningsmetoden du använder). Nästa gång du stoppar undan bollen och intar den "hemlighetsfulla posen" brukar skallet komma direkt.

Nu lär sig hunden att komma igång och skalla spontant på sittande figurant, utan andra signaler från dig/figuranten än att du sitter på huk. Träna tills hunden säkert kommer igång utan att du behöver göra något annat än sätta dig på huk och se hemlighetsfull ut.

Innan du övergår till steg III ska du försäkra dig om att hunden verkligen kan det här. Här gäller att hunden måste få viss överinlärning innan ni går vidare för i nästa steg kommer litet korrigeringar (om du inte klickertränar) som kan fungera dämpande på hunden.

När hunden nu kan komma igång själv att skalla på dig när du sitter helt passiv, och kan skalla en god stund för belöningen, är det alltså dags för steg III.

Till toppen

STEG III :
HÅLLA KORREKT AVSTÅND VID MARKERINGEN:
När nu hunden är litet säkrare på att skalla, och kan skalla igång på dig när du sitter passiv, är det dags att lära den hålla korrekt avstånd om den haft tendenser att gå för nära dig när den skallar. Hunden ska helst stå 1-1,5 meter från figuranten och skälla. Det finns många som blir rädda om hunden står för nära och i värsta fall kan man få neddrag på tävling om figuranten känt sig hotat - observera detta, om figuranten känt sig hotad, alltså inte för att hunden hotar, och konstiga figuranter träffar man snart på när man börjar tävla, figuranter som inte vet något om sök eller hundar.

(Om du klickertränar kan du emellertid lära in korrekt avstånd redan när hunden kan skälla en enda gång för belöningen, eftersom du då aldrig tar till någon negativ korrigering. När hunden kan skälla en gång börjar du med att bara klicka om den står en liten bit ifrån dig. Det brukar den förstå ganska snabbt om den är klickertränad. )

Har du inte redan lyckats få bra avstånd på hunden med litet mjukare metoder är det nu dags att ta till litet bestämdare korrigeringar för att den står för nära eller klänger på dig. Nu säger du ett bestämt NEJ till hunden när den står för nära, eller just tar ett steg emot dig och skjuter den bestämt ifrån dig till lagom avstånd och berömmer den direkt då den står där den ska stå. Ge ingen belöning förrän den står på rätt avstånd, men belöna första skallet, eller första pipet som kommer på detta avstånd.

Var noga med att alltid kasta bollen bakom hunden, om du belönar med boll. Trasa bör du ha tagit bort ganska snabbt och övergått till annan belöningsmetod, om hunden haft tendens att klänga på dig eller börja dra i dina kläder. Om du inte övergått till annan belöningsmetod än så gör det nu.

Öva det här med rätt avstånd tills hunden förstår att den inte får stå för nära dig. Ta till så rejäla korrigeringar som behövs för att få den att låta bli att komma för nära, men glöm inte att belöna den rätt och beröm den gärna om den själv tar ett steg bakåt, eller då den står där den ska stå efter att du skjutit den ifrån dig. Med nejet talar du om vad som är fel, med berömmet vad som är rätt. Korrigerar och belönar du rätt förstår hunden snabbt vad som förväntas av den och då blir den trygg och arbetsvillig därför att den vet vad den ska göra.

Om det inte fungerar med att bara säga till hunden, eller skjuta den ifrån sig, kan du testa om det fungerar att hålla en grov pinne ut mot hunden (givetvis utan att göra illa hunden, den ska inte puttas med pinnen, pinnen ska bara hindra hunden att stå för nära) så att den inte kan komma alldeles intill dig när den börjar skälla.

Passa också på att belöna hunden om den backar samtidigt som den skäller exempelvis. (Om du har en klickertränad hund så börjar du förstås att belöna hunden när den backar lite, för att så småningom få den att stå på lagom avstånd och skalla. Det brukar gå lätt med en klickertränad hund och här brukar inga korrigeringar behövas.)

Ett annat och roligare sätt man kan testa först om hunden är för närgången, är att dra hunden intill sig och krama om den, hålla fast den i en kram alltså. De flesta hundar brukar inte gilla att bli fasthållna när de koncentrerar sig och för att undvika att det händer igen ställer de sig sedan utom räckhåll för figuranten. Detta kanske man ska testa allra först eftersom det är den snällare metoden (snällast är dock klickerträningen).

Det är tillåtet att lära hunden att sitta och skalla, eller att ligga och göra det, så det kan vara värt att testa det om ingenting annat hjälper för att få hunden att inte bli för närgången. Här får man använda sin fantasi och testa vad som passar den egna hunden.

När hunden kan markera på rätt avstånd är det dags för nästa steg.

Till toppen

STEG IV:
ATT BARA SKÄLLA PÅ SITTANDE FIGURANT:
Gör en skallmarkeringsövning sittande. Belöna hunden för att den skäller flera gånger i sträck, som den ju kan nu.

När du belönat hunden (tar du tillbaka bollen, om du har sådan,) reser du dig och springer iväg från hunden till ett annat hörn i rummet (eller i trädgården eller var ni nu tränar) och sätter dig ner på huk i den vanliga positionen igen. Om hunden, som givetvis springer efter dig, skäller när du springer, tystar du den precis så kraftigt som behövs för att den ska förstå att den absolut inte får skälla nu när du springer. Beröm den med rösten direkt då den är tyst igen.

Så fort hunden är tyst sätter du dig ner igen och spelar figurant och väntar tills hunden börjar skalla. Belöna den för det första skallet, eller pipet nu om den är minsta tveksam efter att den fått ovett för att den skällde nyss när du stod upp eller sprang.

Om den tvekar, vänta en stund och ge den en chans att komma igång själv, det brukar den göra. Om inte får du ge en liten uppmuntran i början så att den får skillnaden klar för sig; att den ska skalla när du sitter ner men inte när du springer.

Upprepa övningen tills hunden förstått att den bara ska skalla när du sitter ner på huk. Öva detta flera dagar eller ända tills hunden inte skäller på dig när du reser dig och springer ifrån den.

Om det absolut inte går att få tyst på hunden när du rör dig så får du börja lära den skälla på kommando och tystna på kommando som en separat övning. Den ska förstå vad ditt NEJ eller TYST betyder: att den omedelbart ska sluta skälla. Separata skall-tyst-övningar brukar hjälpa eftersom hunden därefter vet vad TYST betyder. Då kan man sedan lätt överföra detta kommando till skallmarkeringsträningen.

Hunden måste kunna hålla tyst när du inte sitter ner innan ni går vidare, och definitivt innan ni går ut i skogen och börjar träna sök. Det värsta som kan hända är nämligen att hunden skäller när den startar ett utspring efter en figurant eller ännu värre, skäller hela vägen ut till figuranten. Den ovanan, som många collies lätt lägger sig till med, är svår att få bort när den satt sig och man blir tvungen att förr eller senare börja strula med tråkiga korrigeringar vid sökskicken i skogen och det kan lätt ta lusten ur vilken hund som helst. Ju senare man börjar försöka ta de här ovanorna ur hunden, ju hårdare måste man korrigera den och ju mer av motivationen tar man ur hunden. Det bästa är således att se till att ovanan att startskalla eller skälla hela vägen ut till figuranten aldrig uppstår. Det gör man om ovan beskrivna träning genomförs riktigt. Har man tur kanske man inte behöver lära hunden det här, somliga hundar skäller nämligen inte när man reser sig och springer iväg.

När hunden kan skalla på dig när du sitter helt passiv, utan att ge den några andra signaler än att du sitter på huk och ser lite hemlighetsfull ut, och när den dessutom har klart för sig att den inte får skälla när du står upp eller rör dig, då först är hunden mogen att komma med ut i skogen och börja själva sökträningen där.

Naturligtvis kan du också börja med den här träningen även om du redan tränat fel tidigare, för att ta bort ovanor hunden redan har fått. Det är aldrig för sent att börja träna rätt eller att gå tillbaka i träningen om något har gått snett tidigare.

Till toppen

VAD MAN INTE SKA GÖRA NÄR MAN SKALLMARKERINGSTRÄNAR
Man ska inte gå ut i skogen med sin otränade hund och be en figurant att agera 50 meter ut i en sökruta för att få hunden att skalla där. Risken att figuranten gör allt det som försvårar senare träning är överhängande och risken att man kommer helt på sned redan från början är mycket stor.

Figuranten får inte uppmuntra hunden att komma till skall ute i skogen. Denna uppmuntran hör till inlärningsstadiet, till övningarna hemma i köket. Målet är en hund som på kommandot SÖK rusar ut i full fart och markerar en helt främmande, helt passiv figurant. På tävling är det inte någon som hjälper hunden att komma igång att skalla.

Får man bakslag med markeringen, och det får man alltid någon gång, då går man tillbaka till de grundläggande övningarna hemma i köket igen och löser problemet själv, eller tillsammans med någon som man vet att man kan lita på.

Det är faktiskt, mot alla råd man vanligen får, bättre att man själv, från stigen, uppmuntrar hunden att komma till skall ute hos figuranten någon eller några gånger om hunden plötsligt verkar ha glömt vad den ska göra, än att figuranten tillåts uppmana den på något sätt. Men först testar man med en vanlig skallmarkeringsövning på figuranten igen på sökstigen innan man skickar ut hunden på nästa sökslag (se nedan)

Slutar hunden plötsligt att markera i söket, efter att ha gjort det bra en tid, brukar det räcka att man själv uppmuntrar den att skalla några gånger så är den åter inne i den gamla vanliga trallen igen. Man ropar då "mera skall, bra - duktigt" medan man rusar ut till hunden. Men observera att detta inte får bli någon vana!

Kom också ihåg att skallmarkering alltid måste tränas och vara rolig. Fortsätt med den grundläggande träningen, som beskrivits här, hemma i köket eller i trädgården, som en rolig lek, även sedan träningen avancerat, ja under hela hundens sökhundskarriär. Det hjälper till att upprätthålla det goda skallet och förebygger bakslag med det.

Den grundläggande skallmarkeringsträningen hemma kan ta mellan två veckor och två månader, beroende på ofta du tränar och hur väl du tajmar dina belöningar och korrigeringar.

Till toppen

VARFÖR SKA MAN BÖRJA MED ATT LÄRA HUNDEN MARKERA INNAN DEN FÅR SÖKA?
Vitsen med att lära hunden att skalla (markera) hemma i köket, eller i trädgården, är att den redan kan markera när den kommer ut i skogen och skickas på sin första riktiga figurant. Det ger ett mycket bra utgångsläge. Man blir (något) mindre beroende av sina figuranter, att man har skickliga sådana (vilket man sällan har), därtill kommer att hunden blixtsnabbt förstår vad den ska göra, om man gör rätt första gången i skogen. (Du kan förstås, om du vill, träna med rena letaövningar i skogen, innan hunden kan markera ordentligt. Då får hunden bara leta upp en figurant och blir belönad hos denne direkt, så att den delen redan har blivit rolig för hunden. Jag har aldrig gjort sådana här letaövningar, eftersom alla mina sökhundar lärt sig att tycka att markeringen är en så rolig lek, att redan första sökslagen med markering blir roliga. Dessutom har jag ofta lekt letaövningar med dem redan när de är små valpar, så den delen är de redan tränade i. Men har du inte lekt så dana här letalekar i skogen någon gång med din hund så skadar det inte med några rena letaövningar innan hunden börjar markera i skogen.)

Eftersom hunden har tyckt att den här markerings-skalleken har varit rolig hemma kommer den att ha motivationen i topp redan första gången ute i skogen. Den behöver inte bli tveksam om vad som förväntas av den och den slipper misslyckas och känna sig olustig för att den inte förstår vad det hela går ut på. Föraren slipper dessutom acceptera oskicksskällande i rädsla att ta motivationen ur hunden. Att lära hunden att markera redan innan den går sitt första reguljära sökslag är alltså ett sätt att grundlägga hög motivation för söket och att minimera risken att hunden får ovanor. Hunden tycker det här är urkul redan första gången eftersom den slipper frustrationen ute hos figuranten. Den blir nämligen lätt frustrerad och känner olust om den anar att man förväntar sig något av den men inte förstår vad man vill att den ska göra.

Alltför många går ut i skogen med sina hundar, sänder iväg dem på sitt första slag och därute i skogen får sedan figuranten jobba för att få hunden att skalla. Somliga hundar förstår inte vad som förväntas av dem därute hos figuranten och blir illa till mods, andra blir så upphetsade att de börjar skälla, av gammal vana, redan då de jagar ut efter figuranten och grundlägger därmed en vana att startskalla eller att skälla hela vägen ut på slaget. Endera vågar förarna nu inte tysta dem för "de ju ska skälla sen", eller så börjar de gapa och gorma med hundarna för att tysta dem på vägen ut, varvid hundarna genast känner sig olustiga inför hela situationen. Vissa hundar börjar klänga och riva i figuranten när denne försöker hetsa dem till deras första skall och figuranten tycker att det inte gör något eller vill inte korrigera så här i början och så utvecklar hunden ovanan att riva i figuranten, eller så korrigerar figuranten detta och hunden tycker det hela är trist och vill inte vara med längre.

Jag har sett åtskilliga collies med den här typen av ovanor som de fått utveckla genom felträning av det här slaget. Ihållande startskall eller ännu värre, skällande hela vägen ut till figuranten, är ett oskick som det är väldigt svårt att ta ur hundarna, liksom klängandet på figuranter, om de har utvecklat detta till en ovana. I somliga fall har hundarna tappat intresset för figuranterna för att de har fått sig en känga, eller flera, för att de varit för närgångna. Därför skäller de till en gång på behörigt avstånd och lämnar så figuranten direkt istället för att stanna hos denne.

Collies är ofta känsliga för andra människor och tar lätt illa vid sig om en främmande människa hutar åt dem, i synnerhet när de är unghundar. Därför ska man inte utsätta dem för den risken ens. Äldre hundar kan i värsta fall tända till om figuranten tillrättavisar dem och det är verkligen inte lyckat.

Alla dessa problem förebygger man genom den träning jag rekommenderar här. Första övningen i skogen ska inte förvirra hunden utan få hunden att tycka om sökträningen. Genom att förutsättningarna att lyckas är som bäst med den här metoden, får man bästa möjliga sökträningsstart och skapar minsta möjliga risk för misslyckanden första gången i skogen och minsta möjliga risk för utvecklandet av dåliga vanor och felaktiga beteenden som man måste ta ur hunden senare.

Det förutsätter dock att du har instruerat dina figuranter väl och valt dem med omsorg så att du säkert vet att de inte bestämmer sig för att de kan det här bättre än du och tar sig för med saker som bara förvirrar hunden.

Dessvärre är risken för detta större med vana sökförare med egna och andra idéer!

Varför ska man inte börja träna på stående figurant?
De flesta som tränar sök menar (eller menade i alla fall förr) att man ska börja med stående figurant för att det är lättare för hunden att skälla på en sådan. Denna metod härstammar från skyddshundsfolkets sökträning, där man ju alltid har skallmarkering och det en tid var nästan bara skyddsförarna som sysslade med sökträning. För dem är det naturligt att börja med stående figurant av det enkla skälet att skyddshunden redan kan bevaka och skalla på en stående figurant när man börjar sökträna den. Skyddssöket har dessutom ett bevakningsmoment i söket och i skyddssöket kan figuranten också stå upp. Dessutom har schäfrar ibland svårare att komma till skall än collies. Men för en collie är det normalt inte större problem att börja skälla på sittande figuranter än på stående, så varför ska man gå över ån efter vatten! I synnerhet som det är åtskilliga collies som börjar skälla på mottagaren i budföringen när de lärt sig att skalla på en stående figurant. Stående figuranter förekommer i princip inte i det vanliga söket. (Jag säger i princip eftersom det inte är någon hejd på de vad man kan råka ut för på tävlingarna, jag har aldrig råkat ut för stående figurant dock.)

Till toppen

FAS II

MARKERINGSTRÄNING I SKOGEN
Den första övningen i skogen med hunden går alltså ut på att lära hunden att skalla på en annan människa i skogen, på precis samma sätt som den skallat på matte eller husse hemma.

SKALLMARKERINGSÖVNING I SKOGEN:

Instruera nu figuranten mycket noga! Slarva inte med det (ledsen om jag tjatar om det här).

Om du har en skallmarkerande hund är figuranternas arbete de första gångerna som allra viktigast. Om figuranten sjabblar med en rutinerad skallhund är det inte någon katastrof (förutsatt att det inte händer varje gång), men för nybörjaren kan det betyda ganska mycket och vara förödande för träningen och för hundens motivation. Använd ramsan ovan, som du har lärt dig utantill! Förklarar också vad hunden redan kan och varför du tränar som du gör. Förklara dessutom för den skeptiske figuranten att skallmarkeringen är annorlunda än rullmarkering och känsligare vad gäller att komma igång rätt, då hunden ska ha både vilja och mod att stanna kvar hos figuranterna och skälla.

När du instruerat figuranten att vara helt tyst och passiv därute tills det är dags att belöna hunden, demonstrerar du på stigen hur du brukar träna det här hemma och hur du vill att figuranten ska bete sig. Sätt dig på huk med belöningen som du brukar ha den och låt din hund markera dig, belöna efter ett antal skall.

Påpeka nu noga att figuranten ska säga BRA (klicka om den får en klicker med sig) just när hunden skallar till, inte just när den har slutat skalla och att belöningen inte ska komma fram förrän "BRA" eller klick har kommit.

Sedan låter du figuranten göra om övningen med hunden på stigen så att du vet att han eller hon har uppfattat det hela rätt och gör rätt. Det är faktiskt ganska svårt att vara figurant till skallhundar också så det är inte så konstigt att somliga figuranter gör fel med skallmarkeringshundarna.

Du kan ha hunden i koppel här om du vill, eller ha den lös om det går bra, och säga "sök" till den när figuranten sprungit ett par steg ifrån hunden och sätter sig ner och ser hemlighetsfull ut, på samma sätt som du gjorde nyss. Säg "sök", lugnt, till hunden och låt den springa fram till figuranten. Troligen kommer den till skall utan problem här. Först därefter är det dags att skicka ut figuranten i skogen och sända ut hunden att markera.

Gör som jag rekommenderar här, strunta i andra besserwisser. Det här är den bästa metoden! I alla andra moment har experterna numer börjat förstå att det gäller att splittra sönder momenten i små bitar och lära in varje bit för sig. Snart kommer man att förstå att detta även gäller skallmarkeringen, men ännu har det inte slagit igenom här, vad jag förstått.

Till toppen

VARFÖR SKA MAN GÖRA SÅ HÄR?
Så här gör man av två skäl. För det första får man en kontroll på att figuranten kan agera korrekt, alltså vara helt passiv innan hunden börjar skälla och kan belöna på rätt sätt. Man får en chans att utbilda figuranten och korrigera denne om han/hon gör fel .

För det andra, och det är inte minst viktigt, överför du direkt hundens beteende, som du tränat hemma, till en annan person och till en ny plats, och gör det lättare för hunden att förstå vad det handlar om; att han ska skälla även på andra personer som sitter på huk, och på andra platser. Hunden får en påminnelse om vad den lärt sig innan man skickar den på första slaget i skogen.

När hunden har fattat att den ska skälla också på figuranten på stigen, vilket inte brukar vara svårt för den att förstå sedan den skällt först på dig, kan du börja skicka den på sina första sökslag. Den ska skickas så snabbt som möjligt efter träningen på stigen så att den inte glömmer vad den gjort utan har det i färskt minne och kan göra om samma sak därute i skogen av bara farten.

Sammanfattning;
Gången i skogen är nu alltså:
1: Instruera figuranten noga.
2: Demonstrera skallmarkeringsträningen på stigen tillsammans med hunden.
3: Låt figuranten utföra en likadan skallmarkeringsövning på stigen, eller ett par sådana, om figuranten behöver lära sig det hela.
4: Sänd ut figuranten högst 15-20 meter ut i skogen (att sätta sig bakom ett träd), skicka hunden att markera direkt!
5: Be figuranten att belöna ganska snabbt, efter bara ett enda skall om hunden har tvekat en bra stund innan den kommit igång, några få skall om den var duktig och kom igång direkt.

Notera att hunden nu kan behöva en liten stund för att komma på vad det var den skulle göra därute hos figuranten. Börja inte uppmuntra hunden att skalla i det här läget, du ska vara passiv och figuranten ska vara passiv. Stressa inte hunden, säg ingenting till den så länge den inte lämnar figuranten, vänta ut den. Kommer den inte igång, eller lämnar den figuranten är den första och fortsatte åtgärden total passivitet av alla närvarande. Ingen tittar på hunden, alla nonchalerar den om den kommer tillbaka till stigen utan att ha markerat. Vänta och se. Det sannolika är att hunden då väljer att springa ut till figuranten igen "för de där på stigen, inklusive matte/husse, var ju jättetråkiga" och att den kommer på att den skulle skalla där. Om detta inte fungerar trots att ni gett hunden bra med tid att komma på vad den skulle göra är det bara att göra några övningar till på stigen före nästa försök och att skicka ut figuranten och att sätta ut denne endast fem meter den här gången.

Om hunden är osäker med främmande personer krävs speciella övningar, trevliga leta-övningar där svårighet och avstånd till figuranten successivt ökas och om hunden kan skallmarkera redan kan den ju få skälla en gång när den hittar "gubben", men här handlar det i huvudsak om att träna hunden att tycka om att hitta främmande människor. Det här kan vara svårt dock, med reserverade hundar, och kräva ganska mycket träning. Är hunden alltför rädd för främmande kanske man inte alls ska träna den i sök, eller i varje fall inte försöka lära den att skallmarkera. I bästa fall fungerar rullmarkering bättre för den här hunden.


HUR GÅR MAN VIDARE?
Så fort du konstaterat att hunden gör vad den ska, alltså rusar ut till figuranten i full fart och skallar spontant och ihållande på figuranten på 15-20 meters avstånd från dig, börjar du att sätta ut figuranten litet längre, först 30 meter ut, sedan är det dags att flytta ut figuranterna till 40 meter och till slut 50- 60 - 70 meter ut. Redan vid andra eller tredje sökslaget, om allt gått bra, börjar man flytta ut figuranterna.

När hunden så småningom kan markera figuranter på 50-70 meters håll, går du vidare. Men trappa upp kravet successivt, endast några skall i början, och så fler och fler för att få belöning. Här får man anpassa sig efter hunden. Somliga klarar av att skälla ihållande direkt, andra behöver en långsam upptrappning.

Observera också att det är tillåtet att ha spring-ut-figuranter eller dyk-upp-figuranter ganska snart efter de första skallövningarna. Det kan man börja med så fort hunden kan markera figurant som är 50 meter ut i rutan. Men den sidan av träningen tar jag inte upp här.

Till toppen

INTRÄNANDE AV LIGGANDE FIGURANT
Kontrollera hemma att hunden kan skalla på dig även när du ligger raklång på marken. Det är mycket svårare för hunden att skälla på en liggande figurant än på en stående eller sittande. Alltså kan du råka ut för att hunden inte får ur sig ett pip när du lägger dig ner även om den är bra på att markera dig när du sitter.

Träna som vid grundläggande träning med detta. Försök först att se om hunden själv kommer på att den ska skalla även när du lägger dig ner och gömmer belöningen (bollen eller godiset). Ge den en stund. Kanske kommer det ett pip. Belöna då detta direkt, precis som vid den första övningen. Om den inte får ut sig något, försök då att uppmuntra den som i början, men mjukt och försiktigt, inte hetsande, fresta den tyst med belöningen, och belöna direkt första ljud som kommer ifrån den. Här är det bara att ha tålamod och börja från början. Det brukar inte ta så lång tid för hunden att inse att här gäller samma sak som när du sitter och när den väl fattat det så är problemet löst.

Ligg sedan på olika sätt vid träningen, på sidan, på magen och raklång på rygg. Träna det här tills hunden är lika säker på att skalla när du ligger i olika positioner som när du sitter.

Sedan gäller det att träna in det här i skogen så att hunden säkert skäller på både sittande och liggande figuranter.

Gör precis likadant som då du började med den första övningen i skogen. Börja med att testa på stigen först innan du låter hunden markera en liggande figurant ute på ett sökslag. Först ligger du och hunden får markera dig, sedan en annan figurant, så ut med denne att lägga sig i skogen och sänd hunden.

När hunden kan det här ska figuranterna ute i skogen börja variera, sitta ibland och ligga ibland.

Träna så med växelvis sittande och liggande figuranter en tid tills hunden säkert markerar bådadera ute i skogen på sökslag, och gör det utan tvekan.

Till toppen

TRÄNING MED DOLD FIGURANT
Nu gäller det att lära hunden att markera en dold figurant. Det finns ingen sådan i appellklass men det lönar sig att börja träna med sådana redan tidigt och att när hunden väl lärt sig det, låta den söka många dolda figuranter och att oftast ha halv- eller heldolda figuranter därefter. Det lär hunden att vara noggrann i sökarbetet och att lokalisera figuranterna väl innan den börjar markera.

Collies har lätt för att börja lita till synen och blir de alltför vana vid att figuranten syns på långt håll, eller alltid syns tydligt, börjar de att titta efter figuranten och slutar att använda näsan. När så dolda figuranter kommer med i bilden kan det hända att de struntar i att försöka lokalisera figuranterna när de inte kan se dem direkt.

Från det man börjat träna in dolda figuranter ska man alltså sedan alltid låta figuranten sitta åtminstone halvdold. Han/hon ska helst inte ha ljusa kläder som lyser alltför mycket i skogen.

Även markering av dolda figuranter börjar du träna hemma. Låt någon hålla hunden, spring och göm dig bakom en dörr. Hunden kan se när och var du gömmer dig de första två - tre gångerna. Låt dörren ha en liten springa men håll i dörren så att hunden inte kan öppna den. Den måste lära sig skälla utan att den fått direkt kontakt med dig (figuranten), men ge den en springa att nosa igenom.

När du gömt dig släpper medhjälparen hunden med kommando SÖK. När den skäller säger du som vanligt BRA (klickar) exakt just vid ett skall, öppnar du dörren och belönar den snabbt de första gångerna.

Försvåra successivt för hunden, först en lite bredare springa, så en smalare springa så ingen springa alls på dörren du gömt dig bakom. Först snabb belöning vid första skallet, du säger BRA/klickar och hoppar fram och belönar vid första skallen, som vanligt, så allt längre markeringar för belöning vartefter hunden börjar förstå.

Hitta på olika ställen att gömma dig på.

När hunden kan markera dig eller medhjälparen utan att få direkt kontakt, bara genom vittringslokalisering alltså, är det dags att lära hunden söka efter och lokalisera den dolda figuranten också. Nu går medhjälparen undan med hunden och du springer och gömmer dig så att hunden inte ser vart du går (eller tvärtom om du har en skicklig och pålitlig medhjälpare). Därefter sänds hunden att leta.

Du kan använda bilen och gömma dig i den, ett uthus om du har ett sådant, i lådor, under presenningar m.m. vad som helst som du kan uppbringa och som döljer dig helt för hunden, och som inte ger hunden chans att komma i direktkontakt med dig med nosen.

När hunden har fattat att den ska hitta dig och skalla på dig även när du är dold för den är det dags att försöka i skogen och den här gången lägger ni en figurant väl dold (helst i en låda eller i ett välgjort risvärn eller liknande, ganska nära stigen (eller du skickar hunden så att du säkert kan se den när den ska markera)

Det troliga är att hunden markerar direkt och utan problem vid det här laget. Ge den tid att själv komma på att den ska skalla. Ingrip inte förrän hunden förefaller vilja lämna figuranten eller om den stått och varit tyst en lång stund utan tecken på att ens fundera på vad den ska göra.

Testa först att göra om skicket men med figuranten lite synlig, en större springa i lådan, en skosula som tittar fram under presenningen. Om inte heller detta hjälper, vilket det nästan alltid gör, får du försöka att uppmuntra hunden, ropa/eller säga "SÖK figuranten/gubben " eggande till den, (flera gånger om det behövs - ge inte upp). Då brukar hunden komma igång att markera. Beröm den, BRA (klicker), DUKTIGT, RÄTT SÅ, och spring ut till hunden som belönas direkt då du kommer ut och tar fram figuranten, eller figuranten belönar direkt när hunden börjar skälla om den kan komma ut själv.

Med den grundträning du har gett din hund ska det inte behöva bli något problem här emellertid. Du ska försöka att inte berömma själv, om du måste ta till den metoden, mer än den här första gången. Så fort hunden börjar skalla själv på den dolda figuranten ska du inte berömma den för det utan låta figuranten belöna i vanlig ordning.

Dolda figuranter brukar inte vara något problem med en skallmarkerande hund som tränats rätt, såvida den inte fått ovanan att börja använda ögonen och att strunta i att lokalisera figuranter som den inte ser. (I så fall är det verkligen dags att börja lägga ut figuranterna svårt så att hunden måste använda näsan.) Om den däremot lokaliserar figuranterna brukar den lätt komma igång att skalla när man tränat den så här. Den veka hunden brukar till och med ha lättare att skalla på dolda figuranter, som den slipper se och som inte kan spänna ögonen i hunden på ett sätt som sådana hundar ofta uppfattar som hotande.

Till toppen

SÖKET - EN AFFÄR MELLAN HUNDEN OCH FIGURANTEN

Hela tiden hittills har du hållit hunden i halsbandet och släppt den på sina sökslag, gärna, ja helst med pop-up-figuranter eller spring-uter i början. Du ska inte börjar tjafsa med att begära att den sitter fot och okopplad ännu. Strunta i all lydnad under sökträningen ännu så länge och håll inte på att föra fram hunden tävlingsmässigt i början. Det kommer senare. Nu ska den bara springa ut och skälla, springa ut och skälla och springa ut och skälla och lära sig att det här är urkul och ingenting annat.

Lyda lär du hunden på appellplanen, inte i sökträningen! Nu handlar det om att få upp motivationen för det här med sök så att den springer glatt och villigt och markerar bra.

Så fort du sagt sök till hunden ska den endast ha figuranten i huvudet och du ska därefter vara helt ointressant. För att undvika att du får en hund som står därute i rutan och tittar efter dig ska du variera ditt beteende från gång till gång och så att hunden lär sig att vad du gör är helt irrelevant för det hela. Du ger ingen belöning, du är inte rolig förrän hunden lekt med figuranten en stund. Det hela är nu en affär mellan hunden och figuranten. Stå alltså kvar på stigen ibland utan att gå ut och hämta hunden. Låt figuranten ta med hunden till stigen och leka med den på vägen ut dit. Ibland springer du ut halvvägs och väntar där, ibland ända fram och står där en stund innan figuranten belönar, så att hunden fortsätter att skälla även då du står bredvid den. Ibland springer du ut till hunden, ibland går du ut. Ibland stannar du först och så börjar du gå igen, ibland får hunden belöningen just då du kommer fram till den etc.

Börja alltså att variera ditt beteenden så fort hunden markerar tämligen säkert.

Lära hunden strunta i att figuranten rör på sig

När hunden kan markera bra och en lång stund, så lång som du behöver för att komma ut till hunden, och när den vet att den skäller för att få höra "bra" eller ett klick, är det dags för figuranten att börjar röra lite på sig när hunden skallmarkerar. Nu ska den lära sig att inte bry sig om den saken.

Börja hemma och träna in det här med dig själv. Sitt på hemlighetshuk, låt hunden börja skalla. Rör lite på dig. Det troliga är nu att hunden tystnad och blir nyfiken på vad du gör. Nu väntar du bara ut hunden tills den börjar skälla igen och belönar så efter en stund. Den ska så småningom förstå att det aldrig blir någon belöning när den tystnar och att dina rörelser inte innebär att det händer något roligt utan det händer bara efter ett "bra" eller ett klick. Så kan du träna mer mer rörelser efter ett tag.

Men även sedan hunden lärt sig skälla trots att figuranterna rör sig lite medan den skäller ska figuranterna vara helt stilla tills hunden börjat skälla så att den inte lär sig att börja vänta på "kroppsliga startignaler" från figuranten. Först efter att hunden börjat skälla ska de kunna röra på sig medan hunden skäller.
När hunden förstått att den ska strunta i om du rör på dig är det dags att be figgarna göra på samma sätt ute i sökrutan.

Härefter har du förhoppningsvis en hund som kommer igång att skalla på en helt passiv figurant, ihållande och utan att sedan låta sig distraheras av att en figurant rör på sig.

Till toppen

VAD DU INTE SKA GÖRA:
Du ska normalt inte själv belöna hunden för att den börjar markera. Det ska figuranten göra.

Du ska se till att hunden inte får för vana att själv springa omkring med bollen (om den belönas med sådan) och stoltsera med den som ett erövrat byte. Figurantintresset blir större om hunden lär sig leka med figuranten. Den ska helst vänjas vid att komma tillbaka med bollen till figuranten för att få den kastad åt sig igen. De två ska leka tillsammans. Det kan man för det mesta lära hunden. Går det inte på något annat sätt får man byta bollen mot godis eller så belönar med bara godis. Om hunden tycker mest om att kampa, och inte har minsta tendens att tända till eller börja riva i figurantens kläder, så OK, använd dragkamp som belöning.

Risken med att hunden inte vill leka med figuranten är att hunden springer tillbaka till husse/matte med bollen/leksaken, och det i sin tur kan resultera i att den på tävlingar börjar lämna figuranten och börjar möta föraren när denne är på väg ut till hunden. Det får man nerdrag för.

Det händer ibland att hunden börjar göra pauser i markeringen och börjar titta efter föraren medan denne är på väg ut. Det är inte bra. Många får då rådet att stanna när hunden slutar skalla och börja gå mot den igen först när den börjar skalla igen. Följ inte det rådet. Det är ett dåligt råd. Du ska inte lära din hund att skälla igång dig, vilket den lätt lär sig att börja göra om du följer det här rådet. Den ska överhuvudtaget inte bry sig om dig när den markerar och om den gör det ska du istället avstå från att gå ut och hämta den och låta figuranten ta med hunden fram till stigen, tills hunden insett att den ska ägna sig enbart åt figuranten. Det kan du göra under flera månaders träning.

Om detta inte hjälper utan hunden börjar titta efter dig direkt igen när du börjar gå ut till den, så måste du istället börjar uppmuntra den att skalla vidare medan du är på väg ut. Ropa då "Mera skall, Mera skall - Bra duktigt" medan du springer ut. Gör det några gånger och se om det inte räcker med det. Det gör det nämligen ofta.

Därefter börjar du variera ditt beteende, går ut ibland och stannar på stigen ibland. Var bara noga med att tala om för figuranten inför varje skick vad du kommer att göra i det här avseendet.

De hundar som gör så här gör det endera för att föraren är alltför dominerande, (risken för sådant är större om man håller på att strula med lydnadskrav i rutan så här i början). Eller så gör de så för att de i grunden är osäkra hundar och kanske en aning reserverade. Då gäller det bara att låta bli att hämta hunden och låta figuranterna vara verkligt gulliga mot hunden så att den får förtroende för dessa så småningom. Eller gå tillbaka till enklare leta-övningar en tid och se om det hjälper. Om hunden är vettskrämd för främmande människor, går det nästan inte att få den att stanna och markera alls. Somliga hundar kan nämligen vara rädda för främmande människor endast när de är ensamma med sådana och visar ingenting av detta när de befinner sig intill sin förare/ägare. Hunden med det problemet brukar dock avslöja sig redan vid första övningen i skogen. Det är alltid lättare att träna sök med en hund som tycker om folk. I det fallet kanske rullmarkering är att föredra. Om hunden är mycket skeptisk till främmande människor ska man kanske inte alls träna sök med den.

Kontrollera med jämna mellanrum med figuranterna om de verkligen är helt passiva och aldrig försöker knixa igång hunden att markera och gå alltid igenom med dem hur markeringen har gått, vad hunden gjort och hur och vad figuranten gjort etc.

Även mycket rutinerade sökhundar kan vänjas av att markera om figuranter ger signaler några gånger i sträck. Tro mig, jag vet vad jag talar om för det har hänt mig gång på gång och med nästan alla de hundar jag tränat sök med. Figuranter har obegripligt svårt att fatta att man verkligen menar att de ska vara fullkomligt livlösa därute tills hunden markerat en stund och även om hunden går ifrån dem.

Försök dessutom inte att byta belöningsmetod om det inte är nödvändigt. Om hunden vant sig vid en slags belöning, använd då alltid samma belöning. Börjar du med boll låt då inte figuranter plötsligt börja mata hunden med godis, eller tvärtom. Det förvirrar bara hunden och den kommer av sig och kan i värsta fall bli rejält förvirrad av det. Har figuranten glömt bollen kan han kasta en pinne eller en kotte istället, det är bättre än att ta till godis med bollhunden.

Till toppen

FAS III och IV
avhandlar jag inte här.


Lydnad lär du inte hunden i sökrutan utan på appellplanen. Är hunden lydig där, då är det inga problem att föra över lydnaden till sökrutan senare när det blir dags för det. Får du problem med lydnaden i sökrutan då är den inte lydig på appellplanen heller. Då gör den bara cirkuskonster där!

Först när hunden kan söka och skallmarkera väl börjar man alltså kräva av den att den ska kunna gå fot och okopplad samt att sitta okopplad vid sidan på sökstigen och vänta på kommando innan den får springa ut (samt så småningom att gå rena blindslag). Är den lydig är detta sällan något problem.

LYCKA TILL OCH KONTAKTA MIG GÄRNA OM NÅGOT ÄR OKLART ELLER OM DU FÅR PROBLEM OM DU TRÄNAR MED DEN HÄR METODEN.

Till toppen
Kennelinnehavare: Kerstin Berminge har 
- doktorerat i vetenskapsteori, om etologins 
      framväxt
- haft collies i drygt 30 år
- fött upp collies i liten skala
- tränat och tävlat i bruks- och 
     lydnad, med flera av sin collies


Innehåll:
Sökträningens faser
Markering & figurantarbete
Fördelar med skallmarkering:
Nackdelar med skallmarkering
Krav på hunden
Inlärning av skallmarkering
Hur man belönar hunden
Lära hunden att skalla
Skälla på passiv figurant
Hålla korrekt avstånd
Bara skälla på sittande figuranet
Vad man inte ska göra
Varför skallmarkering först?
Markera i skogen
Markera liggande figurant
Markera dold figurant
Samspel hund-figurant
Lydnad i sökrutan


Utlagd 16/2 2005

Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.