| English |
| CONVOCO'S |
| Hur det började |
| Convoco's hundar |
| Hemmahundar |
| PORTRÄTT: |
| Cleo, Opus, Trolla, |
| Jazza |
| Trissa, Banjo |
| Convoco's MH |
| Seaton, vår korthårscollie |
| Seatons MH.resultat |
| Syrran (Ruby) |
| TRÄNINGSDAGBOK |
|
2002 - 2003 - 2004 - 2005 - 2006 - 2007 - 2008 - 2009 - 2010
- 2011
(uppdat. 22/6.2011) |
| OM MH-DIAGRAM |
| Om Collies MH |
| Att tolka MH-diagram |
| MH: Jämförelser |
| Göra egna MH-diagram |
| COLLIENS FÄRGER |
| Om färggenerna |
| Sobel + Trefärgat |
| Vita faktorn |
| Avel & statistik |
| ALLMÄNT |
| Att köpa collievalp |
| Träningstips |
| Om bruksprov |
| Börja brukstävla! |
| Om Klickerträning |
| Skallmarkering |
| Kloka Hundgumman |
| Hundlärdomar Ny sida |
| Bra hundböcker |
| Kattporträtt |
| Animationer |
| Gästbok |
| Länkar |
|
|
| K. BERMINGES HEMSIDA |
| GALLERI (akvareller, porslinsfig. mm) |
|
ÖVERBLICK
/ alla hemsidor |
| webmaster |
Om samhällsfrågor, politik och filosofi |
Animerade politiska satirer |
|
|
TRÄNINGSDAGBOK
År 2004 (augusti t.o.m. september) Måndagen 2/8 Så är vi där igen, där vi började lösa problem förra hösten! Det fanns inga spår i Seatons huvud idag. Inte ett enda, inte minsta lilla vittring, men det fanns allt möjligt annat som verkade intressant, folk där borta, en bil som passerade etc. Lade ut ett appellspår på ett gärde idag. Eftersom han bara gått spår på omkring 25 minuter tidigare, så lät jag spåret ligga omkring 35 minuter idag, tänkte göra det svårt för honom alltså och gå ett spår i det svåra intervallet (det lättare på 45 minuter klarade han ju inte!!!!). Jag tog ut en mycket ivrig hund ur bilen, han kunde inte stå stilla när jag satte på honom spårlinan, drog och slet för att komma iväg. Så började jag då gå mot spårpåsläppet, tre meter bort. Under dessa tre meters promenad rann alla energi av Seaton. Vid påsläppet var han i en annan värld, inte minsta intresse för spåret. Det var som om man hade vridigt om av-knappen bara. Där stod jag några minuter medan han snosade runt mig, som om han väntade på att jag skulle göra något. Så strosade han, som av en händelse, iväg i spåret. Jag följde efter och berömde, men det var nog bara en slump att han gick i spåret en bit, inget drag alls och efter 20 meter vek han av i en helt annan riktning än spåret, kom tillbaka till mig och ställde sig att stirra på några människor som hade kommit ut ur ett hus en bit bort. "Varför står vi här??" Då kände matte att hon inte ville vara med längre. Lägga av att spåra två veckor före tävlingen - typiskt och övermåttan dystert, i synnerhet som det var precis samma sak förra hösten när jag tyckte att det var dags för appellklass. Jag selade av, utan ett ord, och gick till bilen och åkte hem med honom. Hämtade Trissa och tillbaka igen. Band upp Seaton vid en stolpe, selade på Trissa som gick ut spåret, med Seaton som intresserad åskådare. Sedan åkte vi hem. Några chanser till innan jag ringer återbud till tävlingen. Är övermåttan dyster i kväll alltså. Börjar allvarligt fundera på att börja jogga istället. Just nu känner jag mest för att dra något gammalt över mig! Till toppen Tisdagen 3/8 Jodå, nu är det klart vad som hänt, och att en tioöring har satt sig på tvären i Seatons huvud. Idag lade jag ett kort spår med en apport och en slutapport. Började gå spåret med sele och koppel. Ingen tvekan, full fart iväg i spåret, och drag så att jag hade svårigheter att hålla emot. Första apporten, massor med beröm och korv. Så tog jag av kopplet och satte på spårlinan istället för att fortsätta med resten av spåret. Då fanns det inget spår mer. Seaton såg plötsligt ut som om han inte fattade någonting. Han har helt klart uppfattat den olycksaliga händelsen med linan som smäckte till honom på lägret, som att han korrigerades och att han inte får eller inte ska spåra när en lång lina är kopplad till selen. Han verkar inte alls rädd, bara som om han inte vet vad han ska göra. Jag uppmuntrade honom bara han nosade i spårets riktning och när han tog några steg i det. Så småningom började han lite försiktigt att gå spåret och fick massor med beröm för det. Efter andra vinkeln började det gå lite mer säkert och snart fick han apporten i näsan och drog ordentligt de sista tjugo metrarna fram till denna. Det blev massor med lek och massor med korv. Jag kunde återigen konstatera att han inte alls är rädd för linan, för nu lät jag honom springa efter slutapporten, som belöning, med linan släpande efter sig. Det bekom honom inte. När vi gick hem fick han dra linan bakom sig och jag kastade apporten gång på gång, som en lek, han hämtade den i full speed och kom tillbaka med den i samma goda fart. Att linan hängde efter honom verkade han inte ens notera. Så inte är han rädd för linan inte. Betraktar alltså problemet som inringat. Att få honom att inse att han missförstått situationen och att det inte bara är tillåtet att spåra även med lina i selen utan att det är jättebra att han gör det. Tror att när han fattat det kommer han att gå som vanligt igen. Att jag går längre bakom honom tror jag inte heller berör honom, för han lät sig inte bekommas av detta faktum på lägret, innan linan trasslade in sig och han fick den olyckliga snärten av den. Ska träna vidare med den här saken i morgon. Har en vecka på mig att få honom att fatta vad som gäller och att han missförstått situationen tidigare. Vill inte ringa återbud alltför sent eftersom det finns flera reserver på PM och de vill förstås inte ha beskedet dagen före tävlingen utan gärna lite längre i förskott. Till toppen Onsdagen 4/8 Ungefär ett appelspår idag. Kopplade kopplet till selen, sedan spårlinan i kopplet. Full fart fram till första apporten, belöning. Sedan var det inte så kul längre. Med ett visst tålamod och beröm kom vi till vinkeln, skjöt över den med några meter och sedan var det stopp. Två steg i taget, så småningom kom nästa apport, massor med beröm och godis. Så fortsatte det i stor sett i samma stil till slutapporten. Det spårarbetet hade inte blivit godkänt på ett bruksprov! Efter apporten var det ingen vidare intensitet och efter första vinkeln var det bedrövligt. Hur var det med min gissning då, att det är linan som ställer till problem? Jo, det är säkert en del av förklaringen men jag är inte säker på hur än. Kanske jag kom problemet närare på spåret idag. Vid slutet lekte vi med slutapporten, Seaton hade selen och linan släpande fritt efter sig. Jag kastade apporten, han hämtade den, fick godis och beröm, jag kastade igen. Nu visade det sig att han blev störd av linan. Det hade han inte blivit på våra tidigare övningar. Nu var vi i högt torrt gräs och här frasade det i gräset när linan gled över det och han verkade reagera mer på detta frasande än på själva linan. Vid våra tidigare övningar/testanden av vari problemet består/ har det varit regnblött i gräset och inte låtit något om linan som släpat efter honom. (Det lät emellertid när han fick smällen av linan. Då drog jag loss den från en buske och det rasslade/frasade om lövverket när jag gjorde det, och direkt därefter fick han en smäll av linan, som slog tillbaka mot honom som en gummisnodd som man drar ut och sedan släpper). Med en stunds lek försvann intresset för ljudet i alla fall. Hade tänkt gå ett spår till senare på dagen och se om något lossnat, men det gavs ingen möjlighet till det, så i morgon fortsätter vi och ser om det har bättrat sig. Tiden rinner ut snabbt nu. Jag börjar svära allt värre över den där förbålda spårlinan. Hur i alla glödheta kan man tillverka och sälja en spårlina som töjer sig en halv gång sin egen längd när hunden drar iväg i spåret????? Och sedan ta ordentligt betalt dessutom!!! Den var inte billig men jag har kastat linan förstås! En sak har jag insett nu,klickerträning är ett idiotbra sätt att få snabb inlärning, men missar man någon gång, så går fel signal fram lika snabbt och man får felaktig inlärning. Seaton som bara är tränad med klicker och positiv förstärkning under nästan två år, är mycklet känsligare för korrigeringar än någon av de hundar varit som jag har tränat med konventionell träning, med en inlärningsfas och en kravfas. Så i lydnaden får jag aldrig korrigera honom kraftigt, det räcker med ett enda litet "nej, inte så" med vänlig röst, så tar han åt sig direkt. Tror han nu att han fick en ordentlig bestraffning, en smäll över baken, när han gjorde något, så anser han det därefter vara fel och törs inte göra om det. Jag börjar ana att problemet ofta börjar när han missat en vinkel med några meter. Kanske har han "lärt sig" att han blir ordentligt bestraffad om han missar och skjuter över vinkeln lite. Som en av mina mycket duktiga klubbkamrater sade när vi diskuterade klickerträning: "Jo, jag har testat det men vågar inte fortsätta för en gång klickade jag fel och då lärde hon sig fel direkt"! Så riktigt så! Är inte Seaton väldigt vek då? Nej, till vardags har jag fostrat honom som alla mina andra hundar, trots att det sägs att man kan lära dem vardagslydnad med klicker också. Det beror mest på att det sitter i ryggmärgen på mig att bete mig på ett visst sätt tillsammans med mina hundar till vardags. Där kan jag korrigera Seaton rejält, ja ordentligt rejält och ibland bryr han sig inte alls, ibland tar han rättning men tar inte speciellt illa vid sig. Så någon allmänt vek hund anser jag inte att han är. Så i morgon försöker vi igen och ser om vi kommer närmare upplösningen av knuten. Till toppen Torsdagen 5/8 Idag bet vi huvudet av skam och började med första valpspårövningen, spåra fram till godisburkar, tre stycken. Men spåret var 30 minuter gammalt i alla fall. Det fanns tre burkar i spåret, två med köttbullar och en "slutapport" med en halv måltid i. Vem trodde att det skulle ge problem - jo jag, trodde att han inte skulle ta upp spåret och att vi skulle få masa oss framåt i spåret steg för steg till första burken, men så det blev inte alls. Det var god fart och inga problem varken med spår, vinklar eller spårlinan, som jag släppte ut 6-8 meter. Om man kunde begripa sig på hundar! Egentligen vet jag ju sedan gammalt att man inte ens ska försöka begripa dem, utan bara gå tillbaka i träningen om det strular, och strunta i att försöka hitta orsaken eller att förstå hur hunden "tänker". Det trasslar bara till det i träningen. Så då fortsätter vi så här då. I morgon testar vi med godisapporter på ett gärde. Dagens spår gick i skog, så vi veta icke hur det går på gärde och det är definitivt för mycket att säga att jag plötsligt blev optimist inför tävlingen. Men roligare än igår var det ju. Till toppen Söndagen 8/8 Som sagt, man blir aldrig klok på hundar och man ska aldrig försöka att klura ut varför de beter sig som de gör. Om de plötsligt inte gör vad det kunnat tidigare är det lika bra att strunta i att grubbla över orsakerna och att istället bara gå tillbaka i träningen igen och ta det från början, lugnt och systematiskt. Nu har vi tränat på öppna gärden ett par dagar och jag kan ju inte säga att det gått lysande, men det har gått bättre och bättre. De senaste gångerna har Seaton i alla fall inte bara stått som ett ovetande fån vid spårets början utan han har dragit iväg i spåret och arbetat ut det, även om det inte alltid har varit så elegant och även om han missat en och annan "apport". Det har varit rena motivationsspåren, fast med lite varierande ålder, somliga helt färska andra omkring 30-40 minuter långa, med godisburkar som apporter. Klara framsteg alltså och han tycker helt klart att det är roligare att spåra på gärden igen, men det är fortfarande inte klart om vi kommer att ställa upp i appellklassen på söndag. Jag har tre dagar till på mig, med tre dagars ytterligare träning och det är långtifrån säkert att vi hinner lösa upp knuten, vari den än har bestått. En sak är emellertid klar, det var nog inte linan som ställde till det, för spårlinanan bryr han sig inte ett dugg om. Snarare kan det ha varit ett missförstånd, att han trodde att jag bestraffade honom i spåret, med hjälp av linan. Men nu bryr jag mig inte. Vi är på rätt väg, den där "börja-om-från-början-vägen", återstår att se hur lång vägen blir. Iband är vägen lång, ibland kan den vara mycket kortare än man vågar hoppas på. Till toppen Onsdagen 11/8 Det blev spårträning även igår kväll och det hade ju gått stadigt bättre. Seaton gick mycket bättre och visade mycket mer motivation igår, men ännu inte så bra att jag ville ställa mig på en appellklasstävling med honom, så spänningen var stor inför dagens genrep. Det blev först ett kortare direktspår, som gick tillräckligt bra. Så gjorde vi en paus och testade ett nästan fullångt appellspår med ungefär rätt ålder. Det gick inte så bra dock, men omständigheterna var inte det ideala precis. Jag blir inte riktigt klok på herr Seaton. När jag lägger ut spåret skriker han i bilen, när jag tar ut honom är han helvild och verkar heltänd på att få göra något. Han drar mig fram till spåret, han kan inte stå stilla när jag sätter på spårsele och lina och drar som en galning fram till påsläppet. Där förvandlas han som genom ett trollslag till en alldeles kolugn och totalt ointresserad hund. Bara står där och ser ut som om han skulle kunna lägga sig ner och somna direkt. Jag har faktiskt aldrig träffat en hund som betett sig så tidigare så jag begriper mig inte alls på honom vad gäller den här saken. Hur som helst, genrepet gick alltså inte tillräckligt bra för att jag skulle ha lust att försöka mig på tävlingen så jag ringde återbud idag för att ge reserven några dagars föreberedelsetid. Den början som genrepet bjöd på vill jag inte uppleva med domare och tävlingsledare som "intresserade åskådare". Men nu var det faktiskt inte helt uselt. Han gick spåret så småningom och motivationen kom efter en stund. Hade han inte missat slutapporten och skjutit över en vinkel rejält så hade jag kanske ansett det värt att chansa i alla fall. Han har alltså gått framåt och det har gått bättre och bättre under veckan, så med lite lugn träning från början igen ska det nog gå till slut - problemet är egentligen spårmarker, öppna gärden att träna på. Jag har inte tillgång till sådana som är bra. Skogsspår går ju Seaton utan problem, så det är något konstigt med spår på gärden. Vi fortsätter att träna och får anmäla till en annan tävling längre fram alltså. Till toppen Onsdagen 9/9 Så har jag då kommit till en ny insikt!! Jag har ju haft problem med att Seaton varit mindre intresserad av klickandet och belöningen, struntat i det ibland eller verkat som om den kunde kvitta. Det står visserligen i anvisningarna för hur man klickertränar att man ska "räkna av korv/godis" från matransonen, ett finare sätt att säga att hunden "måste vara hungrig", för att metoden ska fungera, men jag har tydligen inte riktigt klarat av den biten. För någon månad sedan kom jag på att alla tre, Seaton, Banjo och Trissa hade blivit lite för feta, så jag drog ner på fodermängden till dem alla tre - bantade dem kort sagt. Nu är Seaton smalare igen, och plötsligt är intresset för godiset avsevärt mycket intensivare. Jag har inte varit van vid att behöva tänka på att svälta mina hundar för träningen och det vete 17 om jag gillar att behöva tänka på den saken! Hur som helst så börjar jag äntligen få tillgång till gärden att träna spår på även på min nya hemort, så vi ska väl försöka igen nu efter en månads träningspaus. Till toppen Tisdagen 14/9 Vi tränade spår i förrgår, tillsammans med Rolle (Banjos kullbror) och hans matte Fatima. Vi lade spåren på ett gärde långt ut på Hisingen. Det blåste kuling och var minst sagt växlande väder. Sämsta möjliga förhållanden för en osäker hund, men var vi nu där för att träna så var det bara att strunta i vädret. Det blev ett spår på omkring 200 meter som fick ligga 20 minuter. Som väntat växlade det över från uppehåll till regn just när vi skulle gå på spåret. Det gick skapligt med tanke på förhållandena. Seaton arbetade ut hela spåret och tog alla apporterna, men med lite utvikningar här och där och framför allt i vinklarna, inte så distrinkt spårarbete som jag vill ha men det har gått framåt så jag får vara nöjd, i synnerhet som det inte var det lättaste spår jag lagt, ja egentligen ett som jag inte alls borde ha lagt och gått med honom. Det spår jag gick med Banjo direkt efter, och när det regnade ännu värre, ska jag inte orda om utan förbigå med hänsynsfull tystnad. Rolle, som gick sitt spår under ett störtregn av alla värsta slaget (vi som stod och tittade på blev totalt genomdraänkta av forsandet) arbetade ut hela sitt spår och tog sina apporter, men det syntes även på honom att spårförhållandena var besvärliga och dessutom var hans spår en timme gammalt. Han är ju uppflyttad till högre klass och mer rutinerad än Seaton. Just nu haltar Seaton dessvärre, på grund av ett otrevligt skärsår i tassen, så nu blir det ingen träning på någon vecka. Förhoppningsvis har såret läkt då, hur det nu ska gå att hålla honom i någotsånär stillhet tills det - det har jag inte lyckats lista ut. När jag nu äntligen har tillgång till goda spårgärden, sedan skördarna är tagna, så är han alltså indisponerad för träning ett tag. Dystert - övermåttan dystert! Till toppen Fredagen 24/9 Seaton haltar inte längre, och dessutom lider han av allvarlig undersysselsättning efter nära två veckors lugn, så idag lade vi ett 3/4 appellspår. Nu hade jag listat ut att eftersom Seaton drar mig fram till spåret som om han är mycket ivrig att få spåra och sedan tvekar så fort jag släpper på honom på spåret, så ska jag sela på redan vid bilen och se hur det går då (jag måste ju hålla igen honom kraftigt för att få på honom selen innan han drar iväg och kanske att det gjort honom osäker). Så idag selade jag på redan vid bilen men hade koppel i selen. Han drog som en tokig ner till spårpåsläppet, och gick egentligen i mitt spår hela vägen fram. Väl framme hann jag bara knäppa på spårlinan och sedan vågade jag inte hålla igenom honom för att sätta på handskar (som jag måste ha när han drar oc för att kunna hantera spårlinan korrekt) så han fik dra iväg och det gick som en dans fram till apporten, med massor av belöning. På igen, det gick också superbt. Så vinkeln, ja den var ju lite knepig och vill hon verkligen att jag ska fortsätta spåra här? Jo, han tog upp spåret efter lite vimsande och gott drag till nästa apport, som han apporterade till mig, beröm korv, så vidare till nästa vinkel där det blev samma vimsande en stund innan han var säker och sög tag i spåret igen och så fullt ös till sista apporten och en riktigt lång och rolig lekstund och massor med korvbitar. Det var en ganska lyckad träning och vimsandet vid vinklarna var inte allvarligt långvariga så jag var mycket nöjd med honom. Får väl träna så här en tid, och sedan korta ner sträckan successivt från påselning till spårpåsläppet och se hur det utvecklar sig. Till toppen Lördagen 25/9 Ett spår idag igen, fullångt appellspår. Det började kanonfint, ordentligt drag fram till första apporten och rätt bra upptag därefter, men lite strul i vinkeln även idag. Han tog dock upp spåret ganska snabbt och med bra drag till nästa apport, belöning, och aningen osäkerhet innan han tog upp spåret efter apporten men även då med bra drag fram till nästa vinkel, skjöt över, vimsade lite, tog upp spåret och draget kom, fram till nästa apport (hade lagt ut fyra). Vid det laget tänkte jag att jag nog borde vara noggrannare vid påsläppet efter apporten. Han kanske är osäker om han ska spåra vidare, verkligen gå fram till stället där han tagit apporten och böja mig och hetsa lite om att hitta nästa apport innan jag släpper iväg honom igen. Det fungerade perfekt. Så då testar vi noggrannhet fortsättningsvis! Det är nog inte dumt alls om jag tänker efter. Har för mig att jag brukar betona det när jag är spårinstruktör! Vi avslutade förstås med stora belöningen och slutleken vid slutapporten. Nu håller knuten på att lösa upp sig och det går mycket bra i jämförelse med hur det var i augusti. Dags kanske att anmäla till en ny appellklasstävling. Det finns ju några kvar före vintern. Och kära besökare och läsare, Seaton har haft lite problem med spår på gärden, men man får oftast något problem med varje hund och han är fortfarande den bästa hund jag haft sedan jag hade Opus. Han, liksom Opus, har hur mycket arbetsenergi som helst och älskar alla människor, bådadera ovärderliga egenskaper hos en bra brukshund. En riktigt bra sådan måste vara ordentlig tillgänglig och inte vara minsta osäker tillsammans med främmande människor. Till toppen |
Innehåll augusti-september 2/8 måndagen 3/8 tisdagen 4/8 onsdagen 2002 |
Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.