Du är på Convoco's hemsida

TRÄNINGSDAGBOK
April 2010


Kommentera gärna, ge synpunkter eller fråga!
(ditt inlägg förs in i en kommentarruta)


Lördagen 3/4
Nytt träningsår. Snön är äntligen nästan borta på tomten, och i skogen är det nästan helt snöfritt så nu går det att börja träna hund igen - hurra!

Igår hade vi besök av Rolle och Falcon och deras mattar. Då blev det ett litet sökpass. Jag var väldigt spänd på hur Seaton skulle bete sig, dels efter uppehållet, dels hur blindslagsträningen i höstas här hemma skulle utfalla nu.

Vi började med ett blindslag. Det gick perfekt. När Seaton var på ingående hade han en utspringande figge på andra sidan, som han fick rusa efter i en flying över sökstigen. Figgen stod och väntade, c:a 35 meter ut i skogen, och när Seaton var 10 meter från mig, på sitt inkommande från blindslaget, började figgen springa utåt några meter och slängde sig ner bakom en stor sten. Det gick förstås också fantastskt bra. Den här gången kom Seaton tillbaka till mig med fastrullen i munnen, hade själv valt den framför lösrullen som låg vid figgens fötter - finemang tyckte jag. Sedan tog han som vanligt nästan livet av mig på påviset, genom att dra som en galning.

Nästa slag, åt andra hållet hade han en figurant som inte visade sig när han skickades. Det var full fart ut, men här tog han lösrullen, markering även där. Seaton verkade jättelycklig att få göra något igen. Därefter ett slag åt andra hållet med en icke synlig figurant, som också gick som smort. Så ytterligare en figge utan speciell retning, som också gick perfekt.

Där hade jag tänkt sluta, men mot allt förnuft fick jag för mig att testa ett blindslag till åt andra hållet. Så jag skickade ut honom på ett sådant på andra sidan - som fungerade lika perfekt - oj så glad jag blev.
För att inte sluta med blindslag fick han springa ut på en kortdistansfiggge på andra sidan och därifrån kom han med en kotte i munnen! Påvisade korrekt.
Figuranten berättade att hon hade lösrullen vid fötterna, som han är van vid, han hade böjt sig ner och hon trodde att han tog rullen, men det visade sig att han (troligen i brådskan) sök tag i en grankotte istället. Det betraktar jag inte som ett problem. En gång är ingen gång.

Jag kände mig alltså väldigt glad och upprymd efter detta det första sökträngingspasset under år 2010. Bättre kunde det nästan inte ha gått. Och nog verkar det som om somlig träning sjunker in under viloperioder.

Falcon gick också några sökslag och jobbade jättefint. Rolle däremot fick gå ett spår, som väl inte blev problemfritt (problem vid upptaget) men som han löste upp fint till slut och sedan gick spåret bra.

Tillägg kl 19.00
På eftermiddagen idag gick vi årets första spår. Det blev också en bra start även om spåret inte var så långt, c:a 200 meter bara. Något lite vimsande vid upptaget, men inte så farligt och han redde upp det själv ganska snabbt. Sedan gick spåret som på räls, tre apporter och ett slut. Så nu har matte blivit riktigt taggad. Nu ska jag bara komma underfund med hur man anmäler till tävling. Det har jag ju inte gjort sedan tävlingskalendern försvann ur Brukshunden. Antar att den finns att ladda ner på SBK:s hemsida.

Kommentera

Till toppen

Onsdagen 7/4
Idag var det dags att träna lite igen. De här gången fick det bli rena blindslag, eftersom jag var ensam. Satte alltså på Seaton tjänstetecken och halsrulle och skickade ut honom åt ena sidan. Han gick ut, men i ganska dåligt tempo, som om han var osäker eller illa till mods. Trettio meter ut stannade han och vände sig om och tittade på mig. Jag pekade då utåt och sade "UT" till honom. Då vände han och fortsatte utåt. Nu slängde jag beröm efter honom. Då ökade han farten utåt ordentligt och när han var ute på fullt djup kallade jag in honom igen. Tillbaka gick det i full sula. Här belönade jag honom med en hel Jackpot, och berömde honom.

Så skickade jag honom åt andra sidan, och den här gången gick han ut i full fart och kom tillbaka efter att ha varit ute på fullt djup. Även den här gången kastade jag beröm efter honom när han gick ut, så han skulle veta säkert att han gjorde rätt. Massor av beröm och godis när han var tillbaka och satte sig vid min sida.

Därefter skickade jag honom på två blindslag till, och utan att berömma honom på vägen ut och de gick perfekt båda två, med massor av belöning när han kom in från dem. Därefter avslutade jag övningen - mycket nöjd med honom. Men när jag belönade honom för det sista fina blindslaget fick han för sig att han nog skulle ta rullen någon gång också, och försökte ta den, men då sade jag ifrån, vänligt, att den fick han inte ta. Det blev ingen ledsen min för det.

Gick så hem, väldigt nöjd med dagens övning. Även försöket att ta rullen var bra för att jag fick ett tillfälle att tala om att han inte får ta den utan att han är hos en figurant.

Nu är det väder så att vi kan vara med och träna sök i gruppen igen, så jag ringde och frågade om jag kunde komma med igen. Det skulle gå bra, men den här veckan var det tveksamt om det skulle bli någon träning, för flera skulle tävla och några skulle resa bort. Hoppas det blir nästa vecka för nu ser jag fram emot att få testa vår träning i grupp för att se hur den fungerar där.

Kommentera

Till toppen

Lördagen 10/4
Igår kväll tränade vi "ta fastrullen". Jag har ju köpt en sådan där svindyr äkta norskrulle. Det är minsann inte det enklaste att passa in den. Hade fått för mig att hunden inte skulle kunna spotta ut den. Efter ett massa testande tidigare trodde jag att jag hittat lagom längd men nog kunde Seaton spotta ut rullen alltid. Han kan inte spotta ut den när han springer, men så fort han stannade hos mig spottade han ut den. Jag kortade av den lite till men då fick han rätt stora problem att ta den, och det ska ju inte vara för problematiskt. Första gången när jag hade kortat av den lite till testade han att skallmarkera istället. När det inte fungerade så kämpade han tills han fick tag i rullen i alla fall. Men det såg besvärligt ut.

Men han kunde spotta ut rullen i alla fall när han kom in till mig. Jag försökte med "håll fast" och då höll han fast tills han satt vid min sida, men sedan slängde han med huvudet som en het häst när jag skulle ta ut rullen. Han gillade det inte alls alltså. Så nu har jag bestämt mig för att träna "håll fast" med en apportbock igen, tills det sitter ordentligt, och hoppas att det ska gå bra att överföra kommandot till rullen sedan, så får han ha den lite längre i alla fall så att den går lättare att ta upp. Hoppas sedan att jag kan lära honom att hålla fast den tills jag säger "loss".

Bortsett från att han glömde ta rullen vid ett skick (jag skickade på väldigt korta slag för att se honom när han var hos figgen), så tog han den fint varje gång, sådär en 10 gånger och det tyckte jag var rätt bra. Så det ska väl lösa sig så småningom det här också.

Kommentera

Till toppen

Onsdagen 15/4
Här har tränats igen, både igår och idag. Igår började vi med att fortsätta träna "ta fastrullen", först ett blindslag så ett slag med figurant samt repris. Det gick bra även om Seaton hade klart för sig att figgen fanns på andra sidan och först helst ville springa direkt ut till denne.

Så var det dags att träna lite dolda figgar. Alltså tränade vi detta på gårdsplanen där Dan fick springa och gömma sig bakom dörrarna till uthusen, samt en gång sätta sig i bilen med en lite springa på dörren.

Första slaget mot pumphuset gjorde Seaton väldigt konfunderad. Han sprang runt huset flera gånger och kunde först inte förstå vart figgen hade tagit vägen. Men så fick han lite vittring på ena sidans nederdel och sökte sig fram till dörren där han tog rullen helt korrekt. Massor med beröm och belöning förstås. Så på magasinet. Där hände samma sak, men här räknade han ganska snabbt ut att figgen fanns innanför dörren. Här ville han emellertid helst få kontakt och försökte hoppa ut mot dörrens fönster. Så småningom tog han rulle i alla fall. Så här långt gick det strålande. Han hade problem men löste dem helt själv även om det tog en liten stund.

Men sedan började det bli lite för svårt. Dan satte sig i baksätet på bilen, men han klev in från ena sidan och öppnade sedan dörren på andra sidan lite på glänt. Här kämpade Seaton länge, försökte hoppa upp och se in i bilen, sprang runt den en massa varv men hittade ingen direktvittring vad det verkade. Efter en evighet av försök kom han tillbaka till mig. Han hade bara inte klarat av att lokalisera figgen (enligt mannen i huset så var det inte konstigt eftersom luften i den varma bilen steg uppåt, inte rann neråt). Så nu bad jag Dan att kliva ur bilen på den sidan som han hade dörrspringan och kliva in igen (Seaton såg det inte förstås). Den gången sprang han ut och löste problemet ganska snabbt och markerade korrekt.

Borde kanske ha slutat här, men jag får väl säga som Owe J sade när vi tränade ihop för evigheter sedan och det gick illa på träningen: "Bra att det kommer nu, inte på tävling. Då har vi möjligheter att lösa problemet".

Nu fick Dan alltså gömma sig bakom ladugårdsdörren. Den här gången rusade Seaton rakt fram mot dörren men sedan vek han av åt vänster och sprang flera meter från dörren, där tog han plötsligt upp rullen. Nu kan han ju ha fått vittring där men det tror jag inte, för han kollade inte mot ladugårdsväggens nederdel utan sög bara rullen. Då sade jag ifrån och tog ifrån honom rullen och skickade honom en gång till. Den här gången lokaliserade han korrekt, tog rullen och kom. Så långt så bra. Men jag ville inte sluta här utan med ett direkt lyckande, så Dan fick gömma sig bakom magasinsdörren en gång till. Nu rusade han rakt mot dörren och sög rullen direkt tre meter från dörren. Det blev också ett nej och omskick, med en klar blindmarkering till höger om huset. Nu var han säkert trött i huvudet. Ett nej igen och ännu ett skick, som gick perfekt med korrekt lokalisering och markering. Suck, en markering till vid pumphuset då, som dock gick perfekt direkt.

Så insåg jag förstås att jag inte skulle haft fastrullen vid dessa de första markeringarna på heldold figge utan lösrulle, för då hade han hittat rullen tidigare och lyckats snabbare. Klantigt av mig. Å andra sidan kanske det var bra att jag fick tillfälle att tala om att det inte duger att slarva med lokaliseringen. Men heldold figge tränar vi med lösrulle ett tag framöver, så att han förhoppningsvis utvecklar en god vana att leta där lukten är som starkast, åtminstone där vi tror att den är det :).

Idag gick vi bara ut i skogen, på ett annat ställe än vi tränade igår, och tränade rena blindslag, bara han och jag. En viss tveksamhet på första skicket. Då skickade jag beröm efter honom varvid han ökade farten, kom tillbaka från fullt djup och blev belönad. Sedan gick han sex raka kanonbra blindslag, möjligen var ett av slagen aningen grunt men jag var helt nöjd med honom - det fick han veta förstås

För övrigt låter det rusktigt med vulkanutbrottet på Island och askmolnet därifrån.

Kommentera

Till toppen

Onsdagen 16/4
Idag har jag gjort något dramatiskt. Jag beslutade att vi inte ska köra rullmarkering utan gå tillbaka till skallmarkering. Den lärde han sig ju först och det ska inte vara så svårt att ta fram den igen.

Varför bestämde jag mig för det då? Jo, tre gånger har han nu satt tassen mellan rullen och halsbandet och fastnat med tassen där. Det visar sig att han gör det när han hoppar i skogen. Då har han huvudet sänkt, så rullen hamnar ganska lågt, så lyfter han frambenen högt och kör fram dem, och vips sitter ett framben fast i norskrullen. Jag har testat med olika inställningar på rullen och högre upp och kortare och tightare än han haft den på senare tid kan han inte ha den för då får han inte tag i den.

Idag skulle han hoppa över en massa granskrot (efter en fällning) och så satt tassen fast. Han blir så himla olycklig när han hoppar på tre ben, tycker det är förfärligt obehagligt. Jag gissar att han dessutom står på näsan när han ska landa efter hoppet. Så den här gången blev droppen. Alltså drog jag av honom rullen och skickade honom på Dan. Han letade och letade efter en rulle, men kunde inte finna någon så då kom två skall, som Dan omedelbart belönade. Så gjorde vi om det med ett nytt kort skick. Även här letade han först efter en rulle men började skälla ganska snabbt när han inte hittade någon, och blev då belönad för skällandet förstås.
Sedan fick Dan skicka honom på mig. Han försökte först ta en kotte, men då sade jag "nej" lite vänligt, varvid han började skälla och belönades direkt för det. Så fick han skälla lite till så belöning. Sedan fick han gå ytterligare ett slag på mig och den här gången började han skälla direkt och belönades. Sedan fick han skälla en god stund, och det gick jättebra, så belönades han riktligt för bedriften.

Stackar Seaton, än gäller det ena än gäller det andra. Men nu är det definitivt skallmarkering från och med nu. Ingen enda återgång till rulle. Ska aldrig mer försöka träna upp en rullhund

Jag funderade först på att testa med en vanlig dingelrulle, men jag är rädd att han tycker den blir irriterande och suger den för att slippa ha den viftande kring huvudet.

Jag har ju tidigare varit inne på att gå tillbaka till skallmarkering för att han drar omkull mig i skogen vid påvisandet. Man är ju inte tonåring längre (fast man försöker tro det). Men så har jag tyckt att det inte är rätt mot hunden att hatta fram och tillbaka och ändra reglerna titt som tätt. Nu gäller det dock att rädda Seaton från tråkigheter, och det avgjorde saken, två starka skäl att ändra tillbaka till skallmarkering alltså.

Så nu blir det bara skallmarkeringträning varje dag under minst en veckas tid. Sedan kan jag bara hoppas att träningsgruppen är villig att låta sig tränas till skallmarkeringsfiguranter och vill göra som jag ber dem.

Kommentera

Till toppen
Lördagen 17/4
Kommer just in från trädgården och en stunds skallmarkeringsträning på mig själv. Den går som smort. Det är nästan som om vi aldrig har hållit på med rullmarkeringsträning. Visst, markeringen är inte perfekt än, lite hackig kan den bli ibland. Jag vill så småningom ha honom skällande som en klocka. Det gör han korta stunder, men så kan det komma någon/några sekunders paus ibland. Så han är på god väg och är jätteduktig. Vem vet, han kanske kommer att gilla söket bättre när han får skallmarkera. Det ska bli spännande att se.

Jag hade hoppats kunna vara med på reguljär gruppträning det här veckoslutet men i torsdags drabbades jag av svår nackspärr och då klarar jag inte av att agera med andra hundar, eller att de hoppar på mig. Men redan idag är det bättre, efter ett par dagars medicinering med något dunderpreparat. Så nästa vecka hoppas jag kunna vara med igen i alla fall.

Tillägg kl 20.20:
Så var vi ute ett markeringspass till. Den här gången fick han springa fram till Dan, som satte sig på huk 10 meter bort, och markera. Första markeringen gick bra. Vid den andra fick han ett litet återfall och försökte få tag i fastrullen, verkade som om han uppfattade tjänstetecknets band runt bröstet som en rulle, men efter några försök kom han på att det var bättre att skälla, så då gjorde han det, och skallade bra och ihärdigt. Så ett par gånger till med mycket gott resultat och utan försök att ta en fastrulle.

En av de glada överraskningarna var att Seaton inte gjorde antydan att springa till mig med bollen som figuranten kastade till honom efter några skall som belöning. Jag hade förväntat mig att han skulle agera skrullhund, eftersom han varit van att springa till mig med rullen från figuranten och alltså komma direkt till mig med bollen, men ingen antydan till det. Han hämtade bollen och sprang direkt tillbaka till Dan/figuranten för att leka mer med honom. Precis som jag vill ha det.

Det verkar faktiskt redan som om han tycker det här är roligare. Det blir ju belöning direkt. Sedan överraskade han med att tycka att bolleken var roligare än godis, för när Dan skulle avsluta med att ge lite godis också, och jag tog bollen föredrog han att följa bollen framför att ta godiset - och Seaton är verkligen ett matvrak och en godisgris. Bättre kan det inte bli.

I morgon ska vi träna med att jag kommer springande fram till figuranten (Dan) och Seaton och se hur han reagerar på det, om han blir distraherad eller fortsätter att skalla på figuranten, som han ju ska lära sig att göra om han inte redan kan det.

Jag har väl sagt det förr, att ju mer jag tränat med hund och ju fler hundar jag tränat med desto mer imponerad över deras kapacitet har jag blivit. Seaton kan faktiskt skallmarkera fortfarande och då har vi inte tränat skallmarkering på minst 3 år och dessförinnan egentligen bara tränat in grunderna och bara hemmavid och utan ihärdighet. Vid det här laget har han tränat betydligt mer med rullmarkering. Det är fantastiskt att han kommer ihåg så mycket fortfarande.

Kommentera

Till toppen

Söndagen 18/4
Idag blev det mer skallmarkering. Vi började med en vanliga markeringsövning på mig. Sedan gick vi ut i skogen. Där fick han först gå ett blindslag och sedan ett kort slag på Dan.

Meningen var att vi nu skulle kolla hur han reagerar när jag kommer springande ut mot honom (nå, springa och springa, men något åt det hållet i alla fall, hoppas väl kunna öva upp mig att springa riktigt igen men jag har en vrist som krånglar). När jag kom fram var det meningen att Seaton skulle fortsätta att skälla några skall till. Tanken är att han inte ska bli belönad just när jag kommer fram, och inte heller medan jag är på väg, utan att han ska lära sig att strunta i mig och bara bry sig om figuranten, bara skälla för att få sitt klick och att det är figuranten som belönar - när han skäller.

Det blev lite hackig markering först, men så småningom kom han igång bra. Jag tror att han hackade först för att han hade en pannkaksbit (som han fick som belöning för ett bra blindslag) i halsen och då går det inte bra att skälla. Han kan vara så ivrig att han inte sväljer ordentlig nämligen, så han ska inte ha godis när han ska tränas att skälla.

Vi gjorde om den här övningen flera gånger och redan andra gången skällde han mer ihållande och struntade i mig ända tills jag var alldeles intill honom. Tredje och fjärde gångerna brydde han sig egentligen inte om mig, mer än väldigt lite någon gång. Så det här ska han nog fatta ganska snart.

Jag är nöjd med dagens träning alltså.

Kommentera

Till toppen

Måndagen 19/4
Idag har vi kört två träningspass. Jag gick ut ensam med Seaton i skogen en stund på eftermiddagen, för att träna bara tomslag. Det gick inte så vidare bra. Seaton var inte pigg på att springa ut, det gick långsamt och så ville han vända efter 30 meter. Jag sade nej och försökte få ut honom längre. Det var inte kul. Så skickade jag honom igen, även nu stannade han på 30 meter och där blev han stående. Jag tänkte att han får väl stå där då och bestämma sig vad han ska göra så småningom. Han blev stående c:a fem minuter. Det var ju inte bra. Så kom han lufsande. Jag kunde inte hålla mig för skratt och då började svansen vifta igen. Så skickade jag en gång till, men nu skulle han vända för tidigt. Då gick jag ut och tvingade honom ut ytterligare 10 meter, och belönade honom när han gick ut den sträckan. Så gick vi tillbaka till stigen och jag skickade honom på samma ställe igen. Den gången gick han ut fint och till fullt djup. Där slutade jag med stor belöning.

Jag tror att han fortfarande känner viss olust på grund av det där fastnandet i rullen. Han tar åt sig av sådant och det kan ta några veckor innan han kommit över sådana där obehag helt. De här utskicken liknade dessutom det vi gjorde när han fastnade, det fanns ris ivägen ungefär 30 meter ut, som han inte ville hoppa över utan vända framför. Det dystra var ju att jag pressade ut honom i det där olycksaliga riset, där han så fastnade vid ett hopp, att han bestraffades för att han gjorde som jag sade alltså. Bara att hoppas att han kommer på att han inte kan bli trebent någon mer gång. Det gör han nog.

Så nu bestämde jag mig för att han bara ska ha roliga motivationshöjande utskick, alltså med spring-ut- eller dyk-upp-figuranter under minst en vecka, så att söket blir bara jätteroligt igen.

Senare på kvällen fick jag Dan med mig ut i skogen för vara figurant. Så fick Seaton springa ut och skälla på Dan flera gånger och det gick bra, motivationen kom ganska snart och det blev roligare och roligare. Vi slutade med ett skick där han gjorde en strålande och uthållig skallmarkering.

Men det visar sig att han hade tendens att klänga på Dan för att försöka få godis eller boll direkt. Det gör han aldrig på mig när vi skallmarkeringstränar, så vi tog ett kort pass med ren markeringsträning där jag stod bredvid och klickade just när han stod på bra avstånd från Dan och skallade. Det fungerade, i alla fall just då och på de efterkommande två skicken.

Så jag får nog betrakta åtminstone den sista träningsstunden som lyckad.

Kommentera

Till toppen

Tisdagen 20/4
Idag blev det bara skallmarkeringsövningar och några riktiga motivationsskick dessutom.
Vi började med ett riktigt skick på Dan. Det gick bra såtillvida att Seaton sprang ut i full fart och han skällde också tämligen bra. Men, han klängde på Dan en stund innan han kom igång att skälla och det är inte bra, riktigt dåligt faktiskt. Det gör han lustigt nog aldrig när han tränas att skalla på mig.
Så då ställde jag mig bara ett par meter ifrån och skickade Seaton på en vanlig enkel markeringsövning på Dan. Det visar sig att han kommer igång och skallar bra om Dan sätter sig likadant som jag brukar sitta, men inte om han sitter på något annat sätt. Så nu fick Dan sätta sig på olika sätt och efter att Seaton hade belönats några gånger för att han började skälla utan att klänga på Dan så skickade jag honom på två riktiga skick. Båda gick bra och markeringarna var också bra.

Bara att fortsätta så här några dagar till. Det ska nog bli riktigt bra så småningom.

Kommentera

Till toppen

Måndagen 21/4
Trägen just nu. Idag tränade jag skallmarkering själv tillsammans med Seaton. Satte på honom tjänstetecken i skogen och sprang och satte mig en bit bort. Så ropade jag "sök" varvid han omedelbart sprang fram till mig och började markera. Inte så tokiga markeringar. Efter ett par markeringar, där jag satte mig på olika sätt och också låg ner någon gång, vilket gick bra, skickade jag honom på ett blindslag. Det var inte så kul. Han stannade efter 20 meter (säkert den där "benfällan" som jag skickade honom i för någon vecka sen som spökar fortfarande), men han gick ut när jag sade till honom. Så skallmarkeringsövade vi några gånger igen och ytterligare ett blindslag, som han gick utan problem. Då passade jag på att springa ut åt andra hållet och gömma mig och ropa "sök" när han var på tillbakaväg. Det gick bra och det var roligt.

En stund senare hade Dan tid att vara med. Det blev ett par rena motivationsskick på Dan. De var mycket roliga, men han ville klättra och krafsa lite på Dan första gången. Dan belönar inte förrän han står på lagom avstånd dock och försöker klicka just när han backar. Andra gången markerade han korrekt och mycket envetet och uthålligt. Där slutade vi och kände oss nöjda.

Det ska bli mycket spännande att se hur han beter sig när han skickas att söka och markera andra människor.

Kommentera

Till toppen

Torsdagen 22/4
Idag blev det fyra raka motivationsutskick på Dan och de gick strålande. Seaton rusade ut, i full fart, och markerade mycket bra och ihärdigt och dessutom med en fin rytm i skallet. Det fanns ingenting att anmärka på. Dan menade att han först kom fram och kom emot honom lite med nosen för att backa ifrån honom direkt och börja skälla. Precis så som jag vill att han ska bete sig, först en liten kontakt sedan ta ut avstånd till figuranten och därefter markeringen/skällandet.
Så vill jag att han gör för att han ska lokalisera figuranten innan han börjar skälla. Om han kommer fram och börjar skälla direkt på en-två meters avstånd finns risken att han börjar skälla allt längre ifrån figuranten, börjar skälla så fort han ser denne eller får vittring, och sådant får de nerdrag för på tävling om domarna ser det. Korrekt markering ska ske först efter att hunden lokaliserat figuranten alltså.

Men, det fanns ytterligare ett glädjemoment: Seaton tvingades ta sig igenom ett avsnitt med massor av nynerhugget granris, precis ett sådant område som han fastnade i rullen i för en vecka sedan - och han tvekade inte alls utan tog sig igenom med långa språng. All anledning att känna sig mycket nöjd med dagens träning alltså.

Kommentera

Till toppen

Fredagen23/4
Just hemkomna från en sökträning med grannarna i deras skog. De hade aldrig tränat med skallhund, så vi började med att valla och sedan att instruera dem hur de skulle bete sig. Först förklarade jag, sedan demonstrerde jag hur Seaton skallar på mig och hur man belönar. Därefter fick mina nyutbildade pröva på att vara figgar precis vid stigen och så att jag såg hur de klarade uppgiften. Figuranterna klarade "provet" galant (de är också hundmänniskor fast inga bruksmänniskor). Men Seaton testade först den "lätta varianten", att försöka få figgen att kasta bollen utan att han behövde skalla först. Det gick inte så bra, så de kommande försöken på stigen skällde han bra.

Därefter lade vi ut en figurant på var sida. Det här var bra terräng, kraftigt täckt med buskar och snår. Jag skickade Seaton åt ena sidan. Han hittade figuranten ganska snabbt och markerade nöjaktigt. Så blev det ett utskick på en annan figurant på andra sidan. Det gick också bra och med bra markering. Så en figurant och ett utskick åt andra hållet, som också gick bra. Ytterligare en på första sidan, också bra och så den sista åt andra hållet. Där fick han lite problem för han kom på läsidan av figuranten och gick därför två blindslag innan han hittade figuranten på tredje slaget, och då hade jag backat så att han kom på andra sidan om figgen och kunde få vittringen i näsan. Här gjorde han så en jättebra markering.

Det här går hittills nästan lite föööör bra så där så man bara förväntar sig det rejäla bakslaget.

Nu planerar jag att träna skall på dolda figuranter i morgon.

Tillägg kl. 20.30:
Det blev ett övningspass till idag. Jag gick ut och körde Seaton på några hinkslag ikväll. Det skadar aldrig att gå tillbaka i träningen för att motivera mer.

Ställde ut två hinkar, en åt varje håll och skickade ut honom mot först den ena av hinkarna därefter mot det andra, klickade när han nosade på dem och då kom han som ett skott, och belönades för det. Under det tredje hinkslaget sprang jag ut en bit åt andra hållet och satte mig bakom en rotvälta och ropade "sök" när han var på återkommande. Han letade upp mig förtås och markerade mig fullt nöjaktigt. Även denna träning gick bra, men nu ska jag se till att lära honom att runda hinken utan att jag klickar när han nosar på den. Han ska ju inte vänja sig vid att springa ut och sedan bara stå där och vänta på klick. "Rundningsträningen" börjar jag med i trädgården och på nära håll först. Men det blir en annan dag.

Tillägg kl. 23.00
Blir man träningsmanisk så blir man. Så sent på kvällen tränade vi lite igen - inne i köket. Den här gången tränade vi "springa till hinken och tillbaka igen utan att stanna och få ett klick vid hinken" alltså. Första gången stannade han förstås vid hinken och väntade på klicket. När det inte kom började han ta något steg mot mig, då kom klicket. Så klickade jag för det flera gånger och ökade så kravet, så att han fick gå flera steg mot mig efter att han nosat på hinken, det gick också bra. Så ökade jag successivt kraven på "rörelser mot/närmare mig" innan klick/belöning kom, och sista gången fick han klicket först efter att han gått både fram till hinken, nosat på den och kommit tillbaka till min sida. Hela övningen tog omkring fem minuter.

Det var ju fantastiskt, men sedan får vi förstås nöta det här en hel del så att det sitter. Jag gissar att i morgon stannar han vid hinken igen vid första utskicket mot hinken eftersom det sitter sedan tidigare.

Fördelen med att splittra upp sökmomentet i små bitar på det här sättet, är att man kan träna sådana här bitar hemma i trädgården, eller som jag gjorde ikväll, i köket. Jag har ett stort kök som är närmare 6 meter långt och vill jag skicka honom längre kan jag skickan hon vidare in i kammaren och då har vi 9 meter at spela med. Sedan flyttar jag förstås ut övningen i trädgården eller skogen och ökar successivt avståndet till hinken igen, så att den slutligen står 50 meter ut i skogen. Och då ska Seaton, på kommando "ut/sök" eller bara "sök" springa ut till hinken och vända och komma tillbaka igen, för belöning för den goda insats han har gjort.

Sen tar jag förstås bort hinken igen och hoppas att han springer ut 50 meter på kommando utan att det finns en hink där. Det har han ju gjort tidigare, men blev alltså lite nedslagen efter att han fastnat i rullen och tyckte inte blindslagen var så roliga därefter, så det här är en "gå tillbaka igen och motivera mer-övning". Tänkte att jag skulle vara lite mer noggrann och systematisk nu, för jag tog nog bort hinken lite för tidigt sist.

Kommentera

Till toppen

Måndagen 24/4
Dagens första träningpass blev "hinkslag" ute i trädgården. Jag började med att ställa hinken c:a 10 meter från mig och skickade ut Seaton. Precis som förväntat blev han tveksam när han kom fram till den, men han tog i alla fall några steg emot mig efter några sekunders tvekan och under vilka jag stod helt tyst. Dessa få steg klickade jag för, och då blev det fart tillbaka.
Sedan visste han, så vid nästa slag vände han direkt vid hinken och kom tillbaka. Då klickade jag honom halvvägs tillbaka. Tredje gången klickade jag när han kommit in och satt vid sidan. Det här gick alldeles förträffligt bra alltså.

Då ställde jag hinken längre ifrån mig, omkring 40 meter bort (längre räcker inte min trädgård till.). Även nu gick skicken utan problem. Han sprang ut och vände vid hinken och kom tillbaka till mig för att få sitt klick och sin belöning. Det blev ett tiotal skick som alla gick perfekt. Jag tycker helt enkelt att han är jätteduktig.

Senare på dagen
Så var vi ute och tränade skall på dold figuranter. Vi har bara tränat det en gång, men med rulle och för några veckor sedan. Det gick ju inte så illa.

Men idag blev det stopp i rören. Jag har köpt ett litet iglotält (leksakstält) för att träna dold figge i, och sytt ett olivgrönt övertält till det.
Så vi började att skicka Seaton mot tältet med Dan inuti. Det var inte så välbetänkt. Han rusade glatt iväg och letade, hittade tältet och att Dan satt inuti, varvid han lade ner all energi han hade för riva tältet såatt han kunde komma in i det. Det rasade ihop över Dan bit för bit. Såg ganska kul ut när Dan till slut satt inuti ett stort tygsjok bara. Men att han skulle skalla här, det fattade Seaton inte alls. När jag försökte uppmuntra honom att göra det vände han tillbaka till mig. Jag skickade ut honom igen och det var ganska klart att han nu letade efter rullen, och försökte ta en fastrulle, alltså bandet som håller tjänstetecknet. Så til slut tyckte jag att jag fick hjälpa honom, trots att jag oftast inte gör det. Gick med honom fram och uppmanade honom att skälla. Då kom det några skall, som han belönades för, men helt klart fattade han fortfarande inte vad han skulle göra, kopplade han inte det där skallet till en skallmarkering. Det är ju en gång så att hundarna lär sig sådant mycket snabbare som de kommer på själva.

Så testade vi att skicka fram honom till magasinsdörren, som Dan hade ställt sig bakom. Seaton lokaliserde Dan direkt och korrekt - men sen då? Att han skulle skallmarkera, nej den tanken slog honom inte, så han sökte även här efter en rulle, och det hade han ju förra gången han hittade Dan där. Fanns ingen, han blev alldeles rådvill. Jag stod passiv och väntade och tänkte att förr eller senare kommer han väl på att skälla till. Det gjorde han, men först sedan Dan gläntat lite mer på dörren och han hade kommit tillbaka till mig och skickats ut igen flera gånger. Då kom det till slut ett skall, som han omedelbart fick klick och belöning för.
Dan fick gå in igen och gömma sig bakom dörren, och då började Seaton skalla direkt, klick och belöning förstås. Det här gjorde vi om ett par tre gånger tills han kom med en bra skallmarkering.

Nu blev det bakom dörren på pumphuset. Dit sprang han fram och där började han skallmarkera direkt, trots att Dan inte hade någon springa öppen. Mycket bra och klick och belöning för det naturligtvis.

Sista skicket blev mot ladugårsdörren och där lokaliserade han Dan noga först och började så skallmarkera med en väldigt bra markering.

Där slutade vi och jag tyckte att övningen hade varit mycket framgångsrik. Från att inte fatta något till att utföra söket, lokaliserandet och markeringen helt korrekt på tjugo minuter. Det var inte illa alls, tyckte jag. Mer sådan träning i morgon.

Synd bara att han rev tältet .

Kommentera

Till toppen

Måndagen 25/4
Fortsätter att träna dolda figuranter. Dagens övning blev ganska omväxlande.
Vi började med att jag lade mig i en drivbänk. Ovanpå denna ligger ett lock gjort av en träram med plast spänd över, men visa av gårdagens erfarenheter lade Dan en korrugerad plåt ovanpå platslocket. Så skickade Dan Seaton att söka reda på mig. Han hade inte sett när jag lade mig i "lådan". Seaton sprang ut, först direkt till magasinet där dörren stod öppen. Efter att han hade kollat att jag inte var därinne sprang han runt och hittade mig ganska snabbt. Han ville helst få kontakt med mig, försökte lyfta på locket, det gick inte, hoppade upp med frambenen på plåten, men den vägen kom han inte heller in. Då bestämde han sig för att nu skulle han nog markera i alla fall, så det gjorde han. Jag belönade honom ganska snabbt för markeringen, med ett klick och en boll genom en springa som jag fick upp genom att lyfta på locket.

Mycket bra agerat av Seaton alltså. Så bestämde vi oss för att Dan skulle gå och gömma sig i lekstugan. Seaton såg inte när han gick dit. Så skickade jag Seaton. Han rusade direkt till magasinet, ingen Dan där. Då gjorde han något som imponerade på mig. Vi har diverse brädhögar och vedstaplar i närheten av magasinet, och Seaton började nu undersöka dem. Det betydde ju att han förstått att figgen kunde ligga på vilket konstigt ställe som helst, i synnerhet i sådant som liknade "lådan" som jag låg i.

Men av någon anledning blev han istället helt funktionellt fixerad vid området runt magasinet, och letade och letade även bortåt lekstugan, men han kom aldrig fram till den. Tycker ju att han borde ha känt Dans spår dit, men det gjorde han inte av någon obegriplig anledning. Så jag fick flytta mig en bit och skicka honom en gång till. Nu sprang han ända fram till lekstugan och lokaliserae Dan samt markerade mycket bra.

Därefter satte vi Dan i min bil. Och här kom Seaton, sannolikt av en olycklig slump, att utföra en ursnygg blindmarkering. Våra bilar står med bara 1,5 meters mellanrum, och efter att Seaton sprungit runt båda bilarna ett tag bestämde han sig för att Dan satt i sin bil och markerade den väldigt snyggt, med ryggen mot min bil, där Dan satt med en liten springa öppen på bakdörren. Han lade inte av att skalla så jag gick fram och så kikade vi in i Dans bil och konstaterade att det inte fanns någon i bilen. Då fick han vittringen från den andra bilen, bakom ryggen och vände sig om och markerade Dan korrekt.

Det där var ju inte så bra men det var nog ett svårt fall där vittringen från Dan inte rann ut ur bilen därför att det var varmare i bilen än utanför och där det mycket väl kan ha drivit vittring mot hans bil när han klev in i min bil. Så det var inte så illa ändå, och sådana konstiga situationer råkar man ju inte ut för på tävlingar.

För att sluta med ett lyckande fick Dan gömma sig bakom dörren till pumphuset och där hittade Seaton honom direkt och markerade mycket bra och inhärdigt.

Allt gick inte perfekt idag, men somligt var väldigt bra. Det var väl bara markeringen vid bilen som blev lite tokig. Så jag kan inte vara direkt missnöjd.

Kommentera

Till toppen

Måndagen 26/4
Två träningspass idag. Först ett med fyra hinkslag som alla gick väldigt bra. Senare på eftermiddagen gjorde vi ett litet pass med ett par budföringar. De gick också bra.

Kommentera

Till toppen

Tisdagen 27/4
Idag har dottern varit på besök, så vi passade på att använda henne som figurant i en liten sökövning. Först demonstrerade jag för henne hur hon skulle agera som figurant.

Efter vallning lade jag ut en figurant på var sida om stigen och skickade Seaton på dottern vid första skicket. Det gick bra, men skallet var aningen hackigt i början. Hon belönade därför ganska snabbt. Jag var nöjd i alla fall för han försökte inte klänga eller krafsa på henne.

Därefter var det dags att springa ut och leta efter Dan. Den här gången försvann han ett bra tag i skogen, så till slut ropade jag på honom, med orden "Seaton - här är jag", ingen reguljär inkallning alltså. Han kom inte. Bara några sekunder senare började han skälla. Det tyckte jag var bra. Han hade alltså figgen i näsan när jag ropade och "ansåg" att det var viktigare att markera denne än att komma till mig. Precis vad jag vill ha.

Jag flyttade fram figuranterna i rutan så han fick gå ett slag till år varje håll. Det gjorde han bra med bra skallmarkering båda gångerna och han försökte inte klänga eller riva på figuranterna i något skick.

Mycket bra tyckte jag. Men jag kunde konstatera att det första skallet var lite tveksamt i starten. Svårt att veta om det beror på en ny figurant, eller om det handlar om att han behöver en "kom-igångare" innan han går in i ett riktigt sök. Opus på sin tid behövde en sådan extra "kom-igångare" före söket för att få en bra skallmarkering redan på första figuranten. Vi får väl se framöver hur det är med den saken.

Så körde vi en budföring på dottern. Gick bra dit, men sedan tjyvstartade han tillbaka till mig. Det måste vi ta ur honom.

Klockan 20.30:
Just inkommen från ett pass med budföringsträning. Tidigare under dagen tjyvstartade han mycket tydligare och egentligen har han nog gjort det, fast knappt märkbart, flera gånger. Så ikväll ställde vi oss bara 15 meter ifrån varandra. Jag skickade Seaton till Dan, och där satte han sig, men hoppade upp direkt igen. Då började vi om. Den här gången satte han sig, fick belöning för det men när Dan böjde sig ner och klappade honom tjyvade han igen. Då sade jag "Nej" ganska skarpt och gick fram och beordrade honom gå med tilbaka till Dan och satte ner honom bredvid Dan. Sedan gick jag tillbaka och så skickade Dan Seaton. Det gick bra. Så gjorde vi om det igen och den här gången satte han sig fint, satt kvar medan han blev klappad och tills Dan kommenderade efter att han suttit lite sedan Dan slutade klappa honom. När han kom fram till mig och satte sig korrekt blev det en liten lekstund med bollen och massor med beröm. Så förlängde vi till omkring 75 meter och även den här gången betedde han sig perfekt.

Bara att testa det här i morgon igen, för det måste givetvis nötas en del.

Och jo, om besökare undrar. Jag har anmält honom till lägre klass sök om 14 dagar, så därför fick vi ta upp lägre klassens moment igen. Dessutom är det orsaken till den intensiva träningen just nu - och med oturen med rullen gäller det att intensivträna skallmarkering fram till tävlingen. Det är dock, det medges villigt, en grov chansning och jag kan väl inte säga att jag känner mig trygg än i han kan sin sak ordentligt. Men, man kan ju inte mer än misslyckas och så får man se vad som brister och behöver tränas extra mycket framöver, om det går käpprätt...

Kommentera

Till toppen

Torsdagen 29/4
Nu är det ju inte bara söket som ska klaras av på en tävling utan även lydnaden, som jag har försummat ordentligt på sistone. Så idag blev det lydnadsträning av lägre klassens lydnadsmoment.

Det är ju det gamla vanliga, linförighet och fritt följ går uselt. Seaton är hur okoncentrerad som helst, pendlar vid sidan, drar sig före, sätter sig snett, rättar till sig osv. Sak samma i fria följet. Nu ska han förbaske mig lära sig att gå ordentligt - fast det får bli efter tävlingen för börjar man gå in och korrigera är ju risken bara stor att det blir ännu sämre lagom till tävlingen.

Framförgåendet gick bra, bortsett från att han drar, men det struntar jag i och dessutom brukar det ju bli lite mindre intensivt på tävling. Apporteringen gick också bra, liksom hopp-sitt, fast det är det där med snea sättanden när han komma in vid sidan. Inkallningen också bra, men med snett sättande. Krypet, lite för mycket luft ibland, som vanligt, inte lysande alltså.

Så var det lite budföringsträning med Dan, och nu var det åter problem med sättandet vid sidan hos Dan. Jag struntar i om han sätter sig rakt och perfekt, bara han sätter sig och väntar på återkommonandot, men det är just det. Han hoppar runt, hoppar upp på mottagaren och vill ha godis, struntar i att Dan säger "fot" och tjyvstartar när det inte blir något godis. Så det var bara att ta itu med det här igen. Till slut fick vi till en bra budföring med massor av beröm och belöning.

Inte helt oävet som helhet även om somligt var lite slarvigt.

Så gick jag in och fick mitt livs kalldusch. Ringde en i sökgruppen för att höra om det blev träning i helgen. Det blev en massa rundsnack innan killen kom sig för med att trycka fram det som jag anade ganska snabbt, att jag inte var välkommen mer i gruppen. Jag begrep ingenting? Jag tycker inte att jag har varit otrevlig, tycker att jag har försökt att inte göra något väsen av mig och bara varit glad att jag fick vara med och träna Seaton och försökte hjälpa de andra med att figga för dem.
Jo se, fick jag veta, nu skulle man strama upp gruppen och de som varit från-och till skulle inte få vara med längre. Jag var borta ett par veckor i höstas för att jag stukade handleden så illa att jag inte kunde vara med, kunde inte använda handen till något och försökte jag så skrek jag. "Bad luck, men jag var ju inte med".
Sedan kom kylan och jag kan inte ha Seaton sittande i bilen och frysa i sex timmar, som träningen brukar ta. Så jag sade att jag var ledsen att jag inte kunde träna när det var minusgrader. Att detta inte var tillåtet visste jag inte, gruppen var ju väldigt stor, enligt min uppfattning, så jag kunde inte förställa mig att man led allvarligt av att jag var borta mitt i smällkallaste vintern. Hade jag vetat så hade jag tränat Banjo under vintern, som ju är grundtränad i sök han också och som ju inte fryser hur kallt det än är. Men det sades inget om detta då. Jag var så dum att jag trodde att man nog var ganska tacksam att det blev en hund mindre så att träningen gick lite snabbare när det var urkallt, för även människor fryser ju när det är kallt.

Nå, ska jag vara ärlig så tror jag inte ett ögonblick på de här framförda orsakerna för ingen juste människa stänger ute andra av de orsaker som man angav till mig utan att människan först fått veta vilka villkor som gäller för att få vara med. Här uteslöt man mig ur gruppen för att jag hade brutit mot nyuppsatta vilkor som jag inte haft en möjlighet att uppfylla eftersom "villokoren" aldrig har framförts till mig, ja inte ens förelåg i höstas. Jag uppfattar detta som ett mycket fult agerande, sådant man inte förväntar sig av vuxna och mogna människor.
Oavsett orsak så blev jag fruktansvärt ledsen. Jag som hade glatt mig så åt att vi skulle kunna vara med och träna sök och hade hoppats kunna träna flera gånger i gruppen före tävlingen och under sommar och höst till nästa svinkalla period.

Men jag ska tävla om några veckor, sedan får det gå som det vill. Så vi fortsätter att träna hemma, även om man givetvis når bättre resultat om man har tillgång till och är med i en sökträningsgrupp. Jag kom ju ganska långt med Opus (ett halvt poäng från brukschampionatet) på sin tid trots att jag under långa perioder bara tränade själv och tillsammans med Dan.

Kommentera

Till toppen

Innehåll, april

3/4 lördagen
7/4 onsdagen
10/4 lördagen
15/4 onsdagen
16/4 fredagen
17/4 lördagen
18/4 söndagen
19/4 måndagen
20/4 tisdagen
21/4 onsdagen
22/4 torsdagen
23/4 fredagen
24/4 lördagen
25/4 söndagen
26/4 måndagen
27/4 tisdagen
29/4 torsdagen

forts, maj 2010

 


Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.