Du är på Convoco's hemsida

TRÄNINGSDAGBOK
fr.o.m april år 2011


Kommentera gärna, ge synpunkter eller fråga!
(ditt inlägg förs in i en kommentarruta)


Lördagen 23/4
Slött har det varit under vintern, men det går ju inte att träna lydnad i djup snö (eller: jag börjar bli för gammal och lat att göra det) och inte spår heller. Sök har jag gett upp för gott med Seaton. Går inget vidare att träna det alldeles ensam.

Men den senaste veckan har vi i alla fall hunnit med ett spår och tre uppletandeövningar. Spåret gick som smort, alla aporter och gott drag i spåret.

Sedan var jag väldigt spänd inför den första uppletandeövningen. Skulle den gå bra eller skulle han falla tillbaka i det där "jag har ingen aning om vad jag ska göra-beteendet"?

Det började inget vidare. Inte alldeles galet men ingen glädje i letandet. Ut såsigt, tog upp ett föremål och kom med det, men inte i full fart som hade innan det började strula. Den andra övningen gick bättre, men här blev han stående med ett föremål i munnen och ville först inte alls komma in med det, trots att han belönats med godis för inkommandena. Inte totalt misslyckande, så inte var jag nöjd inte. Men jag belönade honom och berömde honom.

Igår hade vi ett kärt besök av Fatima och hennes Rolle, och Annette med sina 14 veckor gamla och ursöta kelpievalp. Rolle gick ett spår, 10:a på upptag och 10:a på spåret :). Valpen gick också ett par kortare spår, sina första och den var en liten spårbegåvning. Det sista spåret, som visserligen var kort, 25 meter ungefär, var 1,5 timme gammalt när valpen tog upp det och gick det utan problem. Mycket imponerande.
Sen var det dags för ett uppletande för Seaton. Han gick ut i lagom såsig takt och kom in med föremålen i samma såsiga takt. Suck! Men, det fanns en ljuspunkt, han gick ut utan protest och letade reda på alla föremålen och dessutom hade han lite bättre fart på de sista utskicken. Men riktigt bra var det inte. Dock belönade jag honom ordentlig.

Idag var det dags för ett nytt uppletande och döm om min förvåning, det gjorde han strålande. Full fart ut, full fart in med föremålen och han gav inte upp utan letade reda på 6 föremål och med god fart på alla slagen. Han verkade helt enkelt tycka att det var jätteroligt och hade knappt tid att vänta på nästa leta-kommando innan han rusade ut igen. Då blev jag väldigt glad förstås och så hade vi en lång lekstund och käkade en massa pannkaka efter sista föremålet. Så nu hoppas jag bara att de gamla takterna är tillbaka igen, att han återigen blivit trygg i vad han ska göra. Vi får se i morgon hur det går. Vidare gjorde han ett riktigt bra fritt följ, och det har jag vekligen inte varit bortskämd med.

Så nu ska vi lägga oss i hårdträning - igen. För det borde inte vara omöjligt att få upp honom i elitklass i alla fall innan han pensioneras, bara jag kan låta bli att göra bort honom i spåret, som jag gjorde två gånger i höstas. Han kan nämligen det här med att spåra.

Kommentera

Till toppen

Torsdagen 3/6
Slött en period igen. Här har varit mycket att göra på huset i vår. Men idag tog jag mig tid att träna lite med Syrran. Hon får vara lite försökskanin nu. Som de som följt med här redan vet så har jag ingen sökgrupp att träna i. Men så fick jag ett tips av en tjej på söktävlingen jag misslyckades med Seaton på. Hon kände en annan tjej någonstans i Norrland som tränade ensam och lät hunden markera jackor istället för figuranter. Så det tänkte jag testa med Syrran.

Idag tog jag alltså fram ett par sökrullar (lösmodellen), hängde en jacka över en stol och gjorde en rulle lite intressant för Syrran, men utan att hon fick ta den. Sedan lade jag rullen på marken nedanför jackan så att Syrran såg det. Tog med mig Syrran några meter bort och skickade henne mot jackan. Hon rusade omedelbart ut och slet till sig rullen och kom med den. För det fick hon förstås en pankaksbit. Jag upprepade det här ett flertal gånger med två jackor, en på var sida om mig, så att jag skickade henne först åt ena hållet att hämta rullen, sen åt det andra. Det gick strålande.

Nästa steg blir att lära henne springa tillbaka till jackan. Men vi får träna det här ett tag till först. Blir väldigt spännande att se om det kommer att fungera.

Eftersom jag hade ett par pannkaksbitar kvar körde vi ett jättekort pass med fritt följ och det gick också strålande. Så nu frågar jag mig - igen, varför jag inte har tränat mer med Syrran tidigare. I början ville hon ju inte alls, men jag tror att hon behövde ett tag för att acceptera mig som hennes nya flockledare och det gjorde hon ju så småningom. Så jag hade säkert kunna träna henne framgångsrikt redan för flera år sen. Som jag nog nämnt tidigare så är hon egentligen ett strå vassar än Seaton, snabbare och dessutom stabilare.

Kommentera

Till toppen

Onsdagen 22/6
Bara att inse det, det blir aldrig någon stor brukskarriär för Seaton, som jag förstås hade planerat. Det har sina orsaker. Den första och vikigaste var nog att han blev skottberörd. Det gick ju att träna honom att ligga plats trots detta, men det är ingen riktigt rolig träning. Sen har jag varit lite för lite energisk för visst hade vi kunnat komma längre trots detta. För, även om jag har haft en hel del problem med honom under träningen så är han väldigt rolig att träna, ivrig och framåt och gillar träningen för det mesta. Dock är han också tämligen vek och råkar han ut för en smäll, slår sig illa eller får en tillrättavisning som han tycker är för skarp, så sitter det i ganska länge. Det går över så småningom men det kan ta ett halvår. Det har jag inte varit van vid med mina tidigare collies.

Så alltså, nu är han nio år och jag hoppas väl fortfarande att jag ska kunna få upp honom till elitklass spår innan jag pensionerar honom. Och vi slutar inte att träna, för det är ju roligt även om det inte blir något tävlande.

Hade ju tänkt försöka tävla i spår igen i vår, men så drabbades han av pannus, måste ha ögondroppar var dag resten av livet och då måste han ha dispens för att få tävla. Nu skulle veterinärern skicka in min ansökan underskriven, för månader sen. Men det kom aldrig någon dispens och idag får jag veta att hon hade glömt den saken och skickat den först i förra veckan. Därmed var den tävlingssäsongen borta. Då blev det betydligt kortare tid kvar att tävla. På sin höjd två säsonger om han får vara frisk för övrigt.

Men, för mig har tävlandet var ganska sekundärt de senaste 15 åren, delvis av andra omständigheter, delvis på grund av ålder kanske. Däremot tränar jag fortfarande och jag har alltid tyckt att en viktig del av träningen är att lista ut olika metoder och att testa sådana, att hundträningen är en lika stor teoretisk som praktisk utmaning alltså.

Därmed över till vad jag ville skriva om idag, nästa träningstillfälle med markering av jacka.

Igår tog jag alltså ut Seaton, som ju kan grunderna i sök, i trädgården för att testa jackmarkering med rulle honom. Hängde upp en jacka över en trädgårdsstol, lade rullen nedanför jackan och skickade iväg honom. Han hade sett var jag lade rullen, så han rusade iväg och hämtade den direkt. När jag sade "visa" sprang han direkt tillbaka till jackan, där han blev rikligt belönad.

Det här verkade ju lovande, så jag flyttade jackan och vi gjorde om försöket, lika bra gick det denna gång och nästa och nästa. Men, han hade en tendens att vara lite slarvig vid påvisandet efter ett par gånger och stannade inte precis vid jackan. Då kom jag på att han ska tränas att nosa på jackan, så när vi kom till jackan nästa gång petade jag lite på den. Då nosade han på den förstås. Jag klickade och gav honom massor med pannkaksbitar. Nästa gång nosade han på jackan när jag kom fram (han fick påvisa okopplad här). Det upprepade han sedan korrekt flera gånger.

Då tog jag ut honom i skogen. Tänkte att nu får jag väl samma strul igen, med att han inte vill gå ut, det där som började med när han hade fastnat i sökrullen på ett par slag och som jag tror spred sig till en olust inför uppletandet. Men nej, han rusade rakt ut, letade reda på jackan, snodde rullen, kom med den i full fart och påvisade i full fart, samt nosade snyggt på jackan när vi kom fram. Det där gick ju strålande. Vi gjorde om det tre gånger i skogen innan jag lade av.

Så var det Syrrans tur. Idag ska jag använda Seaton som lärare, tänkte jag, och se om det fungerar. Jag kopplade upp henne i trädgården och lät henne se Seaton markera jackan två gånger. Ledde in Seaton och kopplade loss Syrran. Hon flyg iväg och hämtade rullen, precis som förra gången. Men påvisandet testade vi inte sist, så nu sprang jag fram till jackan och då sprang hon med förstås, och så nosade hon på den när jag tog liten i den, klick och stor belöning. Vi gjorde om det här med lyckat resultat fyra gånger. Hon hann inte fatta definitivt att hon skulle visa var jackan fanns, men hon fattade att hon skulle nosa på den när vi kom fram till den, så jag tror att det där snart går automatiskt, att hon rusar tillbaka till jackan.

Festligt det här. Tänk om det fungerar. Sen tror jag väl att man måste testa på figuranter ibland också, för att kolla att de markerar även deras "jackor". Det får bli Dan och besökande och det får bli senare. Framtiden och den fortsatta träningen får utvisa hur det fungerar, om det fungerar hela vägen.


Kommentera

Till toppen

Innehå;ll:

2011

frå;n 23:e april


23/4 tisd.
3/6 torsd.
22/6 torsd.

 


Sidan ä;r fö;rsedd med en osynlig
rä;knare som anvä;nder sig av cookies.
Klicka hä;r fö;r mer information.