Om mina första erfarenheter av Hypochylin till hundar med diarrémagar

För många år sedan hade jag en hane som jag tränade i sök, och tävlade med. När han var fyra år gammal började han verka trött och jag insåg att han inte mådde bra. Men hans symtom var så obestämda och vaga att jag först beslutade att låta honom vila och se tiden an. Han blev inte bättre utan snarare sämre, och så började han tappa pälsen. Samtidigt började han lida av hemska diarréer som inte ville ge sig. Jag blev förtvivlad. Det var inte roligt att komma hem till ett helt nerbajsat kök varenda dag (jag arbetade halvtid och var borta c:a fyra timmar/dag) Inga av de vanliga diarrédieterna hjälpte.

Nu var det alltså läge att ta med hunden till en veterinär. Jag hade nyligen också konstaterat att han hade fått gråsvarta blaffor på halsen, där huden tidigare hade varit rosa. Efter letande i mina veterinärböcker (för hundägare, jag är inte veterinär), kunde jag konstatera att han troligen led av sköldkörtelinsufficiens. Jag tog alltså med honom till en veterinär.Vi bodde tillfälligt utanför Åmål, och den här veterinären, en lite äldre veterinär som fanns i Bengtsfors, kände jag inte tidigare.
Jag förklarade för honom vilka symtom hunden hade och vad jag trodde och föreslog att vi skulle ta prover på sköldkörteln. Veterinären trodde emellertid inte på min diagnos och han var övertygad om att de där gråsvarta blafforna alltid hade funnits där. Han menade istället att om hunden led av så allvarlig diarré och gjort det under en tid, så var det säkert förklaringen till att alla hans problem, tröttheten, pälsavfallet etc. Jag visste förstås att de där blafforna inte hade funnits där tidigare, men samtidigt ville jag så gärna tro att han hade rätt, för sköldkörelproblem är ju inte något man önskar sin hund.
"Du ska gå till apoteket", sade han, "och köpa ett preparat som heter Hypochylin. Det är receptfritt. Så ger du honom en tablett två gånger om dagen tillsammans med maten, så ska du se att hans diarré upphör och att han snart är sitt vanliga glada jag igen".

Jag gjorde förstås som han sade, och se, tabletterna var rena miraklen. Diarrén slutade direkt. Nu, tänkte jag att veterinären kanske hade rätt, och att hunden skulle återhämta sig igen när magen fungerade bra igen. Jag förträngde det faktum att hunden hade verkat trött och håglös redan ett bra tag innan magen började krångla, eller försökte intala mig att magen kanske inte varit bra trots att diarrén inte kommit direkt.

För att göra hans historia kort, han fick en tablett till varje mål under flera månader, diarrén kom inte tillbaka men han blev sämre i alla fall. När vi så flyttade hem igen i den vevan, sökte jag upp min vanliga veterinär och övertalade honom att ta sköldkörtelprov på hunden, och det visade förstås att jag hade haft rätt hela tiden. Hans sköldkörtel var i det närmaste totalt utslagen. Det blev till att börja ge honom Levaxin (eg. Thyroxin först, men senare blev det Levaxin då man slutade tillverka Thyroxin). Inom tre veckor hade jag min gamla pigga och glada hund tillbaka igen. Så var det bara att ta några prover till så att mängden medicin blev rätt inställd.

Nu slutade jag med Hypochylin och magen fungerade perfekt även utan Hypochylin sedan han fått medicin mot det som varit grundorsaken till hans diarré.

Nästa testhund
Här kunde historien ha slutat men det gjorde den inte. Min hund hade en kullbror som led av mycket allvarlig diarrémage sedan drygt ett år. Matte hade testat allt, inklusive att lägga in honom på Skara djursjukhus en vecka, för en noggrann genomgång. När han kom menade veterinären att det nog handlade om "nervös colliemage". "Det tror jag inte", sade matte, "för den här hunden är inte nervös av sig. Dessutom har han ju varit bra i magen sina fyra första levnadsår så varför skulle nerverna börja spöka nu först?"

En vecka senare hämtade hon hem sin älskade vovve. När veterinären lämnade över hunden till henne förklarade han att de endast kunnat konstatera vad det inte var, nämligen "nervös colliemage", för den här hunden, menade han, har inga nerver. I övrigt har vi inte lyckats hitta någon förklaring till hans diarréproblem.

Matte betalade, det kostade förstås skjortan, åkte hem och kände sig väldigt nedslagen. Inte blev hon gladare när hon konstaterade att hans mage fortfarande var lika dystert lös. Det var diarré, dietmat några dagar, halvlös, och så var det dags för diarré igen.

När jag nu hade konstaterat att min hunds mage blev helt bra av Hypochylin, ringde jag upp matte till kullbror och tipsade henne. Menade att hon ju alltid kunde testa preparatet. Jag trodde kanske inte det skulle hjälpa, men hans fall var verkligen inte roligt och som sagt, ingen lyckades ju bota honom.
Matte köpte Hypochylin och ringde mig några dagar senare och berättade att nu hade han bajsat normala korvar, för första gången på drygt ett år, och flera gånger dessutom. Inte heller hade hon behövt gå upp flera gånger de senaste nätterna för att vovven behövde gå ut. Hon sprudlade av glädje, för, som någon skrivit här till höger, i det läget hon befann sig blir man väldigt glad för några rejält fasta bajskorvar.

Hon försökte ta bort tabletterna efter någon månad, men då var det färdigt igen. Alltså, mer Hypochylin. Efter ett halvår, skar hon ner till en halv tablett/mål. Den här gången gick det bra. Efter ytterligare några månader kunde hon ta bort tabletterna helt utan att problemet återkom. Då var den här hunden sex år gammal. Han levde tills han blev tolv år och hade aldrig mer någon diarré.

Inte så mycket senare valpade en av mina tikar och drabbades av diarré direkt efter förlossningen. Det är ju inte ovanligt men när diarrén inte ville ge sig på några dagar blev jag orolig och gav henne Hypochylin, diarrén stoppade direkt. Hon fick tabletterna två dagar vid två mål. Sedan var hon bra igen.

Nu började jag tipsa goda vänner när deras hundar drabbades av diarré, och alla, utom en, såg samma fantasiska resultat. När jag så, 10 år senare, lade ut min hemsida om mina hundar, så kom tipset in här.

Andra har tagit till Hypochylin när veterinärer inte kunnat hjälpa dem. Sedan jag fick tipset, så tar jag till det direkt och som första åtgärd om mina hundar har diarré mer än vid två avföringstillfällen efter varandra. Om det inte hjälper, ja då anser jag det vara läge för besök hos veterinär - för som ovan skrivna visar, diarré kan vara tecken på andra allvarliga sjukdomar också. Om så är fallet tillstöter fler symtom (som vid sköldkörtelproblem exempelvis), eller så blir hunden inte bra i magen trots Hypochylin.

Jag brukar säga att om den vuxna eller halvvuxna hunden inte får normal avföring inom några dagar efter att man börjat ge den Hypochylin, då är det dags att kontakta veterinär, för då kan det handla om någon allvarligare åkomma. Verkar hunden sedan sjuk och håglös trots att magen fungerar igen, så kan det alltså handla om sköldkörtelproblem. Men vi hundägare känner ju väl till problemet med diarréhunden som verkar pigg och nyter trots eländig och återkommande diarré. Den hunden blir nästan garanterat helt bra med Hypochylin.

Slutligen:
Nu undrar säkert en del människor om jag aldrig får meddelanden om att Hypochylin inte hjälper, och om jag inte skönmålar en del här. Som sagt, jag har själv erfarenhet av två hundar som inte blev helt bra med Hypochylin även om magen började fungera bra igen, en hade bukspottkörtelinflammation och den andre hade magcancer, som han dog i några månader senare.

Via mejl och gästbok har jag fått två, tror jag, meddelanden från ägare som sagt att medlet inte fungerade. Om dessa hundar var sjuka på annat sätt eller om man bara inte haft tålamod nog kan jag inte säga. Det enda jag vet är att en absolut majoritet av de hundar som testat preparatet har blivit helt bra.