logo logo

sidan 2

Gjutning av porslinsfigurerna

Så är det då dags att börja gjuta porslinsfiguren. Nu har jag gjort i ordning porslinsmassan, som består av porslinslera (jag köper den i pulverform), ett ställmedel, som hjälper till att hålla ihop leran, och vatten. Massan är ungefär som filmjölk i konsistensen.

Formen, som inte ska vara snustorr, fuktas lagom, sätts ihop ordentligt med en rem, så att delarna inte glider isär när man gjuter.
Massan silas genom ett filter, det får inte finnas föroreningar i den eftersom figuren spricker vid bränningen om det är fallet. När detta är klart häller man i massan i formen, i det hål (ingjötet) som man sett till att formen har för ändamålet. Man häller i tills hela formen är helt full med porslinsmassa.
Nu börjar gipset omedelbart suga ut vätskan, vattnet, ur porslinsmassan. Då stelnar massan till utmed formväggen eftersom det är det yttersta skiktet av formen som först berövas vätskeöverskottet.
Man kan i ingjötet se hur väggarna torkar till. När man sett att det stelnade skiktet är lagom tjockt (vilket erfarenheten lär en så småningom) vänder man på formen och häller ur all massa som fortfarande är flytande. (Den kan man använda vid nästa gjutning, efter att man silat den ordentligt).



Foto/porslinsgjutning


Porslinsmassan hälls i gipsformen. I det här fallet får jag fylla på med mer massa så att formen hela tiden är fylld till kanten ända tills det torkade lagret är tillräckligt tjockt.

Nu har man en gipsform med ett tunt skal av porslinslera utmed hela insidan av formen. Figuren är alltså ihålig nu. (Och härifrån byter jag illustrationsfigur till en vuxen collie.)
Därefter väntar man tills porslinsfiguren har släppt från formväggarna. I början sitter den fastklistrad mot dessa och försöker man ta isär formen då, så spricker hela figuren sönder. Eftersom formen fortsätter att suga ur vätska ur den nu tunna figuren, kommer porslinsleran att bli allt fastare, alltmer lik vanlig lera. Det här innebär också att figuren börjar krympa (eftersom den förlorar vätska till formen kontinuerligt). Efter ett tag har den krympt så mycket att den har släppt från formväggarna. Hur lång tid det tar beror på hur fuktig formen, som man gjuter i, är. Man ser i ingjötet när figuren har lossnat. Då först är det dags att ta isär formen och plocka fram den färdiggjutna figuren.

I det här stadiet är figuren läderhård. Den går att handskas med utan att den faller samman och nu kan man behandla den på många sätt. Jag skär av gjutskägget, de vallar som det blir mellan formdelarna. Jag slätar till ytan med en fuktig pensel, jag skär ut eventuella detaljer i figuren för hand. De tippade öronen på collies är exempelvis omöjliga att gjuta, så dem får man skära till i efterhand. Det gäller att vara försiktig nu, för det är lätt att slå av ett ben eller ett öra när man vrider och vänder på figuren. Ibland går det att reparera sådana missar, men oftast spricker figuren i bränningen vid reparationen. Är det ett större brott kan man lika gärna skatta figuren åt förgängelsen redan här.



Foto/porslinsgjutning

Foto/porslinsgjutning

Foto/porslinsgjutning



Fortsättning sidan 3
Tillbaka till sidan 1

Stäng / Close




Till K. Berminges Galleri
Till Kerstin Berminges hemsida

Sidan uppdaterad 21/11 2004

Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.