Denna sida är en del av Kerstin Berminges hemsida

EMU-rutor

Jag röstade NEJ!


14/9 2003
Nejsidan vann, och vann stort. Nu börjar den stora analyscirkusen, där vi kommer att få höra alla möjliga och omöjliga förklaringar till utslaget av folkomröstningen. Alla utom de som förklarar att alldeles för många männskor har varit förlorare på medlemskapet och på den ekonomiska EU-politik som förts i landet, kommer att ha fel.

Den sorliga sanningen är nu emellertid att Sverige kommer att fortsätta att föra samma ekonomiska politik som inom Euro-området, där man sätter eliternas intressen före vanliga människors behov av välfärd, social och ekonomisk trygghet. Vi kommer knappast att märka någon större skillnad, direkt, mot om vi hade gått med. På lite längre sikt kan vi emellertid komma att slippa lindrigare undan - nämligen när EMU och kanske även EU faller samman, vilket kommer att ske. Frågan är bara när, om det ska dröja 5 eller 75 år.

Just nu ser det inte ljust ut för EU och Euron eftersom Frankrike vill strunta i den s.k stabilitetspakten (den som säger att man ska föredra arbetslöshet framför inflation), till vår finansministers stora förtrytelse, eftersom Tyskland befinner sig i kris, som man inte kan ta sig ur utan att montera ner välfärden för flertalet, eftersom Irland har problem, fast det rakt motsatta, på grund av överhettning av ekonomin.

Det är inte lätt att gissa vad resultatet blir i slutänden, men eftersom EU är ett rent högerprojekt kan vi nog gissa att man kommer att köra hela Europa i botten och få allvarlig social oro, mer av mord, mer av ren terrorism, kanske rena inbördeskrig, innan man kommer att börja fundera på att föra en annan ekonomisk politik. Dessvärre brukar ju eliterna vara beredda att ta till vilka medel som helst för att slippa dela sin välfärd med de många, vilket världen sett många exempel på (Chile står sig fortfarade som ett exempel på den saken,) så min sorgsna gissning är att det kan gå riktigt illa för Europa i förlängningen av den politik som förs.

Det verkligt dystra i sammanhanget är att vår "store statminister", han som aspirerade på presidentposten i EU, har varit rent manisk i sin nit att vara bäst i klassen och att Sverige därför har privatiserat mer än många andra länder i EU, att densamme statsminister lär ha arbetat för högryck för att få resten av EU att privatisera statligt ägda företag och statligt ägd infrastruktur i samma takt som Sverige. På grund av denna nit har ett av världens absolut mest effektiva och pålitliga postverk slagits sönder och förvandlats till något som mer liknar postservicen i rena U-länder, på grund av hans nit har de flesta av oss fått mycket högre el-räkningar men det förstås, ett litet antal direktörer inom elproduktionssektorn har kunnat börja lyfta fantasilöner löner. På grund av hans nit har många svenskar förlorat sina sparpengar i privatiseringen av ett ganska välfungerande televerk, numer kallat Telia, vars direktörer och styrelseledamöter numer skär guld med tälgkniv.

Jag har troligen gått till den vallokal för sista gången i mitt liv, fast jag aldrig missat ett val tidigare. Jag har betraktat mig som socialdemokrat på vänsterkanten ända tills åren efter mordet på en tidigare statsminister, då en viss finansminister lyckades vrida socialdemokraternas politik så långt till höger att jag blev partilös. Numer finns det bara högerpartier att välja mellan, precis som i Det Stora Föregångslandet i Väster (!!) och varför ska man då gå till en vallokal? Att få välja melan höger och höger är ganska meningslöst. I och med detta har man avskaffat demokratin. Jag har ingen lust att agera staffagefigur i en skendemokrati.

Till toppen

11/9 2003
Idag har jag bara en, och en mycket sorgsen kommentar till det som skett. I stor sorg upprepar jag:

BRIST PÅ RESPEKT FÖR MÄNSKLIGT LIV
SKAPAR VÅLD. VÅLD SKAPAR
VÅLD - PÅ ALLA NIVÅER
I SAMHÄLLET.

MOTVÅLD SKAPAR MOTVÅLD!

Utrikesministern blev en i den långa raden av människor som mist livet på grund av avhumaniseringen av samhället och det därmed tilltagande våldet. Detta är en stor förlust för oss alla, på alla sätt och på alla nivåer i samhället och i världen.
Nu avblåses kampanjen och därmed mina kommentarer.

PÅ SÖNDAG GÅR JAG OCH RÖSTAR NEJ!


Till toppen

11/9 2003
Djup sorg och förtvivlan, vad annat kan man känna efter dådet mot Anna Lind.

Jag sympatiserar visserligen inte med hennes politiska agerande i ett antal frågor men känner djupt med henne och hennes familj i den förfärliga situation som uppstått. Jag hoppas naturligtvis innerligt att hon ska överleva och utan allvarliga men av illdådet. Dådet är dessutom en tragedi för alla i landet.

Där det politiska och strukturella våldet mot människor ökar, vilket sker idag, när inkomstklyftorna ökar, när människosynen blir alltmer föraktfull gentemot dem som inte klarar dagens krav och mot dem som helt utan egen förskyllan slås ut, där sjuka och utslagna i allt högre grad betraktas som skyldiga till den utslagning som drabbat dem och dessutom misstänkliggörs, där man bestraffar dem med försämrad ekonomisk trygghet och trampar allt hårdare på människovärdet, (vilket leder till ett allmänt förakt för mänskligt liv) där får man räkna med allt mer av individuellt våld, politiskt sådant, från höger såväl som från vänster, liksom med opolitiskt individuellt våld förorsakat av allmän frustration och känsla av maktlöshet.

Där tilltron avtar, där tilliten mellan människor minskar eller raderas ut, vilket sker i ett samhälle som ständigt predikar den nyliberala egoismens budskap, får man ett omänskligt samhälle. Vi rusar med snälltågsfart in i detta djupt inhumana samhälle och det är inte vi vanliga människor som vill ha den utvecklingen. Det är eliterna som arbetar för den.

För det mesta drabbar det individuella våldet andra utslagna och människor på samhällets botten, (då blir det på sin höjd en notis i marginalen i någon tidning,) endast undantagsvis riktas detta våld mot någon inom samhällets eliter.
Det samhälle eliterna nu administrerar fram åt oss, i den baklängesrevolution som pågår världen över, blir därmed otrevligare, otryggare och mindre bekvämt för oss alla.

Idag har en socialdemokratisk utrikesminister drabbats av det "moderna" våldet. Det är en individuell tragedi för Anna Lind och hennes familj och nära vänner och en samhällelig tragedi för alla oss andra!

BRIST PÅ RESPEKT FÖR MÄNSKLIGT LIV
SKAPAR VÅLD. VÅLD SKAPAR
VÅLD - PÅ ALLA NIVÅER
I SAMHÄLLET.

MOTVÅLD SKAPAR MOTVÅLD!


Till toppen

8/9 2003
Dagens stora, positiva och lugnande nyhet från Ja-sidan är att vi ju inte ska gå med i EMU förrän år 2006. På så lång sikt antas vi vanliga dödliga tydligen inte kapabla att tänka eller planera.

Å andra sidan ska vi ju gå med i EMU för att rädda våra barn och barnbarn och då antas vi planera på sådär en 50 års sikt.

Politikernas på Ja-sidan föreställningar om oss i valboskapen förefaller något schizofren.

Dessutom förefaller detta vara ytterligare ett försök att bluddra bort korten för oss, för man kommer säkert att knyta kronan till EMU ganska snabbt efter ett eventuellt Ja. Att mynten inte kommer förrän år 2006 är en ganska oviktig bisak, utom för dem som röstar Ja enbart för att slippa växla valuta när de reser till Tyskland och andra Centraleuropeiska länder.

Till toppen

7/9 2003
En tidigare statsminister, han med den enda vägens politik och världens bästa skola, förklarar idag i en gigantisk annons i en av våra större dagstidningar, att han, som sett krig och elände i Europa, kommer att rösta Ja till EMU för freden och för en intensifierad europeisk gemenskap.

Noterade han aldrig att det krig, som han såg på så nära håll, fördes mellan folk som hade en gemensam valuta, ja som hade väldigt mycket gemensamt - utom språk, religion och kultur förstås? Har han inte klart för sig att krigen som pågår i Ryssland, är krig mellan områden med samma valuta - fast inte med samma språk, religion och kultur förstås? För att bara nämna ett par av alla de områden där gemensam valuta näppeligen har bäddat för varaktig fred.

För att inte tala om att det var han som sabbade svensk ekonomi för årtionden, genom sin fasta knytning av kronan till Euron i början av 90-talet, den som resulterade i en ränta på 500%, med ty åtföljande konkurser, med massavskedanden av folk, med utslagning av mängder av människor och med försämringar av skola, vård omsorg och nedmontering av det sociala skyddsnätet som resultat.

Men givetvis vill bocken gå lös i trädgården.


Till toppen

4/9 2003
Så har vi Nej-röstare blivit rasister också, enligt Ja-förespråkarna, eftersom även den rasistiska extremhögern röstar Nej till EMU!

Därmed lanserar Ja-sidan argumentet att om man råkar vara överens med någon i en enda fråga, då måste man tycka som denna person i alla tänkbara andra frågor.

I logikens namn måste då samtliga, som röstar på, eller är medlemmar i de borgerligare partierna, vara rasistiska de också, eftersom de delar en djupt känd antikommunism med den rasistiska högern.
Av samma skäl måste både socialdemokrater och miljöpartister vara rasistiska eftersom nazister har sagt sig värna om miljön alltsedan en viss tysk potentats dagar

Man måste lida allvarlig brist på goda argument från Ja-sidan!

Till toppen

1/9 2003
Så har då statsministern lyckats smyga in ett NJA-alternativ även i denna folkomröstning, precis som i kärnkraftsomröstningen, genom att förklara att villkoret för att vi ska gå med förstås är att stabilitetspakten fungerar och att vi får en riktig kurs på kronan vid inträdet och det ska man givetvis förhandla om!!!

Vi ska alltså luras att rösta JA i tron att det nog i alla fall är ett NEJ om vi inte får bra villkor och om EMU inte fungerar så bra. Skamligt är det enda adekvata ordet för detta försök till lurendrejeri. Ett JA är ett JA, och det kommer inte någon ångervecka på ett sådant.

Till toppen

27/8 2003
Tja, egentligen räcker det ju med uttalandet från direktören för ett av de två stora företag i Sveriges som producerar lastbilar, att det bästa med EMU är att den omöjliggör en socialistisk politik, varmed avses en traditionell socialdemokratisk politik, alltså en stor offentlig sektor, ett någotsånär jämställt samhälle med ekonomisk trygghet för alla, för att man ska inse vilka EMU egentligen är till för och vad systemet egentligen är ämnat att åstadkomma.
Man håller just på att åstadkomma en del av det i Tyskland, där offentlig sektor ska skäras ner, sjuk - och tandvård ska bli dyrare och sociala bidrag minskas. Bra för de rika eliterna förstås, eftersom det blir mer till dem på det sättet. Alla vi andra kommer att förlora på Tysklands åtgärder, eftersom man därifrån exporterar sina problem genom att man nu minskar majoritetens i Tyskland köpkraft och därmed minskar konsumtionen i Tyskland, vilket minskar exporten till Tyskland, vilket slår även mot svenska företag.

Till toppen

26/8 2003
Idag har en kvinnlig minister framträtt tillsammans med en direktör i ett av Sveriges mäktigaste företag och förklarat för oss att om vi inte röstar JA kommer vi inte att få utländska kapitalägare att satsa i svensk industri.
För det första är det inte alls så säkert att de inte vill det, för det andra är det inte ens säkert att det är bra att utländska företag köper upp svenska sådana. Det är bara alltför lätt hänt att de lägger ner företagen vid minsta anledning.
Vi såg hur det gick med Gislaved exempelvis, som lades ner trots att företaget gick bra. Vi såg hur amerikanska leksaksförsäljaren behandlade fackföreningsanslutna anställda.


Till toppen

22/8 2003
Nu säger en viss tilltänkt högerpartiledare (P1 21/8), att EMU:s ekonomiska system, som förbjuder stora underskott, leder till att länder som missköter sin ekonomi inte kan skyffla över sina problem på andra länder genom att devalvera. EMU- systemet är alltså rättvisare menar den tilltänkta högerledaren, eftersom varje land nu självt måste ta ansvar för sin ekonomiska politik och betala om det missköter denna.

Vem kan förstå det? Inte jag.

Devalvering innebär att den egna valutan blir mindre värd i förhållande till andra länders valuta. Det gör de egna produkterna billigare utomlands och därmed kan man öka exporten, samtidigt som det blir dyrare att importera varor. Människor i andra länder kan då köpa det devalverande landets varor billigare och andra länder får svårare att exportera till det devalverande landet. Eftersom alla länder vill ha viss balans mellan import och export, kommer de länder som ser sin export minska och importen att öka, att få problem. Det är detta högerpartiets kronprins syftar på som att "skyffla över problemen" på andra länder.

Med gemensam valuta kan man inte devalvera, alltså måste man spara sig ur kriser, det vill säga skära ner på offentliga utgifter, skola, vård och omsorg. När man skär ner på den offentliga sektorn gör man fler människor arbetslösa och skär man samtidigt ner på sociala förmåner, som arbetslöshetsunderstöd, sjukförsäkringar och socialbidrag (som man gjort i Sverige under hela 90-talet och just har börjat göra i Tyskland,) så minskar man köpkraften hos invånarna i det krisdrabbade landet. Det leder också till att importen minskar. Andra länder kan alltså exportera mindre till de länder som tvingas skära i de offentliga utgifterna och där människor alltså får mindre pengar att konsumera för. (Redan börjar svenska företag få problem med exporten till Tyskland, läser jag i tidningarna, så på vilket sätt exporterar Tyskland inte sina problem när man inte kan devalvera????)
Nu är dock EMU-tanken förstås den, att när fler blir arbetslösa ska företagen så småningom kunna skära ner lönerna, få en bättre fungerande arbetsmarknad som de rika eliterna brukar uttrycka saken. Företagen kan då sänka sina priser och får då exportera mera.

Alltså - räknar man med samma effekter av nedskärningar i offentlig sektor och offentligt sparande som med devalveringar. Men den stora skillnaden dock, är att det blir de sämre ställda som får betala hela notan med EMU-systemet, sparande i offentlig sektor! Alla, fattiga som rika, måste vara med och betala genom att allas pengar blir lite mindre värda internationellt, när man devalverar. Med EU-systemet slipper emellertid de rika vara med och betala. De blir inte arbetslösa, deras pengar är lika köpstarka utomlands som före "krissparandet". Om man sedan, som man också brukar göra, och gör i Tyskland just nu, ser till sänka skatterna mest för de redan rika, så kompenseras dessa för fördyrad sjukvård etc.

Om EMU bara handlade om att slippa växla pengar på semestern skulle jag också rösta ja till EMU. Om EMU verkligen vore ett fredsprojekt skulle jag också rösta ja. Men EMU är inte det senare och systemet är så mycket mer än bekvämlighet under semstern, framför allt är systemet ett sätt att slå mot samhällets vanliga medborgare, förlåt, de små konsumeterna i AB Europa!

Det är ingen slump att storföretagen är ivriga förespråkare för EMU och att de bäst ställda är det. Att en socialdemokratisk statsminister är det är däremot fullkomligt obegripligt!!!

Dessutom borde några ansvariga fundera över hur det slutar om de flesta i alla länder ständigt tvingas skära ner sin konsumtion, vilka ska då konsumera det som produceras och som ska ge länderna ökad rikedom och välfärd, vilka länder ska importera när alla vill exportera mera med hjälp av sänkta löner för de anställda? Det finns inga goda konsumenter på månen att exportera till!

PS 25/8: Vår mest berömde manlige deckarförfattare och journalist rekommenderar oss i Aftonbladet att rösta ja och hävdar det rakt motsatta mot vad jag säger ovan, nämligen att de rika inte kan komma undan vid ekonomiska kriser om vi går med i EMU, medan de låter vanliga människor förlora på delvaveringar och klarar sig själva.
Det är ju sant i den meningen ohemult rika alltid klarar sig undan allt ekonomiskt ansvar för allting. Däremot är det fel att hävda att ekonomiska kriser inom EMU klaras så att de små människorna inte drabbas lika hårt.

Journalisten har emellertid en poäng, att det var svenska kapitalförvaltare som spekulerade mot den svenska kronan i början av 90-talet, inte utländska som politikrna låtsas idag, och att de inte kan göra det om vi går med i EMU. Det är ju en truism att det inte kommer att gå att spekulera mot kronan om kronan inte finns. Det värsta är emellertid att eftersom slipstenen i EMU dras precis i enlighet med storföretagens önkemål så behöver de ju inte spekulera sönder någon valuta för att få sina viljor igenom och det är faktiskt inte alltid så att nationers intressen totalt sammanfaller med företagens.

Till toppen

21/8 2003
Nu säger statsministern, enligt DN, att EU/EMU är ett fredsprojekt och menar att det där med neutraliteten, som han slopat i svensk utrikespolitik, det kan vi glömma för i praktiken var Sverige aldrig neutralt i alla fall.

Det visste vi som kunde lite om svensk politik, men dåvarande politiker försökte lura i oss att så var fallet. Vad är det man försöker lura i oss nu, som inte heller är sant????


Till toppen

19/8 2003
En nyvald ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet, en ung kvinna som jag beundrat tidigare och uppskattat högt, har plötsligt låtit sig omvändas från nej-sägare vad gäller EU, till entusiastisk ja-sägare till både EU och EMU. Hon har just förklarat att hon skäms för vad hon stod och sade i samband med EU-omröstningen och allt hon skrämde folk med då. Nej-sägarna hade ju alldeles fel, har det visat sig, säger hon. Inget av det vi nej-sägare siade om, fortsätter hon, har ju hänt.

Var i all världen har hon varit de senaste tio åren? I det land jag befinner mig, Sverige, sydligare delen, har precis det hänt som nej-förespråkarna förutspådde och varnade för inför EU-omröstningen och som ja-sägarna lovade inte skulla hända.

Till toppen

10/8 2003
Det här kommer ja-kampanjarna inte heller att berätta i kampanjen:

Eftersom Europeiska riksbanken inte kan påverkas demokratiskt, varken av väljarna direkt eller indirekt genom de valda representanter i regeringar och riksdagar, måste enskilda EU-länders regeringar ta till andra medel om finanserna i deras länder inte anses vara goda nog. Det enda regering och riksdag kan spela med sedan man överlåtit makten över räntan till riksbanken, är arbetslösheten och rörlig arbetskraft.
Får vi överhettning i en region, finns inga andra möjligheter än att öka arbetslösheten så att efterfrågan på varor och tjänster minskar och/eller att se till att arbetskraften flyttar sig dit där det finns arbeten och till regioner som för tillfället inte har problem med överhettning. Det kallas för "att arbetskraften måste bli flexiblare", alltså den måste bli lättare att sparka folk och att tvinga dem att flytta runt i Europa.

- Men, säger ja-förespråkarna, inklusive ja-sägarna i regering och riksdag, så är det ju redan. Även i Sverige är det riksbanken som bestämmer över räntan.

Det är visserligen sant, men man glömmer att berätta att det är den svenska regeringen och riksdagen som har beslutat att de valda ombuden för svenska folket inte ska ha någon makt över räntevapnet, just som en första anpassning till EU och nu EMU. Redan detta var ett oerhört steg i avdemokratiseringen av Sverige. Dock, så länge vi inte är underställda EU:s riksbank i Frankfurt, vilket vi blir med införande av euron, kan svensk riksdag ta tillbaka den makten igen. Det kan den inte göra efter att vi gått med i EMU och man kan inte byta valuta som man byter skjorta.

EMU-projektet har alltså som mål att garantera att folken i Europa aldrig mer får full demokratisk makt över EU-ländernas ekonomier. Det är bara att fråga sig vilka som tjänar på att folks inflytande över den ekonomiska politiken minskar! En sak är helt klar, det är inte vi vanliga arbetande människor.

Kvinnors situation kommer dessutom att förvärras oerhört framöver om vi går över till euron. Se bara på hur det är nere i Europa, med barnomsorg, med åldringsvård. Vilka sköter dessa områden - gratis?? Det är inte männen och det är definitivt inte de eknomiska och politiska eliternas män, de ivrigaste förespråkarna för EMU. (Mer om dagens kvinnofälla )

Sverige kritiseras exempelvis just nu av ECB (europeiska riksbanken i Frankfurt), för att vi har en för stor offentlig sektor (skola, vård, omsorg!!). Just det, i Central - och Sydeuropa är det kvinnorna som sköter dessa områden - och, som sagt, gratis!! Vi kommer att pressas att minska denna offentliga sektor om vi går med, ner till samma nivå som man har i övriga EU-länder.

Till toppen

7/8 2003
Jag började läsa kampanjannonserna med stort intresse men när jag hamnade vid följande passus i den stora annonsen i Aftonbladet (6/8) där Landsfadern säger vad han tycker i saken, känner jag mig starkt frestad att sluta läsa om EMU-omröstningen. Eller vad sägs om följande passus? Landsfadern påstår, enligt annonsen:
"Jag är rädd att det kommer att dröja länge innan vi får chansen att rösta om euron. Sverige riskerar att stå utanför under en lång tid. Folkomröstningen om euron sker den 14 september. Då ska du och jag välja."

Vågar man lita på en person som, när han skriver en mening, inte minns vad han skrivit i meningen före, eller som har så dåligt omdöme att han inte kan utse talskrivare som minns det och som skriver sitt namn under dylik rappakalja?
Vad ska vi välja förresten?? Jag trodde att vi skulle rösta. Det är ju inte val utan en omröstning, det där evenemanget i andra meningen som han inte mindes i den första meningen.

Nå, jag läser vidare. Det är en stor annons med mycket text och många möjligheter att snubbla på modersmålet. Vad sägs om följande:

" Debatten om euron låter ofta avlägsen. Men det är egentligen just det här det handlar om, att euron ger svensk ekonomi bättre möjligheter att utvecklas positivt i framtiden. Det i sin tur är avgörande för hur mycket resurser vår gemensamma välfärd ska ha. Dessutom får vi alla lägre räntor, priser och boendekostnader."

Hrm. Jag är i alla fall inte så illa hörselskadad att jag tycker att debatten låter avlägsen, och hur avlägsen den låter beror väl på hur högt man skruvar på volymen på radio eller TV.
Vad gäller resten så förstår vi naturligtvis att orsaken till Tysklands kris, och tvånget att skära ordentligt i välfärden där, inte har med euron att göra. Nej den har ju med återföreningen att göra, fast Kohl på sin tid lovade att denna inte skulle kosta Västtyskarna ett öre. Nu har krisen i Tyskland dessvärre mer med euro-politiken att göra än med återföreningen men det vill ja-kampanjarna förstås inte att tala om, om de ens förstår det. Dessutom anser, vad jag förstår, de flesta nere i Europa, de som redan har fått euron, att priserna steg i samband med övergången.

Fortsättningen av annonsen är inte bättre så jag lämnar den och vill istället kort kommentera ett påstående som jag hörde landsfadern uttala i radion häromdagen, då han menade att "vi vill vara med och påverka". Jag undrar VEM som vill eller kommer att kunna vara med och påverka. Inte ingår jag i detta "vi". Gör du, som läser detta det? (I så fall har jag förnämligare läsare än jag trodde!)
Får en otäck känsla av att Landsfadern talar om sig själv i pluralis majestatis här. Vi vanliga medborgare har ju inte ens rätten att få veta vad han röstar för i den EU-församling han sitter i och har därmed inte ens den demokratiska möjligheten att rösta bort honom om vi anser att han verkar för fel mål nere i Bryssel. Inte nog med det, han har inte någon makt över Frankfurt och EU:s "riksbank" och vad den anser om räntan exempelvis. Denna bank kan inte alls påverkas demokratiskt, varken av demokratiskt valda ombud eller av medborgarna i EU. Fast nu handlade det ju om känslor inte om fakta, som tur är för ja-kamanjarna eftersom fakta knappast talar för deras sak.


Måhända är jag orättvis. Man ska kanske inte förvänta sig att en person, som inte ens kan sitt modersmål, ska ha några djupare insikter i nationalekonomi. Det har ju inte ens de finansherrar som Landsfadern äter goda middagar med varje vecka. De vet inte heller vad det är för skillnad mellan företagsekonomi och nationalekonomi. Inte underligt att det ser ut som det gör - och värre blir det, i synnerhet om vi går med i EMU.

Jag orkade inte läsa mer än en halv spalt i kampanjannonsen!

Till toppen


4/8 2003
Nu är stora EMU-kampanjen igång, eller ska vi kalla det för sagoberättandet?
I Aftonbladet läser jag nu (4/8) att statsministern bestämt att det ska spelas på känslor inte talas om fakta!

Går vi bara med i EMU så slipper vi kriser som den vi hade 1994, påstås vår store svenske ledare och statsman ha hävdat, alltså han som har samma namn som Eriks XIV onde genius. Då, får vi veta, kan inte andra länder utsätta oss för sådana förödande spekulationer mot kronan.

- Nu var det förstås 1992 krisen var, men det är ju inte med fakta kampanjen ska vinnas.
- Nu var det förstås den svenska storfinansen som spekulerade mot kronan men vad spelar det för roll, nu handlar det ju bara om känslor.
- Nu var det förstås det politiska beslutet att knyta kronan till den europeiska valutan, istället för att låta den flyta, som förorsakade den stora krisen och ställde oss i den värsta situation vi varit i sedan 1930-talet. Men vad spelar det för roll - när det är känslor det handlar om (och vem känner något av att bli arbetslös?? föresten finns det ju Cipramil!!).
Huvudsaken nu är att vi TROR att det var utanförskapet som orsakade krisen, eller känner som om det var så, fast det var precis tvärtom!

Om krisen ifråga: Läs boken Att leda Sverige in i krisen av C Hamilton & D Rolander, Norstedts förlag, 1993. I den sägs det som ja-kampanjarna inte kommer att berätta om krisen 1992.

Till toppen

Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.