Denna sida är en del av Kerstin Berminges hemsida
E-post till Kerstin Berminge

Om mamma (250 kb) Varför fungerar inte äldrevården? Biverkningar Läsarreaktioner

Biverkningar som drabbade mamma

Lista över de biverkningar som mamma drabbades av på Risperdal, Imovane och Sobril: - Sömnsvårigheter - Oregelbundet sömnmönster - Muskelvärk - Muskelsvaghet - Aptitlöshet - Munntorrhet - Svårigheter att svälja - Metallsmak i munnen - Avföringsproblem - Andningssvårigheter - Hyperventilation - Svettningar - Svullna händer, fötter och ansikte - Inkontinens - Känsla av overklighet - Koordinationsstörningar - Trötthet, utmattning - Yrsel - Känsla av att golvet gungar - Hasande gång - Ökad fallbenägenhet - Skakningar - Dimsyn, tror att hon håller på att bli blind - Rastlöshet, oro - Rädsla - Försämrat minne - Koncentrationssvårigheter - Svårigheter att planera

Kända biverkningar av Zoloft (enligt medicinar-FASS) (Denna spalt insatt pga senare insättningen av Zoloft; Svettningar Huvudvärk Elektriska stötar, ristningar, darrningar Myrkrypningar Bortfall av beröringskänslighet Muntorrhet Yrsel Illamående/åksjuka Sömnsvårigheter Sömnighet Depression/förvärrad depression Ytterligare biverkningar enligt Kilen, efter frågor till användare Utslag, eksem Känsla av band runt huvudet Domningar "Tusen nålar" Förlamningskänsla, orörlighet, stelhet Värk Svårigheter att svälja Synstörningar Tinnitus Köldrysningar Overklighetskänsla Depersonalisation Fobier Ångest Panikångest

Återigen: Eftersom mamma inte längre uppvisar symtomen i vänsterspalten ovan, och har blivit avsevärt mycket bättre i vissa avseenden, som vad gäller minne och koncentrationsförmåga, språkförmåga, rörelseförmåga, balans m.m. vilket dementa människor inte blir, kan vi alltså vara säkra på att de här reaktionerna var biverkningar av de mediciner man gav henne. Enligt all expertis på området ska man vara mycket försiktig med att ge dementa människor den här typen av mediciner då de ofta tål dem mycket sämre än yngre och fysiskt friska människor och då de lagrar upp dem i kroppen och därför får mycket längre perioder av abstinensbesvär om medicinerna tas bort. Till och med FASS nämner att en medicin som Risperdal kan ge förvirringstillstånd som biverkan, s.k. pseudodemens! Av en tämligen frisk men aningen dement människa lyckades man alltså göra ett hjälplöst vårdpaket inom loppet av åtta månader. Inte underligt att vården av de gamla blir dyr! Mamma var nämligen avsevärt mycket mer vårdkrävande när hon behövde hjälp med allt än hon var innan medicineringen vidtog och än hon är idag, då medicinerna börjar gå ur kroppen helt. Det är dessutom mycket troligt att både mammas urinvägsinfektion och det läkaren trodde var en lunginflammation, i själva verket orsakades av de lugnande medlen. Det var helt klart att medicinerna resulterade i förslappningar av alla muskler (vilket ju var orsaken till att benen inte längre bar henne exempelvis). Medlen har därför högst sannolikt också resulterat i förslappningar i urinvägarna. Därmed tömde hon inte sin blåsa ordentligt varvid bakterietillväxt i urinblåsan möjliggjordes. Även andningsmuskulaturen förslappades förstås. Därmed andades hon inte tillräckligt effektivt varför lungorna inte rensades från slem så effektivt som i normala fall. Det är nämligen välkänt att gamla människor ofta drabbas av lunginflammation när de blir liggande därför att de inte kan andas riktigt och därför inte rensar lungorna från slem effektivt nog. Det är inte heller ovanligt att gamla människor dör just i lunginflammation. Denna drogningskultur (som, ska tilläggas, inte råder på alla men alldeles för många äldreboenden) tar ifrån de gamla deras kvarvarande glädjeämnen och förvandlar många åldringars sista år till rena helveten. Inte nog med att de neddrogade åldringarna upplever att de har myror i kroppen av de lugnande medel de får, när de inte kan sitta stilla av det skälet stoppar man i dem ännu mer lugnande och avslappnande medel tills de inte kan gå överhuvudtaget, hur mycket det än kryper i kroppen på dem. Sedan anser man att de gamla mår så mycket bättre när de både har mist rörelseförmågan och talförmågan, eftersom de äntligen får lugn och ro!! Jag kommer också att tänka på den gamla damen i Gislaved som man behandlade så illa och vars son spelade in personalens sätt att behandla mamman. Denna gamla dam skrek bland annat AJ, precis som min mamma gjorde när jag rörde vid henne under den korta tid då hon var fullständigt nedddrogad! Denna gamla dam kan alltså mycket väl ha lidit av samma beröringskänslighet som min mamma led av och ha slagit omkring sig i förtvivlade försök att försvara sig, och ingen har förstått vad hon känner eftersom hon inte kan förmedla det, inte kan tala. Eftersom man helt sonika förnekar, eller inte känner till att de gamla kan lida av så allvarlig beröringskänslighet att de skriker då man tar i dem, på grund av de droger man ger dem, de lugnande medlen, så betraktar man dem istället som elaka och otacksamma. Vem av oss som fortfarande är friska vill utsättas för den sortens tortyr på gamla dagar, behöva känna en förfärlig smärta var gång någon tar i oss och sakna förmåga att berätta att det gör ont, eller att inte bli trodda när vi ropar AJ. Det handlar alltså i många fall i praktiken om tortyr av gamla människor. Min mamma kan knappast vara den enda som drabbats av denna kända biverkan av de mediciner som man tydligen rutinmässigt drogar ner gamla med runtom i landet, om än inte i alla kommuner. Och att min mamma drabbades av precis detta kan vi också säga med säkerhet eftersom hennes beröringssmärtor försvann ganska snabbt efter att medicinerna hade tagits bort. Fast hennes beröringssmärta försökte man medicinera bort med starka smärtstillande preparat istället, vilket möjligen var tänkt som en vänlighet men i praktiken bara gjorde ont värre. För drygt något år sedan läste jag en artikel om en gammal man som lades in på sjukhus för någon tämligen beskedlig åkomma och där dottern hävdade att fadern hade vanvårdats på ett upprörande sätt. Han torkade ut, svalt, försvann i en intellektuell dimma och dog efter bara några veckor. Den gången trodde jag att dottern och tidningen överdrev, inte kan man åstadkomma något sådant på ett svenskt sjukhus. Idag vet jag att det är just detta man gör med många gamla på vårdinrättningarna runtom i landet. Med insättande av hela batteriet av lugnande medel kan man döda en gammal och känslig människa ganska snabbt. Här ger man gamla människor mediciner som gör att de inte kan svälja och väljer att betrakta deras sväljproblem som demenssymtom, som utslag av förvirring!! Sedan upprörs människor över att de gamla på våra äldreboenden är undernärda och tror att det beror på att man inte ger dem tillräckligt med mat! Här ger man de gamla mediciner som gör att de ramlar och väljer att ta mängder av otroligt besvärliga, dyra och vårdkrävande lårbensbrott istället för att ge de gamla en adekvat och i själva verket mycket billigare äldrevård. Jag själv är numer skräckslagen inför min egen inte alltför avlägsna ålderdom och för att bli dement. Jag bara hoppas att jag är klok nog att avsluta mitt liv innan jag blivit så illa däran att jag hamnar i klorna på det medicinindustriella komplexet som dominerar och bestämmer äldrevården i somliga kommuner och definitivt i min hemkommun. Till toppen

Sidan utlagd 19/12 2003
Uppdaterad 20/9 2004

Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.