Denna sida är en del av Kerstin Berminges hemsida

Till Surkarten 2003
Till Surkarten 2004


SURKARTEN 2002

Skrivna mellan februari och november år 2002



Valfrihetsrevolution - Kvalificerat struntprat?
Måndagen 18/11 2002:
Nu är det individualitet som gäller, valfrihet och flexibilitet, påstås det, och så envetet att ingen tycks notera att likriktningen aldrig varit större och valfriheten aldrig varit mindre!

Om man till äventyrs uppskattar och vill fortsätta att köpa något ätbart som inte säljs i stora mängder kan man känna sig blåst. "Nej den varan för vi inte, den säljs så litet!"
Valfriheten består alltså i friheten att välja att äta precis det som alla andra äter. Avvikande smaker får inte plats längre?

"Just in time-principen" råder, sägs det vidare, principen att alla varor ska finnas just när de behövs eller efterfrågas. I själva verket har man konsekvent genomfört "Just out of time-principen".
Det man vill köpa och laga till just idag finns inte råvaror till i affären - just idag. Nästa lastpall kommer inte förrän nästa vecka så den här veckan får alla i området äta det som finns inne just nu. Det är, har jag kunnat konstatera, nästan alltid något annat än jag hade tänkt mig eller är sugen på.
Eftersom många maträtter kräver flera ingredienser tvingas jag numer åka runt till tre fyra olika affärer innan jag får ihop vad som krävs för den maträtt jag planerat att laga. Det behövde jag aldrig göra tidigare.

Man rationaliserar alltså i accelererande hastighet med minskande fritid för min del i utbyte mot högre profiter för företagen, så att sådant som jag tidigare kunde göra på mycket kortare tid nu kräver mer tid och mer resande. (Posten har bidragit till denna s.k. valfrihetsutveckling. Nu får jag glädjen att resa runt till tre ställen för att göra det jag tidigare kunde göra på ett och samma ställe!!) Det jag tjänar på att varorna blivit aningen billigare i storköpen förlorar jag snabbt i bensin eller reskostnader mellan affärerna för att få ihop de varor jag vill ha. Men det förstås, bensinbolagen gör större profiter på utvecklingen och kan därmed betala högre löner och större avgångsvederlag till direktörerna!

Vill man köpa och läsa något, en bok, en tidskrift, som inte säljs i massor, så kan man känna sig blåst. "Nej den tidskriften för vi inte. Den säljs så lite!" Så numer har man friheten att läsa det som alla andra vill läsa, egentligen det som anses lönsamt att saluföra.

Kan någon förklarar varför min valfrihet inskränks alltmer och min fritid ständigt minskas vartefter valfrihetsrevolutionen rullar vidare och de frihetsälskande och valfrihetspredikande nyliberalernas önskemål tillfredställs?

Jag har aldrig i mitt tidigare liv varit så ofri och haft så få valmöjligheter som idag! Likriktningen har aldrig under min livstid varit större än idag! Dessutom har man avskaffat demokratin eftersom det inte finns några alternativ att välja mellan!

Till toppen

2/10 Den ondskefulla dimman
Onsdagen 2/10 2002:
Nu har det hänt igen, "dimman har förorsakat" en hemsk seriekrock nere i Europa.

Jag ser det framför mig varje gång jag läser om det, hur den ondskefulla dimman ligger där vid vägkanten, lurande på någon intet ont anande bilförare. Så väljer den ut ett offer, slänger sig över bilen och tränger in i den, trampar ner gaspedalen och hindrar föraren från att bromsa med den andra foten. Där sitter han sedan, det stackars offret, föraren, och kämpar förgäves mot dimman, men han är förstås helt chanslös. Det är man mot dylika illvilliga monster. Med full fart kör han rakt in i framförvarande bil och förvandlas till en före detta människa och den demolerade bilen förvandlas till ett livsfarligt hinder för dem som kommer efter.
Dimman, vars ondska inte känner några gränser, slänger sig frenetiskt över och in i nästa bil, bakom den just kraschade, och driver på samma sätt en ny förare att köra rakt in i den första, kraschade bilen. Gång på gång upprepar Dimman sitt vedervärdiga illdåd, tills flera människor omkommit i krascherna, som de är alldeles oskyldiga till, och ännu fler har skadats.

Eller hur gör dimman för att orsaka sådana här trafikkatastrofer?

Till toppen

Också ett erkännande
Lördagen 28/9 2002:
Nu har även bankfolket som medverkar i Radions ekonomiska klubb (de där som får miljoner och åter miljoner för sina felaktiga analyser och som jag döpte till reaktionära klubben redan i slutet av sjuttiotalet) insett att någon måste efterfråga de varor och tjänster som produceras för att ekonomin ska fungera (tänk det förklarade redan Karl Marx, han som hade så fel, och sedan Keynes efter honom). Men under tjugo år har samma klubb återkommande, och med åsnors envishet, förklarat för oss hur viktigt det är för en fungerande ekonomi att det finns överskott på arbetskraft (läs hög arbetslöshet med låga eller inga arbetslöshetsersättningar) så att man kan skära ner människors löner (viket förstås leder till minskande konsumtion). Själva har de förstås gått vinnande ur alla kriser och det var väl det som var meningen med de senaste tjugo årens vanvettiga ekonomiska politik - eller?

Som någon överhetsperson sade på 1700-talet: "Ett lands största rikedom är en stor och fattig befolkning".
Eliterna tycks inte ha ändrat uppfattning sedan dess fast det är alldeles ordentligt fel.

Nu väntar vi bara på att någon förnuftig människa inom massmedia vaknar och talar om att den skenmarknad som man har skapat inom den offentliga sektorn varken är en verklig marknad eller fungerar, att inga kompetenssystem kan byggas och utvecklas om man river dem vart femte år och låter en ny lägstbjudande anordnare ta över, en som börjar från början de kommande fem åren, att managementideologin inom den offentliga sektorn alltså bara leder till systemförstöring och en sämre fungerande välfärdssektor - men det var kanske det som var meningen- eller?

Till toppen

Åsikter om invandrarpolitiken
Onsdagen 10/9 2002:
De allra flesta tycker ingenting om vår invandrar- och flyktingpolitik. De "tycker" bara något om något som de tror är svensk invandrar- och flyktingpolitik. Den övervägande majoriteten av alla svenskar, inkluderande den samlade journalistkåren, vet nämligen inte hur denna politik ser ut eftersom det mesta som skrivs om saken i massmedia är felaktigt.

Till toppen

Naturliga reaktioner på kaos och kriser
Lördagen 10/8 2002
Politiska makthavare och övrig elit arbetar idag intensivt för att vi ska behålla krismedvetandet och vår känsla av total otrygghet och utsatthet. Knappt har den ena krisen avhjälpts förrän det är dags för nästa kris. Nu när vår budgetunderskottkris (som egentligen aldrig förelåg) påstås inte vara akut längre har vi den annalkande krisen med för få människor, för få att ta hand om samhället, att arbeta och producera och att slita inom barnomsorg, sjukvård och äldrevård. Att skapa och vidmakthålla kriser är nämligen det bästa sättet att oskadliggöra människor men också att förhindra att de är kreativa och skapande.

På kriser och kaos finns det i huvudsak fyra möjliga reaktioner och vilken reaktion en människa tar till beror på hennes eller hans makt och personlighet.
- Några få försöker skapa sig den ordning i livet som allt liv kräver för att inte trasas sönder. Det krävs en hel del inflytande och makt för att den vägen ska vara framkomlig och det har de flesta inte och det vet de också.
- Andra, och de är många fler, börjar bråka och slåss vildsint för att få ordning på världen omkring sig. Det kan de göra genom att slåss med ord eller genom att slåss rent bokstavligt. De som gör det senare skapar sig ofta egna enklaver med egna och interna beteendenormer och hederskodex: "Om resten av världen är emot oss får vi väl klara oss själva och bekämpa de andra med alla medel."
- Somliga, ganska många, avskärmar sig från omvärlden och försöker leva sina liv utan att låta sig involveras i andras angelägenheter men efter en tids kaos och kris brukar de flesta hamna i nästa grupp
- De allra flesta, eftersom de flesta inte har någon makt, sjunker ner i apati och hopplöshet om krisen och kaoset inte avtar eftersom de inte orkar mer och till slut inser eller känner att de ingenting kan göra åt sin situation.

Vad du gör, säger makthavare, via massmedia, till oss, "du som är KUND I AKTIEBOLAGET SVERIGE, känn dig inte trygg! Vi kommer att göra allt för att du ska fortsätta att känna dig pressad och utsatt."

Dessvärre innebär både avskärmningsstrategin och apatin att man tappar sin förmåga att känna med andra människor och ett samhälle utan empati och ansvarstaganden för nästan blir ett outhärdligt samhälle - för alla i slutänden.

Till toppen

OECD vill att vi ska riva hela vårt sociala system
Fredagen 28/6 2002
Nu förklarar OECD för oss att vi i Sverige är inne i en ny kris. Vi kommer snart att få brist på arbetskraft och måste därför höja pensionsåldern (såvitt jag vet har få andra europeiska länder så hög pensionsålder som vi). Dessutom måste vi sänka skatterna (för de högavlönade förstår vi) och studenter bör betala avgifter för sin högskolestudier så att de studerar effektivare. (Nu är förstås svenska studenter redan effektivare än studenter i de flesta andra europeiska länder). Vi ska alltså öka de klasskillnader vi redan lyckats förvärra de senaste tio åren.

Har vi ordning på landets ekonomi måste man alltså skapa oss en ny kris. Skapandet av ett krismedvetande var vad Friedman, mannen som fick Riksbankens ekonomipris för ett tjugotal år sedan och vars ekonomiska teorier har dominerat världspolitiken sedan dess, förordade för att få folk att acceptera nedskärningar i offentliga sektorn så att mer av landets tillgångar kunde överföras till de redan rika.

Föreställningen om den eviga krisen, eller att kriserna avlöser varandra, är emellertid farlig om den permanentas och omfattas av stora delar av befolkningen eftersom den gynnar fascistiska och nynazistiska partier som är optimistiska sådana, som ger enkla lösningar och lovar en ljusare framtid, till skillnad från den eländesframtid som liberaler och konservativer ständigt målar upp för oss med sina eviga krisvarningar. Detta eländesscenario, som man också målade upp för folk under tjugotalet och trettiotalet, var en starkt bidragande orsak till det som skedde i Tyskland och Italien.

Människor måste ha ett hopp också. De orkar inte leva med elände år ut och år in och det räcker inte att inrätta alltfler lotterier. Förra gången liberaler dominerade världspolitiken serverades människor framtidshoppet av Mussolini och Hitler. Idag serveras det av Le Pen, av Berlusconi av Pia Kjersgaard m.fl. Tro inte att vi i Sverige kan skonas hur länge som helst. Förr eller senare kommer också någon här hemma på att börja måla framtiden i ljusare färger genom att föreslå de enkla lösningarna på alla de kriser man ständigt matar oss med och som aldrig tar slut, de rasistiska, de fascistiska lösningarna, och med tillräckligt väl inarbetat krismedvetande kommer de att få alltfler människor med sig även här.

Till toppen

Nedastående inlägg odaterade, gjorda mellan februri och juni 2002, i ordning nerifrån och upp.

Ständig förändring, ständig krisberedskap
är psykisk tortyr

Ingen enda varelse, människa eller djur, klarar av att leva under ständigt föränderliga omständigheter utan att brytas ner psykiskt. Förändring mobiliserar stressystemet och detta är inte konstruerat för att vara påkopplat kontinuerligt. Det vet de som utarbetar psykiska tortyrmetoder. Dessa går bland annat ut på att offret aldrig ska kunna förutsäga nästa drag, att utsätta den torterade för ständiga överraskningar och oförutsägbara händelser, somliga trevliga andra otrevliga eller mycket plågsamma.

Hade naturen varit ständigt, totalt och evigt oförutsägbar, hade evolutionen aldrig fått en chans. Då hade inga arter kunnat utvecklas. Ständig förändring, flexibilitet med modeordet för dagen, resulterar ofelbart i nedbrytning av alla levande varelser och system. Så undrar man varför sjukskrivningarna ökar lavinartat!!!

Till toppen

Den moderna mystifikationismen,
eller om konsten att bita sig själv i svansen

För tjugofem å sedan kritiserade vänstern den sanningstroende och borgerliga positivismen allt medan man använde sig av positivismens fakta, alltså fiendens vapen, för att påvisa hur fel de borgerliga hade. Samtidigt hävdade man att det inte fanns några fakta och att allting var relativt.
Idag är situationen den rakt motsatta. Nu har vänsterns positivismkritik slagit igenom på bred front och förvandlats till högerns och extremhögerns bästa vapen och försvar. Vem kan säga emot de senare när det inte finns några fakta, när vars och ens subjektiva sanning, personliga berättelse, är lika god som någon annans och när allting därmed är i princip obegripligt?

Inte underligt att det hängivna vänsteretablissemanget tappade målföret under åttiotalet! Vänstern kämpade tappert för att sätta sanningen i svärdseggen, utan att förstå vad man gjorde, så nu sitter sanningen där igen och vem vågar därefter säga något!

Tystnaden är inte längre bara en film av av en känd reggisör och filmmakare. Den breder ut sig över landet, kryper in under skinnet på varenda människa, blir en livsstil som tillåter att regeringar och riksdagar bryter mot grundlagar, som tillåter att rättsstaten monteras ner och att demokratin demonteras, bit för bit. Det blir så när sanningen sitter i svärdseggen!

Till toppen

"Du tror väl inte
konspirationsteorier!"

Repliken som får naiviteten att framstå som höjden av vishet och all tro på att någonting planeras att framstå som höjden av dumhet. Repliken som implicerar att allting bara händer - alldeles av sig självt, allting utom flygplanen mot World Trade Center, som skickades dit på grund av en världsomspännande och gränslös konspiration.

Till toppen

Vishet från det gamla Sovjet
På femtiotalet skrattade min pappa rått åt de dumma kommunisterna i Sovjet som trodde att det gick att bedriva jordbruk på exakt samma sätt från Sibirien ner till Ukraina. "Det kan inte finnas mycket mellan öronen på folk som inte begriper att både jordar och klimat är olika på dessa olika breddgrader" menade han.
Något erinrar mig just i dessa tider om denna min fars åsikt om Sovjets jordbrukspolitik. Jag ska inte tala om vad emellertid, eftersom alla högutbildade, om man får tro propagandan, är för det megasystem som påminner mig om pappas åsikter om Sovjet. Jag råkar nu vara högutbildad!

Till toppen

Rörande omsorg
Många representanter och beslutande i EU tycks inte tycka att det gör något om vi super ihjäl oss eller knarkar ihjäl oss men man är mycket orolig för att vi ska äta ihjäl oss på vitaminer!!!

Till toppen

Intelligens och ålderl
Just nu åker en känd kulturpersonlighet omkring och förklarar för alla som vill höra på, att allting beror på våra gener. Det senaste han har att säga är att intelligenta människor blir äldre än ointelligenta. Det gjordes en intelligensundersökning av en stor mängd skottar på trettiotalet och när man nu kollar upp vilka som överlevt finner man att det är de mest intelligenta som blivit äldst!

Jag måste erkänna att som feminist, är jag, trots min antibiologistiska hållning, starkt frestad att köpa idén - kvinnor lever ju, som vi alla vet, i genomsnitt längre än män!!!

Till toppen

Om nedsippringsteorin
Nationalekonomer, som tillhör den sedan tjugo år dominerande skolan inom ämnet, omfattar den s.k ”nedsippringsteorin”. Den säger att bara de rika tillåts bli ännu rikare (slipper skatt, ges förhållandevis ännu högre löner, mer bonus etc.) så kommer deras rikedomar att så småningom ”sippra ner till de fattigare”, så att dessa får det bättre.

Den verkliga konsekvensen av den här politiken, som man praktiserat i hela världen de senaste tjugofem åren, tyder på motsatsen. Nu är det därför dags att formulera ”uppsippringsteorin”: Ju mer man håller nere de fattigas löner, ju fler människor man avskedar, alltså ju fler man tvingar ut i fattigdom, ju mer av samhällets samlade rikedomar, kanske inte sipprar direkt utan snarare forsar uppåt i samhällshierarkin. Alltså, ju fattigare man låter de flesta bli, ju rikare blir några få.

Till toppen

Tvärtomtesen
När våra politiker med emfas talar om vikten av att göra en sak, kan vi vara nästan säkra på att de just planerar, eller är i full färd med att göra motsatsen. De tycks numer agera enligt principen ”Tala så mycket om vikten av att åstadkomma en sak att ingen noterar att vi gör det motsatta”.

Till toppen

Den utbredda kompetensskräcken
Sveriges problem är inte brist på kompetens, som de styrande eliterna försöker få oss alla att tro, utan den utbredda kompetensskräcken.
Varhelst en kompetent person framträder, ser alltid någon med makt till att personen ifråga avsätts, avskedas, eller på annat sätt förhindras att åstadkomma förbättringar.

Till toppen


Sidan påbörjades 18/3 2002

Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.





Innehåll:
18/1 Valfrihetsrevolution - Kvalificerat struntprat?
2/10 Den ondskefulla dimman
28/9 Också ett erkännande
10/9 Åsikter om invandrarpolitiken
10/8 Naturliga reaktioner på kaos och kriser
28/6 OECD vill att vi ska riva hela vårt sociala system
- Ständig förändring, ständig krisberedskap
- Den moderna mystifikationismen
- Du tror väl inte på konspirationsteorier?
- Vishet från det gamla Sovjet
- Rörande omsorg
- Intelligens och ålder
- Om nedsippringsteorin
- Tvärtomtesen
- Den utbredda kompetensskräcken