Denna sida är en del av Kerstin Berminges hemsida

Till Surkarten 2002
Till Surkarten 2004


SURKARTEN 2003
Griniga kommentarer om samhällsfrågor

30/12
Min viktigaste insikt under år 2003:
Att läkemedelsindustrins forskare är vetenskapens dödgrävare!

Här har jag, filosofie doktor i vetenskapsteori, år efter år, i 25 år, stått på universitet och högskolor på kurser om vetenskapsteori och om vetenskaplig metod, och "förklarat" för studenter att det typiska för vetenskapen är de systematiska studierna och kontrollerandet av forskningsresultaten. Vad som gör vetenskapen rationell, har jag sagt, är inte att varje forskare är extremt rationell och en Guds utsände på jorden, utan att forskare kontrollerar varandras resultat. Det innebär för det första att det inte är någon idé att föra fram forskningsresultat som man vet är falska, för det andra att forskningsresultat inte omsätts i praktiska tillämpningar förrän de är väl testade och man har goda skäl att acceptera och lita på resultaten. I synnerhet, har jag sagt, gäller detta inom naturvetenskaperna, medan den testande verksamheten kanske inte är lika vanligt förekommande inom de andra vetenskapliga områdena.

En dag, alldeles för sent i livet, inser jag att det här är en amsaga som jag definitivt inte borde ha dragit för någon och inte kommer att dra i framtiden.

Plötsligt ser jag vad jag borde ha sett för många år sedan, hur det jag lärt ut nog är i linje med de inom vetenskapssamfundet uttalade idealen men att dessa ideal inte har mycket med verkligheten att göra.

Plötsligt inser jag att den kontrollerande verksamheten, den som ska garantera rationaliteten inom forskningen, och att ingenting omsätts i praktiken förrän det är väl undersökt och testat på laboratorienivå, är mer undantag än regel, att det i vissa fall handlar mer om att tjäna pengar, eller om att få forskningsanslag, än om att kartlägga verkligheten eller att komma närmare sanningen. Ja, att det i alltför många fall handlar om att tjäna så mycket som möjligt innan någon har kontrollerat publicerade eller påstådda resultat, eftersom dessa så småningom kan visa sig vara felaktiga. I synnerhet förefaller detta vara fallet inom den medicinska vetenskapen, som i inte ringa utsträckning bekostas av det medicinindustriella komplexet och som serverar läkarna sina enkla, ofta otillräckliga och ibland metodologiskt undermåliga undersökningar till champagne och laxsmörgåsar. Vi kan nog utgå ifrån att samma sak gäller exempelvis inom den industrifinansierade livsmedelsforskningen och växtförädlingsforskningen, och för annan kemisk industri med hägrande profiter som första målsättning.

På senare tid har vi, i massmedia, presenterats den ena chockerande nyheten efter den andra, om hur det som ansetts vara medicinskt motiverat, inte alls var det rätta, ja rentav är farligt.

Kvinnor har lurats att äta östrogen under minst något årtionde, med motiveringen att det dels lindrar klimakteriebesvär, dels och framför allt förebygger benskörhet och detta har vi kvinnor förmodat, har underbyggts av noggranna vetenskapliga undersökningar. Så får vi nu veta att allt det där är felaktigt. Benskörheten förhindras inte av östrogen. Istället ökar medicinering med hormonet ifråga risken för bröstcancer, hjärtinfarkt och stroke. Hur kom det sig att man missade det i de ursprungliga undersökningarna? Jo, för att medicineringen inte var tillräckligt väl undersökt förstås, effekterna inte tillräckligt väl kontrollerade, men inkomsterna från försäljningen av östrogenpreparat har varit astronomiskt. Vad gör det då om det tio år senare visar sig att man har fel, man har ju hunnit tjäna mångmiljardbelopp under tiden!

Massor av människor har ätit magmediciner alldeles i onödan, om vi får tro en artikel i GP (5/12) där läkare på Sahlgrenska sjukhuset förklarar att det bästa botemedlet mot hälften av alla magkatarrer är ändrade matvanor. Nu rekommenderar man från det hållet att patienter undersöks och att endast de som verkligen har behov av medicin, de som har helicobakter i magsäcken, får sådan medicin. Jaha ja!. En närstående släkting rekommenderades redan 1950 exakt den diet som nu återigen rekommenderas för hälften av alla dem som lider av magkatarr, och själv har jag framgångsrikt ställt mig på just denna samma diet då min egen mage har behagat göra sig påmind. Men det har inget läkemedelsbolag tjänat en enda krona på!

Vad värre, inte så få av alla dem som söker för vanliga enkla magkatarrer får mer eller mindre rutinmässigt recept på och rekommendation av sina läkare att äta lugnade medel, bensodiazepiner, ett numer narkotikaklassat medel som har mycket allvarliga biverkningar för många människor, eller SSRI-preparat, lyckopiller kallade i folkmun, medel som sades vara helt ofarliga då de introducerades men som senare visat sig vara lika riskabla som bensodiazepinerna för dem som är känsliga, vilket troligen är ganska många människor.

Under många år har man stoppat i gamla människor bensodiazepiner, dels som sömmedel, dels som just lugnande medel, med ökad fallbenägenhet och garanterat mängder av förödande lårbensbrott som resultat, eftersom många gamla drabbas av bl.a. kraftig yrsel, på dessa mediciner, men även av många andra allvarligare biverkningar.

Nej då, försäkrade den läkare som har ansvaret för min gamla och dementa mamma, lugnande medel är helt ofarliga för de gamla, och dessutom måste de ju ha dem för att må bra, och nog borde jag väl tillåta att man medicinerar mamma med Zoloft, som är ett modernt och helt ofarligt stämningshöjande medel (ett SSRI-preparat).

En stor del av alla fallolyckor och lårbenbrott hos gamla, får jag höra på ett reportage i radion från årets läkarstämma, som gick i geriatrikens tecken, beror på de moderna SSRI-preparaten, som inte alls är så biverkningsfria som man trodde då de introducerades. Men oj vilka storsäljare de har varit under tio år, miljarder till tillverkarna, elände för många av användarna, inte minst för många gamla människor, varav somliga gått en mycket plågsam död till mötes på grund av dessa mediciner, jag har sett exempel på dessa plågsamma dödar de senaste åren. Gamla människor, ja massor av människor överhuvudtaget, tycks få sådana här preparat, benso eller SSRI, utskrivna till sig så fort de sticker in näsan på en läkarmottagning eller blir inlagda på sjukhus för någon åkomma!

Ibland undrar man om läkare får provision på recepten de skriver ut. Mängder av läkare beter sig som om så vore fallet och nej, de flesta tycks inte tala om för sina patienter vilka risker man tar genom att börja äta bensodiazepiner eller SSRi-preparat. Varsågod forskarkolleger, undersök hur många av alla som äter de här medlen som vet vad dessa medel kan förorsaka, hur många av dem som fått information om detta av sina förskrivande läkare!!!! Lite kontrollerande verksamhet på området är att rekommendera.

Nu förskriver man dessutom dessa preparat, både SSRI och bensodiazepiner, till massor av tonåringar, varav somliga kommer att få sina liv totalförstörda på grund av att de, sig själva ovetandes, förvandlas till narkomaner, som, då de blivit beroende och kräver större doser, omdefinieras och stöts ut ur samhället som "missbrukare". Medicinerna påstås ju alltid vara icke-beroendeskapande när de introduceras, och då måste det ju vara något fel på de patienter som ända blir beroende. De måste vara begåvade med dålig karaktär, tycks man anta. GP:s stort uppslagna artikel (30/11 2003) om de här preparaten, som i huvudsak handlade om läkare som förskriver medlen utan kontroll, var på det sättet ledsamt missvisande och i alltför hög utsträckning skrivna utifrån läkemedelsföretagens och de förskrivande läkarnas utgångspunkter, eftersom de flesta som det handlar om inte borde kallas "läkemedelsmissbrukare" utan "läkemedelsberoende", en beteckning som inte skambelägger dem som utan egen förskyllan hamnat i det helvete som ett sådant beroende skapar.

Men läkemedelsindustrin vadar i de pengar som flyter in för försäljningen av de här preparaten - om tio år, då man eventuellt inte längre kan förneka de negativa verkningar av de här preparaten, ja då har medicintillverkarna nya kemikalier i beredskap, som är garanterat ofarliga - de första tio-femton åren och som inbringar ofantliga försäljningsvinster. Så har det fortgått under mer än 100 år.Först var det opium som var en undermedicin, så befanns medlet vanebildande och förödande. Sedan kom det ena medlet efter det andra, amfetamin, barbiturater, bensodiazepiner och slutligen SSRI, och alla var de lika ofarliga och biverkningsfria då de introducerades som undergörande mediciner och användes i stor skala, innan deras negativa egenskaper blev erkända. Då har tusentals oskyldiga och intet ont anande människor fått sina liv förvandlade till rena helveten på grund av de preparat deras läkare har skrivit ut åt dem.

Varje seriös forskare, som tar forskaretiken på allvar och som inte vill medverka till att vetenskapen smutsas, borde protestera mot de köpta forskare, inom det medicinindustriella komplexet, som lånar sig till en verksamhet som ger hela vetenskapssamfundet dåligt rykte och som sprider misstro mot vetenskapen. Trots allt, verklig och seriös vetenskap är det bästa försvar vi har mot ren galenskap och mot fundamentalistiskt, av vad slag det vara månde, vanvett men när läkare och forskare beter sig som i fallen med de lugnande och sömngivande preparaten, då förvandlar de vetenskapen till galenskap och framför allt leder deras missbruk av vetenskapen till ofantligt mycket onödigt lidande för ofantliga många människor!

Och detta får bli min sista surkart för år 2003. Ett Gott Nytt År kan man ju alltid önska, men vad hjälper önskningar?

Till toppen


28/12
Glädjeämnen och sorger inför 2004

Det finns trots allt somligt att glädjas åt här I livet. "Reaktionära klubben" (eg. "Ekonomiska klubben"), radioprogrammet där ekonomer dragit helt fel slutsatser år ut och år in, läggs äntligen ner.

Jag har, sedan slutet av sjuttiotalet, lyssnat till de reaktionära herrar (och ibland en och annan dam) som diskuterat ekonomi i detta program och aldrig upphört att förundras över att de tillåtits att prata strunt år ut och år in utan att någon anmält programmet till radionämnden för dess partiskhet och enögdhet. Nu hade man sitt sista program fredagen 17/12 och det var riktigt upplyftande att höra deltagarna vara i viss mån självkritiska, som när de erkände att de som varnade för utlåningskarusellen under fastighetsboomen i slutet av åttiotalet (den som svenska skattebetalare fick betala oerhört dyrt för - för att rädda bankernas aktieägare) fick sparken, för att de hade rätt - i fel tid. Då, när det pågick som värst, hörde jag inte någon av herrarna i ekonomiska klubben varna för de vansinnigheter som alla vi, som hade viss insikt i ekonomisk historia och grundläggande insikter i nationalekonomi, begrep var alldeles åt skogen.

En av de bedrövligare av de medverkande i detta program har dock inte deltagit det senaste året. Han har blivit chef för Riksbanken istället - vilket nu inte lovar gott för oss svenskar!

Nå det är kanske inte konstigt att man lägger ner programmet. Dess medverkande har ju uppnått sina syften, de att förstöra ett för de flesta bra land, de att omfördela landets resurser från vanligt folk till makteliterna och framför allt till finanseliterna. Nu kan dessa njuta frukterna av sin långvariga propaganda i radion, de som gör att vanligt folk kan få återkomma i morgon, eller senare, med ett brutet ben för att man inte har resurser att gipsa det direkt, medan direktörerna lyfter fantasilöner och en av AB:s kvinnliga ledarskribenter tror att privata pensionsförsäkringar är vägen att behålla den allmänna välfärden!!!!

Jag frågar mig återigen: Var de bara dumma och okunniga eller var de otroligt beräknande och hade fullt klart för sig konsekvenserna av sina rekommendationer och analyser. Jag vet inte, men en sak vet jag, de har själva vunnit stort på de förslag och de analyser de har serverat i radion, medan många andra, vanliga människor, fått betala ett omänskligt högt pris för det politiker åstadkommit de senaste tio åren, på inrådan av ekonomer av den typ vi hört i reaktionära klubben genom åren.

Och detta trots att Sverige är rikare än någonsin - som nation betraktad. Det är bara det att rikedomarna är så otroligt ojämnt fördelade idag, att man av ideologiska skäl (borgerlig ideologi/nyliberalismen) valt att skära ner den offentliga sektorn. Somliga tjänar åtskilliga miljoner varje månad, andra tjänar 12.000 under samma tid!!!

Min spådom inför framtiden är dessvärre inte optimistisk, och vad som är ännu värre, jag brukar ha rätt: Samhället rivs nu ner i allt snabbare takt. Det samhälleliga förfallet kommer bara att accelerera de närmaste åren, i takt med att man privatiserar alltmer av offentlig verksamhet. Ett samhälle där man tillåter infrastrukturen att förfalla, och det förfaller automatiskt när den kortsiktiga profiten blir den viktigaste drivkraften, som den är inom den privata sektorn, det har dömt sig självt till undergång som industri- välfärds- och framstegsnation.

Vi väljare har kanske de styrande och därmed den politik vi förtjänar!! Eller?

Till toppen


18/12
Hur går det här ihop?

Begrunda följande, i den offentliga debatten vanligt uttalade åsikter från politikerhåll

- Går det bra för företagen går det bra för Sverige.

- Vi har inte längre råd med de sociala förmånerna eftersom Sveriges ekonomi är så ansträngd.

...att jämföras med direktörernas försvar för sina bonusar:

- "Om det går bra för företagen då ska de som leder företagen belönas efter förtjänst, ju bättre det går, ju mer ska de ha i bonus".

Så hur är det nu? Går det bra för företagen och därmed för Sverige, eller går det dåligt för företagen och därmed för Sverige?

Om det senare är fallet, vilka bonusar vore direktörerna värda om det ginge bra?

PS om riksdagsmäns/kvinnors föräldraledigheter: Det är väl klart att riksdagsmännen/kvinnorna som går ur föräldraförsäkringen i samband med jul- och sommaruppehåll i riksdagsarbetet gör helt rätt - genom att de då inte i onödan belastar försäkringssystemet. Detta är ju så hårt ansträngt idag!

Till toppen


14/12.03
Vill den kvinnliga ledarskribent i AB förklara!"

Hon envisas med att tro att om vi bara tvingas bekosta vår åldringsvård med privata försäkringar, ja då kommer det att födas fler barn att ta hand om oss 40-talister när vi blir gamla. Jag skulle sååå gärna vilja veta hur hon tänker sig att unga kvinnor ska bli mer sugna på att föda barn genom att man lägger över mer av åldringsvården på privata försäkringar. Sambandet förefaller mig mycket oklart.

Ett helt annat scenario är givetvis det sannolika om det går som skribenten förordar. De åldringar som inte haft råd att skaffa sig privata försäkringar får då hoppas på vårdhjälp från sina barn när de blir äldre. Fattiga föräldrars barn kommer därmed att få slita hårdare, både med att försörja sina egna barn och samtidigt, eller senare, att ta hand om sina gamla föräldrar.

Vore jag ung kvinna idag skulle jag tänka mig för många gånger innan jag satte barn till världen. Och när jag hade tänkt färdigt skulle jag avstå från att skaffa barn!

Är det inte så alltfler kvinnor tänker dessutom, och just på grund av skrotandet av den allmänna välfärden??

Till toppen



9/12
Den socialdemokratiska politiken

Dagens socialdemokratiska politik, dvs, nyliberalism, var precis den sorts politik som socialdemokratin och fackföreningarna bildades för att bekämpa - då, under senare delen av 1800-talet!

Till toppen


8/12
Vadå finns inte folk?? Den totala förvirringen!

AB:s ledarskribenter fortsätter idag, med att tro att de gamla inte kommer att kosta den arbetande delen av befolkningen lika mycket framöver om de som nu är yngre tar privata försäkringar för sin ålderdom.

Tror de verkligen, som det förefaller, att pengar äger en mystisk kraft, att de kan sparas och om man bara har pengar, då krävs inga arbetande människor, det vill säga då blir den förmodade framtida arbetskraftsbristen inget problem, då kan man köpa det man behöver bara, även utan folk som producerar det! Tror de verkligen att försäkringsbolagen lägger deras inbetalda pengar i små fack i kassavalven, en summa i Nilssons fack, en i Olssons, för att ta fram dem och betala ut dem till Nilsson och Olsson när dessa blir gamla och behöver åldringsvård?

Jo, det tror tydligen AB:s ledarskribenter, och det socialdemokratiska partiet, som vill råda bot på vad de tror kommer att vara en brist på arbetande människor genom privata åldringsvårdsförsäkringar. Hur ska det ge fler människor att producera nyttigheterna????? Hur ska det kosta nästa generation mindre arbete, som det ju handlar om, även enligt skribenterna och det socialdemokratiska partiet?

Ännu en gång: Fördelning av samhällets produktion av nyttigheter kan göras mer eller mindre rättvist och det finns bara ett enda sätt att göra åldringsvården billigare (det vill säga att låta de gamla få mindre andel av de samhällsproducerade nyttigheterna), det är att lämna de gamla att dö, av svält och umbäranden. Det är i praktiken ett sådant förbilligande - av vården av de mindre bemedlade, de som inte har råd med privata försäkringar, som man förespråkar med förslagen om privat finansiering av åldringsvården. Vart tog socialdemokratin vägen?

Och vadå brist på folk i framtiden? Det dräller redan av arbetslösa människor överallt i världen!

Till toppen


7/12
Om 40-talisternas ålderdom


Just när många har insett att privata försäkringar ingalunda är någon garanti för en framtida trygghet föreslår en viss ledarskribent i Aftonbladet, att vi 40-talister ska börja ta privata åldringsvårdsförsäkringar, så att vi kan vara säkra på att få den omvårdnad vi kommer att behöva när vi bli riktiga åldriga, den omvårdnad som samhället då inte kommer att ha råd med för att det kommer att saknas både pengar och folk att ta hand om oss och så att vi inte vältrar över kostnaderna för vår vård på de stackars kommande generationerna.

Naiviteten och den okunnighet om nationalekonomi som hennes inlägg demonstrerar är mer än sorglig. Det handlar i slutänden bara om tre ting, produktion, organisation av produktivkrafterna och om fördelning av produktionsresultaten. Privata försäkringar gynnar dem som haft råd att betala dessa, och ger mer ju mer man tjänat ihop och haft råd att betala, och missgynnar dem som varit sjuka, arbetslösa eller på andra sätt förhindrade att arbeta ihop stora inkomster. En allmän och solidarisk försäkring, som pensionssystemet varit en gång, fördelar tillgångarna rättvisare mellan samhällets medborgare. Det borde vara en självklarhet för varje socialdemokrat.

I grunden är det väldigt enkelt: Den arbetsföra befolkningen har alltid försörjt barn och gamla, i alla tider, och det gör den vare sig man organiserar denna betalning via privata försäkring eller offentliga, eller utan några pensionssystem alls. Vi, trettiotalister, fyrtiotalister och femtiotalister (och alla generationer före oss), har försörjt vår barngeneration samtidigt som vi har försörjt våra gamla föräldrar. Vem tror att det hade funnits några skolor för våra barn, eller någon sjukvård för de gamla, om vi inte hade arbetat med dessa områden? Vem tror att det hade funnits någon mat till de gamla, som de kunde köpa för sina pensionspengar, om ingen hade arbetat och producerat denna mat? Vem tror att det behövs färre att producera maten för oss när vi blir gamla bara för att vi tar privata pensionsförsäkringar??? Jo AB:s kvinnliga ledarskribent.

Sätt henne på en öde ö i Atlanten med en säck pengar, så kanske hon börjar inse vad det handlar om.

Till toppen


4/12
Skandiaskandalens verkligt ruskiga sida

Det som skrämmer mig mest med Skandiaskandalen är inte direktörernas stölder, hur upprörande de än är. Det är det faktum att det är dessa direktörer som idag dikterar politiken i landet. Det är deras önskemål om slopande av arvsskatt och gåvoskatt som vår statsminister anser att han måste tillgodose. Det är deras uppfattning om samhället som samme statsminister gör till sin. Det är deras människosyn, att de är gudar och vi andra är oskäliga, lata oxar som måste piskas för att vi ska iddas arbeta, som vi matas med från massmedia och som vi hör från politikernas mun i diskussioner om hur man ska lösa samhällsproblemen, de problem som samma direktörer formulerar, de som har problemformuleringsprivilegiet idag.

Det ruskiga är dessutom att man ibland drabbas av en otäck känsla av att massmediadreven mot Skandiadirektörerna bara är ett sätt att dra uppmärksamheten från något annat viktigt, som vi, åsnorna, oxarna, det besvärliga, okunniga och lata folket, inte ska få veta något om.

Vad stort sker, sker som bekant mestadels i tysthet. Vad kommer vi att vakna till i morgon, vad har man hunnit besluta innan alla kommit på att man inte kan sätta dit Skandias direktörer för någonting, på grund av brist på bevis och redan skrivna kontrakt som inte kan brytas, och att lite etiklektioner nog är straff nog?

Till toppen


15/11
Arvsskatten och företagsbeskattningen

Nu har tydligen regeringen mer eller mindre bestämt sig för att slopa arvsskatten och gåvoskatten och istället ska företagen beskattas hårdare. Visserligen är svenska företag väldigt lågt beskattade men den här förändringen är ändå hårresande, för att komma från en socialdemokratisk regering. Jag undrar ständigt om regeringen inte begriper vad man beslutar om och konsekvenserna av det, eller om man bara litar på att väljarna inte begriper det? De gamla socialdemokraterna skulle vända sig i sina gravar om de visste vad deras partipolitiska arvtagare gör just nu, och gjort de senaste tio åren.

Idag har vi en situation där den ekonomiska eliten i landet, företagens VD-ar och styrelseproffsen (den där lilla gruppen där alla känner alla och sitter i styrelserna och korsvis beviljar varandra enorma fallskärmar och bonusar), inte längre äger förtagen. De ägs istället i stor utsträckning av småsparare, dels genom alla de fonder dessa lurats att spara i, dels genom de pensionsfonder vi tvångsanslutits till. Då plötsligt föredrar direktörer och styrelseproffs, inte överraskande förstås, ett avskaffande av arvsskatten och gåvoskatten och att man istället belastar företagen med högre skatter. Det vill säga, deras bonusar och fallskärmar ska skattefritt kunna överföras till barnen, och de ska också skattefritt kunna överföra delar av sina ohemula inkomster till avkomman redan före döden. Den höjning av företagsbeskattningen som man plötsligt säger sig föredra, belastar ju numer vanligt småfolk, inte de ekonomiska eliterna. Därmed kan de senare skumma grädden av landet och skinna småsparare och löntagare i båda ändarna så att säga. Dels kan de, på småspararnas och pensionsspararnas bekostnad ta ut omoraliskt höga arvoden, bonusar och fallskärmar, som ju betalas av de företag småfolket egentligen äger via sina fonder och sitt pensionssparande, dels kan de lägga mer av skatterna på samma småfolks ägodelar, de företag småsparare och pensionsspararna äger via sina fonder, och slippa skatter själva genom att förorda slopande av arvsskatt och gåvoskatt.

Så gick det alltså när hela folket gjordes om till aktieägare. Det blev inte rikare, de redan tidigare rika kom på ett genialt sätt att skinna folket även under den omständigheten.

Jag blir oerhört upprörd över socialdemokraternas agerande idag. Är jag alldeles ensam om att bli det????

Till toppen


15/11
Vad ska vi ha riksdagen till?

Så var det alltså med den saken, vår möjlighet att påverka är alltså noll, inte för att vi inte röstade ja till EMU, utan för att Saken redan är avgjord, den som svensk riksdag ska ta ställning till på torsdag, nämligen frågan om Sverige ska verka för en EU-president eller inte. Riksdagen, den vi väljare har valt, har majoritet för att vi inte ska verka för att få en sådan. En viss statsminister. HSB kallad, anser att han vill ha en sådan (vill väl bli EU-president själv antar vi). Idag förklarade således utrikesministern, på en radioutfrågning, att hon i EU naturligtvis ska verka i enlighet med det beslut riksdagen fattar på torsdag, men efter att hon hade pressats på den här punkten av journalisten, förklarade hon att det inte spelar någon roll längre hur hon agerar i EU, eftersom saken redan är klar där!

Här ville de andra partierna diskutera den här frågan i en extrainkallad s.k. urtima riksdag redan för ett halvår sedan, med tanke på att det handlar om "vår nya grundlag", den nya EU-grundlagen, eftersom det annars skulle bli för sent att påverka, vilket HSB med partikamrater vägrade ställa upp på då, och nu förklarar således utrikesministern att det är för sent att diskutera saken eftersom det ändå redan är bestämt i EU. Det där att "vi" skulle vara med och påverka handlade således, precis som jag misstänkte några surkartar tidigare, om att HSB skulle vara med och påverka, och han lär tydligen ha drivit på i just den riktning som svensk riksdag inte har majoritet för.

Nu har vi alltså en situation där en statsminister, som inte har absolut majoritet i riksdagen, högaktningsfullt kan strunta i vad riksdagen säger. Därmed anser jag att svensk demokrati är definitivt DÖD! Man har strypt den bit för bit de senaste tio åren och här kom sista spiken i likkistan.

PS: Vart tog förresten de dynamiska effekterna av skattereformen vägen? De där vi lovades så säkert, mer investeringar, fler jobb etc. Är det dessa vi istället ser i de nu diskuterade förslagen, ivrigt framförda av finanseliterna, om att slopa arvskatt och förmögenhetsskatt och att fattigt folk ska betala för sin sociala trygghet flera gånger (via skatten, via privata försäkringar och via avstående från löneförhöjningar) - om de kan????

Till toppen


3/11
Stackars stockholmare!

Stockholmare är det synd om förstår man numer, efter att somliga framstående sådana beklagat sig en längre tid, för att de tvingas avstå skattepengar till övriga landet.

Det är klart att man har anledning att vara sur i Stockholm för det är ju där alla mjölkkor travar runt på gatorna, alla biffdjur drar omkring och ställer till förtret i trafiken, alla fläskproducerande grisar trynar runt och bökar och lortar ner i rännstenarna, all brödsäd odlas, all skog (den som blir timmer och pappersmassa,) växer (Sergels Torg är förstås rena urskogen idag) och det är ju där all miljöförstörande exportindustri ligger, och släpper ut sin stank över Stockholm och sina föroreningar i Stockholms Ström, pappersbruken, kärnkraftverken etc., och vattenkraftverken dämmer ju upp halva Stockholm så att Stockholmarna får vada till knäna i vatten.

Det är egentligen rent förunderligt att det alls finns folk bland alla dessa försörjningsbehövliga inrättningar och agremanger och visst förstår man att Stockholmarna är sura och helst skaffar sig lugna sköna sommarställen på landet, med dess frihet från allt elände och dess lyckliga och friska befolkning, de där som aldrig behöver andas växtgifter eller gödselstank,som aldrig behöver sköta några hederliga arbeten och som inte behöver sjukvård eller anständiga skolor, eller, i det fall de vill ha sådan lyx, kan betala för det själva!

Det är ju, när allt kommer omkring, de hårt prövade pappersvändarna i Stockholm som står för landets försörjning!!!

Till toppen


24/10
Sämsta gemensamma nämnare

EU inrättas fortgående efter en slags sämsta gemensamma nämnare. Länderna kring medelhavet börjar för närvarande genomföra tuffare pensionsbestämmelser, med högre pensionsåldrar och längre inarbetandetider, som Italien där man beslutat höja pensionsåldern från 58 till 65 år och ha 40 års inarbetandetid, (känns reglerna igen?!!). Tyskland står just i begrepp att riva sin välfärd, precis som vi har gjort i Sverige under en tioårsperiod och som våra politiker fortfar att göra, som just en EU-anpassning, och Sverige ska tvingas till en sämre alkohollagstiftning och en sämre miljölagstiftning, för att bara nämna några exempel på "harmoniseringen".

Var är "våra" så lovprisade möjligheter att påverka??? Eller är det påverkan i just denna riktning som vår statsminister haft i åtanke hela tiden kanske?

Till toppen


17/10
Riksbanschefen, vår nye voodo-mästare

Jag har lyssnat till den nye riksbankschefen, i radioprogrammet "Reaktionära klu...", förlåt, "Ekonomiska klubben" under många år och alltid förundrats över hur han rekommenderar samma medicin oavsett hur nationens ekonomi ser ut. Vare sig vi är mitt uppe i, på väg ut ur eller på väg in en högkonjunktur, eller mitt uppe i eller på väg ut ur eller in i en lågkonjunktur, vare sig vi har inflation eller deflation, så har denne man vetat att botemedlet består i att göra de fattiga fattigare och de rika rikare. Vem skulle lita på en läkare som rekommenderade Sloans liniment mot allt från tarmcancer, skrumplever och hjärnblödning till nageltrång, örsprång och hosta?

Riksbankschefen och hans åsiktsfränder har bestämt den ekonomiska politiken i hela världen de senaste 10-20 åren, och vad har hänt? Jo, de fattiga har blivit fattigare och de rikare har blivit rikare. Och det har förstås varit bra - för de rika!

Vi måste öka utbudet på arbetskraft, säger den nye riksbankschefen nu i en artikel i DN, (inte överraskande för någon som lyssnat på hans utläggningar i radion alltså,) och hotar att höja räntorna om detta inte görs. Återigen en rekommendation att göra de fattiga fattigare och de rika rikare. Påståendet är en underbar omskrivning för kravet att de sjuka och de fattiga ska få ännu mindre stöd av samhället, samt att lönerna för dessa ska tillåtas att sjunka så att de tvingas arbeta för ännu lägre löner. Denna gång sägs detta vara nödvändigt för att vi annars får arbetskraftsbrist i framtiden - och det hotar tillväxten! I klartext säger mannen att om politikerna inte trycker till småfolket ännu mer så ska han se till att tillväxten minskar genom att höja räntan.

Man tar sig för pannan. Jag kan bara konstatera att nationalekonomi inte har någonting med vetenskap att göra. Den är ren och skär konservativ politisk ideologi. Nu väntar jag bara på att få höra riksbankschefen hota med höjda räntor om man inte drar in pensionärernas bidrag till tandvård, så att man ökar incitamenten för dessa att arbeta även efter att de fyllt 67 år - för tillväxtens och välfärdens skull!

PS: Jag erinrar mig just nu, apropå riksbankschefens hot, vad min pappa berättade för mig när han i början av sjuttiotalet arbetade på ett större svenskägt företag i Brasilien. När han förklarade för sina brasilianska vänner (i övre medelklassen) att man inte hade pigor i Sverige, stirrade de förfärat på honom. "Men", utbrast de så, "då kan ju Sverige inte vara något bra land att bo i".
Det ska tilläggas att dessa människor var mycket generösa mot tjänstefolket och lät hembiträdena och städerskorna från slummen ta med sig tomma kaffeburkar hem (att förvara saker i,) ibland fick de till och med ta med skulor från bordet till sina svältande barn i favellan, och denna oegennyttiga generositet kände de rika sig väldigt stolta över! Genom en sådan omåttlig givmildhet skapade de välfärd, och just av den kaliber som de konservativa vill se även i Sverige.

Till toppen


6/10
I vems fickor hamnade mina pensionspengar?

Fick det lilla pensionskuvertet idag, det där som talar om för mig hur mycket börsen har snott av mina pensionspengar. Det var en femtedel av summan. Nu undrar jag i vems bonusfickor dessa pengar har hamnat? Vem är det som genom vanskötsel av företagen, som jag tvingats ha mina pensionspengar i, som har lyckats sno åt sig mångmiljonbelopp på min och andra, ännu fattigare människors bekostnad?

Nej vi har ingen ny ekonomi! Det är samla gamla kapitalism. Dagens börsras är inte historiens första. Det är bara politiken som är ny. Idag förvandlar politiker - i en oskön enighet över partigränserna och utan väljarnas mandat - oss "väljare" till underhållare av ett gigantiskt spelsvindleri där toppspelarna genom falskspel (insideraffärer, kreativ bokföring och diverse andra knep som varje hederlig människa uppfattar som svindleri) ges möjligheter att sno oss på våra surt förvärvade pensionspengar.

Till toppen


25/9 2003
Lugnande medel - en samhällskatastrof

Nu börjar det äntligen hända något även i Sverige på "lyckopillerfronten". Utomlands har man talat om det här problemet en längre tid redan.

Idag har man alltså presenterat en undersökning som visar att många mår dåligt av sina lugnande medel och sömnmedel (SSRI-preparat och bensodiazepiner) och att många av dem som går långtidssjukskrivna är sjuka just på grund av sina lugnande medel eller sina sömnpreparat. Men egentligen var man ändå försiktig när man talade om vilka problem som drabbar somliga av dem som får sådana här preparat.
En manlig läkare försökte i radions senare nyhetsprogram att lägga över skulden för medicinberoendet på patienterna själva, menade att dessa skaffade sig mer piller än de borde äta genom att skaffa sig recept från flera olika läkare, (att han därmed erkände att preparaten är vanebildande och att det därför krävs större och större doser av dem, insåg han tydligen inte). Detta är ett gravt vilseledande påstående. Det är läkare som leder in människor i detta beroende och det gör de delvis genom att just vägra erkänna preparatens verkliga verkningar på somliga (men inte på alla) människor.

Sanningen är den att massor av läkare anser att de här pillren inte alls är vanebildande och att de dessutom skriver ut dem utan att informera patienterna om vilken typ av medicin dessa får, eller om riskerna med preparaten. Det är inte ovanligt att medlen presenteras som "muskelavslappnande" och ges vid förslitningsskador exempelvis. Jag känner ett antal personer som fått de här medlen utan minsta information om vad det är de fått recept på, och som fått dem av helt andra skäl än att de varit deprimerade. Själv råkade jag för bara några veckor sedan ut för att en läkar föreslog mig ett SSRI-preparat (lyckopiller), som just muskelavslappnande medel, för en smärtsam akut nackspärr, som inte hade ett dugg med nervositet eller depression att göra. Jag sade ifrån direkt, att jag inte behövde detta medel - men hur många vet vad läkaren skriver ut, och hur många luras in i ett allvarligt och för somliga rent invalidiserande beroende av de här medicinerna, av läkare som inte behagar berätta för dem om vad de får recept på och börjar stoppa i sig.

Det hela blir inte mindre ruskigt av det faktum att det kan vara rent farligt att sätta ut de här medicinerna utan kunnig hjälp, då abstinensbesvären kan bli mycket allvarliga, och sådan hjälp står nästan inte att få. Tvärtom försäkras de beroende ofta att de måste gå på de här medicinerna under resten av livet, och att de biverkningar patienterna lider av och klagar över inte alls beror på medicinerna.

Jag spår att om tjugofem år kommer man att betrakta den idag ohejdade förskrivningen av de här medlen som vår tids steriliserings - eller neurosedynskandal

Till toppen


18/9
Okunnighet eller cynism?

Lyssnade på en f.d. statsminister idag, som just kommit ut med sina memoarer. Han gav mig, åtminstone delvis, svaret på en fråga som jag ställt mig under många år: "Är det så att politikerna inte begriper vilka beslut de tar, inte förstår konsekvenserna av dem, eller är de bara beräknande och så kallt cyniska att de inte bryr sig om vilka konsekvenser deras beslut får för många människor i landet?" Åtminstone en del av våra politiker, fick jag veta idag, förstår inte vad de gör. Den före detta statsministern erkände nämligen att han inte förstod vilka konsekvenser de viktiga, för att inte säga förödande beslut om landets ekonomi skulle få, som togs vid vissa tillfällen under hans tid som statsminister. Det finns kanske de politiker som förstår men det är kusligt nog att veta att somliga, ibland mycket viktiga sådana, inte begriper vad de beslutar om.

Vi får väl då utgå ifrån att våra nuvarande ministrar, statsministern och finansministern ex. inte heller begriper vad de gör, så vanvettig som även dagens ekonomiska politik är!

Den fråga som därmed inställer sig är, vilka är de personer som föreslår alla dessa fullkomligt inhumana och för landet, för företagen och majoriteten negativa ekonomiska åtgärder? Och hur kommer det sig att de kommer på dem? Det vet vi förstås inte, men vi kan i alla fall klart se vilka som tjänar på dagens ekonomiska politik, politikerna själva, finanstoppar som skär guld med täljkniv och som utan att man vidtar några politiska åtgärder mot dem, tillåts bestjäla vanligt småfolk på deras besparingar (genom att bland annat dela ut fondspararnas pengar som bonusar till varandra, vilket inte kan betraktas som annat än stöld från ägarna/fondspararna). Förstår ingen av dessa vad de verkligen gör och är det faktum att de tillsammans tjänar miljarder på de beslut som fattas en ren slump, eller är det bara en och annan central politiker som inte har en susning om vad han är med och beslutar om? Den förre statsministern som exempel.

Tillbaka till den första frågan med andra ord. Eller ligger kanske svaret i det talesätt som vår nuvarande statsminister uttalade i den just timade riksdagsdebatten om budgeten, att "Kunskap är makt"! Men vem är det då som har kunskapen?? Om det är statsministern så är han en ovanligt rå, beräknande och egoistisk sälle, om han inte är en sådan person, vem är det då som har kunskapen, och därmed makten?

Suck- tillbaka till initialfrågan igen, för det finns inga konsumenter på månen! Jag kommer att dö utan att ha fått svar på denna min fråga - övermåttan dystert!

Till toppen


18/9
Varför igen?

De styrande analyser av Nej-röstandet är rent osannolika. Gång på gång får vi veta att vi väljare är okunniga och att politikernas eller fackens högsta representanter bara misslyckats att upplysa det i mörker vandrande svenska folket.

Vad säger man om näringsministern - är han okunnig? Vad säger man om de nationalekonomer som sagt Nej - är de okunniga? Vad säger man om de finanstoppar som är emot EMU - är de okunniga?

Inser man inte att man spär på politikerföraktet?

PS: Ska vi sedan gissa att statsministern snart lyfter ut näringsministern ur regeringen, alltså han som har den åsikt som svenska folket gav uttryck för i omröstningen, och ersätter denne med en ja-sägare? Ett flertal politiska kommentatorer i massmedia tycks ju dessutom anse att detta vore den naturliga följden av omröstningsresultaten!

Till toppen


15/9
Om Nej-röstande ungdomar och Göteborgskravallerna

Nu spekuleras det vilt om varför så många svenskar röstade nej. De flesta politiker ger svar som i praktiken innebär att de själva, politikerna, inte har uppfostrat folket tillräckligt väl! Denna, som ett ödmjukt erkännande menade åsikt, tyder inte på demokratiska sinnelag precis, trots att de innebär erkännanden om egna misstag och brister!

Det har förvånat mig att ingen kommit på att hänvisa till de s.k Göteborgskravallerna för att förklara åtminstone ungdomarnas nej-röstande. I Göteborg fick många ungdomar erfara hur EU:s toppmän demonstrerade sin makt, hur oskyldiga ungdomar misshandlades av denna makts förlängda armar, poliskåren, hur ungdomar hotades och förhånades, för att inte tala om att somliga av dem sedan drabbades av rent politiska rättegångar, med domar som knappast kan betraktas som annat än stipulerande av exempel: EU:s maktmän får inte ifrågasättas, EU:s toppar får inte kritiseras! I somliga fall dömdes ungdomar bara för att de råkade vara på platsen och till så hårda straff att man häpnar. Och våra högsta politiker har inte sagt ett enda förnuftigt ord om denna rättsröta eller om det sätt på vilket polisen skötte sin uppgift i Göteborg. Tvärtom var de snabba att gå ut och fördöma de förfärliga ungdomarna!

Vem inbillar sig att de ungdomar som såg vad som hände i Göteborg, som var med eller som själva drabbades eller som känner någon som var med eller drabbades, skulle vara vänligt sinnade till EU-projektet och dess framskridande mot en klart odemokratisk överstatlig makt, onåbar för de folk som denna makt ska styra? Vad många ungdomar såg var en makt som förskansar sig bakom polis och militär var den än sammanstrålar, en makt som fick svensk polis att bete sig på ett sätt som överhetens representanter i Sverige inte har betett sig på sedan Ådalen.

Vad i Göteborg hände var i det närmaste ett mord på den svenska demokratin! De som drabbades var framför allt ungdomar - sedan förvånas man över att ungdomarna inte är EURO-positiva!!!! Ingen borde kunna förvånas över att dessa ungdomar, och deras vänner (de som kom till Göteborg var de aktiva från olika områden i Sverige, och ungdomar som åkte hem och berättade) vill ge statsministern en knäpp på näsan och att de inte vill medverka till att han får presidentposten i det EU som beter sig svinaktigt varhelst dess höga potentater sammanträder?

Dessa ungdomar är mycket väl medvetna om det som man inte berättar om i svenska massmedia, nämligen om hur maktens taktik ser ut. Hur den tillämpas runtom hela Europa där potentaterna träffas, där man dels ser till att polisen provocerar fram ilska hos de demonstrerande på ett ställe och dessutom, mycket medvetet och planerat, ser till att de som vill demolera får en chans att göra det inför ett samlat pressuppbåd, så att polisen och makten ska få sympatisörerna på sin sida.

Vem tror sedan att ungdomarna har något till övers för EU och de styrande inom denna organisation, vem tror att dessa ungdomar sedan tror på EU som ett fredsprojekt och ett demokratiskt sådant???? De här ungdomarna har mycket mer insikter och direkta kunskaper om och praktiska erfarenheter av EU:s verkliga syfte än de flesta av oss andra.

Även många vuxna, föräldrar till ungdomarna som var med, eller släktingar till dessa, (jag är en sådan släkting,) torde ha mist sin tilltro till politikerna och till EU i och med Göteborgshändelserna. Jag stärktes kraftigt i min övertygelse om att EU är ett djupt odemokratiskt högerprojekt - för att uttrycka det milt!

Till toppen


15/9
Arbetslöshet - ett nationalekonomiskt slöseri

Idag förklarar en kvinnlig politisk kommentator i Aftonbladet, om än i en bisats, att EU:s stabilitetspakt, syftar till att värna om nationernas statsfinanser, att se till att dessa är välskötta. Hur i all världen det kan vara god nationalekonomi att sparka folk och försämra gemensamma sektorer är en obegriplighet.

Nationalekonomi handlar om arbete och fördelning av arbetsresultaten och arbete kan aldrig sparas. Det arbete som inte blir gjort idag, det kan inte göras i morgon. Försöker man göra det, kommer man oundvikligen att producera eller uträtta ett arbete i morgon som innebär att det arbete man skulle ha gjort i morgon, om man hade arbetat även idag, inte görs. Man får helt enkelt mer gjort om man arbetar både idag och i morgon.

Därför finns det inte något större nationalekonomiskt slöseri än att låta människor gå arbetslösa! Stabilitetspakten förorsakar kvalificerat nationalekonomiskt vanstyre när den tvingar länder att skära ner på den sociala välfärden och sparkar ut människor i arbetslöshet, samtidigt som den pressar dem som är kvar i arbetskraften så illa att dessa människor klappar ihop.

Stabilitetspakten är ingenting mindre än en katastrof för majoriteten av EU:s innevånare och situationen kommer bara att förvärras de närmaste årtiondena.

Till toppen


5/9
Utskämd i Sveriges Radio - JÄTTEKUL!

Dessvärre lyckades jag radera originaltexten. Här kommer en nedbantad rekonstruktion istället:

Sveriges Radio befolkas tydligen av journalister med ganska pervers humor.

I torsdags blev jag uppringd av en journalist som ville tala med mig om mitt forskningsområde, men det dröjde inte länge förrän han började berätta för mig vad en av min akademiska meningsmotståndare (i vissa frågor) hade sagt om mig, att jag var egoistisk, att jag var ointelligent, att jag var bortskämd som barn (vilket kollegan förstås inte hade sagt), allt i försök att provocera mig att säga något negativt om kollegan ifråga. De klipp från intervjun, som var minst sagt absurd, som sedan sändes i radions program 3, påminde dessutom bara vagt om det samtal vi hade fört per telefon, och det ringande fram och tillbaka mellan mig och kollegan som klippningen gav intryck av var ren fejk.

Kollegan, som provocerades på samma sätt som jag, dvs. journalisten "berättade" för honom att jag hade kommit med nedsättande uttalanden om honom, ilsknade till så småningom och förföll till att kalla mig för "galen kärring", jättekul!!

Oetiskt är väl det snällaste man kan säga om detta sätt att utnyttja och provocera människor att säga saker de inte skulle, eller inte borde ha sagt, för att sedan sända deras uttalanden i radion, nedklippta till något ännu värre.

Sedan klagar journalister på Radio och TV över att de inte får forskare att ställa upp för intervjuer eller i program!!!

Till toppen


20/6
Och rabies -vem bryr sig?

Och vad är rabies i jämförelse med fri rörlighet för kapitalet!

Ända fram till omkring 1990, varnades, varje vår, kraftigt för rabies, för att klappa eller ta i halvvilda hundar eller katter nere i Europa, för att smuggla in söta hundvalpar från Sydeuropa och ända fram tills vi gick med i EU, fungerade den sociala kontrollen. Människor som smugglade in djur kunde nästan alltid räkna med att bli anmälda - alla visste vad rabies var och riskerna med insmugglade djur. Alla var med och värnade om vår rabiesfria natur. Men så skulle vi med i EU, och då var det inte opportunt längre att varna för rabies. Då skulle allting nere i Europa vara lockande idealiskt och ingenting negativt om Centraleuropa nämnas. Alltså upphörde de årliga varningarna för rabiessmitta och bort åkte alla skyltar med varningar vid gränser och på färdmedel.
Följaktligen har vi idag en ung generation som inte vet någonting om rabies, som aldrig varnas för sjukdomen och som till och med tycker att det är häftigt att smuggla in ekorrar från Thailand!!! Ett land med stor utbredning av rabies, liksom hela Asien.

"Rabies är vanligt i Östeuropa", läser jag i AB idag, "men i resten av Europa är sjukdomen ovanlig". Detta är en sanning med modifikation. Ovanligt med smittade människor ja, men det beror inte huvudsakligen på att ingen smitta förekommer. Det beror på att människor i länder med rabies lär sig ett speciellt förhållningssätt till natur och djur, de "föds, bildligt talat, in i medvetandet" om riskerna med umgänge med djur, vilda som tama, vilket vi i Sverige inte gör, varför de sällan drabbas av smitta från vilda eller förvildade djur. De tänker inte ens på vilka försiktighetsåtgärder de vidtar för att undvika smitta, vidtar dem bara lika naturligt som det är för oss att inte ställa oss mitt i en motorväg i mörkret vid rusningstid. Vi är vana vid helt andra umgängesprinciper visavi djur och natur så för oss handlar det om inlärning av nya sätt att vara tillsammans med hundar och katter på. Sådan inlärning sker inte automatiskt!

Rabies förekommer alltså fortfarande söderöver i Europa, kanske redan i Danmark, där man för inte så länge sedan fann smittade fladdermöss. Vi svenskar har därför all anledning att vara försiktiga med djur söderöver, idag som före 1990. Våra styrande tycker emellertid att det är viktigare att vi övergår till Euron än att varna unga människor för rabies och rävbandmasken söderöver, tala om att man måste bete sig annorlunda i naturen utomlands än man varit van vid att göra i Sverige.

PS: Jag har ägnat många av mina levnadsår åt att klaga på biologer för att de vet för lite om samhälle och om människor, men nu inser jag att biologer haft helt rätt när de klagat på att de flesta kan alldeles för lite om biologi och detta är lika ödesdigert som den samhälleliga biologism jag försökt bekämpa framväxten av.

Till toppen


8/6
EU och fästingarna

Läser i Aftonbladet att gnagare sprider TBE genom fästingar. Tack EU för att vi fått en fullkomlig explosion av fästingar och att alltfler, både människor och husdjur, hundar och hästar, insjuknar i de fästingburna sjukdomarna.

Jodå, EU:s jordbrukspolitik bär en stor del av skulden till detta! Enligt denna politik får bönder, som uppbär ekonomiska bidrag för trädor, inte göra något alls åt sina trädor varför dessa sprider sina ogräsfrön över nejden, till fromma för kemiföretagen som får sälja mer ogräsmedel att spruta ut över landskapet. Innan vi gick med i EU kallades detta för "vanhävd" och beivrades. Då var bönder tvungna att harva upp och hålla efter trädorna, dels för att inte sprida ogräset, dels för att hålla efter skadedjur, sorken framför allt, de gnagare som nu förökar sig i förfärande utsträckning på de många EU-trädorna. Vi har en sådan träda bakom vår ladugård, så vi har drabbats mycket påtagligt av och får betala dyrt för effekterna av EU-politiken. Före EU-inträdet hade vi nästan inga fästingar alls, nu kryllar det av dem, vilket förefaller vara fallet över hela södra Sverige. Det ökande antalet sorkar förökar alltså upp och bidrar till att sprida fästingar och därmed de fästingburna sjukdomarna.

Men det förstås - allt ska kunna rör sig fritt i EU, allt från kapital och arbetskraft till och virus och bakterier. Det gör livet mycket trevligare för oss alla - utom för dem som drabbas av de EU-förorskade sjukdomarna förstås - men vem bryr sig om dem! Dem kan man ju alltid klämma åt med försämrade sjukersättningar eller med lägre förtidspensioner, i de fall de drabbas av livslång invaliditet, följdverkningar av de här sjukdomarna i somliga fall. De som dör av TBE behöver man ju inte bekymra sig om alls, sedan de väl är nedgrävda.

Tala om organiserat och planerat vanvett! Tala om förakt för människors livsvillkor! Men kemiindustrin har väl effektiva lobbare får man anta. I vilket fall som helst tjänar den enorma summor på EU:s jordbrukspolitik. För oss vanliga dödliga svenskar är denna politik en ren tragedi.

Till toppen


28/5
SVERIGE OCH VÄLFÄRDEN

Kan någon förklara varför det här landet inte har råd med välfärd längre, trots att Sverige, som nation, aldrig har varit så rikt som idag?

Kan någon förklara hur i all världen alla länder ska kunna öka sin produktion och exportera mer, för att förbättra sina ekonomier, när alla samtidigt skär ner på inhemsk konsumtion? Det finns ju ingen på månen som kan betala för någon import, så vem ska alla länder exportera till?

Till toppen


5/4
Evig föränderlighet - Dödens väg!

Nu lever vi i den ständiga krisens och föränderlighetens värld. Vi ska alla vara obegränsat flexibla. Det är bra för utvecklingen sägs det.

Med tanke på att det är så modernt att legitimera dagens samhällsfilosofi med evolutionsteorin, är det underligt att ingen insett och påpekat att om världen ständigt hade förändrats så hade inga arter kunnat utvecklas!

Med ständig förändring hade jorden varit en kall och öde plats utan varken liv eller växtlighet.

Ständig förändring är alltså dödens väg - något att tänka på kanske!

Till toppen


4/4
Krismedvetandet och nedskärningarna i den offentliga sektorn

Nu har vi återigen, och helt överraskande, hamnat i en akut ekonomisk kris, som innebär att man måste slå på de redan slagna, precis samtidigt som kampanjen för Ja till Euron börjar. Vem tror att detta är en ren tillfällighet? Inte jag!

Milton Friedmans råd till de styrande, att skapa krismedvetande, har visat sig så lyckosamt, när det gällt att få folk att acceptera att man omfördelar samhällets resurser från de fattigare till de rika, att det vore konstigt om taktiken inte tillämpades - av just dem som har mest att vinna på den. Taktiken kommer sannolikt att fungera även för Euro-omröstningen. Vi får ett ja till Euron eftersom svenska folket kommer att känna sig övertygat om det elände som annars inträder, ja som vi redan ser inträffa. Sedan kommer eländet att tillta, just för att vi gick med!

Till toppen


21/3
Inkompetens & fantasibonusar

Guldregnet över storföretagens direktörer fortsätter trots förlusterna, läser jag i (DN 21/3). Förr var de värda sina extramiljoner för sin kompetens, påstod de, och deras intelligens förstod man, gjorde dem oumbärliga. Så avslöjade pressen att de flesta hade usla gymnasiebetyg. Då var det deras sociala kompetens som gjorde dem värda dessa extra miljoner. Idag, när företagen tycks gå riktigt illa, får de väl börja hänvisa till de två män som har världens öde i sina händer just nu. De skryter ju offentligt med att de är dåligt utbildade, dumma och okunniga.

Tillägg: Dessutom gav direktörerna begreppet "social kompetens" en alldeles speciell innebörd. I deras mun betyder det väl närmast: "Ha de rätta kontakterna/ vifta på svansen för de rätta personerna".

Till toppen


8/3
Om kvinnor och kompetens

En av näringslivets höjdare förklarar frankt att kvinnor inte kan. (DN 7/3). Det finns inga belägg för att kvinnor klarar av att leda svenska företag påstår han.

Nä, men det finns massor av belägg för att män inte kan!!!

Tillägg: Höjdaren förklarar alltså att det inte finns några kompetenta kvinnor att sätta som vd:ar eller i bankernas och bolagens styrelser. Naturligtvis skulle varenda kvinna kunna kvadda banker och storföretag på löpande band, liksom varenda man. Jag hade kunnat åta mig den uppgiften för en 6 miljoner eller så, en struntsumma i de här sammanhangen!

PS: Så har DN haft en artikel (7/3, ekonomibilagan) om exakt hur klantigt de har agerat som fått miljoner för att montera ner en av världens mest effektiva postverk. En av dem kom från Eriksson, företaget som gjort succé de senaste åren!!!

Att riva infrasystem är det bästa sättet att åstadkomma samhällelig och ekonomisk kräftgång.

Till toppen


11/9
Rädda och otrygga varelser är farliga.

Rädda människor är farliga människor, rädda och otrygga människor blir lättare våldsamma människor - inte alla, de flesta blir apatiska till slut, men några, alldeles för många, blir aggressivare och farliga för oss andra. Dessa gör samhället otryggare och farligare för oss alla, farligast dock för de redan förtryckta, de redan nedtrampade, eftersom det mesta av det individuella våld som skapas av strukturellt våld, av politiskt förtryck av människor, drabbar de redan nedtrampade, de fattiga, de sjuka, de arbetslösa och på annat sätt utslagna. Dessa människor drogas ner, av det medicinindustriella komplexet eller av den kriminella drogkulturen, de tar steget in i ren kriminalitet eller deras mänsklighet förtvinar bara i förnedring och utanförskap.

När krubban är tom bits hästarna säger ett talespråk. Ett annat som illustrerar samma insikt är talesättet om "katten på råttan och råttan på repet". Det vill säga de förtryckta och utslagna ger sig högre grad på varandra än på sina förtryckare - av flera och lätt förklarliga skäl.

Detta är den oundvikliga konsekvensen av den eviga krisens politik, av nykonservatismens och nyliberalismens djupt inhumana människosyn, enligt vilken varje människa är en egoistisk ö som har sig själv att skylla för den belägenhet han eller hon hamnar i och som har som politisk målsättning att ta från de fattiga och ge till de redan besuttna. Ta ifrån människor deras hopp och ett antal av dem kommer att agera i desperation till slut. Tillräckligt många för att göra samhället sämre för oss alla. Ansvaret för denna utveckling ligger inte hos de förtryckta. Det ligger hos de politiska och ekonomiska eliterna.

När jag, för femton år sedan undervisade om vetenskapsteoretisk idéhistoria, på Institutionen för Vetenskapsteori i Göteborg, och berättade om Frankfurtskolans (en grupp socialistiska forskare i tjugotalets Tyskland) åsikter, att fascismen var den naturliga förlängningen av liberalismen, tyckte jag att dessa åsikter var korkade och grova överdrifter. Jag är inte längre lika benägen att hävda detta, för vad är det vi ser omkring oss idag, här hemma och ute i världen? Vart har solidariteten, demokratin och rättstryggheten tagit vägen i det fritt flytande kapitalets värld, i den galopperande privatiseringens och de ökande profiternas och bonusarnas spår?

Till toppen


5/2 Det nya inkompetenssamhället
Vi lever i ett kompetenssamhälle sägs det. Vilket kvalificerat struntprat! I verkligheten har man organiserat fram ett utpräglat inkompetenssamhälle åt oss de senaste femton åren.

Redan på fastighetskraschernas tid, i början av 90-talet, grämde jag mig över att jag inte erbjudit mig att kvadda en bank några år tidigare. Jag är nämligen helt säker på att om jag fått chansen så hade jag klarat av den saken och eftersom man fick miljoner i ersättning för att göra det så hade jag gärna åtagit mig uppgiften.

Sedan dess har det bara blivit värre.

Inte nog med att man först trodde att fastigheter bara skulle stiga och stiga i värde i all evighet, bara några år efter fastighetskraschen trodde man att aktiekurserna bara skulle stiga och stiga, i evighet amen, och att vi alla skulle bli rika på aktier (fast alla som begriper något om aktiemarknader visste att så inte kan ske). Hur dumma är de som styr våra öden??? De kan nämligen bara antingen vara otroligt dumma eller rena lurendrejarna, bedragarna. Själva har de ju tjänat miljoner och åter miljoner på de senaste årens katastrofpolitik, den som förstört livet för stora grupper i Sverige och för massor av människor över hela jorden, så välj det alternativ som passar!

Numer sitter dessutom alla och gör det de inte kan. Rektorer ska vara marknadsförare istället för att utveckla skolornas undervisning, forskare ska redigera texter istället för att forska, läkare ska fungera som sina egna sekreterare istället för att behandla sjuka patienter, poliser ska spela pekfingervalsen på datortangenterna istället för att ägna sig åt ordningen i samhället och direktörerna i de stora bolagen lyckas förstöra företag efter företag, omvårdnadspersonal vet inte vad de sysslar med och lärare ska ägna sig åt att administrera istället för att undervisa. Vi ska alla sitta timtals i telefonen och vänta för att alla företag rationaliserar bort telefonister och tror att de tjänar på det och kommer det lite snö stannar hela samhället för att man sparar på plogning och vägröjning.

Maken till irrationell politik och samhällsorganisation får man leta efter!

Det är Tidsandan, sägs det.

Struntprat även det. Det handlar inte om någon mystisk och opåverkbar "tidsanda" utan om praktisk och osedvanligt korkad politik och om lättlurade människor. Ingenting blir bättre eller bra av att det görs galet och så irrationellt som möjligt!

Klassamhället, det där som alla vet har förvärrats de senaste tio åren, vilket ingen vill tala om i tron att det man inte talar om inte existerar, gör bara att topparna får ohemult bra betalt för sin monumentala inkompetens (eller för sin ohemula girighet och förslagenhet) medan vårdbiträden inte får en anständig lön för det slit det innebär att arbeta med det man inte kan.

Men så har det ju alltid varit, samhällstopparna måste lockas med höga löner för att de ska idas göra något (riva samhället och skada de flesta, som man gör idag), medan oxarna, de vanliga människorna, måste piskas att göra något! Som sagt, för eliten har "vanliga människor" alltid varit jämställda med kreatur.

Till toppen


Sidan är försedd med en osynlig
räknare som använder sig av cookies.
Klicka här för mer information.





Innehåll
30/12.0304: - Läkemedelsindustrin och dess forskare - vetenskapens dödgrävare.
28/12.03:Glädjeämnen och sorger inför 2004
18/12.03:Hur går det här ihop?
14/12.03:Vill AB:s kvinnliga ledarskribent förklara?
9/12.03: Den socialdemokratiska politiken
8/12.03:Vadå finns inte folk??
7/12.03:Om 40-talisternas ålderdom
4/12.03: Skandiaskandalens verkligt ruskiga sida
15/11.03: Arvs- och företagsskatten
15/11.03: Vad ska vi ha riksdagen till?
3/11.03: Stackars stockholmare!
24/10.03: Sämsta gemensamma nämnaren
17/10.03: Riksbanschefen, vår nye voodo-mästare
6/10.03: I vems fickor hamnade mina pensionspengar?
25/9 03: Lugnande medel - en katastrof
18/9.03: Okunnighet eller cynism?
18/9.03: Varför - igen?
15/9.03: Nejrösterna & Göteborg
15/9.03: Arbetslöshet - ett nationalekonomiskt slöseri
5/9.03: Utskämd i Sveriges Radio
20/6. 03: Rabies - vem bryr sig?
8/6. 03: EU och fästingarna
28/5. 03: Sverige och Välfärden
5/4. 03:Evig föränderlighet - Dödens väg!
4/4. 03: Krismedvetandet och nedskärningarna
21/3. 03: Inkompetens & fantasibonusar
6/3. 03: Kvinnor och kompetens
2003: Rädda och otrygga varelser är farliga
2003: Det nya inkompetenssamhället