12/8 klockan 14.05
Nej, jag gillar inte idealism och relativism
Jo, jag tycker illa om idealism eftersom det är motsatsen till förnuft och en någotsånär sund verklighetsuppfattning. Det är föreställningen att världen är vad man gör den till, att det är idéerna som gäller, inte den materiella verkligheten. All politik som baseras på denna uppfattning är dömd att kollapsa förr eller senare, nämligen när idéerna möter den verklighet som är högst reell och som sparkar om idéerna strider alltför kraftigt mot den.

I min nätbok skriver jag sålunda om relativismen, föreställningen att allting är totalt relativt, som ligger snubblande nära idealismen:

Om vi förnekar att det alls finns några objektiva sanningar, sådana som är oberoende av oss själva och av våra önskemål, eller våra önskedrömmar, då gör vi sanningen totalt relativ och då sätter vi sanningen i svärdseggen. Jag tror inte att den sitter där även om fascister och nazister försökt hävda detta. Det hjälper nämligen inte om en diktator slår ihjäl mig därför att jag hävdar att han inte kan flyga genom att flaxa med armarna, och att min mördare därmed visar sig vara fysiskt starkare än jag, han kommer inte att kunna flyga genom att flaxa med armarna i alla fall. Det bästa diktatorn, kan uppnå med sitt agerande är att få andra att, mot bättre vetande, hålla med honom i hans tro på hans förmåga att kunna flyga. Det bästa som kan hända dem som säger sig tro på honom, är att han försöker demonstrera sin färdighet i det här avseendet - från ett flygplan till exempel och utan fallskärm! Dessvärre brukar diktatorer inte bry sig om att bevisa att de har rätt genom att göra empiriska test. De brukar istället hävda, direkt eller indirekt, att sanningen är relativ den som bestämmer och därför behövs inga belägg. Ibland hävdar eller anser de bara att empiriska test inte behövs eftersom ingenting ändå kan bevisas. Så fort vi slutar att tillskriva empirin något värde hamnar vi alltså i ett moras av dumhet och irrationalism. Detta moras öppnar för vilka vansinnigheter och vilket godtycke som helst, något de flesta av oss förlorar på. Vinner gör bara den eller de som kan eller får svinga svärden.

Just nu är det idealismen/relativismen som är rådande tanketrend, till skillnad mot hur det var fram till omkring 1980. Politiker anser inte att de behöver ta reda på hur saker förhåller sig, utan att de kan skapa det samhälle de vill, forma det helt i enlighet med deras egna idéer. Det räcker med besvärjelser (ja och mer pengar till de rika förstås) så ordnar sig det mesta till det bästa. Kanske är det därför politiker envisas med att upprepa vissa mantra till leda, alltmedan verkligheten beter sig precis tvärtemot hur de beskriver den. Nå, somliga tjänar otroligt med pengar på idéalismen och på att sprida vanföreställningen att var och en blir salig på sin tro, att det inte finns någon objektiv verklighet och att det därför är meningslöst att försöka förstå någonting.

USA:s president är en utmärkt representant för nyidealismen, som han grundar i Bibeln och religionen. Han tycks på fullt allvar tro att han är Guds sändebud på jorden. Storhetsvansinne brukar sådant kallas, och vi har sett hur det gått för föregångare med sådant - inte så bra faktiskt, fast de brukar ha hunnit mörda och tortera ganska många människor innan verkligheten hunnit ikapp dem. Fakta brukar nämligen sparka. Nu sparkar fakta i Irak och i bombattentat runtom i Västvärlden.

I en artikel i New York Times från 2004 kan vi läsa om den amerikanska ledargarnityrets idealism/relativism:

......I had a meeting with a senior adviser to XX (USA:s president; min anmärkning). He expressed the White House's displeasure, and then he told me something that at the time I didn't fully comprehend -- but which I now believe gets to the very heart of the Bush presidency. The aide said that guys like me were ''in what we call the reality-based community,'' which he defined as people who ''believe that solutions emerge from your judicious study of discernible reality.'' I nodded and murmured something about enlightenment principles and empiricism. He cut me off. ''That's not the way the world really works anymore,'' he continued. ''We're an empire now, and when we act, we create our own reality. And while you're studying that reality -- judiciously, as you will -- we'll act again, creating other new realities, which you can study too, and that's how things will sort out. We're history's actors . . . and you, all of you, will be left to just study what we do.''

Det kanske inte är någon slump att USA-kramare inte bryr sig så mycket om fakta och att de i huvudsak använder sig av okvädningsord för att bekriga de förnuftigare och kunnigare. Det gjorde Hitlers hel- och halvkriminella stödtrupper också, liksom de använde sig av skrämseltaktik och terror mot dem som hyste andra åsikter än de själva. USA:s president verkar dock mer ha dammat av den gamla visan :"You get pie in the sky when you die" och dö kommer många fler att göra för denna idealism.

Det ruskiga är att det verkar som om man förbereder oss för att skicka svenska soldater att dö för samma paj inom en inte alltför avlägsen framtid. Vi ska tydligen inte upprepa samma fatala misstag som förra gången vi såg en ledare med totalt storhetsvansinne i vår del av världen, då våra politiker vägrade att skickade ut svenskar att modigt strida på hans sida, trots att ganska många inom överklassen ivrigt verkade för den saken, då det den gången var Tyskland som var deras idealland. Idag är våra politiker mycket mer lyhörda för den ekonomiska elitens önskemål än de var då.

Kommentera

Kommentar:

"Idag är våra politiker mycket mer lyhörda för den ekonomiska elitens önskemål än de var då."

Klockrent, Kerstin!
Petra
12/8 klockan 20.39

Kommentera

Kommentar:

Ok, visst jag ser att du var ung på 50-talet och levde i denna rätt naiva tid, men du verkar tillhöra den generation som vaknade på 60-talet, och mycket av det du skriver är rätt likt det som många av dina generationskamrater skriver.

Såg också ditt nya inlägg om idealism och relativism. Och i ärlighetens namn måste jag säga att jag inte förstår vad du försöker säga. Dina formuleringar känns rätt svepande minst sagt.

En sak vet jag i alla fall, den mest extrema form av idealism finns t ex i utopiska kollektivistiska ideologier (Hitler, Mussolini, Trotsky m fl) eller idag även hos totalitära religiösa läror. De sprider sina idelogier precis som jag, men skillnaden är att jag sitter här och bloggar ganska fredligt medan islamister/fascister/kommunister etc bedriver terror, utför bankrån, mördar journalister, dödshotar författare etc. Och ett bra mål i ett fungerande samhälle är att skydda sig från våld och tyranni. Om man inte tillerkänner sig själv och andra självförsvarsrätt så är man ute på ett mörkt och djupt vatten.
August
12/7 klockan 19.21

Kommentera

Svar:
Visst var jag "naiv" på 50-talet, då jag var liberal. Du har så rätt i det.

Vidare: Jag räknar nog konservativa kristna till idealisterna också, och just nu ägnar sig också ett gäng sådana i USA åt att utöva statsterrorism både här och där. Sedan kan du ju läsa vad jag skrivit tidigare om skillnaden mellan kommunism och nazism, och den diskussion som fördes på bloggen då. Jag vet att den yngre generationen av Timbro indoktrinerats att klumpa ihop nazism och kommunism och att betrakta dessa som samma ideologier i princip, vilket dock är felaktigt.

Vad gäller hur man ser på världen så brukar det pendla - liksom. Platon, den store idealisten, var exempelvis helt ute när jag var ung, medan han kommit i ropet igen, sådär en 2.500 år efter sin levnad, och han var dessutom populär i slutet av 1800-talet. Så det är nog inte så att nästkommande generation bara tänker riktigare än den förra, fast man gärna vill tro det när man är ung och tycker att ens föräldrar eller de förgående fortfarande levande generationerna är korkade. Lovar dig, det kommer tider igen när Platon anses passé och när din generations tänkande, av nästa generation, anses urbota gammalmodigt och naivt. Sänd mig en tanke i min grav när den dagen kommer !
Kerstin
12/ klockan 23.30

Kommentera

Kommentar:

Du argumentar mot idealism och relativism som du på något märkligt sätt kopplar ihop. Ska försöka ägna kvällen/natten åt att förstå hur du resonerar, kanske lyckas jag.

Frågan är var du då står själv, vad du tror på? Nihilism?

Själv tycker jag att det finns alldeles för lite ideologisk kunskap hos politiskt ledarskap i exvis Sverige idag. Jag skulle verkligen efterlängta att företrädare för _alla_ politiska partier kunde släppa på det trista pragmatiska tugget och bli lite mer pålästa på sina egna lärofäder. Har Per Nuder läst sin Bernstein? Har Leijonborg och Reinfeldt pluggat på John Stuart Mill? Skulle gissa att Ohly kanske är lite mer påläst på sin kant, men om Hägglund har så bra koll på konservatism vete katten.

Annars är min känsla att Västeuropas allomfattande ideologi, som vi är helt "impregnerade" och "marinerade" i är någon slags blandning av Mill och Bernstein. Socialliberalismen finns här överallt, och i princip alla partier är på väg dit. Reinfeldt står så nära "mitten" man bara kan, och även den s k vänstern dumpar nu sina gamla läroskrifter för att långsamt röra sig mot någon slags allomfattande välfärdsstatsideologi. Ganska skrämmande. Det behövs impulser från annat håll.

När det gäller USA är det en helt annan femma. Jag är ingen "USA-kramare" men väl inspirerad av samma tankar som Jefferson en gång hade när den amerikanska konstitutionen skrevs. En av de mest långlivade och konsekventa konstitutionerna världen sett.
August
12/8 klockan 20.32

Kommentera

Svar:
Det gemensamma jag ser mellan idealism och relativism är föreställningen att sanningen inte finns på jorden, att tankar och idéer är viktigare än empiri. Blev det klarare med det?

För övrigt håller jag med om att de flesta politiker idag verkar ha tappat kompassriktningen!

Jag talar om epistemologi/kunskapsteori ovan, inte om praktisk filosofi och moral, och nihilism är snarare en moralfilosofisk hållning vad jag förstår och moralfilosofi är inte mitt bord.
Så istället för relativist är jag väl närmast hypotetisk realist och empiristanstucken. Brukar kalla mig nypositivist ibland, om inte annat så för att vara motvalls .
Kerstin
12/8 klockan 23.55

Kommentera

11/8 klockan 02.45
En bloggare att beundra
Jag vill nämna en av de bloggare som har min fulla beundran och det är Ali Esbati. Han presenterar den ena goda och förnuftiga analysen efter den andra, i försvar för de demokratiska värdena, och de flesta som kommenterar hans analyser verkar vara mer inriktade på att trakassera honom än på att bemöta hans analyser och argument. De flesta kommentarer Ali får är rent osannolika. De går mestadels ut på att direkt eller indirekt göra Ali ansvarig för Stalins utrensningar på 30-talet, med andemeningen att om man är kommunist så är man medansvarig till dessa.

För det första avslöjar man sin avgrundslika okunnighet om de politiska ideologiernas historia med sådana påhopp. Stalin var en galning, hans utrensningar var vidriga och knappast klyftiga, men de måste skiljas från ideologin. Det finns nämligen ingenting i kommunismens ideologi som säger att man ska avrätta folk i massor. Det gäller alltså att kunna skilja mellan ideologi och praktik, men så avancerade analyser är Esbatis mobbare uppenbarligen inte kapabla att göra.

För det andra, Sovjetledarna hävdade aldrig att de hade nått det kommunistiska stadiet, de sade sig bara vara på väg dit. Det kan man ju diskutera om de var, men föreställningen om ett hägrande men ouppnåeligt mål delade de med många av dagens liberaler, som menar att man inte är framme i det liberala himmelriket än och att det kommer att krävas en del offer innan man nått dit. Det är denna inställning som kallas idealism, och som är lika farlig oavsett på vilken sida om den politiska mittlinjen man befinner sig. I det avseendet är nyliberala fanatiker lika sanslöst förblindade som bokstavsvänstern var och som många kommunistiska ledare världen runt varit.

För det tredje, Sovjet företrädde en Marxism/Leninistisk inriktning, där Lenin hade lagt till idén om avantgardet, det som skulle leda folket fram till det kommunistiska målet. Idiotiskt, och ingenting som fanns med i den ursprunliga kommunismen, eller något som Marx förordade exempelvis. Vad jag vet dessutom, har det kommunistiska partiet i Sverige tagit avstånd från den politik som fördes i Sovjet men när tog exempelvis högern, eller andra borgerliga partier, klart avstånd från Franco, från Pinochet, från Salazar, från apartheid i Sydafrika, från USA:s imperialistiska krig runtom i världen, från Israels förtryck av palestinierna etc.? Tala om att kasta sten när man sitter i glashus.

Jag kan nästan inte tänka mig mindre intelligenta kommentarer till det Esbati skriver än dem han får, i massor och uppenbarligen av samma personer hela tiden, men förstås, med några undantag.

Heder åt Ali Esbati som inte ger upp. Det finns flera i bloggvärlden som för fram samma budskap som han, men som inte bombarderas med denna typ av kommentarer från folk som inte förmår skilja mellan vad han säger och sakfrågorna i det han för fram å ena sidan och vad de tror att han menar istället för det han skriver, eller vad de vill att han ska mena istället. Och detta alltmedan man monterar ner demokratin i Västvärlden, dvs precis det som Esbati konsekvent varnar för.

Säga vad man vill om den gamla extremvänstern, jag hade inte heller mycket till övers för den, men den hade gått man ur huse och protesterat mot de terroristlagar som nu införs och som ger legala möjligheter att kontrollera varenda människa i Västvärlden, skyldig som oskyldig, och den hade protesterat vilt mot USA:s betéende i Irak, där otaliga oskyldiga mördas och dödas - av amerikaner, för att de multinationella företagen i USA ska kunna lägga vantarna på Iraks olja.

Kommentera

Kommentar:

Ali Esbati läser jag också med stor behållning. En vis och klok man. En del som kommenterar visar högerns "rätta ansikte" och det gör bara Ali Esbatis texter än bättre.
Annica
11/8 klockan 06.24

Kommentera

Svar:
Så sant som det är sagt Annica.
Kerstin
11/8 klockan 11.30

Kommentera

Kommentar:

Det var ett märkligt inlägg. Så du avfärdar alltså idealism, som du definierar som all verksamhet som har någon form av bestämt mål? Vilka liberala ideologer avser du när du pratar om "dagens liberaler"?
Det vore väldigt intressant att veta. Misstänker nämligen starkt att du är rätt obevandrad i liberal politisk filosofi, men desto mer i socialistisk som du fått med modersmjölken som så många andra vänstersinnade i dagens Sverige.

Lite avgrundsdjup tycker jag också du är när du säger att sovjetledarna avvek från den "sanna" ideologin när terrorn startade. Sanningen är att terrorn finns väl beskriven både i Lenins och Trotskys skrifter. Det är bara att läsa, ibland är det övertydligt, ibland får man läsa mellan raderna. Precis som med t ex Hitlers "Mein Kampf". Ideologier som förespråkar rasherravälde eller sätter "klass mot klass" till högsta mål utmynnar alltid i terror. I den fria Sovjetrepubliken avrättades strejkande arbetare redan år 1920. Så var det med den solidariteten med den arbetande befolkningen, endast partiet var den väg proletariatet hade till sitt forfogande. För de som tvivlar så läs Lenin! Han finns på internet om du har slängt böckerna från dina ungdomsår, busenkelt att hitta honom igen. Samme Lenin som många vänsterpartister och vänstermänniskor så länge haft någon konstig sympati för.

Men angående Ali Esbati, ja nog är det en intressant skribent alltid. Kommer säkert blogga kommentarer där så det ryker. Så tack för tipset!
August
11/8 klockan 14.12

Kommentera

Svar:
August: Gå ner ett par inlägg här så ser du att jag ingalunda blev uppfostrad med kommunistisk propaganda. Tvärtom skrämde man min generation med kommunism redan när vi satt i barnvagn.

Det var just det där med att bara förutsätta saker utan att bry sig om om de stämmer!!

Och nej, dagens gräl om vilken som är den rätta liberala läran är jag inte mycket väl insatt i, och tänker inte sätta mig in i heller. Däremot känner jag till ideologins historiska bakgrund ganska bra.

Vidare anser jag fortfarande att matkhavare, som hävdar världsherravälde och anser sig ha rätt att sprida sin egen ideologi och livsstil till varje pris, alltid är ruskiga, vare sig de kallar sig nazister, konservativa, liberaler, socialdemokrater, kommunister eller Guds sändebud på jorden!
Jag förbehåller mig därför rätten att kritisera alla som ursäktar och accepterar terror och tortyr, integritetskränkningar av människor samt inrättandet av kontrollsystem som tillåter makthavare att kontrollera allt vi gör och på vilka grunder som helst, alldeles oavsett vilken politisk ideologi de använder för att göra det och jag anser inte att ändamålen helgar medlen. Medlen måste alltid vara en del av målet när det gäller samhällsbyggande/politik. Man kan inte försvara demokratin genom att avskaffa den exempelvis.

Och ja, jag avskyr idealism, eftersom den nästan alltid saknar verklighetsanknytning.

Kerstin
11/8 klockan 16.30

Kommentera

Kommentar:

Bra skrivet Kerstin och jag håller med om allt du skriver i detta inlägg, Alis blogg är väldigt bra!

En helt annan sak. Har du någon rss-feed eller atom-feed till din blogg? Om du inte har det, skulle du inte kunna fixa det?
Tobias Lindberg
11/8 klockan 16.00

Kommentera

Svar:
Tobias: Tack för inlägg. Eftersom du undrar så får jag väl också lov att tala om att jag har en förändring på gång på min blogg så det ska nog snart bli RSS-feed även här .
Kerstin
11/8 klockan 20.15

PS 12/8: Fredriks kommentar har flyttats till inlägget om 50-talet nedan 10/8, där han hade velat ha in den.

Kommentera

Kommentar:

Oj, jag tackar ödmjukast. Måste säga att jag själv är rejält trött på horden av "kommentarer" som ofta är djupt obehagliga och i princip aldrig inbjuder till meningsfull diskussion, utan med ljusets hastighet konvergerar mot Stalin eller Den Abstrakta Marknadsekonomin, helt oavsett vad inlägget handlar om.

Kul att det kommer RSS snart.
Ali Esbati
21/8 klockan 15.28

Kommentera

Svar:
Ingen orsak att tacka !
Kerstin
12/8 klockan 17.45

Kommentera

10/8 klockan 15.10
Boktips
Varför skulle inte jag också kunna lägga ut lite boktips ibland?

Två böcker som är (obehagligt kanske) tankeväckande: Taking the Risk out of Democracy, 1997, Alex Carey (ed. Andrew Lohrey) Easily Led. A History of Propaganda, 1999, Oliver Thompson

Kommentera

10/8 klockan 02.55
Tillbaka till 50-talet - om politisk enögdhet.
Jag var tonåring under 50-talet och uppvuxen i en efterkrigstid då USA idealiserades och skönmålades på det mest förljugna sätt.

Amerika hade räddat Europa från nazismen och Amerika, det var jag säker på, skulle rädda oss också från Sovjet och den farliga kommunismen. Amerika var frihetens stamort på jorden. Allting från Amerika var gott. Allt Amerika gjorde var gott. I Amerika hade man redan TV och alla filmer av intresse kom därifrån. Jag minns ännu idag skräcken som grep mig när stora svarta löpsedlar berättade om Stalins död 1953, vad skulle hända nu? Jag blev liberal i 15-årsåldern och mycket nära att gå med i folkpartistiska ungdomsförbundet.

Så kom 60-talet och Vietnamkriget och jag började läsa statskunskap på universitetet, med inriktning på internationell politik. Då rasade hela min världsbild. Det var ett psykiskt mycket påfrestande intellektuellt och moraliskt uppvaknande, som det dessutom tog mig en god tid att återhämta mig från.

Som Göran Palm påpekade; I våra historieböcker kunde vi läsa att "Sverige var en av de första länderna som erkände Finlands självständighet" när det förklarat sig fritt från Ryssland efter den kommunistiska revolutionen. Det var så sant så. Sverige var det andra landet som gjorde det. Det första var det kommunistiska Ryssland! Så kan man lura skolbarn utan att ljuga! Tusen sinom tusen sådana försåtliga formuleringar hade byggt upp min världsbild en gång upptäckte jag.

När jag bloggar runt idag finner jag till min förundran att ett antal av de bloggare som kallar sig liberala, håller sig med exakt samma naiva och förenklade världsbild som jag gjorde från mitt femtonde till mitt tjugofemte levnadsår. Dessa unga bloggare har uppenbarligen vuxit upp med samma förljugna propagandabild av USA som vi gjorde under 1950-talet. Vad lär sig ungdomar i skolorna idag?

Verkligheten är aldrig enkel och det finns många storgansters inom den internationella politiken. USA:s ledare ingår i denna samling gansters, Sovjets gjorde det, det nya Rysslands gör det, Kinas gör det, många av de andra asiatiska ledarna gör det, liksom många ledare i Sydamerika, såväl som många europeiska ledare. De här herrarna spelar monopol om naturresurser och betraktar vanliga människor som brickor i spelet, brickor som de offrar eller drar hem alltefter vad de anser sig vinna mest på själva.

Enögdhet är den farligaste av alla åkommor, man fostras till den men man kan ta sig ur den om man vill tänka fritt och om man vägrar att befinna sig i propagandans oupplysta mörker. Fast visst, världen blir inte vackrare och man kanske förlorar många av sina illusioner, men det är svårare att avskaffa demokratin för folk som är klarsynta och som använder båda sina ögon.

PS: Läs om Cindy Sheehan på Det progressiva USA

Kommentera

Kommentar:

Undrar om det kommer någon ny antikrigsrörelse bland ungdomar. Ska det verkligen bli vi gamlingar som ger oss ut och propagerar och demonstrerar igen?
Jinge
10/8 klockan 14.54

Kommentera

Svar:
Ungdomar har kanske inte behov av att protestera, det finns ju lyckopiller. Dessutom har de ju skolats in i filosofin att man inte kan göra någonting för eller mot någonting i alla fall för allt är ju ändå bara kaos, obegripligt och oförutsägbart! Postmodernism kallas filosofin, kan sammanfattas i "Sköt dig själv och skit i andra för egentligen är det bara du som finns". Det är en väldigt djupsinnig filosofi.
Kerstin
10/8 klockan 17.57

Kommentera

Kommentar:

Jag förvånas också över nyliberalernas argument som ofta inte går ihop speciellt bra. Varför är det nästan aldrig någon som kritiserar diktaturen i Kina? Att kommunistisk diktatur alldeles utmärkt låter sig kombineras med marknadsekonomi verkar inte störa någon.

Läste en intervju i dag med Reinfeldt i City. Där verkar han så imponerad över att det går att göra en kniv i Kina till en tiondel av kostnaden i Sverige. "Och dessutom håller den kinesiska kniven lika hög kvalitet."

Med Reinfeldts svältpolitik gentemot pensionärer kommer nog många av oss bli tvungna att köpa kinesiska varor i stället för svenska.

Kul att du är tillbaka igen från semestern, Kerstin. Har saknat dina blogginlägg.;-)
Hannelore
10/8 klockan 21.06

Kommentera

Svar:
Jag har funderat på om inte människor mår bäst av att slippa mina griniga inlägg, för speciellt muntra är de ju inte, så det var roligt att bli välkomnad tillbaka, tack för det. Hade just tänkt försöka skriva om lite trevliga saker också - fast jag hittar inget trevligt att skriva om samhällsutvecklingen .

Och visst är det underligt att logiken saknas nästan överallt i dessa dagar, precis som du skriver. För att inte tala om att den dagen då alla arbetar för svältlöner så finns det inga som kan konsumera det som produceras, ens om det produceras billigt.
Kerstin
11/8 klockan 00.10

Kommentera

Kommentar:

Det var en spännande reflektion. Min första tanke är att precis samma sak har hänt med dagens liberaler, fast så att säga åt andra hållet.

Jag gick i skolan under det tidiga 80-talet, och jag tror att de flesta av mina lärare var i ungefär samma generation och tänkte ungefär som du.

De flesta journaliter gissar jag har även de genomlevt den Amerika-positiva eran och vänt sig åt vänster ungefär vid vietnamkriget (om inte tidigare), och har således gjort precis allt som stått i deras makt för att sprida sin enögda anti-Amerikanska världsbild.

Givetvis har detta satt sina spår i hur min generation tänker och tycker - precis som samma fenomen gjorde med din generation.

Till saken hör att min generation har haft betydligt bättre möjligheter att se igenom den enögda bilden än vad som fanns för bara 10 år sedan och därmed blir genomslaget större och tyngre. Fler upptäcker att de blivit lurade helt enkelt.

Jag kan ta mig själv som exempel; när jag besökte USA första gången -98 öppnades mina ögon, när jag efter att ha besökt ett 15-tal andra länder utsprida på fyra andra kontinenter återvände för 2 år sedan bilade jag genom ett tiotal stater och sammarbetade intensivt med ett gäng amerikanska studenter. Sedan dess vet jag att jag i Svenska media läst/sett väldigt få inslag som inte har varit negativt inställda till USA.

Dagens medieutbud förresten; den som är det minsta intresserad ser lätt igenom den sneda Svenska nyhetsrapporteringen, alla tidningar finns där, språkkunskaperna är goda och de svenska bloggarna är flitiga tipsare (Såväl på vänster- som högerkanten).

"Enögdhet är den farligaste av alla åkommor, man fostras till den men man kan ta sig ur den om man vill tänka fritt och om man vägrar att befinna sig i propagandans oupplysta mörker."

Just så. Många fler kommer att ta sig ur dagens propaganda än gårdagens. Mångfallt fler liberaler om 10 år än 10 år efter Vietnamkriget således...Sorry.
Mvh
Fredrik
11/8 klockan 22.13

PS. Jag skrev ett svar till dig på en gammal post hos A. Tiger, vore kul om du åtminstonde läste det.

Kommentera

Svar:
Skulle bra gärna vilja veta vad som gjort att människor blivit så mycket mer informerade och genomskådande sedan 1995.

Så skriver du Fredrik:
Många fler kommer att ta sig ur dagens propaganda än gårdagens. Mångfallt fler liberaler om 10 år än 10 år efter Vietnamkriget således...Sorry.

Tja, 1976 vann de borgerliga valet ock VPK (som V hette då) fick den gången 4,75% av rösterna Ingen av de andra falangerna på vänsterkanten kom någonsin in i riksdagen. Folkpartiet låg på drygt 11%. Intressant dessutom att i valet 2002 hade folkpartiet 8% av rösterna. Moderaterna hade ungefär lika många röster 1976 som 2002 medan Vänsterpartiet hade ökat till dryga 8% år 2002.
Intressant eller hur?
Det fanns inte så många väldigt vänsterinriktade människor på den tiden som somliga tycks tro idag och de var inte alls så många som extremvänstern inbillade sig den gången, de som trodde att vi stod inför en nära förestånde revolution, det som istället blev en borgerlig valseger.

Den största skillnaden mellan 70-talet och nuet är att det fanns ett betydligt mer varierat utbud i massmedia, både vad gällde antalet tidningar och antalet tidskrifter och vad gällde de åsikter och perspektiv som fördes fram och som diskuterades offentligt.

Vari skiljer sig mitt sätt att tänka från ditt förresten, har du en annan åsikt om exempelvis de ökade kontrollmöjligheter samhället just nu bygger upp och lagstiftar om, efter mönster från USA. Och som är förvillande likt metoderna i gamla Sovjet och i Östtyskland (bortsett från att man har modernare teknologi idag och därför kan kontrollera människor mycket effektivare)?
Tycker du, till skillnad från mig, att det är bra att "storebror" vet allt om dig och har rätt att bryta sig in i din lägenhet och göra husundersökning hemma hos dig, även om du inte ens är misstänkt för något, och att sätta spårningsattiraljer i dina kläder, samt att avlyssna dina telefonsamtal etc.?

Ska kolla in ditt svar på Annicas sida nu.
Kerstin
12/8 klockan 00.15

Kommentera

Kommentar:

Skulle bra gärna vilja veta vad som gjort att människor blivit så mycket mer informerade och genomskådande sedan 1995."

Även om siffran 10 år var tagen ur luften menar jag att den uppväxande, och stora delar av den yngre, generationen kommer att vara otroligt genomskådande. Detta dels pga ökade kunskaper om andra läder och kulturer som ett resultat av ökat resande och ett multikulturellt samhälle och dels pga den mångfacetterade globala informationsmängd som kallas internet. Tittar man längre tillbaka gissar jag även att språkkunskaperna förbättrats och att engelska blivit mer av ett gemensamt språk, ffa inom den akademiska världen.

För att ge ett par exempel: - Antalet unga som bott, arbetat eller turistat utomlands har ökat de senaste tio åren (ffa boende och arbete tror jag är något som påverkar enormt) - Antalet unga som har vänner från andra länder/kulturer eller annan religion har ökat drastiskt sedan 1995. - Den fjortonåring som tycker att tex Irak är intressant kan, om hon inte väljer att fråga sin Irakiske vän, läsa valfri Amerikansk tidning eller för den delen al-Jazeera.

Jag tror att detta till mycket stor del är saker som har förändrats de senaste tio åren, och som tillsammans med daglig internetanvändning helt allmänt kommer leda till att en enormt källkritiskt generation växer upp. Detta tror jag håller även för min generation, även om genomslaget förmodligen blir större med tiden. De äldre generationerna är enligt min uppfattning (generellt, ganska många undantag finns som tur är) "fast" i Svensk kultur, Svenska medier, Svenskspråkig litteratur och så vidare.

Att jag använde ordet liberal hade mer med att du gjorde det att göra än med den ursprungliga diskussionen. Jag ser helt enkelt inte inkonsekvensen i att vara Svensk liberal och samtidigt stödja USA. Än mindre ser jag att detta skulle vara skäl nog att bli förklarad som mindre vetande.

Men visst är valstatistiken intressant! Eftersom det handlade om bilden av USA i Sverige så fortsätter jag hellre på det spåret än diskuterar vänster/höger. Jag tror att det allmäna diskussionsklimatet var betydligt mer USA-fientligt än vad som kan förklaras med VPKs röstsiffror. USA deltog i Vietnamkriget 65-73. Palme inträdde i regeringen 63, blev statsminister 69, och satt som du skriver till 76. Socialdemokratin hade då hållit regeringsmaketen 44 år! (Alla årtal: Wikipedia.) 65+10=75 alltså v+s-regering, men årtalen är absolut inte det viktigaste! Jag tror helt enkelt inte att diskussionsklimatet ändrades drastiskt, och vad viktigare är, vinklingen i medias nyhetsrapportering försvann förmodligen inte bara för att det råkade bli en borglig regering. Och visst är det väl så att socialdemokraterna har rört sig ganska betydligt åt höger sedan dess? Och visst är det väl så att Palme aldrig direkt var någon USA-vän? Av ren nyfikenhet, framfördes i ledande medier några Vietnamkrigs-positiva röster?

"Den största skillnaden mellan 70-talet och nuet är att det fanns ett betydligt mer varierat utbud i massmedia, både vad gällde antalet tidningar och antalet tidskrifter och vad gällde de åsikter och perspektiv som fördes fram och som diskuterades offentligt."

Detta menar jag, beror helt på om man räknar internet som ett massmedie eller ej. Jag gör det och inser att jag kan finna aktuell skrifter baserade på i stort sett vilken -ism som helst med hur extremt innehåll som helst, inklusive sådana som skulle ha förbjudits i Sverige på den tiden. (På vägen refelkterade jag över att jag faktiskt känner till Flamman, Arbetaren, ETC och Ordfront, men inte någon endaste tryckt högerpublikation. Reflekterar även över att det inte spelar någon roll eftersom de Svenska högerbloggarna, openDemocracy, Foregin affairs, Victor Hanson, världens alla tidningar, mfl gör ett såpass bra arbete - det finns helt enkelt för få Svenska högerskribenter som jag skulle tycka vara värda att betala för i denna situation.)

"Vari skiljer sig mitt sätt att tänka[...]"
Att tala i termer av tänk var slarvigt, vilka tankebanor eller förklaringsmodeller vi leds in på eller hur vi tycker och tror var mer min mening. Jag menar att våra generationer drabbats av olika propaganda under tider där olika förutsättningar att tolka dessa rådit. Jag finner detta spännande och tror att det påverkar hur vi tycker och tror, men knappast hur vi tänker rent kvalitativt. Ber om ursäkt om du uppfattade det som ett påhopp, det var inte meningen.

Vad det gäller storebrors-samhället ogillar jag det skarpt, men förstår inte riktigt vad det har med saken att göra. Faktumet att du refelexmässigt blandar in USA i denna diskussion säger det mesta. Patriotic act ogillar jag av samma priniciper som jag ogillar en svensk dito även om jag har förståelse för att dylika tillfälliga lagändringar kan vara ett (förmodligen måttligt effektivt) verktyg för länder som befinner sig i krig. Patriotic act är betydligt mildare än motsvaranade amerikanska lagändringar under andra krig.

Men viktigast av allt vad det gäller detta är att liknande lagar vore läskiga i Sverige eftersom vi har något som heter personnummer. Ett begrepp som inte finns i USA, vilket begränsar lagens effekt kraftigt. Att jämföra Svenska storebrors lagar med Amerikanska dito utan att ta hänsynt till detta är helt förkastligt.

En fin pik hade förövrigt varit att skriva något i den här stilen (med ref till annan blogg för den som inte förstår): "Jag tycker inte att denna fråga är värd att debattera med dig eftersom du saknar grundläggande förståelse för digitala massmedier och digital kommunikation. Vidare misstänker jag att du aldrig ens besökt en konservativ muslimsk diktatur, än mindre jobbat eller varit bosat i en. Jag tvivlar vidare på att du överhuvud taget har en enda nära vän som är troende muslim." Detta har jag alltså inte gjort utan istället förklarat och argumenterat ärligt. Däremot vill jag inte ge mig in i en diskussion om varför kriget mot terrorn är legitimt eller om hur personnummren rent praktiskt skiljer situationen i Sverige och USA. Där för är min tid alltför begränsad.
Mvh Fredrik
12/8 klockan 13.42

Kommentera

Svar:
OK Fredrik. Det gläder mig att höra att vi är överens vad gäller förkastligheten av kontrollsamhället, och det lagstiftas snart om mer av det slaget - dessvärre.

Jag tror att det allmäna diskussionsklimatet var betydligt mer USA-fientligt än vad som kan förklaras med VPKs röstsiffror. USA deltog i Vietnamkriget 65-73.

Ja, det har du rätt i, det är inte bara socialdemokratiska partiet som har blivit mer högrevridet, det har samtliga partier blivit.

Vad gäller USA-fientlighet, så tror jag man ska skilja mellan åsikter om USA som nation, och om USA:s befolkning å ena sidan och åsikter om ledargarnityret å den andra. Jag har ingenting emot amerikaner eller USA i allmänhet, men jag ogillar starkt USA:s nyimperialism och dess ledares åsikter att man har rätt att bestämma över resten av världen, att alla andra länder i stort sett ska vara underställda USA:s ledare och deras vilja.
Olof Plame var nog av samma åsikt, han tyckte om USA, hade själv studerat där och beundrade mycket i USA, men ogillade USA:s Vietnampolitik ex.

Att nätet får den välsignelsebringande effekt som du förutspår, är jag inte säker på, i synnerhet som jag är ganska övertygad om att det nu bara är en tidsfråga innan man börjar censurera nätet även i Västvärlden, i kampen mot terrorismen, som jag skriver om nedan.
Dessutom har det alltid funnits information för dem som velat skaffa sådan, men, som Gunnar Myrdal påpekade på sin tid, det finns aktiv okunskap också. De allra flesta tenderar att bara läsa det som förstärker deras redan färdigformade världsbild och det, tror jag, gör att det inte spelar någon roll att det finns massor med information på nätet.
En annan svaghet med nätet är snuttifieringen, man läser några rader, kanske en hel artikel ibland, men ytterst sällan en hel bok, som det nu inte finns så många på nätet dessutom, som förstås kan innehålla mycket mer data och mycket mer ingående analyser än en kort nätartikel. Så resultatet av informationsmängden på nätet kan precis lika gärna bli det motsatta, att folk kan alltmindre, bara får vaga hum om saker och ting - i bästa fall.

Så till din sista replik: Nej jag var inte snäll på den åsyftade bloggen, ursäkta mig för det, men det är dessvärre så att för att bemöta somliga inlägg behöver man skriva 20 sidor och lägga ner en massa arbete med framplockande av källor och då; orkar man inte. Då är vi där igen dessutom: svagheten med information och kommunikation via nätet är just snuttifieringen, att det inte finns plats för mer utförliga redogörelser eller analyser, att det mesta blir alldeles för förenklat och därmed i själva verket varken informativt eller utvecklande.

Med tanke på detta är jag förstås korkad som bloggar .

Kerstin
12/8 klockan 15.30

Kommentera

Kommentar:

Politiken har vridits åt höger. Jag håller med. För femtio år sedan var mitten till höger om sossarna, idag ligger mitten till vänster om sossarna - tänker jag, generellt alltså.
Petra
12/8 klockan 21.10

Kommentera

Svar:
Precis Petra, så är det!
Kerstin
12/8 klockan 23.10

Kommentera

9/8 klockan 15.30
Dags att kräva pigsubventioner igen
Så var det dags igen, för en ny framstöt om subventionerade pigor.
Har just läst Kerstin Fredholms bok Fint hemma (2005). Hon beskriver inte jäktade och stressade ensamstående mammor som behöver pigor och därför anställer henne svart, utan hur det är rika damer, mestadels utan barn, som är för snåla att betala en piga anständiga löner, som ringer på hennes annons om städjobb. Alla utom en, och det är ganska många totalt, vill betala svart. Även framstående tjänstemän inom förvaltningar och folkrörelser vill betala henne svart.
De här personerna behöver inte några subventionerade pigor, de har råd att betala vita sådana. Så den som inbillar sig att det skulle skapas mängder av goda arbetstillfällen bara man subventionerar pigtjänster, är endera naiva eller medvetna lurendrejare.
Återigen tänker jag på pappas brasilianska vänner i överklassen därstädes, som under 60-talet förundrade sig över att det inte fanns pigor i Sverige och som menade att "då kan ju inte Sverige vara något bra land att bo i".

Sedan förundras jag över alla dessa rika och reaktionära personer som ständigt gnäller för att det delas ut bidrag till behövande, och som samtidigt tycker att deras egen bekvämlighet borde subventioneras med skattepengar. Det säger en hel del om deras människouppfattning, att den är densamma som den var för 100 år sedan, eller i Brasilien under 60-talet: Det arbetande folket är inte mer värt än boskap.

Men visst, det blir ju avsevärt mycket bekvämare för överklassen om de slipper betala skatt till den gemensamma sektorn och om det dessutom finns en kader av människor som tvingas ta hand om deras lort för en spottstyver, det kan ju inte förnekas.

Kommentera

8/8 klockan 00.50
Nästa steg i terroristbekämpningen - censur av Internet!
Washingon Post publicerar en artikel i vilken man hävdar att Al Quaida numer tränar sina terrorister via nätet, istället för i träningsläger, även om sådana fortfarande existerar. Det här bl.a. får man läsa i artikeln ifråga:

Since the U.S. invasion of Iraq more than two years ago, the Web's growth as a jihadist meeting and training ground has accelerated..... .....But the Web's growing centrality in al Qaeda-related operations and incitement has led such analysts as former CIA deputy director John E. McLaughlin to describe the movement as primarily driven today by "ideology and the Internet.".... .....These sites have converted sections of the Web into "an open university for jihad," said Reuven Paz, who heads the Project for the Research of Islamist Movements in Israel. "The main audience are the younger generation in the Arab world" who now can peruse at their own pace "one big madrassa on the Internet." etc. etc. Web Acts as Base for Jihadists (man måste registrera sig för att kunna läsa artikeln)

Detta, kan vi vara tämligen säkra på, är en början på en kampanj för att få människor att acceptera nästa steg i kriget mot ondskan, mot den "islamistiska terrorismen", nämligen censur av nätet.
Vad blir förbjudet att skriva på nätet? All kritik av USA och av USA:s krigande för att lägga under sig samtliga oljeproducerande stater i Asien? All kritik av de regeringar som stödjer detta krig? Ja troligen.

Jag kan bara förundra mig över att så många människor blivit så totalt indoktrinerade idag, är sådana omedvetna offer för propagandan, att de inte inser vad som håller på att hända.
Om majoriteten av Västvärldens innevånare, kunde tänka självständigt skulle de protestera så högt och så effektivt att de åtgärder man nu vidtar, officiellt som en del i kampen mot terrorismen men i själva verket för att kontrollera befolkningarna i Väst, att dessa åtgärder inte vore möjliga att genomföra. Men folk tiger, de accepterar, de förstår och travar glatt in i det fascistiska kontrollsamhälle politikerna håller på att bygga åt oss.

Hitler "bekämpade också hotfulla fiender" och han sade sig också vara en "ivrig fredsvän"!! Alldeles för många tyskar trodde honom.

PS 8/8 klockan 12.30
Så läser jag i DN att en stor majoritet, 72% av danskarna, stödjer förslag om ökad kontroll, ingenting tyder på att vi skulle få annorlunda resultat i Sverige om en sådan undersökning görs här. Dystrare framtidsperspektiv har jag inte sett under min livstid. Återigen är den gamla historien från Nazityskland aktuell:

Först kom de och tog judarna, men jag brydde mig inte för jag var ju inte jude. Sedan kom de och tog kommunister och socialdemokrater men jag brydde mig inte för jag var ju inte kommunist eller socialdemokrat. Därefter kom de och tog zigenarna, men jag brydde mig inte för jag var ju inte zigenare. Sedan tog de de homosexuella men jag jag var ju inte homosexuell så jag brydde mig inte. Till slut kom de och tog mig och då fanns det ingen kvar som kunde ha försvarat mig.

Vem var det som sade att historien aldrig upprepar sig?

Kommentera

1/8 klockan 00.25
Bort från tankar på USA:s våldtäkter på världen
Lyssnar på Konflikt på P1, efter att ha tittat på TV-programmet ikväll i P2, om USA:s krig och om hur det militärindustriella komplexet styr USA:s politiker. Det är ordentligt skrämmande bilder man får från det land som somliga betraktar som"frihetens stamort på jorden", landet som bara värnar om en enda frihet, friheten för sin egen ekonomiska elit att attackera, bestjäla, förnedra och utarma alla andra länders befolkningar på jorden. Det där landet där fattiga unga pojkar enrolleras till de krig som de styrande i USA aldrig skickar sina egna söner att utkämpa.
Man producerade alltså medvetet lögner för att lura amerikanska folket att acceptera attacken på Irak, som uppenbarligen var planerad redan före den 11:e september.
Det var kusligt att se amerikanska soldater förklara att de "bara lyder order". Det var vad Hitlers soldater också sade, liksom vakterna i koncentrationslägren.
Det är ruskigt att höra på Konflikt hur man producerar terrorister i USA, så att man kan visa att man fångar sådana.

Men nu ska jag ge mig iväg ut i de djupa värmländska skogarna för att träna brukshundar under en hel vecka, och koppla av från världens eländen, internationella såväl som svenska. Inga nya inlägg och inga kommentarer kommer att synas på den här bloggen förrän nästa söndag med andra ord.

Kommentera