30/8 klockan 03.30
Fattiga har inte råd med medicin
På DN debatt läser vi att de sjuka i Sverige idag inte kan vara säkra på att få bästa behandling, att man ska ha tur och bo i rätt landsting för att få det. Inte nog med det, fattiga har inte råd att köpa de mediciner de behöver.

Bland ensamstående mammor är det enligt Socialstyrelsen till exempel 17 procent som inte hämtar ut sin medicin eftersom de inte har råd. Nästan 800 000 patienter har köpt medicin på avbetalning. Av dem släpar 70 000 efter med betalningen och kan inte längre få kredit. De hänvisas till socialen. Det finns en baksida på besparingarna som går ut över de svagaste grupperna.

Kommentar:

Jag är en ensamstående mamma med 3 barn. Fattig. Får socialbidrag. Astmatiker. Har inte råd att hämta ut min medicin pga socialen inte kan ge pengar i förskott till utgifter, utan bara pengar mot kvitton.
Mina mediciner kostar över 500 kr per gång tills frikortet gäller. Har ingen att låna pengar av så därför skjuter jag hela tiden på inköpet med den följden att jag är i dålig kondition hela tiden, vilket har sina följder. Får aldrig frikort eftersom jag inte har råd att hämta ut mina mediciner. Är också en av dessa 70 000 som har skuld.
Lena
31/8 klockan 13.30

Kommentera

Svar:
Lena: Tack för ditt inlägg. Jag blir så fruktansvärt upprörd när jag hör hur du har det och vilka villkor som gäller för dig.
Flera i din situation borde berätta, eftersom de flesta av dem som har god ekonomi nog inte tror att man kan ha det så här i det de alltid hör talas om som "vårt moderna välfärdssamhälle".

Det som behövs just nu är att utsatta människor träder fram och berättar om verkligheten, så att fler inser att det där med välfärdssamhälle redan är historia!
Kerstin
31/8 klockan 21.10

PS klockan 22.25:
Kommer just att tänka på att du nog inte borde behöva ha det på det sättet. Jag rekommenderar dig att överklaga socialens beslut hos länsrätten. Begär ett skriftlig besked från socialen att man inte betalar ut för medicinerna i förskott, som du sedan kan grunda din överklagan på.
Men börja med att ringa till länsstyrelsens socialenhet och hör vad man där anser rimligt i fall som ditt. Det kan hända att det räcker med det.

Kommentera

Kommentar:

Kerstin!

Vi är många sjuka som har kontaktat politiker på olika nivåer och berättat om våra problem. Men de bryr sig inte. Det händer i alla fall inget. Det behövs ett rejält tryck via de stora medierna, men de står inte heller på vår sida.

Jag har dagligen kontakt med whiplashskadade och andra smärtpatienter som har det mycket svårt. Och vi vill nog inte att någon ska tycka synd om oss, bara få den hjälp vi anser hos ha rätt till. Sverige har ju skrivit på vissa konventioner om mänskliga rättigheter. Tror du att de följs?

Svenska politiker är bra på att sprida myten utomlands att allt är så himla välordnat här, men jag anser inte att Sverige är ett välfärdssamhälle längre. Alltför många utestängs från ett värdigt liv. Folk med normala inkomster har ju inte ens råd att gå till tandläkaren.

Så illa som många sjuka behandlas får man inte ens behandla djur, för då skulle man bli anklagad för djurplågeri. Men det är så fiffigt ordnat att man aldrig kan ställa ansvariga politiker och myndigheter till svars för något.

För övrigt berättade en kompis för mig att vi i Sverige inte har någon laglig rätt till sjukvård, vilket många tycks tro.

Om jag inte hade haft egna besparingar när jag råkade ut för en olycka för några år sedan hade jag inte klarat mig.

Eller som någon sa: "Det blir dyrt när någon har den dåliga smaken att överleva." ;-)

Som det ser ut nu vill varken samhället eller försäkringsbolagen ta ansvar för kostnaderna. Och varför tror du att politikerna inte sätter någon press på bolagen? Jag har fortfarande efter snart 9 år inte fått någon ersättning för min skada. Nu ska mitt ärende upp i Trafikskadenämnden, som inte är någon oberoende instans.

Och försäkringskassan vill inte betala handikappersättning - så jag får överklaga. Nästan alla whiplashskadade jag har kontakt med har liknande problem. Stängda dörrar överallt.

Jag känner patienter som åkt till USA för att bli opererade. Minst 100 har betalat själv, bara två har fått operationen bekostat av landstinget vad jag vet. Men nu blir det nog inga fler, då Socialstyrelsen har sagt att metoden inte är vetenskaplig, trots att 80 % blir bättre eller helt befriade från värk och trots att amerikanska försäkringsbolag betalar för operationen. Socialstyrelsen har inte ens brytt om sig att undersöka metoden utan (bort)förklarar de goda resultaten med placebo.

Lite lustigt är det också att den svenske kirurgen som opererar - och som verkar vara ensam om metoden - har förhandlat sig till en rejäl rabatt för svenska patienter. Och han har mer än nog att göra med amerikanska patienter. Det borde vara pinsamt för sossepolitiker att ett amerikanskt privat sjukhus subventionerar svenska patienter som bor i Sverige.

Så om jag vore politiker skulle jag verkligen skämmas.

Gå gärna in på www.smartguiden.se eller Svenska Smärtföreningens hemsida och läs hur verkligheten ser ut för många sjuka.

Nu orkar jag inte skriva och gnälla mera. ;-)
Hannelore
1/9 klockan 22.08

Kommentera

Svar:
Ett bra och välkommet inlägg Hannelore. Jag har en viss aning om hur det är. Har visserligen haft turen att inte drabbas själv men har goda vänner som råkat illa ut och som berättat och inom äldrevården har jag ju sett eländet via hur min mamma "misshandlades" och sett den nonchalans som jag bemöttes med när jag krävde en ändring - en billig sådan.

Sjuka får inte den hjälp de behöver och äldre gör man sjukare än de skulle behöva vara. Ibland och återkommande känner jag att jag lever i dårarnas paradis.

Så jo, politiker borde skämmas ögonen ur sig. Man undrar ju, har ingen av dem personer i sin närhet som är sjuka, äldre och vårdkrävande eller dementa? Det verkar ju inte så.

Sjukvården lär de ju aldrig känna från den sida vi andra får lära känna den, men flera av dem, inklusive flera av de stöddiga VD:arna, kommer att bli dementa en dag, och den dagen kommer ingen att bry sig om att de var makthavare en gång. Då kommer de att sitta där, nerdrogade och apatiska och kissa och bajsa i sina blöjor, fast de inte skulle behöva göra det - det är ju en hädiskt hämndgirig men i svaga stunder lindrande tanke!
Kerstin
1/9 klockan 23.30

Kommentera

29/8 klockan 13.40
Moderaternas nya giv: Krama ihjäl facken
Moderaternas nya giv är att krama ihjäl facken. Man vet att om löner sjunker, då sjunker också stödet för facken, och då försvagas dessa. Lönerna kommer att sjunka om man sänker ersättningarna från de offentliga försäkringssystemen, eftersom företagen då kan erbjuda lägre löner, vilket just är syftet med att sänka ersättningen till arbetslösa, sjuka och pensionerade.

Det plötsliga och överraskande moderata försvaret av facken är i ljuset av detta genialt. Det kommer säkert att fungera röstknipande. Om inte facken faller samman ganska direkt dessutom, och oskadliggörs på det sättet, så har man kollektivavtalen som garanterar arbetsfred trots lönesänkningar och försämringar i arbetslivet. Man kan inte förlora hur det än går för facken med andra ord. Vinner man inte på ena sättet så vinner man på det andra. Därefter kan man ta nästa steg för det totala nedmonterandet av välfärdssamhället. Men det behöver man ju inte berätta om nu.

Tyvärr har socialdemokratiska partiet självt satt sig i den sitsen att moderaterna idag kan stjäla resterna av deras retorik och vinna stort på denna verbala stöld.

Mycket tyder dessutom på att centern nu gör samma drag som socialdemokraterna gjorde när man sålde ut i stort sett hela A-pressen. Ska vi gissa att centerns ledning vill slippa intern kritik för den föreslagna politiken inför nästa års val? Det tycks ju inte vara ekonomin som tvingar fram försäljningen.

Kommentera

Kommentar:

Ja är de inte för söta så säg? Jag tycker att det verkar som om de håller på att måla in sig i ett hörn! Förr haaatade de verkligen facken, kollektivavtalen etc, men nu ska de kramas. Jag tror att det påverkar högerfolket betydligt mer än de anar.. Hoppas iaf.. :)
Jinge
29/8 klockan 21.26

Kommentera

Svar:
American spin doctors! De vet dessvärre precis hur en slipsten ska dras. De har ju dragit Timbro väldigt effektivt.
Kerstin
29/8 klockan 23.15

Kommentera

27/7 klockan 12.55
Socialdemokraterna satsar på äldrevården?
I DN idag skriver den socialdemokratiska vård- och äldreomsorgs-ministern att man ska satsa på äldrevården. Det låter ju bra och jag har några kommentarer att göra till hennes debattinlägg:

Dagens pensionärer prioriterade på sin tid reformer för den uppväxande generationen. Nu är det vår tur att prioritera satsningar på vård och omsorg för äldre. Det är vårt moraliska ansvar och det är hundra gånger viktigare än 50 miljarder i skattesänkningar till oss som fortfarande är friska och i arbetsför ålder.

En försiktig prognos spår att antalet vårdbehövande över 80 år nästan kommer att fördubblas på 25 år enbart på grund av fallolyckor. Vi vet från de kommuner som har infört denna typ av servicetjänster att antalet fallolyckor och benbrott minskat markant.

26/8 klockan 13.40
Sveriges väg från demokrati till korporativism
Idag vill jag bara rekommendera läsning av Ann Charlotte Alstadts artikel i Aftonbladet (En stor stark), om hur demokratin vridits till korporativism igen och om hur vi har gått en präktig ideologisk kräftgång de senaste 15 åren.

Det är alltså inte bara liberal låt-gå-politik, arbetslöshet, biologismen, rasismen och sträng kontroll av medborgarna som gjort come-back från trettiotalet, utan även åsikten att det är bra att "en stark ledare" (ein Führer) bestämmer hur landet ska styras.

Men så har också svenska storföretag, sedan mitten av 70-talet, lagt ner miljarder på att styra Sverige i den riktningen, via sin försåtligt bläckfiskliknande propagandaorganisation, med Timbro i spetsen, och med hjälp av amerikanska betéendevetare och propagandakonsulter, sådana som redan Goebbels lärde sig mycket om propaganda ifrån.

PS klockan 13.55
Rekommenderar också varmt lyssnande på Bo Lindblom i dagens OBS (repris 20.45) om skillnaden mellan att förklara och försvara. Ett mycket bra inlägg.

Kommentera

Kommentar:

Vänta nu... liberal låt-gå-politik... från trettiotalet?
Var det New Deal i USA som var låt-gå-liberalism då?
Och ledarskapskulten har aldrig funnits inom vänstern?
Stefan Hallgren
27/8 klockan 11.35

Kommentera

Svar:
Rosevelts New Deal-program pesenterades 1933 medan Keynesianismen, som tillämpades i Europa som lösning på låt-gå-politikens tillkortakommanden, presenterades 1936 och kom att implementeras i stor skala först senare förstås. Men du har ju rätt i att den värsta "låt-gå-eran" var under 20-talet, den som resulterade i kraschen 1929 och den stora depressionen under tretiotalet, alltså i liknande ekonomiska katastrofer som liberal ekonomiskt politik har lett till under 90-talet, med den ena kraschen efter den andra och med samma allvarliga arbetslöshet som resultat bl.a.

Jodå, man hade personkulter i kommunistiska system också, och de var resultat av samma tidsanda, den där det ansågs bra med starka ledare. En sådan idé är farlig både när den tillämpas av vänstern och av högern, eller vilket system som helst och vad man än vill kalla systemet eller ideologin.
Kerstin
27/8 klockan 13.30

Kommentera

Kommentar:

Om du med liberal låt-gå-politik menar laissez-faire-kapitalism, så har det aldrig funnits någon sådan i helt renodlad form i verkligheten, men det närmaste man kan komma var USA mellan ca 1870-1900. Därefter började stora monopol uppstå som nödvändiggjorde statliga regleringar. WW1 gjorde dessutom att staten fick ännu mer inblandning i ekonomin. Kapitalismen som krisade ihop på 1920-talet var en spekulationskapitalism.
Stefan Hallgren
28/8 klockan 10.05

Kommentera

Svar:
Nej, något fullständig och renodlad låt-gå-ekonomi har aldrig funnits någonstans, huvudsakligen för att varje försök att förverkliga en sådan, som vi sett flera exempel på, har ställt till så mycket elände att man till slut insett sig tvungen att avbryta experimenten och att reglera systemet på något sätt.

Men du menar väl inte att ekonomin under 90-talet inte var en spekulationskapitalism?
Kerstin
28/8 klockan 13.05

Kommentera

Kommentar:

Tja, man kan hitta olika uppfattningar om laissez-faire-kapitalismen. Folk fick jobba hårt på 1800-talet, vare sig det var i laissez-faire-kapitalismens USA eller i Karl-Oskars Småland. Men många tyckte tydligen att USA var det bättre alternativet, eftersom de åkte dit.

1990-talet gav oss hemdatorer och internet, jag tror inte att det kan kallas spekulationskapitalism (även om det givetvis finns spekulation i all kapitalism). Mycket av filosofin på internet är ju f.ö. att information ska vara gratis.
Stefan Hallgren
29/8 klockan 06.44

Kommentera

Svar:
USA lockade nog mest för att egendomslösa tänkte sig att de skulle få det bättre i ett land där de kunde muta in lite mark åt sig och bygga egna hemman, inte för att man hade laissez-faire-kapitalism där till skillnad från i Sverige.

Sedan undrar jag om du aldrig hört talas om fastighetskraschen i början av 90-talet och IT-kraschen tio år senare och vad dessa medförde för många vanliga svenskar - och hur den första, via de borgerligas kronförsvar, resulterade i en arbetslöshet vi inte sett sedan 1930-talet och som man inte fått bukt med sedan dess.

Kerstin
29/8 klockan 10.35

Kommentera

Kommentar:

Ja, om man ska tro Wilhelm Moberg (och det ska man väl), så delade USA ut land gratis eller nästan gratis i Minnesota till skandinaviska immigranter i utbyte mot att de odlade upp det. Även detta kan väl ses som en slags liberal låt-gå-politik, men den kunde ju bara fungera under en begränsad period förstås, innan allt odlingsbart land var taget, och det hela var väl knappast rättfärdigt ur indianernas synvinkel.

Nej, jag är inte insatt i fastighetskraschen och penningpolitiken på 90-talet. Alla länder med marknadsekonomi har ganska hög arbetslöshet såvitt jag vet, och det verkar som om detta har förstärkts av två generella faktorer (1) det kalla kriget hastiga avsutande, som öppnade upp världen för fler låglöneländer att konkurrera om jobben, och (2) teknikutvecklingen, som ger ökad produktivitet utan fler jobb.
Stefan Hallgren
29/8 klockan 13.51

Kommentera

Svar:
Nej, det var inte de faktorer du nämner som skapade krisen och dagens arbetslöshet. Sovjets sammanbrott påverkade inte så direkt. Det var istället andra faktorer som ledde fram till krascherna, att man, genom avregleringarna under senare delen av 80-talet, bäddade för en enorm fastighetsspekulation, och när den bubblan brast, fastighetspriserna rasade i botten, ja då föll bankerna ihop och staten (dvs skattebetalarna) var tvungen att rädda dem för att katastrofen inte skulle bli ännu värre. I spåren av detta krävde bankerna in lån, både från privatpersoner och framför allt småföretag (bl.a) vilket ledde till att mängder av småföretag gick i konkurs och fick läggas ner, ibland trots fulla orderböcker och människor fick gå ifrån sina hus, med endast stora skulder på dem kvar. Förtroendet för kronan föll som en sten och nu vidtog det kronförsvar (från den borgerliga regeringens sida) som förvärrade läget och som i stort sett tömde hela den svenska valutareserven.

Den ekonomiska politiken, avregleringarna, möjliggjorde sedan ett upprepande av spekulationskarusellen men nu med aktier, med ännu en krasch som följd, varvid IT- spekulationsbubblan tog vid, som ledde till den tredje kraschen.

Carl Hamilton och Dag Rolander har skrivit en mycket bra bok om hur det började och varför det gick som det gick i första kraschen. Titel: Att leda Sverige in i krisen. Moral och politik i nedgångstid 1993. Jag gissar att Elmbrandts nya bok beskriver fortsättningen, men den har jag inte hunnit läsa än och minns inte titeln just nu. Rekommenderar dem båda dock. Även Ingvar Karlssons memoarer ger vissa inblickar i hur det gick till.
Kerstin
29/8 klockan 14.15

Kommentera

24/8 klockan 13.15
Den förödande låtsaskonkurrensen
Inte nog med att verklig kokurrens, om den tillämpas in absurdum, innebär självförstöring (men dock kan vara bra tillämpad med förnuft), den typ av låtsaskonkurrens som stat och kommuner har infört, de senaste 15 åren, är ännu värre för samhället. Hur man bara kunnat tänka ut dessa låtsaskonkurrenssystem är obegripligt, och varför man gjort det är ännu mer obegripligt - ja om man inte haft för avsikt att riva Sverige förstås.

Utläggning av diverse offentliga uppgifter på entreprenad, inom vård och skola ex., ger självklart ineffektiva utförandesystem. Under sådana förhållanden gäller det för företagen att bjuda under varandra i pris. Man skriver femårskontrakt med lägstbjudande och efter den tiden går uppgiften ut på anbud igen. Konsekvensen blir att inget företag bryr sig om att bygga upp god kompetens för ett område som de kanske förlorar om fem år, i synnerhet som det kostar pengar att skapa goda kompetenssystem och dessutom tar betydligt längre tid än inrättarna av detta upphandlar- och låtsaskonkurrenssystem föreställer sig.
Under rådande förhållanden gäller det självklart för företag som får uppgifterna, att suga ut så stora vinster som möjligt under de fem säkra åren, och sedan får man se vad som händer. De här företagen har ju i själva verket bara en enda köpare vilket gör att de inte kan utveckla bättre kompetenssystem för utbjudande till andra och mer medvetna köpare, sådana med bättre förmåga att bedöma kvalitet. Det finns alltså egentligen inga incitament för att öka kompetensen i utförandesystemet, eller att förbättra kvaliteten, tvärtom. Det här leder således till ett slarv- och inkompetenssamhälle. Systemet gynnar nämligen varken utvecklandet av bättre kvalitet eller av bättre och effektivare metoder.

Dessutom har vi låtsasmarknaden med el, som inte alls är någon riktig marknad men där man gett några få höjdare fritt fram att berika sig själva hur mycket som helst eftersom det är elproducenterna som själva bestämmer priserna på denna marknad, inte kunderna, och eftersom priserna inte tycks ha något alls att göra med förhållandet mellan tillgång och efterfrågan.

För att inte tala om målstyrningsprincipen, som nog kan vara bra när det gäller att tillverka skruv. Skruvtillverkarens styrelse eller VD kan bestämma hur många skruv som ska tillverkas nästa vecka och sedan är det bara att räkna och se om man lyckats nå målet. Vård, skola och omsorg låter sig inte utvärderas på det sättet emellertid. Vad är det som ska utvärderas? Hur många gamlingar man lyckas utfodra inom en viss tidsenhet, hur många sådana man hinner byta blöjor på eller vända i sängarna under en viss tid? Hur ska man utvärdera skolorna? På vilka betyg eleverna får? Urbota dumt att tro att det skulle vara utvecklande eller kunskapsbefrämjande, i synnerhet om man ger skolorna pengar per examinerad elev, vilket ex är fallet inom högskolor och universitet.

Vidare har vi det faktum att ansvaret för offentlig verksamhet, som leasas ut, faller mellan alla stolar så att väljarna inte har en chans att utkräva sådant av de beslutande politikerna. Hörde förresten på radion senast igår en kommunpolitiker tala om innevånarna i hans kommun som "våra kunder"! Då har man skapat total politisk förvirring dessutom.

Kommentera

Kommentar:

Du har ju det slående exemplet med lokaltrafiken i Tokholm. Inget fungerar tillfredställande och förarnas lön har sänkts och pensionsåldern ökat. Gäller pendeltåg och tunnelbana..

Sossarna har länge kört med falsk flagg..
Jinge
24/8 klockan 14.49

Kommentera

Svar:
Ja, eller så är de blinda så att de inte vet vilken flagga de viftar med och exemplen på hur illa privatiseringarna gått är ju ganska många.
Kerstin
24/8 klockan 15.40

Kommentera

Kommentar:

Jo. Det man ser det tydligast på i Tokholm är renhållningen som blivit betydligt sämre. Det är skitigare i stan. På vintern fungerar inte snöröjningen. Jag var ute och knallade med dottern och barnvagn i vintras. Skamligt är det enda ordet jag kommer att tänka på..
Jinge
24/8 klockan 21.27

Kommentera

Svar:
Det är kanske en EU-anpassning det där . Förr sade man ju alltid utomlands att Sverige var så rent. Kanske inte får vara renare i något land i den union där sämsta gemensamma nämnare, inom alla områden, ska genomdrivas och snö har man ju inte så mycket söderöver i EU. Snöröjningen får kanske inte kosta mer i Stockholm än i Rom och Lissabon.

Men allvarligt skämt åtsido, alla dessa privatiseringar handlar kanske i grunden bara om att spara och dra ner på de offentliga utgifterna (för att kunna sänka skatterna för de rika), och att hyra in firmor som gör jobben gör det ju lättare att försämra.
Kerstin
24/8 klockan 23.10

Kommentera

Kommentar:

Väldigt befriande attt någon skriver om detta. Det har ju minst sagts saknats kommentarer av denna typ i det sk. offentliga samtalet.
Jag vet inte om du försökt men den som skickar ett debattinlägg eller debattartikel med liknande tankegångar till en etablerad tidning eller annat massmedia kan bara vara forvissad om att bli refuserad. Tråkigt förutsägbart...
Den teoretiska låssaskonkurrensen i offentlig sektor har ju däremot fått ett genomslag vad det gäller humankapitalet.
De sjukskrivna, arbetslösa och av andra skäl ut"konkurrerade" människorna bär ett så tydligt vittnesmål. Personlig konkurrens via bl.a. individuell lön har ju ändrat hela fundamentet för arbete och motivation. Eftersom det inte går att mäta produktivitet i många tjänstesektorer har vi fått ett arbetsklimat som endast innehåller det sämsta sidorna av marknadens drivkrafter, typ fjäsk och rövslickeri...
Det riktigt stora problemet är ju då att också "vänsterpolitiker" är fullständigt ointresserade av all analys och debatt kring detta...De bara öser på i en föreställning om att det offentliga ska konkurerra ut det privata på marknades villkor.
Risken är ju stor att varje sunkig och girig privat entreprenör blir mer attraktiv än ett hycklande politikerstyrt som kallar sig demokratiskt men i praktiken är raka motsatsen....När och hur ska politikerna våga inse detta, knappast före valet 2006 fruktar jag?
Marie
25/8 klockan 11.38

Kommentera

Kommentar:

Snöröjningen fungerar inte i min kommun heller. Ibland plogar man bara, men sandar inte med en gång på trottoarer och gångvägar. De blir glashala.

Undrar om någon har räknat ut om besparingarna verkligen blir billigare samhällsekonomiskt, med tanke på alla halkolyckor. Bortsett från det mänskliga lidandet och att många, speciellt äldre, blir stugsittare och inte vågar sig ut vissa dagar.

Har vi ingen myndighet som sysslar med totalekonomi?

Skitigare har det också blivit på gator och torg, vilket en utländsk släkting på besök noterade redan för många år sedan.

Läste att Apoteket skulle spara och varsla ca 700 personer. Gissa vem? Jo, städarna i första hand.
Hannelore
25/8 klockan 11.44

Kommentera

Svar:
Hannelore:
Dessvärre har politiker nog nästan aldrig räknat på den totala samhällsekonomin, den ena handen har alltid varit helt eller nästan ovetande om vad den andra gör, men som jag sagt förut, idag vet inte ens lillfingret på vänster hand vad ringfingret på samma hand gör. Dagens politik och ekonomiska system är ren galenskap, den leder till att alltmindre görs på ett allt sämre sätt och till en allt högre kostnad och de interndebiteringssystem som genomförts är rena vanvettet i många fall, som att kommunala skolor betalar fantasihyror till kommunerna, för lokaler som knappt har något marknadsvärde alls i många kommuner. I den landsortskommun jag verkade då, betalade skolorna hyror som om lokalerna låg i centrala Stockholm, och sedan fanns det inte pengar till läromedel knappt. Också ett sätt att skapa inkompetenssamhället, både direkt och för framtiden.

Jag råkade vara anställd inom en sektor som man använde som pilotprojekt för målstyrning i mitten av 80-talet, nämligen inom sfi-undervisningen, Man lade över ansvaret för denna på kommunerna och inrättade ett bidragssystem (statliga pengar till kommunerna) som skulle utgöra incitament för kommunerna att organisera effektiv sfi-undervisning. Kommunpolitikerna och skolledare fattade ingenting och lyckades istället åstadkomma sämre undervisning än tidigare och därigenom slutade många på kurserna, varvid kommunerna kunde inkassera statliga bidrag för sådant de aldrig åstadkom. Så ändrade man bidragsreglerna, men det gjorde inte saken bättre. Kommunerna förstod i praktiken aldrig hur incitamenten var tänka att fungera. Det var mycket nedslående att se hur vanvettigt man lagstiftade om området och jag anade att man testade systemet för att senare också överföra ansvaret för grundskolor och gymnasier på kommunerna, vilket man också gjorde, med samma förfärande resultat där. Sedan blev det bara värre och värre och jag tyckte att jag plötsligt befann mig i dårarnas paradis.

Det var då jag ändrade inställning till decentralisering, som jag varit ivrig förespråkare för tidigare. Den decentralisering man genomfört har inte fört något gott med sig för samhället som helhet, bara för ett mellanskikt i kommunerna som fått mer makt, varvid godtycket ökat och rättssäkerheten för vanliga medborgare har undergrävts.

Sedan dess har vanvettet bara fördjupats och spritts till alltfler områden i samhället. Men som sagt, de ekonomiska eliterna har berikat sig över gränsen för det anständiga och till stor skada för hela samhällsekonomin.
Kerstin
25/8 klockan 13.40

Kommentera

Svar:
Marie:
Visst är det bedrövligt att man inte diskuterar det här, men eftersom det råder en slags konsensus om det välsignelsebringande i den här politiken så finns inget intresse att diskutera avigsidorna med det. Sverige är ju, massmedialt, en plastbalja för plastankor som sagt, och det finns bara plats för en fråga och en åsikt åt gången, samt för någon motperson som släpps fram för att ge sken av öppenhet i massmedia, och som alltid förlöjligas där.

Jodå, jag försökte skriva om det här, redan i början av 90-talet, men det fanns inget intresse. Jag gick väl inte att enkelt placera i vänster eller högerfacket, dessutom är jag ingen storkändis och det ska man ju helst vara för att beredas plats på massmedias debattsidor.

Jag tror att de flesta av oss har svårt att ändra oss och erkänna att vi hade fel en gång. Min generation och inte minst vänsterfolket, ansåg ju att Sverige var en centraliserad betongstat som måste decentraliseras för att bli mer demokratisk. Det tyckte jag också på 60- och 70-talen, men som sagt, jag ändrade mig när jag såg vad den decentralisering som man började genomföra i mitten av 80-talet, via målstyrning, medförde. Resten av vänstern tyckte däremot att det hela var bra, här skulle man äntligen förverkliga deras 70-talsvision, och de flesta förstod inte, eller såg inte att här kom något helt annat och med helt andra konsekvenser än de hade tänkt sig. Resultaten blev inte alls vad de förväntat sig. Några börjar vakna nu, men alldeles för sent.
Det handlade bland annat om att högern stal vänsterns paradidéer och oskadliggjorde dem genom att se till att de tillämpades på ett helt annat sätt än vänstern hade tänkt sig och genom att utnyttja dem för egna egoistiska syften.
Sedan är det förstås också så att makten som decentraliserades inte sällan kom att hamna just hos de gamla vänstermänniskorna, som nu satt i mellanpositioner i samhället, som socialchefer, professorer etc. så de ansåg förstås att det var en verklig och bra decentralisering. Sedan fick de mestadels den obehagliga uppgiften att spara och dra ner och ofta nog var de inte så demokratiska och rättvisa som de trodde att de var. De blev bara nyttiga idioter för högerkrafterna, med andra ord. Vem vill erkänna att man varit en sådan?

Och som du säger, det är nu inte kompetens och gott arbete som belönas, utan "rövslickeri", knappast kompetensbefrämjande, men detta varnades för när individuell lönesättning för lärare diskuterades, så småningom accepterades tanken av facken. Vad jag förstår har det framför allt varit de yngre som tyckt att det verkar rättvist med "lön efter förtjänst", vilket det ju är - i Utopia. De var väl vana vid åtminstone tämligen rättvis bedömning skolan och på högskolan och var naiva nog att tro att chefer ute i samhället är lika rättvisa och att sådana alltid kan skilja mellan sak och person. De flesta av oss som är lite äldre vet ju att det inte förhåller sig på det sättet, även om det finns undantag. Jag har haft en chef som förmått göra detta, under mina 45 år ut i förvärvslivet och med många olika jobb.

Och just nu hör jag en radiojournalist fråga om "högern håller på att bli ett nytt arbetarparti". Handlar detta om okunnighet bortom alla gränser, oförmåga att läsa innantill, avgrundslik okunnighet om ekonomi, ett typiskt exempel på det nya inkompetenssamhället alltså, eller handlar det om en journalists medvetna propaganda för att lura väljarna och hjälpa fram högern? Här går man alltså ytterligare ett steg för att förvirra folk.
Kerstin
25/8 klockan 14.35

PS: Här en bra länk om moderaternas "arbetarpolitik" på Hamberg håller låda

Kommentera

23/8 klockan 02.10
Nyliberal konkurrenspolitik är inte en politik för utveckling
Nej, nyliberalism leder inte till framsteg, framgång eller till utveckling. När det ska konkurreras på alla områden stagnerar istället samhällen och så småningom börjar de gå kräftgång.

Det är när olika tankar och idéer möts, olika infallsvinklar strålar samman och olika perspektiv tas med i beräkningen som ny kunskap produceras. Om alla företag, alla skolor, och alla universitet ska konkurrera med varandra om allting då sitter alla och tjyvhåller på sina nya upptäckter eller idéer och då minskar också chanserna till nya upptäckter och uppfinningar. Om företag kan patentera själva livet, dess grundläggande byggstenar, då förhindras andra att forska om de patenterade områdena och därmed minskar möjligheterna att göra nya upptäcker om dessa områden. I förlängningen minskar också möjligheterna att skapa profiter av nya uppfinningar och upptäckter.

Ohejdad konkurrens är i själva verket en ren undergångspolitik! Det är inte genom ohämmad konkurrens och utslagning som mänskligheten varit så framgångsrik och lyckats befolka och försörja sig över hela jorden. Det är genom samverkan och samarbete som detta har varit möjligt. Inses inte detta och ändrar man inte ekonomisk politik kommer vår civilisation att sakta men säkert förgöra sig själv genom att den ruttnar inifrån.

Kommentera

Kommentar:

Mycket bra skrivet, Kerstin! Jag håller verkligen med. Det enda jag vill tillägga är att ohejdad konkurrens är ytterligheten åt ena hållet och att det finns en totalitär ytterlighet åt andra hållet som givetvis är lika stagnerande. Det är i mitten av ytterligheterna som det fruktsamma finns - så tänker jag. (När man får med den biten så slipper de som lider av kommunist-skräck gå i taket...:)
Petra
23/8 klockan 08.58

Kommentera

Svar:
Helt klart Petra, är det så. Men total frånvaro av konkurrens har vi ju aldrig sett i Sverige.
Kerstin
23/8 klockan 10.35

Kommentera

Kommentar:

Jag stötte nu på en artikel i Expressen, publicerad 12/8, som på ett utförligt sätt förklarar den liberala synen på utvecklingen av konkurrens i Sverige: Göra sig svensk Det finns intelligenta människor som ser utvecklingen i Sverige som ett strålande positivt exempel i världen. Jag vill skriva mer om det på min sida... Förklaringen till uttrycket "göra sej svensk" är tänkvärd...
Petra
23/8 klockan 09.26

Kommentera

Svar:
Det var ingen rolig läsning får jag säga
(Not: kl. 22.00: Eftersom jag inte nämner namn på min blogg och mitt inlägg kunde betraktas som ett angrepp på en person som inte får en möjliget att försvara sig, har jag beslutat att ta bort mitt svar här.)
Kerstin
23/8 klockan 11.30

Kommentera

Kommentar:

Hacerse el sueco; "göra sig svensk" betyder att ställa sig dum, låtsas vara dum.

(sueco betyder både svensk och rova)

Så de!
Göran Koch-Swahne
2/8 klockan 10.43

Kommentera

Kommentar:

Göran!
Jag undrar om jag kan citera din ovanstående kommentar på min blogg - eller om du vill lägga in en sån kommentar hos mej - eftersom jag skriver om den artikeln och deras tolkning av uttrycket "att göra sej svensk"?

Kolla tisdag vecka 34 på min blogg. Där hittar du min mejladress också.
Vänligen
Petra
24/8 klockan 10.35

Kommentera

Kommentar:

Nu har jag tittat närmare på teserna i artikeln i Expressen (Göra sig svensk). Gjorde inte det från början, utan fnös ;-)

Och den gamle internationelle ekonomen med sydamerikansk inriktning fortsätter att fnysa...

Den heroiska omvärdering/kursändring författaren tror sig se är i mina ögon mest en efterhandskonstruktion.

Tror ärligt talat inte alls att herrarna och damerna kring 1990 begrep vad de gjorde.
Göran Koch-Swahne
24/8 klockan 13.43

Kommentera

Svar:
Det tror inte jag heller, (t.o.m. dåvarande moderate statsministern verkade övermåttan besviken när svenska storföretag spekulerade mot kronan, sänkte Sverige och satte honom ordentligt på pottkanten, de där företagarna som han trodde att han kunde lita på och vars intressen han ansåg sig företräda) men jag är ganska övertygad om att det fanns andra som förstod det, utomparlamentariska rådgivare och/eller lobbyister som verkade för de ekonomiska eliternas särintressen.
Kerstin
24/8 klockan 14.25

Kommentera