|
6/3 klockan 23.30
Svar till Louise:
Roligt att du kände till min hemsida. Jag trodde att den bara lästes av och var bekant för de närmast sörjande :-)!
Så till frågan om innehållet i de konventionella politiska ideologierna:
Eftersom det är ganska många idag som hävdar att kommunism och nazism är samma sak finner jag det vara högst väsentligt att påvisa att det knappast finns en bokstav gemensam mellan kommunism och nazism, och att dessa båda ideologier har helt olika samhällsutopier/målsättningar. Håller alltså inte alls med dig om att det är poänglöst att påpeka skillnaderna.
Det kapitalistiska systemet, med idén om en helig äganderätt, är grundläggande för konservatism, liberalism, nazism och fascism. Det tillbakavisas av kommunismen som förordar gemensamt/kollektivt ägande.
Den organismiska samhällssynen, delas av konservatismen, nazismen samt fascismen men återfinns inte i liberalismen och kommunismen.
Idén om den välsignelsebringande konkurrensen återfinns inom liberalismen, nazismen och fascismen, men - liberalismens konkurrens handlar om kampen mellan enskilda personer, medan nazism och fascism hyllar en "samhällsorganismernas kamp", konkurrens, strider mellan nationer och mellan kulturer. Båda grundar sig i tolkningar av Darwins evolutionsteori, en tolkning om att konkurrensen ledde till utveckling av arter. Liberaler trodde att den biologiska selektionen skedde på individnivå (indivualselektion), nazister och fascister att den skedde på gruppnivå (gruppselektion). Kommunismen tillbakavisade socialdarwinismen, både den konservativa formen och den liberala varianten (trots att Karl Marx ursprungligen välkomnade Darwins evolutionsteori). Nazism och fascism ser dessutom krigandet, kampen i sig, som något eftersträvansvärt, vilket de andra ideologierna inte gör.
Traditionell konservatism (som vi knappast ser någon idag) däremot, tillbakavisar konkurrens som en förnuftig grund för samhällspolitik. Den vilar på föreställningen att det finns sämre och bättre människor, och att samhället måste styras av de bättre, de ädlare människorna (som förstås var adeln på den tiden). Detta är snarlikt, eller nästan exakt vad nazister och fascister anser, fast dessa har en annan idé om vilken grupp i samhället som utgör det "bättre" skiktet och nazismen har, till skillnad från åtminstone liberalismen, rasismen som en av sina grundstenar. Den kommunistiska ideologin däremot, stipulerar att alla människor föds och är jämlika.
Möjligen kan man säga att kommunism och nazism har det gemensamt att de inte hyllar överklassen som varande de bästa, eller bäst anpassade människorna, de mest lämpade att styra samhällen. Är det måhända denna enda likhet som utgör grunden för borgerliga att hävda att nazism och kommunism är samma sak?
Socialism brukar traditionellt tillskrivas de revisionistiska partierna, de som ville förändra samhället successivt (Bernsteins intellektuella arvtagare), till att bli ett mer jämlikt sådant, till skillnad från kommunister, som i början av förra seklet ansåg att revolution var det enda till buds stående medlet för att åstadkomma denna förändring. Jag vill nog därför skilja mellan socialism och kommunism dessutom.
Men den stora skiljelinjen mellan höger och vänster går definitivt vid åsikterna om vem eller vilka som ska äga produktionsmedlen och i det avseendet står nazismen på samma sida som konservatism och liberalism, och just denna skiljelinje gör det i praktiken omöjligt att i fria val skifta mellan kommunistiska partier å ena sidan och partierna med de andra ideologierna, eftersom ett samhälle skulle trasas sönder totalt, sluta fungera, om man försökte sig på att skifta ekonomiskt system vart fjärde år. Det är i praktiken omöjligt utan totalt sammanbrott av hela samhällssystemet.
Jag gläder mig också över att jag är överens med superliberalen Herbert Tingsten i den här saken, trots att jag inte vill kalla mig själv liberal i partipolitisk mening.
Vad så gäller den andra frågan du tar upp, om vilka och varför man röstade på nazisterna, så har du ju helt rätt, partiet fick röster ur alla tänkbara politiska läger och en tid var det även många kommunister här i Sverige som ansåg att nazismen nu stod på deras sida, (Efter Non-aggressionsavtalet mellan Sovjet och Tyskland, 1939 om jag inte missminner mig). Men att människor var förvirrade, lurade, genom en intensiv propaganda och ibland skrämda till att rösta på nazismen, innebär nu inte att ideologin ifråga inte kan sorteras in i höger-vänster-skalan. Folks röstandebeteenden kan inte tas till intäkt för några slutsatser om de politiska ideologiernas hemvist på denna skala.
Vet man inte vad partierna står för, vilken ideologisk grund de har, då kan man aldrig bedöma dem eller se när det är dags att lämna dem för att de ex. överger sina mest grundläggande teser och ideologiska fundament. Då blir det just de populistiska budskapen som går hem, som Folkpartiets senaste förslag om hur vi ska behandla invandrare exempelvis, som är klart populistiskt och fjärran från den ideologi partiet säger sig företräda, liberalismen. Allt sedan slutet av 1800-talet har liberaler och socialdemokrater stått på samma sida vad gällt att kämpa för de demokratiska värdena och reformerna, allmän rösträtt och rättstrygghet ex. Det gör man inte med dagens agerande i invandrarfrågorna. Då börjar man riva grundvalarna för demokratin, rättstaten och idén att alla ska vara lika inför lagen och det betraktar jag som mycket allvarligt - och farligt!
Till skillnad från dig tycker jag alltså att det aldrig är meningslöst att förstå eller diskutera skillnader och likheter mellan politiska ideologier, eller partier, och att försöka klargöra dessa och jag tycker inte alls det är poänglöst att påvisa att de som påstår att nazism och kommunism är samma sak förenklar över gränsen till ren lögn. Sådana yttranden är bara ägnade att sprida dimridåer och att förvirra människor och jag tycker att sådant bör motarbetas.
Kerstin
6/3 klockan 23.35
PS: Dessutom är det nog så att varenda idé, varenda teori, varenda tanke är ett hopplock av andras idéer och tankar, så skulle det faktum att något är ett hopplock vara skäl nog att inte diskutera det, så får vi sluta diskutera överhuvudtaget. Då blir varenda blogg som handlar om annat än "vad jag gjort idag" meningslös och onödig. Man tänker sällan så nytt som man tror.
Kommentera
Kommentarer:
Kerstin:
"Eftersom det är ganska många idag som hävdar att kommunism och nazism är samma sak finner jag det vara högst väsentligt att påvisa att det knappast finns en bokstav gemensam mellan kommunism och nazism, och att dessa båda ideologier har helt olika samhällsutopier/målsättningar. Håller alltså inte alls med dig om att det är poänglöst att påpeka skillnaderna.
Jag håller med om tanken om kommunism och nazism som samma sak är
tunn, men liknelser emellan är trots det rätt så besvärande, och det gör
faktiskt flera bokstäver till skillnad från knappast en enda. Jag tycker inte
alls att det är poänglöst att diskutera och analysera skillnader och
likheter, jag menar att det är poänglöst att kalla nazismen för höger eller
vänster. En helt annan sak. Så i grund håller jag med dig. Men jag håller
inte med om att vi därför enkelt kan förpassa nazismen till 'högern' i
allmänna ordalag. Det beror ju helt på vad vi menar. Om vi menar reaktionär
och revolutionär konservatism som brukar kallas för högerextrem så
är jag förvisso helt ense i sak att det går att hitta liknelser här. Men
där du protesterar mot den där tunna logiken att nazism är samma sak som
socialism, där protesterar jag mot synen att nazism är samma sak som
liberalism (?!). Det blir inte mer korrekt att smeta ner liberalismen med
högerspöket, något som är ganska vanligt också. Ja, allt beror ju från
vilket perspektiv man själv tittar från. Jag är intresserad av mekanismerna
bakom nazismen och vill därför röra mig bortom 'slagorden'.
Jag håller alltså med om att nazismen och innehåller en reaktionär och
revolutionär konservatism. Blandningen finns där. Jag instämmer också
i betraktelsen att även socialdarwinismen (Spencer) och tanken på en generell
välfärd finns som ingrediens bland en del liberala tänkare och de står
också närmare konservatismen än klassisk liberalism. Men den
socialdarwinistiska tanken återfanns t om inom socialdemokratin under denna
epok vi talar om. Rasbiologi likaså som är en slags konsekvens av en hårt
driven socialdarwinism. Den historiska kontexten kring 'vetenskapen' (hur
anti-intellektuellt den än framställdes som) är inte oviktig, men det bör
också lyftas fram att nazisternas rasbiologi skiljer sig genom den snarast var
'bibliskt' formad.
Du gör en viktig poäng som jag också håller med om kring konkurrens som
individbaserat och kollektivbaserat. Konservatism är kollektiviserande på ett
abstrakt plan som har likheter med 'socialism' där man ser en kamp mellan
klasser emedan konservativa uttrycker kollektivet som en naturlig ordning.
'Vanlig' konservatism ser också 'klasserna' som ett naturligt utfall på
liknande vis som 'nazisterna' som drar det till att inbegripa folkslag och
könsordning (också en konservativ tanke). En tanke jag som liberal inte delar
på något vis.
Kerstin:
"Men den stora skiljelinjen mellan höger och vänster går definitivt vid åsikterna om vem eller vilka som ska äga produktionsmedlen och i det avseendet står nazismen på samma sida som konservatism och
liberalism (...)"
Kapitalism kan du foga in i vilket ruttet system och ideologi du vill
förutom socialism av naturliga skäl. Det är en ekonomisk lära, inte en lära
om mänskliga rättigheter. Kapitalism är en konsekvens av liberalism, men
liberalism krävs inte för dess utförande. Det är viktigt att ha det i
bakhuvudet. Det förklarar också en del hårda skiljelinjer mellan konservativa
och liberala i synen på Chile och Pinochet. Att påstå att liberalism därför
står på samma sida som nazismen och konservatismen är lite att blanda korten
lite väl mycket.
Det är olyckligt om man försöker göra kapitalism synonymt med liberalism.
En liberal är för kapitalism, men en kapitalist är inte nödvändigtvis
liberal. Man kan inte låtsas att synen på de mänskliga rättigheterna och den
individuella friheten inte existerar ens som teori. Det är precis lika
missvisande som att kalla nazism för socialism bara för att (med
Tingstens ord) Hitler drog tidernas 'propagandatrick' genom att stjäla
begreppet och fylla det med ett annat innehåll? Samma sak gjorde han ju
faktiskt med 'kapitalisterna'.
Kerstin:
Det kapitalistiska systemet, med idén om en helig äganderätt, är grundläggande för konservatism, liberalism, nazism och fascism. Det tillbakavisas av kommunismen som förordar gemensamt/kollektivt ägande.
Man kan omöjligen likställa tanken om äganderätten till sin kropp (vilket
är grundbulten för liberalismen) med nazismens kollektiva rasgemenskap. Det
är ogörligt. På vad bygger du egentligen att Hitler och nazismen höll denna
kapitalism och 'heliga' äganderätt (individualism till skillnad från
kollektivism) så högt att de var mer eller mindre 'liberaler'?! Hur kan
'common good before individual god' (Hitlers ord) bli tvärtom? Folket gick ju
faktiskt före 'äganderätten'. Kvinnan strippades alla rättigheter till sin
kropp (abort förbjöds bl a, och lagar tillkom som gjorde kvinnan till en andra
klassens medborgare) och blev dekorerad om hon födde många små nazister.
Något som kan liknas med Stalins abortförbud och 'hjältinneförklaring' och
medaljutdelning för de kvinnor som födde många barn. På vilket vis skulle
liberalismen stå på 'samma' sida?
Gemensamt/kollektivt ägande i formen av 'rasen och nationen' som föregår
individen har i så fall mer med socialism att göra om vi gör liknelsen
'klassen'. Individen har ingen plats i vare sig det socialistiska eller det
nazistiska systemet. Kollektivet går före indviden. Jag förstår inte alls
hur du får in kopplingen till vare sig kapitalism eller liberalism här.
Hitler kallade sig för övrigt även demokrat! Hitler formligen skrek
(ja, med poserna och hela kitet) ut i
offentliga tal att Tredje riket genom den "nationella revolutionen" 1933 genomfört den sanna demokratin.
1941 skrek han att nazitysklands demokrati var t om överlägsen Storbritanniens!
Gör det honom till demokrat? Blir då demokratin kusin till nazismen? Näppeligen.
Så om Hitler säger sig digga kapitalism (vilket han iofs inte gjort) kan vi ta
det som en intäkt för att Hitler och nazismen var kapitalistiskt? Här har
ordstävet: 'medlen helgar ändamålen' aldrig varit så uppenbar. Den har
inslag av både vänster och höger samt intar positioner som samtidigt också
är djup anti-socialistiska och anti-liberala.
Allt beror på hur vi definierar vänster och höger och vad vi väljer
att lyfta fram. Du väljer det ekonomiska systemet. Men makten
över produktionsmedlen kan kontras med att krigs- och kommandoekonomin under
Hitler och beslagtagandet av judiska företag och judisk egendom, och inte bara
judisk. Till skillnad från den krigsekonomi som byggdes i USA för att de
befann sig i krig. Den hade fler likheter med socialistisk planekonomi än
'kapitalistisk'. Hitler hade en avsikt och ett mål där ekonomin utgjorde
grundvalen för att uppnå detta. Hitler var ganska ointresserad hur det gick
till bara det fungerade. Kapitalister tolererades lågt eftersom de var ett
uttryck för den judiska värlskonspirationen tillsammans med den marxistiska
judekonspirationen (fråga inte efter logik), de tolererades för att deras
tjänster kunde vara till gagn för det ariska folket.
Kerstin:
"Men att människor var förvirrade, lurade, genom en
intensiv propaganda och ibland skrämda till att rösta på nazismen, innebär
nu inte att ideologin ifråga inte kan sorteras in i höger-vänster-skalan.
Folks röstandebeteenden kan inte tas till intäkt för några slutsatser om
de politiska ideologiernas hemvist på denna skala."
Man kan omöjligen analysera nazismens väsen utan att försöka förstå vad
det var som appellerade och till så vitt skilda människor och bakgrunder.
Propaganda är en stark faktor och det är nödvändigt att förstå vad den
här propagandan innehöll. Det är i själv verket propagandan som är talande
för nazismens genomslag. Men inte enbart naturligtvis.
Kapitalister lockades också av nazismen, helt riktigt. Den lockade även
till och med kommunister. En del kapitalister till och med stödde Hitler
ekonomiskt. Varför det? Det är ju en oerhört viktig fråga att ställa sig.
Varför skulle socialister och socialdemokrater ha lockats av ett NSDAP
som var kapitalistiskt och 'liberalt'? Och vice versa. Det här är en paradox i
nazismen som pekar på det vanskliga i att kalla den för antingen höger eller
vänster. Hur kunde den locka så vitt skilda människor och åsikter? Nazismen
var ett löst plockande av 'ideologiska' hållningar tillsammans med ett brett
spektrum av populism och mot bakgrund av rasbiologi och nationalism och
junkerromantik, blir det genast en smula mer begripligt. Det är inte en slump
att både arbetare och medelklass fann något att 'tro' på trots att de befann
sig långt ifrån varandra. En annan sak är att väldigt många kvinnor
röstade på NSDAP trots att deras inställning var direkt kvinnofientlig. Hur
ska vi tolka det fenomenet?
Ska man bara gå efter vad Hitler uttryckte och skrev så blir bilden
ofullständig. Tar man exempelvis de '25 punkterna' så framstår knappast
något entydigt höger eller vänster utan ett mixande av socialism,
konservatism, rasism, antisemitism, rasbiologi osv. Läser man Mein Kampf blir
inte bilden heller tydlig i hänseende höger eller vänster, däremot osar det
reaktionär konservatism och ett hopkok av känslouttryck. Nu var dock Hitler
mer pragamatiker så de formella orden i de '25 punkterna' betyder faktiskt inte
så mycket som man skulle vilja.
Hur som helst, och efter detta långa utläggande, så håller jag ändå med
dig att det framstår banalt att likställa socialism och nazism. Men jag är
också oroad över tendensen att sammankoppla 'kapitalism'/'liberalism' med
samma slags tendens. Det blir anti-intellektuellt och fungerar mer som
propaganda än kunskap. Jag tycker att man över åsiktsgränser ska kunna
diskutera det. För övrigt är jag inte heller liberal i partipolitiskt
hänseende, jag är libertarian med troligen högst diversifierade åsikter.
Mvh
/Louise
7/3 klockan 20.00
Svar:
Vi är förstås helt överens om att man ska kunna diskutera även om man har olika grundsyn och det gör vi väl här. Jag uppskattar att man kan skilja mellan sak och person och det tror jag du också gör.
Vidare: Du tar upp väldigt många trådar på en gång här. Dessutom tillskriver du mig åsikter jag aldrig har uttryckt. Jag diskuterade de politiska ideologiernas huvuddrag, inte deras praktiker och jag har exempelvis inte sagt att nazism och liberalism är samma sak. Att ha vissa element gemensamma är inte detsamma som att vara identiska, enligt min uppfattning.
Jag envisas dock med att hävda att konservatism och nazism har så många gemensamma element att det är helt korrekt att benämna nazismen "extremhöger", på samma sätt som jag anser att ex. Röda Arméfaktionen var extremvänster samt att anse att likheterna mellan kommunism och nazism (som ideologier) inte är besvärande utan att de är mycket mindre är likheterna mellan de borgerliga partiernas ideologier och nazismen.
Vad gäller rasism och antisemitism så var de ju dessvärre allmänt accepterade strömningar i början av seklet, den tidens självklara sanningar, som återfanns i samtliga politiska läger. Ingen politisk inriktning kan svära sig fri från att ha varit påverkad av de här anfäktelserna vid den tiden. Här skilde sig nazimen bara såtillvida att man drog ut dessa idéer till sin vanvettiga yttersta konsekvens och i det att man klart uttalade rasismen som en del av ideologin. En kåsör i Aftonbladet skriver just om detta /(7/3). Måhända var detta orsaken till att Frankfurtskolan ansåg att nazismen bara var den yttersta konsekvensen av liberalismen.
Den politiska praktiken ligger alltså ofta långt från ideologin inom samtliga politiska läger och vare sig man kallar dem höger-vänster eller något annat. Där har de länder som sagt sig vilja sträva mot kommunism urartat i diktaturer men bland dikaturerna finner vi också konservativa och konservativliberala exempel, som Pinochets Chile, Salazars Portugal och Francos Spanien m.fl. I praktisk politik har inte bara kommunismen utan både högern och liberaler ganska många skamfläckar. Ska vi dra upp länder som struntar i människors rätt till "liv, hälsa och egendom" ligger det stora landet i väster ordentligt illa till.
Härhemma är det dessvärre Folkpartiet/liberalerna självt som "smetar ner sig" just nu, med förslag om lagar som gör människor olika inför lagen, som förslaget om utvisning av kriminella invandrare på rättsvidriga grunder. Detta förslag är varken individualistiskt (invandrare ska dömas generellt, i klump) eller demokratiskt (alla ska inte vara lika inför lagen). Likhet inför lagen är en regel som jag anser måste föreligga för att det ska handla om "demokrati", (eller om du så hellre önskar, en regel som måste tillämpas i min idealstat, för det finns nu ingen i himlen inskriven definition på "demokrati").
Så jag håller helt med dig om att man med propagandans hjälp, och språkliga finter, kan lura folk hur långt som helst - om man behärskar större delen av massmedia. Vare sig Folkpartiet antar förslaget eller inte så har man med förslaget och att det slogs upp stort, gjort avsevärda och obehagliga propagandavinster inför nästa års val samtidigt som man bidragit till att sanktionera otäcka strömningar i dagens samhälle.
På den här fronten rekommenderar jag Alex Careys bok Taking the Risk out of Democracy.
Kerstin
8/3 klockan 13.00
Kommentera
Kommentar:
död och förintelse gemensamt
På frukten känner man trädet, står det i NT. Och där är nazism och kommunism skrämmande lika, miljoner och åter miljoner döda.
Att sen den ena dödar pga av ras och den andra dödar pga klass eller åsikter det känns inte för mig som en skillnad mellan ond och god. Att höra försvarstal över kommunisman år 2005 känns UNKET
Stina
21/5 klockan 15.34
Kommentera
Svar:
Vem har försvarat kommunismens eller nazismens mördande? Inte jag, inte Louise. Läs vad vi har skrivit en gång till, så kanske du förstår vad vi diskuterar.
Men om man tror att striden står mellan "ondska" och "godhet", då kanske man inte förstår diskussioner om teorier och ideologier.
Lite grundläggande kunskaper om de sista 200 årens historia kunde kanske rekommenderas dessutom. Dödande, tortyr och förtryck är ingenting som kommunister och nazister haft monopol på, det kan jag försäkra dig. Men det är inte detta vi diskuterar i de här inläggen.
Kerstin
21/5 klockan 11.55
Kommentera
skamfläckar.
Kommentar:
Jag ser att diskussionen ovan handlar om teoribyggena bakom dessa bägge ideologier. Och det är klart att tankar om mindervärdiga raser inte låter lika rumsrent som allas lika värde. Nazismen tar vi alla avstånd ifrån, både pga teoribygget och de fruktansvärda konsekvenserna. Men hur är det med kommunismen? Där verkar det ibland som om det går att skilja dessa båda åt, att ideologin är "ren" och konsekvenserna (det systematiska mördandet) ett olycksfall i arbetet. Det menar jag att man inte kan. Och därför tycker jag att ditt inlägg har karaktären av försvarstal för ideologin. Jag saknar ett ordentligt avståndstagande.
Dessutom skriver du ju så här:I praktisk politik har inte bara kommunismen utan både högern och liberaler ganska många skamfläckar. Ska vi dra upp länder som struntar i människors rätt till "liv, hälsa och egendom" ligger det stora landet i väster ordentligt illa till." Det är att relativisera kommunismens brott, att kalla det en skamfläck bland andra
Stina
22/5 klockan 20.29
Kommentera
Svar:
Jag har aldrig i hela mitt liv försvarat varken kommunismens, fascismens eller nazismens våld och mördande. Jag har alltid varit lika kritisk till allt våld och mördande, även till det våld som utövats av bl.a USA under 1900-talet och som utövas idag - i Irak och Afghanistan. Om du absolut vill tycka att jag försvarar de förra så kan jag dessvärre inte göra något åt det. Du tror förstås det du vill tro. Om du vill göra skillnad på våld och våld dessutom, och anse att jag relativiserar så är det ditt ställningstagande. Det kan jag inte heller göra något åt.
Kerstin
22/5 klockan 20.55
Kommentera
Kommentar:
Nej nej, stor invändning får du från mig!
Först och främst, att använda orden höger och vänster känns så fattigt och kraftlöst för att beskriva fenomen som nazism. Sanningen är att Nazismen var en hybridideologi som lånade både från konservatism (stöd från frikårer och junkrar) och från vänstersinnade (Röhm, Strasser m fl). Vid maktövertagandet 1933 hade vänsterfalangen (om man nu ska använda det ordet, socialistiska falangen är ett bättre ord) ett stort inflytandet. Detta inflytande bröts kraftigt 1934 efter "de långa knivarnas natt" då den fascistiska falangen gick segrande ur en mycket blodig maktkamp. Röhm och stora delar av SA-ledningen mördades under mycket bestialiska omständigheter.
Du påstår att alla människor enligt den kommunistiska ideologin var "jämlika och lika mycket värda". Det är ju ett sanslöst påstående. Leninismen var helt uppbyggd på elitism och klassförtryck.
Men du har helt rätt i att Hitler mycket skickligt bedrev propaganda som byggde på skräck för kommunismen. Det är ju typiskt för den typen av auktoritära ideologier att man vill utse en fiende. Inget är så kraftfullt som hotbilder när det gäller att snabbt vinna anhängare. Det har praktiserats av många alltifrån antika kejsare till Usama Bin-Laden. Om du vill se ett annat paradexempel på det så studera Trotsky i hans flammande appeller mot den "polska bourgeousien" som enl honom berättigade till angreppskriget mot Polen 1920.
Du skriver att Lenin sköt den sanna kommunismen i sank. För mig är det rätt ointressant vad du menar när du skriver den "sanna kommunismen". Det intressanta är vad Lenin (och Trotsky och några till) skrev och utförde i praktiken. Vad deras egentliga avsikter var, som doldes i utopiska fantasifoster som användes som propagandagodis för lättlurat folk, det känns rätt ointressant. Även Hitler hade utopiska visioner om ett lyckligt ariskt idealland med välmående bönder, hantverkare och arbetare som i hälsosam miljö och med friskt liv arbetade för det allmännas bästa. Utopiska passager finns även i "Mein Kampf".
Ja det var några kommentarer, från en annan motvallsgubbe.
August
14/8 klockan 12.40
Kommentera
Svar:
Alla ideologier har vissa drag lånade från andra, så du har ju rätt i den saken. Men det betyder inte att de därför är likadana allihop och förvirrade människor finns det alltid, sådana som tror att ett parti står för något helt annat än det i praktiken står för. Hitler förklarade mycket tydligt att kommunismen var hans huvudfiende. Så tydligt att hela Västvärlden bara hoppades att han skulle angripa Sovjet så att han och Stalin skulle förgöra varandra. Och som du påpekar, de som blandade ihop Hitlers nazism med kommunism gjorde Hitler processen kort med ganska snabbt.
Andra blandade ihop Hitlers nazism med konservatismen, det var därför han fick så starkt stöd som han fick från de tyska ekonomiska eliterna och från junkrarna.
Det finns mängder av lika förvirrade människor idag, de som tror att lagar som inskränker människors frihet och kränker deras integritet bara genom det faktum att de finns, är liberala. Ska vi av detta faktum dra slutsatsen att liberalismens själva grundidé stipulerar ofrihet, okontrollerbara möjligheter till integritetskränkningar och godtycklighet?
Vad gäller Lenins idéer så kan jag inte erinra mig att jag har sagt att han förstörde "den sanna kommunismen" (var säger jag det?). Han införde ett antal ad hoc-teser för att rättfärdiga revolutionen i Ryssland, som inte alls kom i enlighet med de historiska lagar som Marx talade om. Enligt dessa skulle revolutionen inte komma i ett agrart, närmast medeltida samhälle, som det ryska var vid den tiden, utan i en utvecklad industrination. Marx föreställde sig nog att revolutionen skulle utbryta i Tyskland eller England.
Och jo, socialismen och/eller kommunismen som ideologier har som grundförutsättning att människor är jämlika och lika mycket värda. Vad Lenin sade i den vägen är inte liktydligt med kommunism, lika lite som Francos idéer var enkelt liktydiga med klassisk konservatism, även om han lånade mycket från denna ism och även om konservativa regimer inte sällan tenderar att glida iväg i samma riktning som Franco och andra konservativa diktatorer, och kommunistiska ledare har tenderat att likna och bete sig som Sovjets ledare.
Sedan håller jag helt med dig, det är typiskt för maktfullkomliga regimer att utse en fiende. Bra med både yttre och inre sådana dessutom. Vi har just en utsett en ny sådan efter Sovjets sammanbrott, nämligen Islam! Förvirringen om detta är stor i dessa dagar och den leder till att människor accepterar införandet av rent fascistisk lagstiftning, sådan som tillåter totalt godtycke och där offentlig insyn lagstiftas bort. Vilket är vad dagens inlägg ovan handlar om.
Kerstin
14/8 klockan 14.10
Kommentera
|