Länk till Startsidan med menyn

HUR BILDEN AV INVANDRAREN FÖRÄNDRADES

Inledning från 2005: Nedanstående text, som är en del av ett längre manus, skrev jag mellan åren 1991 och 1993. huvuddelen vid årsskiftet 91-92. Jag omarbetade manuset varefter saken bara förvärrades fram tom 1993.

I detta manus varnade jag för dehumaniseringen av invandrare och flyktingar, för demonisering av Islam och muslimer, och för att dehumaniseringen av invandrare snart skulle drabba även somliga av oss svenskar.

I alla dessa avseenden fick jag dessvärre rätt. Ja det blev mycket värre än jag fruktade då, i början av 1990-talet.

Nedan har jag strukit vissa passager för att korta ner dokumentet, men inte ändrat något av betydelse i texten.

14/8 2005

Kerstin Berminge

Påståenden som görs i massmedia i en aktuell fråga‚ och som förblir på dagordningen en längre tid‚ tenderar att bli alltmer extrema ju längre tiden går under vilken man fortsätter att rapportera om‚ eller diskutera frågan. Det är som om journalister tävlar om att överträffa varandra och komma med alltfler och alltmer uppseendeväckande påståenden. Andra i kultureliten hakar på och försöker också överträffa varandra.

Här ska jag diskutera utvecklingen i massmedia vad gäller invandrar– och flyktingfrågan under de senaste tre åren och granska några av de påståenden som ständigt upprepades om invandrare och flyktingar och om politiken på området. Jag ska också diskutera hur dessa påståenden kommer att fungera i samhället och vilka uppfattningar de ger upphov till‚ samt vilket fog de har för sig.

” De asylsökande mår dåligt av att gå sysslolösa på förläggningarna”

Hur bar sig nu journalisterna åt för att vrida snart sagt hela svenska opinionen från att ha varit positiv till flyktingpolitiken till att bli negativt inställd till den? Som uppmärksam radiolyssnare och läsare av en av Sveriges största oberoende ”liberala” tidningar kunde man följa utvecklingen. Det hela gick stegvis.

Det började med att man förklarade att flyktingarna mådde dåligt av att gå sysslolösa på förläggningarna‚ vilket onekligen är fallet‚ och fortsatte med en fullkomlig massmediakampanj för att de skulle få arbeta under asyltiden. Det gick vid den tiden inte att missta sig på att journalisternas kampanj var ämnad att hjälpa flyktingarna till en bättre tillvaro under väntetiden. Kampanjen övergick snart till att handla om flyktingpolitikens kostnader i allmänhet.

” De asylsökande kostar onödigt mycket”
Efter att journalisterna först nöjde sig med att kräva arbete åt invandrarna under asyltiden inträdde den andra fasen i kampanjen där de också började tala om hur mycket billigare det skulle bli för svenska staten och skattebetalarna om flyktingarna fick arbeta och försörjde sig själva under den ofta alltför långa väntetiden på förläggningen. Men nu började man också tala om hur flyktingarna sattes under förmyndarskap i vårt flyktingmottagningssystem och hur de passiverades av detta system.

” Regeringen / invandrarministern är främlingsfientlig”
Redan tidigt under kampanjen gick liberala debattörer och många journalister ut i massmedia och hävdade att vår dåvarande socialdemokratiska regering var invandrar- och flyktingfientlig därför att den dels gjorde det svårare för flyktingar att komma in i landet (genom beslutet i december l989 att inte bevilja uppehållstillstånd av enbart s.k. humanitära skäl)‚ dels var alltför restriktiv i allmänhet när det gällde att bevilja uppehållstillstånd. Man sände intervjuer i ekot i radion med dåvarande socialdemokratiska invandrarministern‚ där hon bara hördes säga att ”många av dem som kommer är inte några riktiga flyktingar”. Detta var under den tid då liberaler och de radikala fortfarande offentligt försvarade flyktingars rätt till en fristad i vårt land. Budskapet som man förde fram med den här typen av intervjuklippningar var att socialdemokraterna däremot var flyktingfientliga och inhumana.

För det första var den socialdemokratiska regeringen inte invandrar- eller flyktingfientlig[1] vid den tiden, även om den blev alltmindre generös vad gällde bidragen till flyktingarna och med att låta dem som sökte asyl få stanna i landet. Klippningen av den nämnda intervjun med invandrarministern gav högst sannolikt ett felaktigt intryck av vad ministern hade sagt. På kritiken för att vara alltför restriktiv vad gällde att ge uppehållstillstånd till flyktingar‚ hade hon säkerligen svarat att många som kom inte var riktiga flyktingar. Med det försökte hon med sannolikt försvara sig mot en kritik som handlade om att alltför många utvisades till ibland ovissa eller osäkra öden i sina forna hemländer. Hon menade att man endast utvisade personer som inte hade verkliga skäl att fly. Att det förhöll sig på det sättet‚ framgick emellertid inte av radions nyhetssändningar där man istället påannonserade hennes uttalanden som att ”Invandrarministern anser att de som kommer hit inte är riktiga flyktingar”‚ varefter man enbart spelade upp det avsnitt ur intervjun där hon säger att många av dem som kommer inte är några riktiga flyktingar. Många lyssnare tog journalisternas påståenden på allvar och ”fick klart för sig" att de flesta som kommer och söker asyl inte är några riktiga flyktingar utan ekonomiska sådana.

Sättet att presentera invandrarministerns kommentar i kombination med det faktum att man i massmedia vid den här tiden knappt skrev ett enda ord längre om att de allra flesta som sökte asyl utvisades ur landet‚ gav allmänheten intrycket att här kommer en massa flyktingar som inte är riktiga flyktingar utan som endast ville leva gott på våra skattepengar och otillbörligt utnyttja vårt välfärdssystem och allihop får stanna i Sverige.[2]

När den nuvarande borgerliga regeringen för en ännu mer restriktiv flyktingpolitik än den dåvarande socialdemokratiska regeringen gjorde‚ då tiger massmedia stilla. Då jagas inte den borgerliga invandrarministern med blåslampa för det. Istället får hon stå till svars för att flyktingarna är kriminella och för att man inte tar i med hårdare tag mot dem samt för att flyktingmottagningen kostar för mycket!

Nu hade allmänheten alltså fått sådana budskap från massmedia under en längre tid att alltfler förstod att det var något som inte stod rätt till med vår flyktingpolitik och att staten var alldeles för generös vad gällde att låta människor komma till vårt land‚ att flyktingarna kostade alldeles för mycket då de ju fick allting utan att anstränga sig samt att det var fel människor som kom. Ny demokratis båda ledare kunde nu utnyttja de här föreställningarna för egna och smutsiga syften. Press och radio hade plöjt landet åt dem och hjälpte dem gott på traven med att skapa främlingsfientlighet.[3]

(Tillägg 2005: Det var alltså inte så, som man försöker göra gällande i massmedia idag, att Ny Demokrati skapade främlingsfientligheten. Rent tidsmässigt hade massmedia jagat flyktningar och beskrivit invandrare som problematiska flera år innan man uppmuntrade Wachtmeister och Karlsson att starta ett eget parti.)

Det här sättet att bedriva journalistik var således förödande.

När man nu på tre år har lyckats svänga opinionen och fått en växande grupp av befolkningen i landet att anse att vi tar emot för många flyktingar och att de som kommer inte är riktiga flyktingar‚ då fungerar givetvis även vår nuvarande borgerliga regerings åtgärder för att förhindra att fler flyktingar kommer till Sverige i samma riktning‚[4] som ett stöd för flyktingfientligheten. Även dagens borgerliga regering talar med sitt agerande om att en sådan är befogad‚ att det är sant att det kommer alldeles för många flyktingar och att det dessutom är "fel människor" som kommer.

Flyktingpolitiken anses alltså numer kosta för mycket‚ anses vara för slapp‚ anses omoralisk i tider då landets ekonomi är så pressad‚ anses öka strömmen av flyktingar till vårt land - och alltihop handlar om att vi inte vill ha flyktingar till Sverige‚ att de inte ska få komma och definitivt inte ska få stanna här.

Flyktingfientligheten och invandrarfientligheten maskeras ofta som ”kritik av den förda flyktingpolitiken”‚ men det är i de flesta fall samma sak som invandrar- och flyktingfientlighet.

Dessutom har massmedia spridit felaktiga uppfattningar om hur flyktingpolitiken ser ut i verkligheten och hur flyktingarnas faktiska situation i Sverige är som vi senare ska se.

” Det daltas för mycket med flyktingarna”

Plötsligt kunde man höra journalister i radio och på TV tala om att ”det daltas för mycket” med flyktingarna. Just användandet av sådana ord som ”dalt”‚ demonstrerar en negativ attityd

Ordet ”dalt” leder för stora delar av befolkningen tankarna till asociala element som inte vill göra rätt för sig. Ordet dalt användes åtminstone tidigare endast om personer som ansågs få oförtjänt god behandling och som man ansåg borde behandlas mycket sämre /hårdare i bestraffande eller avskräckande syfte. Under sextiotalet användes ordet av folk när de ondgjorde sig över att fångarna på våra fängelser hade det alldeles för bra‚ inte sattes i kedjor och tvingades leva på vatten och bröd som förr i tiden och inte fick slita spö som på den gamla goda tiden. Det kunde också användas om bortskämda barn som fick göra som de ville och aldrig fick lära sig ”veta hut”.

Ordet "dalt" är med andra ord ett negativt värdeladdat ord som ger negativa associationer till dem som man använder ordet om.

Det är möjligt att detta ord för yngre journalister betyder något helt annat‚ men i så fall vittnar deras sätt att använda ordet om okunnighet om vilka associationer de väcker hos stora delar av den svenska befolkningen och därmed vittnar det om dåliga kunskaper om svenska språket‚ vilket journalister av alla människor borde ha goda kunskaper om.

Omedvetet förstår således många svenskar att flyktingar är asociala och inte värda hjälp när man använder sådana ord som "dalt" om dem.

Nu är det dessutom så att vad man än kan mena med ordet dalt‚ så daltas det inte med flyktingar på våra förläggningar. Istället behandlas flyktingarna ofta mycket illa på förläggningar och ute i många kommuner och än värre blev det efter antidaltkampanjen i massmedia. Denna kampanj ledde på sina ställen till att man började hota flyktingarna med indragna bidrag och att man började behandla den ännu sämre än tidigare och ungefär som om de vore olydiga och elaka barn. Sådant är att förnedra människor. Det är att diskriminera dem. Det är att göra vad man kan för att ta ifrån dem deras självkänsla och värdighet och at förvandla dem‚ inte till passiva våp‚ utan till hatande och föraktande människor‚ till människor som betraktar Sverige som ett ociviliserat land och svenskarna som råa och okultiverade.

Varför berättar flyktingarna inte detta för journalisterna då? För det första är de allra flesta av dem alldeles för väluppfostrade och civiliserade för att göra det. De inser att de får mycket av svenska samhället när de är här och då säger man inte till dem man får något av att man anser dem vara barbarer och fullständigt utan hyfs och fason. Istället säger man att man vill börja arbeta för att man hoppas att får man bara börja göra det då ska man slippa denna förnedrande behandling.[5]

För det andra är det så att förnedrande och kränkande behandling alltid är något som man föredrar att inte tala om att man utsätts för. Man känner sig så kränkt att man har svårt att tala om det.

Flyktingarna berättar alltså inte att de känner sig förnedrade‚ men förnedrar många av dem‚ det gör man i vårt land och inte genom dalt utan genom att behandla dem och betrakta dem som mindervärdiga‚ som dumma‚ som undermåliga‚ som kriminella‚ som asociala‚ som arbetsovilja‚ som underlägsna‚ som ociviliserade‚ som besvärliga‚ som otacksamma som outbildade och okunniga. Massmedia bidrog allvarligt till att försämra behandlingen av dem.

Den alldeles överväldigande majoriteten av flyktingarna är förstås inget av detta. De alla flesta är trevliga‚ kunniga, intelligenta, mycket arbetsvilliga och högst civiliserade människor.

Man skulle önskat att somliga av de journalister‚ som hördes tjata om daltet med flyktingarna i våra massmedia‚ hade träffat några av dem som drabbades av deras kampanj‚ att de hade fått se vad jag fick se av resultatet i form av ännu mer förnedrande attityder gentemot flyktingarna ute i många av landets kommuner‚ i förvaltningar och på somliga flyktingförläggningar. Men journalisterna förstod inte alls vad de åstadkom och vilket lidande de förorsakat många flyktingar i vårt land‚ flyktingar som i många fall har hemska upplevelser bakom sig och som bär på outhärdliga minnen av dessa och som är i stort behov av hjälp och stöd. Här kommer de så till Sverige och får höra att man daltar med dem och blir av det skälet istället behandlade som avskum för att somlig flyktingpersonal och en del socialassistenter får för sig att nu ska det inte daltas med flyktingarna längre.

” Vi måste ställa krav på flyktingarna”

Det blev snart ännu värre. Nu började man tala om flyktingarna som om passivitet‚ arbetsovilja och lättja var naturliga drag hos dem och något de hade med sig i bagaget redan när de kom och som något som det svenska samhället måste ta ur dem genom att ”ställa krav på dem”.

Säger man att man måste ställa krav på någon‚ då säger man samtidigt att denna någon är slö och loj och ovillig att göra en hederlig insats för sin försörjning‚ vilket inte är något mindre än en grov förolämpning mot de allra flesta av våra flyktingar. Om de vill arbeta och försörja sig själva då behöver man inte ställa krav på dem. Det är min erfarenhet att de allra flesta vill göra det och just detta hade många av dem vidimerat i radio och TV under kampanjens första fas‚ då man intervjuade flyktingar som fick tala om hur illa de mådde av att inte få arbeta.

När sedan politiker och tjänstemän på invandrarverket‚ eller ute på förläggningar‚ går ut i massmedia och uttalar sig på samma sätt‚ ja då sanktioneras de här fördomarna från högsta ort‚ då verifieras uppfattningen att flyktingarna är slöa och arbetsskygga‚ och naturligtvis är de inte det.

” Invandrarna är mer kriminella än svenskarna” ;

Efter ytterligare en tid började massmedia och journalister att i allt högre grad angripa inte bara nyanlända flyktingar utan också de gamla invandrarna. Nu började journalister vältra sig i påståenden om hur mycket mer kriminella invandrare är än svenskar‚ hur de i högre grad än svenskar lever på socialbidrag och hur deras barn i högre utsträckning än svenska barn blir värstingar och samhällsproblem.

I själva verket är det så att vi inte har någon verkligt tillförlitlig statistik över den saken och att man inte utan vidare kan hävda att invandrare i allmänhet är mer kriminella än svenskar.

Vi vet att det är fler invandrarbarn som döms för brott än svenska barn‚ men detta innebär inte automatiskt att invandrarbarnen är mer kriminella än svenskarnas barn. Det har påvisats att invandrare i allmänhet dels häktas i fler fall än svenskar‚ dels döms i högre utsträckning än svenskar‚ dels får hårdare straff genomsnittligt än svenskar för samma brott‚ varför en statistik som säger att invandrare har någon eller några procents högre brottslighet än svenskar inte på något sätt utgör något tillförlitligt bevis för att detta verkligen är fallet.

Vi vet också att rättsapparaten tenderar att skapa brottslingar och att de som en gång dömts och straffats av bara det skälet kan bli hänvisad till att fortsätta att begå brott. Detta torde gälla både svenskar och invandrare. Dessutom är en hel del av de icke–svenskar som sitter inne för brott inte invandrare eller flyktingar utan internationella brottslingar som ertappats och dömts här i landet och som därför sitter av sina straff här, en grupp som inte ska förväxlas med invandrare och flyktingar till Sverige.

Vidare har man, såvitt jag vet, inte gjort någon undersökning där man jämför invandrarbarn med underprivilegierade svenskars barn. Gjorde man det kanske det inte är någon större skillnad.

Hur det än är, en sak är klar‚ hög brottslighet tyder aldrig på ”underlägsen eller dålig” kultur eller dåligt genetiskt påbrå utan alltid på förtryck och diskriminering eller på missanpassning av andra skäl. Den som känner att han har samhället emot sig frestas naturligtvis att förkasta detta samhälles normer‚ det är helt begripligt. Ett samhälle som säger att man är mindervärdig måste man försvara sig mot om man ska kunna leva med sig själv. Självkänslan är livsviktig och den som helt saknar sådan går under.

Det har åtminstone hittills inte varit kutym i Sverige att hävda att de svarta i USA:s ghetton är kriminella för att de är svarta och jag trodde att vi kommit över det stadium då vi menade att de var mindre intelligenta än vita på grund av sin mörkare hudfärg. Jag trodde att det var den allmänt omfattade uppfattningen i Sverige att de svarta i USA befinner sig i den situation de befinner sig i‚ blir mer kriminella än vita amerikaner‚ därför att de diskrimineras. Men här i Sverige är det bara ett faktum att invandrare är mer kriminella än svenskar och detta påstådda faktum antyds inte ha något samband med diskrimineringen av dem.

Diskriminering finns per definition inte i Sverige och om invandrare är mer kriminella i Sverige än svenskar är‚ då måste det bero på något i deras kultur är den självklara undertonen i de diskussioner som journalister initierade om saken för något år sedan. De beklagade sig över att man inte fått diskutera saken öppet och efterlyste nu en seriös diskussion om saken‚ men gjorde ingenting själva för att initiera en sådan utan upprepade bara, intill leda, sina negativa påståenden om invandrarna samtidigt som de beskärmade sig över att man inte fått uttala dessa negativa åsikter tidigare utan att riskera att bli beskylld för att vara rasist.

Under den tid då journalisterna riktigt vältrade sig i negativa påståenden om invandrare hörde jag inte en enda gång någon så mycket som antyda att vi i Sverige diskriminerar invandrare - ändock gör vi det. Men man ser inte bjälken i det egna ögat! Diskriminering är något som bara finns i USA och i Sydafrika‚ men inte i Sverige är den allmänt omfattade föreställningen. Att man aldrig ansåg judarna diskriminerade under seklets början och in på trettiotalet vet måhända dagens unga och historielösa journalister inte‚ men så var det. Det var självklart då att judarna var underlägsna och ett hot mot den västerländska kulturen. Att konstatera detta faktum ansågs inte vara diskriminering. Idag är det lika självklart att invandrare är mer kriminella än svenskar och att de förfärliga flyktingströmmarna hotar hela vår civilisation!

” Flyktingarna är tjuvaktiga”

Under sommaren l992 började massmedia förklara för svenska folket att flyktingarna var snattare och framför allt beskylldes kosovoalbanerna för att vara det. Man hade inte några verkliga belägg för detta påstående‚ men det slogs upp stort och med fetstil i många tidningar landet över och rubrikerna skrek ut detta budskap. Radio och TV var inte sämre. Detta var illa nog‚ ännu värre blev det när den borgerliga invandrarministern under hösten l992 gick ut och sade att ”det kanske kunde finnas något i kosovoalbanernas kultur som gjorde dem mer benägna att snatta än andra”.

En invandrarminister som uttalar sig på det sättet borde avsättas omedelbart. Men, nu är kampanjen mot flyktingarna en del av de borgerligas kamp mot den offentliga sektorn. Nu är den borgerliga regeringen ifärd med att skära ner på alla sociala utgifter och man får naturligtvis avsevärt mycket lättare att skära ner på kostnaderna för flyktingarna om människor i allmänhet redan är starkt negativa till flyktingar och tycker att de kostar alldeles för mycket.

Det är naturligtvis så att ingen enda kultur har stöld eller snatteri som en naturlig beståndsdel i sin normuppsättning och inget folk har sådant inbyggt i sina gener. Överallt på jorden är det förbjudet att stjäla‚ liksom att misshandla och våldta.

Kriminalitet i stor skala är nästan undantagslöst något som följer med mycket ojämlika samhällssystem‚ med förtryck och diskriminering‚ där skillnaderna mellan fattiga och rika är stora.

När ett land faller sönder och ingenting fungerar längre, som i krigstider‚ när människorna börjar leva på svältgränsen och inte kan lita på något längre‚ då går också deras känsla för och solidaritet med samhället förlorad. Då börjar de stjäla för att överleva.

När jag var liten‚ i slutet av fyrtiotalet och i början av femtiotalet‚ talades det mycket om hur otroligt tjuvaktiga människorna i Tyskland var och hur man där inte kunde ställa en resväska ifrån sig en minut med mindre än den blev stulen. Detta visade inte att tyskar i allmänhet var tjuvaktiga eller hade kriminalitet inbyggd i kulturen. Det berodde på att Tyskland helt bröt samman vid krigsslutet och människor svalt och hade inte någonstans att bo. I samhällen utan regler och utan social kontroll får också kriminella större möjligheter att agera. Men inte ens under sådana omständigheter börjar alla stjäla eller blir kriminella. Det var inte så att varje tysk stal bara för att några gjorde det. Dessutom tycks man idag inte anse att tyskar är osedvanligt tjuvaktiga eller att det finns något i tyskarnas kultur som gör dem mer benägna att stjäla

Naturligtvis är det så att en och annan flykting snattar‚ det vore konstigt annars eftersom det är så många svenskar som gör det‚ och det är naturligtvis inte bra‚ varken för flyktingarna eller för svenskarna‚ men i förhållande till hur mycket svenskar snattar i butiker och hur mycket anställda stjäl från de företag där de arbetar‚ är flyktingarnas snatterier en droppe i havet. Nu har det emellertid blivit en allmänt accepterad "sanning" att flyktingar snattar och därmed kommer varje snattad sak att vara snattad av en flykting om det finns en flykting i kommunen.

Det är också så att i småsamhällen där invånarantalet ökat avsevärt på grund av att man fått flyktingförläggningar‚ där är det naturligt att snatterierna ökar. De ökar nämligen alltid när befolkningen ökar‚ även när densamma är rent svensk.

Sanningen om kosovoalbanerna är förstås att en lika överväldigande majoritet bland dem som bland svenskar är hederliga och skötsamma människor som vi har all anledning att respektera som människor. Även om det skulle vara så att kriminaliteten bland flyktingarna därifrån ligger någon procent över svenskars kriminalitet‚ så är det ändå en fråga om en ytterst liten grupp människor som begår brott. Det tillhör vårt lands‚ och demokratins‚ grundläggande principer att inte anse någon kriminell förrän han bevisats vara det och att inte döma kollektivt. Att säga att kosovoalbaner är snatteribenägna‚ det är att uttala sig om hela gruppen och sådant kallas fördomsfullhet och det är diskriminering.

"Vi måste tala om för flyktingarna ;vilka regler som gäller”

Diskussionen i massmedia om flyktingarnas snattande ledde till att massmedia ställde ansvariga tjänstemän till svars och en av dem som fick stå vid skampålen var invandrarverkets dåvarande chef. Hennes inlägg i den här saken var bitvis lika stötande och fördomsbefrämjande som den borgerliga invandrarministerns.

När hon‚ i samband med ståhejet kring "kosovoalbanernas snattande" gick ut i massmedia och sa att ”vi måste tala om för flyktingarna vilka regler som gäller i vårt land” då sa hon samtidigt att i andra länder är det tillåtet att stjäla och bete sig som man vill. Den slutsatsen drar sig själv mellan raderna nämligen. Man undrar hur invandrarverkschefen skulle känna sig om hon kom till ett annat land och man där fann sig föranlåten att tala om för henne att i det här landet är det inte tillåtet att snatta och stjäla? Vi kan vara ganska säkra på att hon skulle uppfatta ett sådant påpekande som grovt förolämpande. Det gör flyktingarna också‚ av samma skäl som hon skulle göra det. Ja även en som försörjer sig som tjuv skulle uppfatta ett sådant påpekande som en förolämpning eftersom han är väl medveten om att det inte är tillåtet att stjäla.

Varken invandrarministrar eller invandrarverkschefer borde uttala sig på detta obetänksamma sätt alltså.[6]

Genom att uttala sig som invandrarverkschefen och den borgerliga invandrarministern gjorde ger man dem rätt som anser att kosovoalbanerna‚ eller flyktingar i allmänhet‚ är kriminella och man försöker blidka de främlingsfientliga genom att tala om att man naturligtvis ska tillmötesgå deras krav.

” Chartertrafik” med flyktingar till Sverige”

När situationen i Jugoslavien blev allt vidrigare och alltfler människor kom till oss därifrån som asylsökande och flyktingar‚ kom man underfund med att de reste hit med bussar. Då började massmedia att med nydemokratiledarens ord‚ tala om ”turistbussar” och ”charterresor” för jugoslaver till Sverige[7]. Dessa ord associeras till semesterresor‚ sol och bad och avkoppling. Med sådana ord missledde man läsare och lyssnare att tro att här kom jugoslaverna bara hit för att leva ett lättvindigt lyxliv på vår bekostnad.

Det talades om att vi sände ut felaktiga signaler‚ att det var därför flyktingarna kom från det sönderfallande Jugoslavien. Att vi sedan länge haft mängder med jugoslaver i vårt land och att Sverige därför kanske redan hade rykte om sig att vara ett bra land, har inte fallit någon in. Nej‚ det är signalerna nu som det är fel på och det är dem man måste ändra på och det är den förda flyktingpolitiken som det är fel på.

Det här språkbruket har även diskrimineringsombudsmanen, kritiserat. DN skriver följande med anledning av en intervju med honom om den diskussion som pågår i massmedia om flyktingarna:

Det måste vara en ärlig och varsam debatt utan felaktiga uppgifter. Jag är mycket upprörd över ansvarslösa påståenden om ”chartertrafik” och om ”inga riktiga flyktingar” när det gäller asylsökande från Kosovo. Jag var där för några år sedan som rättegångsobservatör för internationella juristkommissionen och såg ett starkt förtryck‚ som troligen inte har blivit mindre‚ säger han.

När politiker sprider fördomar‚ så borde andra politiker oftare gå ut och bemöta detta‚ tycker han.

- Men jag förstår att det inte är lätt. När ett påstående beläggs som missvisande eller felaktigt så svänger man och påstår obekymrat något annat och låtsas att bemötandet bara gällde detaljer. Det är som att skjuta på rörliga mål.

( DN 3l/ll.92)

”Flyktingarna bor på hotell”

Nyårsdagen l993 fick vi på radion höra en invandrare‚ expert på invandrarfrågor föreföll intervjuaren anse‚ uttala som sin åsikt att det är anmärkningsvärt att flyktingarna kommer hit och ”bor på hotell". Att invandrarna ”bor på hotell” är precis det intryck man gett svenska folket. Detta är återigen att ge fel intryck genom ordvalet.

Att ”bo på hotell” betyder normalt inte bara att sova i en säng i en byggnad som ser ut på ett visst sätt. Det betyder något mycket mer‚ nämligen att leva på ett visst sätt, att vara i åtnjutande av en viss service‚ att kunna ringa och få upp maten till rummet‚ att få städning gjord varje dag‚ att kunna komma direkt till en bäddad säng att inte vara trångbodd m.m. Det betyder kort sagt att kunna utnyttja en speciell kultur och service‚ som man inte har tillgång till hemma och denna hotellservice är för de flesta av oss vanliga svenskar förknippad med lyxliv. Uttrycket "bo på hotell" är av samma art som uttrycket ”att ”gå på restaurang”. Det innebär inte att man går och ställer sig i foajén i en restauranglokal. Det innebär att man sätter sig till bords‚ beställer in mat och betjänas vid bordet‚ samt betalar för kalaset därefter och att man känner sig litet lyxig.

I den här meningen bor flyktingarna inte på hotell. Man stuvar vanligtvis in flera flyktingar i ett rum‚ sätter in extra bäddar så att rummen hyser fler människor än de är avsedda för då de hyrs ut till hotellgäster. Flyktingarna har ingen rumsservice. Deras boende är istället ett inhysande i en byggnad som tidigare har fungerat‚ eller som vid andra tider på året fungerar som hotell.

Ingen svensk skulle anse det människovärdigt att bo på det sättet som dessa flyktingar bor‚ inte ens i en hotellbyggnad. I de förläggningar där man hyser in flyktingar i vanliga lägenheter tvingas flera familjer dela på smålägenheter och dela kök med varandra. Det är ingen sinekur att tvingas dela lägenhet‚ kök och toalett med familjer som man inte känner. Det är inte lätt att tvingas bo tillsammans med fem eller sex främmande personer i en liten lägenhet‚ som inte är ovanligt att ensamma flyktingar tvingas göra under asyltiden.

Flyktingarna lever således ingalunda lyxliv i Sverige medan de väntar på besked om de ska få stanna eller inte.

Man ska också veta att flyktingarna idag får drygt 70 kronor/dag till allt de behöver. Det är inga stora summor och det är mindre än mantalsskrivna har rätt till enligt socialbidragsnormen som ett minimum för att kunna överleva.

När vanliga hederliga och strävsamma svenskar nu i allt högre grad drabbas av arbetslöshet och utförsäkras från arbetslöshetskassorna och måste gå till socialkontoret för att be om bidrag och då massmedia diskuterar deras fall‚ då antyds det inte att de lever lyxliv på bidragen de får eller att de får så fantastiskt mycket pengar. Tvärtom poängterar journalister då att de får så litet att leva på att de nästan tvingas svälta och att de inte kan kosta på sig den minsta lilla guldkant på tillvaron.

De journalister som beskriver svenska socialbidragstagares tillvaro som trist och torftig i ekonomiskt avseende är betydligt närmare sanningen om vilken levnadsstandard dessa bidrag räcker till än de som låter påskina att socialbidragen ger flyktingarna möjligheter att leva lyxliv.

Det bör också påpekas att flyktingar som väntar på asyl får lägre bidrag än svenskar som behöver socialbidrag.

Det ä alltså en ren lögn att flyktingarnas tillvaro i Sverige är en lyxtillvaro. Att ge svenskar‚ som inte själva sett verkligheten bakom reportagen‚ intrycket att detta är fallet är att aktivt bidra till att öka invandrarfientligheten och rasismen i landet.

" Vi måste stoppa människosmugglingen."

Det har också antytts att det faktum att somliga människor tjänar pengar på att hjälpa folk att fly till‚ eller komma till Sverige‚ skulle utgöra skäl att avvisa dem som på det sättet fått hjälp‚ eller köpt sig hjälp‚ att komma hit. Det sägs rentut ibland‚ att de människor som kommer på det sättet inte kan anses vara riktiga flyktingar. Bland andra moderatledaren uttalade sig så att man förstår att han ifrågasätter om flyktingar som kommer hit med hjälp professionella flyktingsmugglare och betalar för sin flykt‚ ska betraktas som riktiga flyktingar. Detta är en minst sagt underlig inställning och den används selektivt och endast för att svartmåla somliga kategorier flyktingar.

Sanningen är naturligtvis att de som kan köpa en biljett på vanligt sätt‚ med tåg‚ båt eller flyg till vårt land‚ i många fall borde betraktas som avsevärt mycket mer suspekta än de som tvingas betala skumma och halvkriminella element för frakt ur sina hemländer och till länder som de söker skydd i. Ett av de tydligaste beläggen för att man verkligen är flykting är att man inte har kunnat ta sig ut ur sitt hemland på vanligt sätt utan tvingats vända sig till vad som föraktfullt kallas människosmugglare för att rädda livet. Det faktum att man eventuellt har haft pengar eller tillgångar att betala för hjälpen att fly utgör inte något bevis för att man inte är i behov av asyl. Det utgör ett indicium på att man inte hade ekonomiska skäl att fly och alltså inte är ekonomisk flykting‚ även om det inte garanterar detta‚ vilket är en annan sak.

Det faktum att fattiga människor inte kan köpa sig denna väg att fly utgör heller inget skäl att beskylla de rikare‚ (som somliga gör‚) som tar de möjligheter som står dem till buds att rädda livhanken‚ för otillbörligheter. Visserligen kan man känna en stor olust inför det faktum att det som vanligt är de rika som har möjligheter att klara sig när det bränns under fötterna‚ men att vara rik betraktas ju normalt inte som ett brott i vårt land.

Det är viktigt att skilja det sätt på vilket man flytt från orsakerna till att man flyr. Flyktsättet eller flyktvägen får inte blandas ihop med frågan om man kan klassificeras som politisk flykting eller inte‚ eller om man har giltiga skäl att beviljas asyl i Sverige.

Ingen skulle ha kommit på idén att beskylla Betty XXX[8]‚ som flydde från en tillvaro i det fundamentalistiska Iran och från en man som misshandlade henne och höll henne och hennes dotter kvar i landet mot hennes vilja‚ för oetiskt beteende därför att hon slutligen lyckades fly med hjälp av vad massmedia och politiker idag självklart kallar för människosmugglare. Ingen skulle komma på idén att hävda att hon inte borde ha fått komma tillbaka till sitt hemland på grund av det sätt på vilket hon lyckades ta sig ut ur Iran eller på grund av att hon betalade smugglarna stora summor för flykthjälpen.

Ingen kommer heller idag på idén att anklaga de personer som under andra världskriget smugglade förföljda judar i båtar över Öresund för kriminell verksamhet och för skurkaktighet‚ eller att hävda att de balter som lyckades fly över Östersjön under kriget med båtar‚ vars ägare de betalade för resan‚ tog sig in i Sverige illegalt och att de därför inte borde ha fått stanna här. Man kallar idag inte de människor‚ som mot betalning, ibland rejäl sådan, hjälpte judar och balter att fly för människosmugglare.

Det är dessutom självklart så att det är just smugglare och andra kriminella personer som känner till olika och illegala vägar ur ett land och att det av det skälet är just dessa som har möjligheter att börja tjäna pengar på flyktingar när människor behöver fly ur sina länder. Dessa smugglare‚ liksom alla andra‚ har kostnader för att ta flyktingarna ur landet. De måste betala för färdmedel‚ för mat under flykten etc. och det vill de naturligtvis ha ersättning för. Även smugglare måste och vill äta! Dessutom tar de betalt för den risk de löper att åka fast och bestraffas naturligtvis. När fattigt folk klagar över att aktieägare får ut höga återbäringar på sina kapital brukar dessa utdelningar försvaras som nödvändiga för att kompensera för de risker aktieägandet för med sig!

Det är också så att man mycket väl kan tänkas börja hjälpa flyktingar att fly utan att ha som målsättning att tjäna grova pengar‚ utan av rent humanitära skäl och att man under sådana omständigheter ändå är tvingad att ta betalt av dem som flyr‚ för de verkliga utlägg man har för deras flykt. Sedan är det naturligtvis oetiskt när människor suger ur hjälpbehövande allt de har och gör stora vinster på att smuggla människor mellan länder. Men med tanke på att våra politiker alltid har accepterat att västvärlden kollektivt har sugit ut människor i andra länder‚ in till benmärgen‚ är det ett rent hyckleri när de säger sig bli upprörda över människosmugglares utsugning av flyktingar. Desto större är hyckleriet som man annars alltid hyllar marknaden. Här finns tydligen en marknad‚ alltså villiga köpare‚ och denna drar naturligtvis till sig aktörer‚ som alla marknader! Högt risktagande och tillgången sätter priser på denna marknad som på alla andra. Marknadsromantiker vill emellertid inte gärna kännas vid det faktum att marknader inte har någon moral, åtminstone inte i det här fallet. Vill man försvara liberalismens grundtankar i det ena fallet får man acceptera dem även i det andra, erkänna dem som naturlagsenliga!

Med detta vill jag inte försvara kriminell verksamhet‚ endast peka på den dubbelmoral som utmärker dem som idag vill hävda att de som flytt med hjälp av professionella s.k. människosmugglare inte skulle vara människor i behov av asyl‚ eller som tycks mena att de är människor värda fördömanden. Vem som helst av oss‚ även de politiker som upprörs över "människosmugglingen"‚ skulle anlita en skum person som kunde hjälpa oss att fly‚ om vi hotades till livet av regimen i det land vi bebor och vem är beredd att svära på att han eller hon tveklöst skulle föredra att låta sig infångas‚ torteras och dödas av denna regim hellre än att ge sig i lag med vad som skulle kunna kallas människosmugglare?

De flyktingar som "smugglas in" från Baltstaterna idag har redan kommit ur sina länder och därför är det en annan sak‚ kunde man invända. Det må vara att det är på det sättet och att situationen därför inte är överhängande för deras del men med tanke på hur det ser ut i f.d. Sovjet idag‚ med ökande inslag av nationalism och rasism‚ kan man inte förundras över att de som flytt över gränserna till det nu sönderfallande Sovjet försöker ta sig vidare och då till ett land som de betraktar som säkrare för dem.

Allt detta är ansvariga politiker givetvis medvetna om men de tar idag tacksamt emot alla möjligheter massmedia serverar dem för att förhindra att vi får hit fler flyktingar och för att kunna dra ner på hjälpinsatserna till flyktingarna och på kostnaderna för dem. Den borgerliga regering som sitter efter valet l991‚ och som så intensivt kritiserade den förra regeringen för att vara flyktingfientlig och för att föra en alltför restriktiv flyktingpolitik‚ framför allt folkpartiet, som idag innehar invandrarministerposten‚ är nu avsevärt mycket mer restriktivt vad gäller att låta flyktingar får stanna i Sverige och lägger ner mer arbete på att få grannländerna att agera vakthundar runt de svenska gränserna‚ än den förra regeringen‚ som dock också utnyttjade den möjligheten bl.a. då man lyckades få Polen att omöjliggöra genomresa för flyktingar. Allt detta är den borgerliga regeringen givetvis glad att massmedia inte påtalar.

Sällan har en regering varit så skicklig på att inbilla människor att man gör en sak och sedan göra det rakt motsatta.

” Hårdare tag mot flyktingarna”

När flyktingarna nu inte bara var slöa lata och förfärliga lycksökare som det gällde att ställa krav på så att de inte fick en chans att otillbörligt utnyttja det svenska bidragssystemet‚ utan de var kriminella och tjuvaktiga dessutom‚ då var det dags att ”ta i med hårdare tag mot flyktingarna”‚ och även detta är ett språkbruk som man inte använder om människor man respekterar och som man anser är hederliga och ärliga. Genom att man talat om ”att ta i med hårdare tag mot flyktingarna”‚ har man talat om för svenska folket att man anser att flyktingarna är kriminella och att de inte förtjänar bättre än att det tas i med hårdhandskarna mot dem allihop.

Detta är ytterligare ett praktexempel på hur man genom kraftiga generaliseringar skapar fördomar. När DN före jul l992 presenterade innehållet i förslaget till ny flyktingpolitik kunde man läsa om detta under fetstilsrubriken ”Hårdare tag mot flyktingar”. Rubriksättaren kanske tyckte att det lät klatschigt och fränt‚ men vad det i första hand åstadkom var förstärkandet av intrycket att flyktingar är asociala och kriminella.

De här sätten att uttrycka sig på är inte bara förledande genom att de skapar negativa attityder till dem som man talar om. När det gäller frågan om vad för slags människor flyktingarna är och hur de behandlas i Sverige‚ är de dessutom rent desinformerande och ger en helt felaktig föreställning om den saken. Det daltas inte med några flyktingar i vårt land som redan sagts. Man behöver inte ställa krav på flyktingar i allmänhet och man har ingen anledning att ta i med hårdare tag mot dem. Flyktingarna bor inte på hotell. De är inte bevisat mer snatteribenägna än svenskar. De flyr normalt inte hit för att de bara vill leva gott på vår bekostnad och inte ens för att de tror att de ska kunna skapa sig goda liv själva i vårt land. De flyr därför att deras liv är i fara eller så eländigt att de hotas till livet av det skälet‚ eller som i fallet med människorna från f.d. Jugoslavien för att det är krig där och de riskerar att dödas‚ torteras‚ våldtas och misshandlas av motsidans soldater. Det elände vi ser där är dessutom just resultat av massmediakampanjer och propaganda. Utan sådant hade det inte gått som det gjorde där. Med ”lämplig information”‚ dvs. propaganda och lögner‚ kunde nationalistiska maktmän snabbt få människorna att begå de hemskaste skändligheter mot sina forna grannar och vänner. Så ruskigt effektiv är hatpropaganda gentemot andra etniska grupper.

När den här typen av i negativ riktning förledande språkbruk i samband med att man talar eller skriver om invandrare‚ flyktingar och flyktingpolitiken‚ har blivit allmänt‚ har vi tagit ett stort steg mot det antihumanitära samhället och ett sådant är ett allvarligt hot mot demokratin då det är demokratins motsats. Förvanskningen av flyktingarnas verklighet‚ både den de flytt ifrån och den de får i Sverige‚ är därför ett hot också mot oss svenskar‚ ett avsevärt mycket större hot än flyktingarna själva.

(Anmärkning 2005: Jag fick rätt i detta. Det dröjde inte många år förrän man började tala om arbetslösa och sjuka infödda svenskar i samma ordalag, precis vad jag fruktade när jag skrev detta.)

Om brottslingars nationalitet

Pressen har numer också börjat att mer rutinmässigt sätta ut nationalitet på brottslingar i samband med att man rapporterar om kriminalitet. Detta innebär att läsarna görs uppmärksamma på invandrare eller flyktingar som begår ett brott. Tillsammans med övrig rapportering om invandrare och flyktingar bidrar även detta till att skapa mer negativa attityder gentemot invandrare.

Vad som inte nämns i massmedia‚ tänker många människor sällan på. Vad som nämns‚ eller ännu värre‚ ständigt upprepas och tjatas om i massmedia däremot‚ ger intrycket av att vara oftare förekommande än det i själva verket är. Ser man att nu har polisen gripit en invandrare igen föreställer man sig lätt att nästan alla invandrare eller flyktingar är kriminella och man glömmer den överväldigande majoritet bland dem som inte är det. De invandrare som sköter sig väcker ingen uppmärksamhet av det enkla skälet att vi människor så lätt tenderar att endast notera sådant som upprör oss. Alltså existerar majoriteten av invandrarna eller flyktingarna inte i det allmänna medvetandet‚ i synnerhet inte i deras medvetande som inte själva känner invandrare eller har med sådana att göra i sina dagliga liv. Det värsta är att också de som känner invandrare eller flyktingar‚ som de tycker bra om‚ faller för den här missledande propagandan mot människor från andra länder. De tenderar att se den trevliga invandraren eller flyktingen de själva känner som ett undantag‚ när denne i själva verket är regeln! Undantagen känner de själva‚ regeln formulerar massmedia åt dem med andra ord.[9]

Det är nu så‚ som alla tänkande människor vet‚ att vi lättare generaliserar när vi talar om människor från andra kulturer‚ eller av andra nationaliteter‚ än när vi talar om oss svenskar. Alla svenskar vet att det finns kriminella svenskar‚ och alla svenskar vet att också svenskar snattar‚ misshandlar sina fruar eller barn och är inblandade i narkotikaaffärer etc. Men ingen enda svensk kommer på den befängda idén att därför hävda att svenskarna är kriminella‚ eller att kriminella svenskar är kriminella just därför att de är svenskar eller att det finns något i den svenska kulturen som gör svenskar kriminella. Kriminella svenskar behandlas och uppfattas istället som undantagen som bekräftar regeln‚ regeln som säger att vi svenskar är ett anständigt och pålitligt folk‚ med några få undantag. Ingen svensk kommer på idén att hävda att eftersom svenskarna toppar statistiken över kriminella i Finland så är svenska folket kriminellt i allmänhet. Att det förhåller sig på samma sätt med våra invandrare är däremot inte lika självklart. Därför ska man vara försiktig med att sätta ut nationalitet på kriminella invandrare (anm. 2005: något man inte gjort sedan början av 60-talet).

Ska nationalitet anses allmänt intressant vad gäller brottslingar då måste även den svenska nationaliteten vara det och då ska även denna sättas ut i texterna. Om den svenska nationaliteten inte är intressant vad gäller kriminalitet‚ medan andra nationaliteter är det‚ då är detta inget annat än ett utslag av diskriminering av invandrare och av människor med andra nationaliteter eller etniska tillhörigheter.. Varför skulle det annars vara mer intressant att brottslingen är libanes‚ chilenare‚ turk eller afrikan än att han är svensk? Det är svårt att förstå detta annorlunda än att journalister anser att man bör utpeka invandrare speciellt och att de vill bidra till diskrimineringen av invandrare i största allmänhet.

Skulle man tro en del av massmedias rapportering idag skulle världen bestå av män och kvinnor‚ alltså de två könen av arten människa‚ och en mängd underliga varelser av andra arter‚ sådana som libaneser‚ colombianer‚ iranier etc. Endast svenskar betraktas med det sättet att rapportera som människor med två kön. De andra varelserna tillhör inte den mänskliga gemenskapen.

Diskriminerande generaliseringar är förrädiska. När invandrarverkschefen förklarade att man måste tala om för flyktingarna vilka regler som gäller i vårt land‚ då generaliserade hon och hon diskriminerade dem dessutom. Det framgår klart om vi byter ut ordet "flykting" mot "smålänning". Det absurda i situationen inses lätt om vi antar att man på kort tid har gripit flera smålänningar för stölder i Stockholm och med anledning av detta går en hög statlig tjänsteman ut i massmedia och säger att "Vi måste naturligtvis tala om för smålänningarna vilka regler som gäller i Stockholm"‚ eller om en socialminister hade sagt att "det kanske finns något i den småländska kulturen som gör smålänningarna mer benägna att snatta".

Det är precis lika absurt att uttala sig på det sättet om människor från andra länder‚ oavsett varifrån de kommer.

” Europa oroar sig över flyktingströmmarna”

TV har visat program från Europa där höga ämbetsmän och politiker uttrycker sin oro över att "flyktingströmmarna" till Europa bara ökar och att detta ställer till problem. Man visade för något år sedan ett program om islam och araber och där det verkade som om halva Europa numer bestod av araber och muslimer som snabbt kommer att förkväva kristendomen och vår västerländska kultur. Bildväxlingarna var sådana att man som tittare lätt fick uppfattningen att halva Paris bestod av araber och att knäböjande muslimer numer ockuperade Paris gator under sina bönestunder. Bilderna av knäböjande muslimer var tagna i ett arabiskt land‚ men speakertexten och bildklippen var sådana att man bringades att tro att de var tagna i Paris‚ eller skulle förstå hur det snart skulle det se ut i Paris‚ och i hela Europa‚ om det fick fortsätta på det här sättet. Européerna skulle göra sig en föreställning om hur det kommer att bli i en nära framtid om vi inte sätter stopp för muslimernas invaderande av Europa. Med ett sådant program bidrar man naturligtvis också till att gynna rasisterna och de främlingsfientliga och till att öka antalet människor som utvecklar sympatier för dessas åsikter.

Vad värre, politiker och högre tjänstemän diskuterar denna fara på fullt allvar utan att inse att de i själva verket är rasistiska och lika mycket offer för en myt och en överdriven hotbild som västvärlden var vad gällde judarna under trettiotalet i västvärlden‚ i Europa såväl som i USA. Lika litet som då tycks de inse vad det är de är med och driver fram genom sina sätt att agera‚ såvida det inte är så illa att de vill frammana den här hotbilden för att skapa ett hot utifrån som tar människors uppmärksamhet från de hot mot dem som den egna politiken skapar. Att härska genom söndring eller genom att skaffa en yttre fiende har alltid varit makthavares metod att vända människors missnöje mot något annat än den egna politiken. Genom att använda någon av dessa metoder har makthavare skyddat sig själva och sin privilegierade ställning i tider då folk har utsatts för förtryck och utsugning eller mått dåligt av makthavarnas politik. Det saknas förvisso inte inrikespolitiska hot mot människor i Europa och USA idag då alltfler hotas av arbetslöshet‚ utslagning och avsevärt försämrade levnadsvillkor.

(anm.2005: Detta skrevs innan den riktigt stora arbetslösheten i Sverige inträffade)

” Flyktingarna skulle klara sig mycket bättre själva om de slapp den passiverande institutionaliserande flyktingmottagningen”

På förläggningarna‚ började journalisterna hävda med en mun och redan tidigt i propagandan mot invandrare och flyktingar‚ passiveras flyktingarna och där förvandlas de till arbetsoförmögna varelser som‚ förstod man‚ senare inte skulle klara av att försörja sig själva genom hederligt arbete på grund av denna passivering. Svensk byråkrati utövade ett förmyndarskap över invandrarna som skadade dem‚ påstod man och därmed inleddes kampanjen mot flyktingpolitiken och invandrarverket och för att flyktingarna skulle "slippa all hjälp" och få klara sig själva redan från det de anlände till Sverige.

Den borgerliga invandrarministern gick redan före sitt ministertillträde ut och förklarade hur självständiga och duktiga flyktingarna egentligen var bara vi inte med vår flyktingmottagningsapparat tog ifrån dem deras framåtanda och företagsamhet. Dessa floskler fortsatte hon att upprepa allt intensivare sedan hon hade tillträtt som invandrarminister. Genom att flyktingarna hade klarat av att själva ta sig hit hade de ju visat att de verkligen var kapabla att ta hand om sig själva och klara sig själva‚ påstod hon, tillsammans med en mängd journalister.[10]

Det här är naturligtvis nonsens. Visst har många av våra flyktingar tagit sig hit över halva jordklotet‚ men de flesta har inte alls klarat av detta alldeles själva‚ som ju framkommit i andra sammanhang. Istället har de ofta fått hjälp med den saken av professionella flyktinghjälpare‚ av just "människosmugglare"‚ som de fått betala rejäla summor till för att komma hit. Somliga av de mer långväga ifrån kommande flyktingarna har aldrig har hört talas om Sverige tidigare och de inte har en aning om vilket land de ska komma till eller vad som förväntas av dem här. De vet ibland inte var på jordklotet de befinner sig och inte mycket om hur vårt lilla land är beläget i förhållande till deras egna hemländer.

Ibland har deras flykt varit planerad och organiserad av äldre släktingar och de har bara helt sonika sänts iväg med uppmaningen att se till att ta vara på sig och försöka skapa möjligheter för resten av familjen att komma efter. I andra fall har de sänts iväg med uppmaningen att komma tillbaka när situationen i hemlandet lugnat sig eller stabiliserats. Man har velat rädda någon i familjen för att försäkra sig om att släkten skulle fortleva.

Dessutom är det betydligt enklare att ta sig till ett främmande land än att sedan klara av att försörja sig där‚ vilket många svenskar som "tagit sig till USA" eller emigrerat till andra länder fått erfara. Det är helt enkelt inte så att varje svensk som klarar av att ta sig till USA därmed automatiskt klarar sig helt utan hjälp där‚ trots att de flesta idag kan språket någotsånär. Man kan ju försöka föreställa sig att man tar sig till Nepal. Det torde många klara av att göra. Skulle det faktum att man klarar av att ta sig dit innebära att när man väl är där då klarar man sig utmärkt väl själv och kan försörja sig direkt i detta främmande land där ingen talar ett språk som man förstår och människor lever helt annorlunda än vi är vana vid? Naturligtvis inte!

Detta innebär givetvis inte att ingen av flyktingarna är framåt och företagsam‚ men det betyder avgjort att det faktum att de kommit hit inte utgör något bevis för denna framåtanda eller företagsamhet.

Dessutom utgör flyktingarna inte en homogen grupp människor som kan sägas vara si eller så. Flyktingarna utgör en mycket heterogen samling människor från många olika hörn av världen‚ varav somliga är högutbildade och kunniga och andra är analfabeter utan någon skolgång alls bakom sig eller med en mycket bristfällig sådan. Somliga av dem är företagsamma‚ andra inte. Somliga av dem äger sådana kunskaper att de skulle kunna klara sig bra på dem i Sverige bara de lärt sig litet svenska medan andra saknar de färdigheter och kompetenser som krävs för att få arbete och kunna klara sig själv i ett modernt högteknologiskt samhälle.

Det är underligt att samma regering som är så mån om att hävda att vi alla är olika har så lätt för att klumpa ihop invandrare och flyktingar och beskriva dem som en enda homogen massa.

Det är säkert så att många av flyktingarna är företagsamma men i somliga fall skulle vi svenskar inte uppskatta att de började agera självständigt och företagsamt eftersom vad de kunde tillåtas företa sig i sina hemländer inte är tillåtet i vårt land. Av det skälet måste vi ge dem viss undervisning om hur det här landet fungerar och vad man kan ta sig för här och vad man inte kan eller får ta sig för‚ och då menar jag inte att man måste lära dem att det är förbjudet att stjäla i vårt land‚ för det är det som sagt inte i några länder. Jag talar här om den lagstiftning som reglerar vårt samhällssystem‚ arbetsmarknaden och vår affärsverksamhet och också om kunskaper om hur svenskar lever och vilka behov de har. Det är inte möjligt att försörja sig som fåraherde här exempelvis‚ hur bra man än varit som sådan i hemlandet och hur väl man än kunde försörja sig som sådan där. Det är inte heller möjligt att börja odla kassavarötter och försörja sig på en sådan odling här eller erbjuda sin tjänst som oxkörare eller åsnekusk‚ alla verksamheter som förekommer i somliga av de länder våra flyktingar kommer ifrån.

Det är helt enkelt inte så att de flesta skulle klara sig mycket bättre själva här och utan den hjälp som flyktingmottagningen är till för att ge dem‚ även om denna hjälp avgjort ges på ett mycket dåligt sätt många gånger och borde se ut på ett annat sätt.

Somliga behöver visserligen mindre hjälp än andra och är företagsamma och kunniga nog att själva skaffa sig den hjälp de behöver‚ fråga på rätt ställe‚ skaffa sig den rätta informationen etc. medan andra behöver mycket hjälp om de någonsin ska kunna komma in på den svenska arbetsmarknaden och kunna försörja sig själva där på ett hederligt och för vårt samhälle acceptabelt sätt.

Alla vi som arbetat med invandrare och flyktingar under många år vet att flyktingar kan ha de mest fantastiska föreställningar om hur Sverige fungerar och vad som gäller här‚ (och då talar jag fortfarande inte om regler som att man inte får stjäla) och att de allra flesta av dem behöver en hel del samhällsundervisning innan de förstår hur det svenska systemet fungerar och hur svenskarna tänker, kunskaper de måste ha för att klara sig bra i landet.

Detta kan exemplifieras med rumänen‚ som flydde hit före den rumänska revolutionen för några år sedan‚ och som under den tiden revolutionen pågick därnere‚ klagade över att svensk TV bara visade negativa bilder från Rumänien medan man aldrig visade negativa bilder från Sverige. Jag förstod inte vad han syftade på och bad honom förklara. Då fick jag klart för mig att han hade reagerat starkt mot att vi i svensk TV hade visat bilder på åsnekärror från småbyar på landsbygden i Rumänien‚ där livet för oss svenskar verkade rent artonhundratalsmässigt‚ medan‚ som han sade‚ "vi aldrig fick se bilder från landsbygden i Sverige på TV utan här visade man bara bilder från den moderna sektorn‚ fina vägmaskiner etc." Han efterlyste helt enkelt bilder från vårt dolda Sverige‚ det Sverige där människor bygger vägar med hjälp av spadar och hästkärror‚ vilket han tog för givet att man gjorde på landsbygden och i de mer avlägsna hörnen också i Sverige. När jag förklarade att man inte bygger vägar på det sättet alls i Sverige‚ att det helt enkelt inte finns någon sådan sektor här utan att han bodde på vad som är typisk svensk landsbygd och såg omkring sig det som svenska stadsbor betraktar som ett litet lantligt och efterblivet samhälle‚ ville han inte tro mig. Han var länge övertygad om att vi dolde det där underutvecklade Sverige på samma sätt som man hade gjort i Rumänien och att vi skämdes för det och aldrig visade det i TV‚ precis som i Rumänien‚ och att detta underutvecklade Sverige fanns någonstans bortom horisonten.

Har man den uppfattningen och föreställningen om Sverige‚ ja då tror man naturligtvis att det måste finnas något arbete som vem som helst kan utföra‚ gräva diken med spade‚ driva fåren till bete‚ gödsla ut i någon ladugård eller cykla omkring som springpojke‚ precis som det finns i de egna hemländerna‚ och att man tycker att man väl kunde få ett sådant arbete till en början.

Ibland låter det på svenska journalister som om de också tror att det finns sådana arbeten i Sverige. Det gör det nu inte utan här krävs i stort sett att man är yrkeskunnig för att få ett arbete[11] och analfabeter som inte ens kan läsa och inte kan tala och förstå svenska‚ eller de som är välutbildade men inte talar språket och gör det mycket bra‚ de får inte några arbeten. Visst kan somliga asylsökande få plocka jordgubbar några veckor under sommaren men dessa arbeten räcker inte för att försörja alla flyktingar som sitter på våra förläggningar och de kan inte heller försörja dem som redan fått uppehållstillstånd.

Istället är det så att de allra flesta av våra flyktingar behöver mycket stöd och hjälp‚ information och kompletterande utbildning för att kunna klara sig själva i det här landet och ett faktum är också att det lönar sig att ge dem denna starthjälp - på alla sätt. (anm 2005: Det var bristen på adekvat hjälp till flyktingarna man borde ha riktat in sig på och kritiserat.)

Dessutom är somliga av dem i så dålig psykisk kondition att de är i behov av mycket mer hjälp än de får idag och någonsin fått.

Jamen‚ protesterar framför allt en del av de gamla invandrarna, som kom hit som arbetskraftsinvandrare under sextiotalet‚ vi fick minsann klara oss själva och vi fick ingen hjälp när vi kom. ”Jag kom hit en fredag och började arbete måndagen därp唂 som en "gammal" invandrare som reser runt och "informerar" kommunfolk om flyktingarnas situation‚ sade. Precis som om inte detta var att få hjälp! Bättre och effektivare hjälp än att ha fått arbetet ordnat redan innan man anlände kan man ju inte få‚ enligt en enig journalistkår. Dessa gamla arbetskraftsinvandrare fick all den hjälp de kunde önska sig - just då‚ endera genom de företag som tog hit dem‚ eller genom släktingar och vänner som ordnade dem jobb innan de kom och som såg till att de hade någonstans att bo i början och som dessutom kunde hjälpa dem tillrätta här i landet den första tiden‚ förklara för dem hur Sverige fungerade och hur man måste bete sig här för att bli accepterad.

De som togs hit direkt av företagen hade blivit utplockade av företagens utsända värvare och de fick hjälp med resan till Sverige‚ hade bostad ordnad när de anlände och dessutom fick de ett förskott eller ett startbidrag att leva på de första veckorna före den första avlöningen. De gavs introduktion på företagen med hjälp av speciellt anlitade tolkar eller personer som visade dem deras arbetsuppgifter och så var det bara för dem att sätta igång. Detta kan knappast kallas för frånvaro av hjälp den första tiden i Sverige. Tvärtom fick de allt tillrättalagt för sig‚ av företagen som anställde dem‚ eller av släktingar och vänner som redan befann sig här och arbetade här.

På längre sikt var denna hjälp inte så bra‚ men det är en annan sak. De invandrare som hänvisar till sin egen situation i början i Sverige som tror och menar att de klarade sig helt själva från början utan hjälp från någon annan har helt enkelt fel. De klarade sig inte själva.

I verkligheten är det således så att ingen enda invandrare eller flykting någonsin har klarat sig helt själv direkt då de anlänt till Sverige utan alla som verkligen har klarat sig skapligt här‚ har fått hjälp i början‚ hjälp som möjliggjort för dem att klara sig den första tiden i landet‚ och detta gäller lågutbildade såväl som högutbildade. Det företagsamma kan själva söka och skaffa sig denna hjälp‚ andra behöver få veta vilken hjälp de är i behov av.

Vad flyktingarna fick tills för några år sedan‚ som de gamla arbetskraftsinvandrarna inte fick‚ var ett startbidrag för bosättningen‚ en summa pengar som räckte till att köpa in det nödvändiga bohaget‚ litet porslin‚ sängar bord och stolar städattiraljer etc. Detta väckte tydligen ont blod både bland svenskar och de gamla invandrarna‚ som ju inte hade fått något sådant startbidrag. Man undrar vad de som gnällde på startbidragen var ute efter. Menade de att flyktingarna skulle sova på golvet och äta med fingrarna de första åren i Sverige eller vad begärde de? De förbisåg nämligen att dessa nya flyktingar inte får arbeten direkt då de kommer och att de flesta inte skulle ha fått det ens under högkonjunkturen (om de redan då hade fått börja arbeta direkt vid ankomsten‚) innan de lärt sig litet svenska och att de därför inte kan tjäna ihop till det allra nödvändigaste på flera år. Dessutom hade dessa flyktingar flytt från sina hemländer och allt de ägt där. Till skillnad från arbetskraftsinvandrarna kunde de inte åka hem på besök‚ åtminstone inte inom rimlig tid‚ för att hämta hit vad de ägde därhemma i form av bohag och andra förnödenheter‚ som de gamla invandrarna hade möjligheter att göra.

Det är således en myt att invandrarna är så självständiga och därför fullt kapabla att klara sig själva direkt och den grundar sig på en aningslöshet också vad gäller svenskars förmåga att klara sig själva. Den har lett till att man ansett att flyktingarna inte ska ha någon hjälp på förläggningarna och handläggare har därför fått alltmindre möjligheter att verkligen informera dem och hjälpa dem tillrätta den första tiden i Sverige. På sina ställen förbjuds handläggare helt enkelt att hjälpa flyktingarna som istället hänvisas till att själva lösa de problem som de ställs inför och som de ofta inte vet hur de ska ta itu med.

När det så kommer många flyktingar som är helt unga män‚ kan det inte bli annat än katastrof. Det är nämligen så att en människa på 19-25 år inte är så vuxen som vi gärna tänker oss. Inte ens svenska ungdomar i den åldern klarar sig helt själva i allmänhet. De har sina föräldrar eller andra äldre svenskar med mer erfarenheter och kunskaper om samhället att vända sig till när de behöver hjälp att orientera sig i samhällssystemet. Unga flyktingar är lika beroende av sina föräldrar i de samhällen de kommer från‚ ofta mer, eftersom unga pojkar från många andra länder aldrig har klarat sig själva tidigare och inte behandlats eller betraktas som vuxna förrän de gift sig‚ och här ställs det plötsligt utan detta stöd i livet och utan speciell hjälp från det svenska samhällets sida därför att okunniga politiker tror att människor i allmänhet klarar sig helt själva så fort de fyllt 18 år.

Lika väl som svenska ungdomar som fråntas sina relationer till nära släktingar lättare hamnar i problemsituationer eller i dåligt sällskap‚ gör flyktingungdomarna det. De flesta av dessa ungdomar är helt enkelt i stort behov av en ställföreträdande mamma eller pappa. Alla som har egna vuxna barn vet hur många år det tar för dem att klara sig helt själva och innan de slutar komma hem och fråga om allt mellan himmel och jord‚ alltifrån hur man söker arbete till hur man byter fackförening eller fyller i sjukanmälan eller en ansökningsblankett till högre utbildning.

Man tycks i det här landet tro att det faktum att det undervisas om sådana här ting i grundskolan innebär att ungdomarna kan allt det här när de slutar i skolan. Så är helt enkelt inte fallet.

Utvisa kriminella invandrare

Journalister refererar också vad okunniga personer säger utan att samtidigt tala om att vad som förs fram är lögn‚ eller i varje fall så förenklat att det ger en lögnaktig bild av verkligheten på området.

I GP kunde man den 23 december 1991 läsa att folkpartisten XX ville att de få kriminella flyktingarna skulle utvisas då skulle vi inte få så stora problem med främlingsfientligheten.

En sådan skrivning antyder naturligtvis att inga kriminella flyktingar utvisas‚ vilket inte var korrekt. Det är faktiskt så att invandrare som gör sig skyldiga till allvarlig kriminalitet alltid har utvisats ur landet‚ efter avtjänade straff. Detta borde rimligen journalisten ha informerat om, om han nu nödvändigtvis ville publicera vad denne folkpartist tyckte. Det gjorde han nu inte. Istället fick XX:s på okunnighet grundade begäran stå som om den hade grund för sig‚ som om inga utvisningar av kriminella invandrare förekom.

XX kunde möjligen ha begärt att även lindriga brott‚ som snattande av bananer eller en tvål‚ skulle leda till utvisning. Men om man begär det ska man vara medveten om att man i vissa fall dömer en person till döden för att han eller hon snattat en tvål. I andra fall kanske man bara dömer honom eller henne till tortyr och allvarlig misshandel. Med en sådan politik kan man nämligen vara säker på att förr eller senare kommer någon, som utvisas av det skälet att han snattat någon liten sak, att råka mycket illa ut vid hemkomsten.

Skälet till att man inte utvisar flyktingar för mindre allvarliga brott‚ som exempelvis snatterier‚ är just att det i det fallet skulle kunna handla om att man i praktiken dömer någon till döden för brott som vi i Sverige inte anser att människor ska få så hårda straff för.

Den gode XX föreslog vidare att det borde finnas en slags prövotid för invandrare och flyktingar och att de under denna tid måste visa att de inte är kriminella. Det kravet antyder också att en sådan prövotid inte föreligger. Men i själva verket har vi redan en sådan prövotid. Dels får flyktingarna, som vi alla vet, vänta en god tid innan de får sina uppehållstillstånd och om de är gravt kriminella under den tiden får de inte något sådant utan då utvisas de. Dels kan en invandrare inte bli svensk medborgare förrän efter ett antal år i Sverige.

Allvarlig kriminalitet var alltså redan då artikeln publicerades ett skäl att neka en invandrare svenskt medborgarskap och skäl till utvisning efter avtjänat straff. Varför mindes journalisten‚ som tog upp de här kraven i tidningen och skrev stort om dem‚ ingenting om rumänen Ioan Ursut‚ som ju skulle utvisas efter avtjänat straff?

En sådan här artikel är med andra ord ett gott exempel‚ endera på journalisternas okunnighet på området eller på hur man medvetet underblåser flyktingfientligheten. Man ger med sådana skriverier läsarna det felaktiga intrycket att hit kommer lycksökare och kriminella från andra länder och de får göra precis vad som helst utan att man utvisar dem.

En tidning som ser som sin uppgift att informera publicerar således inte en sådan här åsikt från en person utan att komplettera den med information om att kravet ifråga är ett slag i luften‚ eftersom vi redan utvisar gravt kriminella och vi dessutom redan har en prövotid innan någon får medborgarskap‚ och att även personer med permanent uppehållstillstånd kan utvisas för grövre brott. Först den som har ett medborgarskap befinner sig i situationen att den aldrig kan utvisas‚ oavsett vad den tar sig till i landet.

Artikeln ifråga var dessutom insatt på samma sida som man skrev en ganska lång artikel om libanesiska brottslingar vilket ytterligare strök under vikten av denne politikers krav och därmed ytterligare blåste under främlingsfientligheten.

Vi har senare fått läsa om förslag att flyktingar borde utvisas på blotta misstanken om brott‚ en tanke som är så främmande för demokratiska system att man häpnar när man får läsa om sådana förslag i våra massmedia.

Det finns många sådana här exempel på hur journalisters okunnighet bidrar till att förvrida svenska folkets föreställningar om hur vår invandrar- och flyktingpolitik faktiskt sett ut och ser ut.

På senare tid har inte minst ny demokrati gått in för att föra fram krav som sina egna som i själva verket redan är gällande lagstiftning. Det är inte lätt att säga om detta beror på att Ian Wachtmeister bara är okunnig eller om det handlar om medvetet lurendrejeri från hans sida. Ett faktum är dock att när massmedia publicerar ny demokratis krav utan att samtidigt tala om att vad partiet för fram redan är gällande lag‚ ibland sedan årtionden‚ då ges svenska folket en vrångbild av invandrar- och flyktingpolitiken. Då går massmedia ny demokratis ärenden och då luras massmedia utan att ljuga‚ precis som företrädarna för ny demokrati‚ vilket är djupt oetiskt

Massmedia och rasisterna

Massmedia stannade inte vid att tala om flyktingar som om de allihop vore asociala och utgjorde ett gigantiskt samhällsproblem‚ utan man intresserade sig också alltmer för de extremistgrupper som nu började gå till aktion då de vädrade morgonluft i samband med att tongångarna mot flyktingarna i massmedia blev alltmer fientliga.

I och med att terrorn mot invandrarna och flyktingarna ökade och nådde förfärande proportioner kom dessa grupper i fokus för intresset och plötsligt blev det högsta mode i både tidningar‚ radio och TV att släppa fram främlingsfientliga‚ nynazister och företrädare för andra rasistiska organisationer och låta dem tala om vad de ansåg.

Sven-Olle Olsson‚ som hade väckt sådan uppståndelse med sin invandrarfientliga attityd några år tidigare‚ släpptes nu in i olika program och intervjuades som om han vore expert på flyktingpolitik. Han fick nu föra fram sina åsikter och bemöttes med stor respekt för dem och kunde triumfera med att "han ju hade haft rätt hela tiden‚ nu började alltfler svenskar att inse det". Ny demokrati gjorde vad man kunde för att späda på invandrarfientligheten och gick ut i rena kampanjer mot flyktingarna maskerade‚ liksom Sven-Olle Olssons rasism‚ som ”kritik av den förda invandrar- och flyktingpolitiken”.

Betjänten i ND har redan tidigare figurerat i sådana här sammanhang då han portförbjöd zigenare på sitt Sommarland i Skara. Greven avslöjade sin rasism i riksdagsdebatten före sommaruppehållet 1993 då han förklarade att det var illa då nu "svenskarna är i minoritet i sitt eget land". Detta är för det första en grov lögn och dessutom avslöjar det vad det egentligen handlar om‚ en förtäckt rasism och ingenting annat.

Många som säger sig "bara kritisera invandrings- och flyktingpolitiken"‚ är inte hederliga‚ och de som verkligen menar vad de säger går ändå rasisters och de flyktingfientligas ärenden genom det sätt på vilket de kritiserar denna politik. Det allra värsta är dessutom att dessa främlingsfientliga och smygrasister ger människor intrycket att det bara blir fler och fler som tycker som de, genom att de ges så stor plats i massmedia‚ och därmed tystnar snart de som inte är främlingsfientliga eller rasister.

De onda‚ som någon sade‚ skulle inte vara så farliga och skulle inte kunna ställa till så mycket elände om de goda och anständiga människorna inte teg. Det börjar de göra när de tror att de är i det närmaste ensamma om sina åsikter.

Att det ska vara så svårt att förstå att om massmedia först utmålar invandrare i allmänhet som mer kriminella än vi svenskar och sedan får stora delar av svenska folket att tro att flyktingarna till övervägande delen är ekonomiska flyktingar och lättingar som endast kommer hit för att leva gott på oss svenskar‚ då drabbar detta flyktingarna och invandrarna och då kommer varje ogenomtänkt kritisk synpunkt som framförs mot invandrarverket och mot vår flyktingmottagning eller flyktingpolitik också att direkt drabba flyktingarna‚ även om man säger sig inte vilja kritisera dessa utan enbart den förda politiken. Då kommer flyktingarna att vara dåliga människor i många svenskars ögon och då kommer främlingsfientligheten att öka och irritationen att riktas direkt mot invandrarna och flyktingarna.

I ett radioprogram för snart två år sedan fick man plötsligt‚ till min oerhörda förvåning‚ höra två journalister intervjua en företrädare för VAM (Vitt ariskt motstånd) med allra största respekt. I programmet gavs denne rasist möjlighet att lägga ut texten och föra fram sina åsikter på ett högst förföriskt och djupt osant sätt. Inget allvarligt försök gjordes att förklara vad denna grupp verkligen står för‚ eller att försöka förklara den taktik som företrädare för den typen av grupper använder sig av‚ även om en forskare kom med några lama inlägg om rasismen mot slutet av programmet. Lyssnarna fick en föreställning om att här lyssnade man till en trevlig ung man som ju hade många förnuftiga åsikter. Han lät både artig och civiliserad och alls inte som Hitler. Han varken vrålade eller skrek. Tvärtom förde han ju fram åsikter som numer kunde betraktas som allmänt accepterade. Grevenb och Betjänten hade fört fram dem‚ Sven-Olle Olsson hävdade samma sak‚ liksom många journalister‚ och alla påstår de ju bestämt att de inte är flykting- och invandrarfientliga‚ precis som vamaren gjorde. Han var också bara kritisk till den förda invandrar- och flyktingpolitiken. Säger förresten inte varenda journalist idag att man måste få kritisera både flykting- och invandrarpolitiken och invandrarna utan att bli betraktad som rasist?

I ett av alla dessa Kanalenprogram som behandlat flykting- och invandrarproblemet‚ fick vi lyssna till Sven-Olle Olsson när han förklarade att han definitivt inte var rasist‚ bara kritisk till invandrarpolitiken och hur programledaren GW deltagande frågade honom om det inte hade känts svårt att bli anklagad för att vara rasist.

I samma program‚ som var ett ringprogram‚ satt G G med i studion och provocerade en extremist så att polityren föll av denne och han började vräka okvädningsord över G G och talade om att sådana som G skulle man nog ta itu med småningom. Journalisten GW reagerade med att ge GG en visserligen mild men ändå tillrättavisning för att han varit otrevlig mot vamaren‚ inte som varje förnuftig människa borde ha reagerat i den situationen‚ med att förklara‚ eller låta GG förklara‚ nynazisternas och rasisternas taktik. GG försökte‚ men avbröts av en indignerad GW som här såg sig som en sann företrädare för det fria ordet!

Alltför många människor i vårt land har fått lära sig att associera nazism med skräniga gaphalsar genom alla de uppspelningar av Hitlers tal de hört. Många tror därmed att nazism‚ rasism och diktatoriska fasoner känner man igen på att företrädarna för dessa ideologier vrålar och gapar. Få inser att många av nazismens företrädare på Hitlers tid‚ liksom idag‚ var välutbildade och högst artiga och belevade människor som visste att bete sig och att rasister och nazister inte känns igen på att de beter sig skränigt utan på deras argumentation och på deras taktik, som är högst förförisk och lätt lurar många människor. För att känna igen deras argument måste man ha vissa kunskaper och känna till huvuddragen i deras ideologi och mer om dem än att de en gång ansåg att man skulle utrota judar. Man måste också känna till deras syn på vad som är god strategi och taktik för att nå de mål de önskar uppnå. Till denna för dem själva klart uttalade strategi hör att ljuga‚ bedra och ta till vilka medel som helst‚ då de anser att ändamålen helgar medlen och medlen därför får se ut precis hur som helst bara de leder till målet‚ nämligen övertagandet av makten i samhället och "etnisk rensning"‚ som de heter numer, ett mer kliniskt och förskönande begrepp än rasism, folkmord eller folkfördrivning, är ett av deras mål.

Vidare har programmakare de senaste åren ansett att de bidrar till en seriös debatt och diskussion om "flykting- och invandrarproblemet" genom att kalla in ett antal personer och diskutera denna fråga i det ena radio- och TV-programmet efter det andra. Men har man valt att kalla in någon som verkligen kan området? Nej inte alls. Istället har man‚ helt i enlighet med den moderna slappa underhållnings- och sensationsjournalistiken‚ kallat in en som talar för flyktingar och en som talar mot dem‚ ofta Greven eller Sven-Olle Olsson som företrädare för den senare åsikten. Sedan har man låtit dessa personer med olika åsikter i frågan tycka till och gräla med varandra om saken.

Så värst mycket av seriös diskussion om invandrar- och flyktingfrågan‚ som alla journalister ständigt efterlyst sedan vi fått alltfler och allt ruskigare attacker på invandrare och förläggningar i landet‚ har man inte fått genom dessa program‚ eller i massmedia i allmänhet‚ av bl.a. det enkla skälet att de som diskuterat inte vetat så mycket om området. De har bara tyckt till i största allmänhet och uttryckt sina högst personliga‚ och ofta på dåliga kunskaper‚ grundade åsikter. Har någon gång en verkligt kunnig person suttit med vid mikrofonerna har journalisterna varit mycket noga med att denne inte skulle få komma fram med verklig och saklig information. Så fort någon försökt göra det har journalisterna påpassligt avbrutit dem och försökt att driva sin egen fråga eller idé.

Journalisterna på Kanalen var experter på den sortens journalistik. Just då någon i deras program börjar säga något verkligt informativt eller intressant‚ avbröts dessa direkt med något ”men”‚ som journalisten tyckte var mer intressant. Eftersom kanalens journalister var okunniga om det mesta de diskuterade i programmen‚ var de oförmögna att sortera fram de väsentligheter som de inkallade programdeltagarna kunde komma med. Journalisterna hade redan i förväg tänkt ut precis vilka poänger de ville göra och så drev de envetet programmet fram mot dessa poänger utan att snegla på vad deltagarna kunde bidra med av verklig information eller värdefulla upplysningar.

Kanalens två kvinnliga journalister, G W och K G, är inte ensamma om den sortens desinformerande journalistik. Den tycks vara den gängse journalistiken numer. Det finns flera kända‚ både kvinnliga och manliga journalister som använder samma metod‚ både i Radio och i TV. Den brukar användas av dem som försöker vara skjutjärnsjournalister men som inte klarar av att vara sådana. En god skjutjärnsjournalist måste både vara mycket insatt i det område han behandlar‚ och mycket snabbtänkt och ha en god förmåga att känna igen väsentlig information när han får fram sådan. Ytterst få journalister är så kunniga om något de avhandlar och ännu färre är så begåvade att de uppfyller det andra kriteriet för en god skjutjärnsjournalistik‚ snabbtänkthet. Somliga av dem kan göra bra program ändå‚ bara de får litet tid på sig att tänka innan de gör programmen. Det får uppenbarligen många av dem inte.

I praktiken har journalisternas rop om en seriös diskussion om invandrar- och flyktingpolitiken endast handlat om deras eget försvar för den egna svartmålningen av invandrare och flyktingar och politiken på området. Under täckmanteln "seriös diskussion" har de oförblommerat publicerat och spridit de värsta fördomar utan att göra det minsta lilla försök att klarlägga något.[12]

Resultaten av allt detta har blivit mycket dåliga och desinformerande diskussioner om något som aldrig borde diskuterats på det sätt man diskuterat det i massmedia de senaste två åren.

När man började bli alltmer kritisk till invandrare och flyktingar och började tala om dessa snart sagt varje dag‚ som om Sveriges hela framtid och alla svenskars öden berodde på denna enda fråga‚ då väckte man den sovande björnen‚ och inte nog med det‚ man såg till att reta upp honom tillräckligt för att han skulle gå till attack också och både skrämma‚ skada och döda oskyldiga människor.

Vi ser således hur många krafter i samhället verkat för att öka främlingsfientligheten under snart tre års tid och verkat för ny demokrati och helt öppet rasistiska organisationer. De demonstrationer mot rasism och främlingsfientlighet som då och då förekommer‚ kan inte väga upp all den främlings- flykting- och invandrarfientliga propaganda som sköljer över människorna dagligen numer. Det är naivt att tro det.

Vad som förekommer på debattsidor och kultursidor‚ som ibland kan vara något helt annat‚ kan inte väga upp vad som sägs på löpsedlar eller i rubriker och populära radio- eller TV-program eller i de senares tjugosekunderssnuttar i nyhetsprogrammen. Det är detta senare som påverkar människors i allmänhet åsikter mest.

Hetskampanjen mot invandrare/ sammanfattning

Då kampanjen för arbete åt flyktingar under asyltiden hade pågått en tid‚ började vi således se något i massmedia‚ både i kvällspressen‚ i många av landsortstidningarna och i de stora rikstäckande morgontidningarna‚ liksom i radio och TV‚ som vi inte sett i svenska massmedia under min livstid‚ nämligen rena smutskastningen av invandrare och flyktingar.

För det första började många tidningar publicera nationaliteten på en för brott gripen icke svensk medborgare. Plötsligt‚ nästan som genom ett trollslag‚ greps mängder av libaneser‚ vietnameser‚ greker‚ chilenare etc‚ för brott. Naturligtvis grep man också "kvinnor och män"‚ dvs‚ svenskar‚ för brott‚ men dessa var som sagt "kvinnor och män" inte svenskar.

Ovanpå detta‚ som verkligen är ägnat att bidra till ökad främlingsfientlighet‚ började tidningarna slå upp det ena reportaget efter det andra om invandrare eller flyktingar som ställde till problem och som betedde sig illa på ett eller annat sätt. TV visade program om utlänningar i svenska fängelser och flyktingarna bara fortsatte att välla in‚ strömma in eller ta sig in i Sverige‚ alltmedan ingen blev utvisad längre‚ om man skulle tro massmedia ( i själva verket utvisades de allra flesta som sökte asyl)‚ och kostnaderna för flyktingarna bara steg. Rasister bereddes alltmer plats i massmedia för att föra ut sina åsikter.

Efter ytterligare någon tid började man angripa invandrarverket för att detta slösade med statens medel och Aftonbladet genomförde en regelrätt kampanj mot detta verk‚ som även den naturligtvis‚ bidrog till att gynna främlings- och flyktingfientligheten.

Svenskar tycker inte om problem och skapar något problem då blir man förargad och vill bli av med det som skapar problemet. I det här fallet var det staten som slösade med skattebetalarnas pengar och flyktingarna som tilläts leva lyxliv på Sveriges flottaste hotell förstod den som läste artiklarna. Därmed ville många bli av med flyktingarna.

Alltmedan journalister och massmedia har frossat i förvridna och förvanskande rapporter om invandrare‚ flyktingar invandrarverket och om "den förda politiken på området‚ har flyktingar och invandrare utsatts för attentat och många av dem vågar inte gå ut ensamma‚ här som i Tyskland‚ och ju mer man smutskastat dem‚ ju värre har det blivit för flyktingarna och invandrarna‚ liksom för de svenskar som ställer sig upp och försvarar dem.

Hur reagerar rättssamhället på

våldet mot invandrare och flyktingar?

Hur reagerade rättsstaten Sverige när attentaten mot flyktingarna började? Jo den slog ifrån sig med händer och fötter. Nej inte handlade det om rasism‚ det var bara pojkstreck!

För alla de attentat mot flyktingar som begåtts ute i landet har få dömts. Det beror inte bara på att det är svårt att få fram de skyldiga utan också på att man inte ansträngt sig över hövan för att få fatt i dem.

Här skriver svenska tidningar idag gärna om situationen i Tyskland som om det var det enda land i världen som kan misstänkas för att inom sina gränser hysa rasister och nazister och det är inte ovanligt att man låter anklagande när man beskriver läget där. Varför gör polisen inte något? Är man inte rädd för nynazismen i Tyskland?‚ är frågan som lyser igenom reportagen därifrån. Detta är verkligen att kasta sten när man sitter i glashus.

Det har förvisso begåtts många fler allvarliga brott mot invandrare i Tyskland än i Sverige‚ i absoluta tal‚ men proportionellt till folkmängd och antal invandrare är det troligen ingen större skillnad mellan Sverige och Tyskland i det här avseendet, i värsta fall är det värre i Sverige. Där påstås attentaten vara ett allvarligt politiskt problem och där‚ anser svenska journalister‚ är attentaten mot invandrare tecken på en hotande nynazism.

Här hemma är samma fenomen emellertid bara pojkstreck. Här får man inte kalla fenomenen vid deras rätta namn. Här har vi på sin höjd främlingsrädsla och rasism eller diskriminering av invandrare är något som endast förekommer i andra länder. Attackeras invandrare och flyktingar i Sverige‚ då är det deras eget fel‚ dem själva det är fel på. Om invandrare är problematiska då har detta inte med diskriminering eller dålig behandling av dem att göra. Om svenska samhället har någon skuld till att invandrare beter sig illa så består den skulden‚ om vi får tro massmedia‚ i att vi ger dem alldeles för mycket och behandlar dem alldeles för väl och att vi alldeles för länge har tigit om hur problematiska de är! I Tyskland och i andra europeiska länder‚ liksom i USA‚ beror eventuella problem med minoriteter eller invandrare dock på att man behandlar dem illa!

Det är förunderligt att så många tycks övertygade om att Sverige lyder under helt andra "naturlagar" än dem som man tror styr resten av världen!

Någon har sagt att vi svenskar aldrig gjorde upp med vårt förflutna efter andra världskriget‚ att vi aldrig diskuterade vårt förhållningssätt gentemot judarna då - det är så sant. I Tyskland är man i alla fall medveten om att man en gång begick förfärande skändligheter mot judar och andra minoriteter och många tyskar är också medvetna om att man diskriminerar invandrarna idag. I Sverige tycks nästan inte en själ vara medveten om att samma fenomen förekom då och fortfarande förekommer i vårt land. Här är man så enfaldigt naiv att det vore skrattretande om det inte handlade om så allvarliga saker.

Det samlade intrycket av lättillgänglig information (läs desinformation) som förekommer på löpsedlar‚ i rubriker på förstasidorna och nyhetssidorna samt i tjugosekundersinslagen i radions och TV:s nyhetsprogram är massiv främlingsfientlighet och massiv kritik av inte bara av den förda invandrar- och flyktingpolitiken utan också av invandrare och flyktingar som personer och etniska grupper. TV och radio har dessutom haft åtskilliga program som varit förfärande effektiva för att sprida fördomar och gynna rasisterna och de främlingsfientliga. Det blir fortfarande bara värre och värre men rasism och diskriminering - nej se det finns överhuvudtaget inte i Sverige!

---

[1] Efter socialdemokraternas kongress 1993 har detta emellertid förändrats och partiet har numer sällat sig till de allmänt främlingsfientliga i kampen om rösterna inför nästa års val. Den flyktingpolitik man nu presenterar är förvillande lik ny demokratis - och därmed gynnar den naturligtvis främlingsfientlighet och rasism. Massmedia är förunderligt effektiva när de genomför kampanjer för eller emot något.

[2] Här diskuteras inte frågan om huruvida socialdemokraterna verkligen var inhumana när de utvisade flyktingar eller vägrade ge många av dem uppehållstillstånd‚ utan frågan om hur man från massmedias sida presenterade den socialdemokratiska invandrarministern försvar för den flyktingpolitik man förde och det faktum att massmedia fick svenskar i allmänhet att tro att regeringen var allmänt kritiskt inställd till dem som kom och sökte asyl i landet.

[3] När massmedia under 1993 börjat reagera mot ny demokratis flyktingfientlighet och gick till attack mot denna var det dels för sent‚ dels kan denna attack inte uppväga vad man i övrigt säger i frågan i andra sammanhang.

[4] Under början av året l993 har vi gång på gång fått höra hur den borgerliga invandrarministern arbetar för att andra länder måste vara med och dela på den börda som flyktingarna utgör och hur man i februari l993 börjat öva påtryckningar på baltstaterna för att få dem att ta hand om alla de kurder som försöker ta sig till Sverige därifrån. Detta är att skrika ut att man inte vill ha mer flyktingar till Sverige och det förstärker givetvis den redan rådande främlingsfientligheten.

[5] Härmed menar jag inte att de inte vill börja arbeta‚ bara att det är det enda önskemål de anser sig kunna föra fram och det enda de vill klaga på offentligt.

[6] Det är möjligt att invandrarverkschefen ifråga egentligen inte menade detta‚ att hon i själva verket talade om andra regler som vi måste informera flyktingarna om‚ men massmedias sätt att presentera vad hon sade gav precis detta intryck. Om massmedia lyckades förvrida hennes uttalanden till något hon inte menat‚ då är det återigen en fråga om att massmedia desinformerar och gör det på sådant sätt att främlingsfientligheten ökar.

[7] Det räckte att man lät ny demokratis ledare säga detta i massmedia utan att tillbakavisa hans påståenden för att man skulle bidra till att sprida de här myterna.

[8] Se hennes bok Inte utan min dotter‚ som handlar om hennes flykt ut ur Iran.

[9] Vilket den famösa undersökningen som Expressen publicerade i september 1993 visade‚ där man på undanskymd plats påpekade att svenskar som haft kontakter med invandrare och flyktingar hade enbart positiva erfarenheter av dem. Men istället för att dra upp detta till fetstilsrubrik eller göra stora affischer av detta faktum valde Expressen att publicera ett gult hakkors på blå botten och en braskande rubrik med ordalydelsen "Kör ut dem!".

[10] Den folkpartistiska invandrarministern hade fått idén till detta påstående från journalister som upprepat det till leda redan innan hon tillträdde som invandrarminister. Påståendet utgör också grunden för den utredning om mottagning av flyktingar som invandrarministern tillsatte den 5 mars l992.

[11] Sedan detta skrevs har vi förstås fått pigdebatten där somliga vill skapa en sådan underutvecklad sektor i Sverige inom vilken vi kan sysselsätta invandrare och andra mindervärdiga människor som inte behöver så mycekt pengar att leva på som vi andra normala människor och som naturligtvis bör vara glada för att de får börja tjäna de finare människorna mer direkt‚ får samma villkor som fattiga i U-länder! Det skulle ju göra våra (vi som är så viktiga för samhället att vi får välbetalda arbeten) liv så mycket bekvämare dessutom.

[12] I början av september 1993 avhölls en stor konferens om invandrar- och flyktingpolitiken i Piteå‚ som bl.a. invigdes av drottningen. Där hölls otaliga initierade och klarläggande föredrag som avslöjade många av de numer allmänt omfattade myterna som just myter. Men massmedia förbigick denna konferens med total tystnad. Massmedia visade därmed med all önskvärd tydlighet att man inte är ute efter någon seriös diskussion om frågan utan endast för att skapa sensation i bästa fall‚ eller för att skapa främlingsfientlighet i värsta fall. Information som skulle kunna visa att de myter man sprider inte har fog för sig är man inte intresserad av från det hållet.