10/7 klockan 02.30
Nej, vi identifierar oss inte automatiskt med dem som står oss närmast
De senaste dagarna, men även tidigare, har jag hört många hävda att det är helt naturligt att vi upprörs mer när exempelvis européer eller amerikaner drabbas av stora olyckor, eller av terrorattacker, därför att dessa är mer lika oss själva. Det är också därför, menar man, som det skrivs så mycket mer om sådana olyckor eller terrordåd, och det är därför vi blir mer upprörda i de fallen än när oskyldiga irakiska , afghanistanska eller tjetjenska män, kvinnor och barn skjuts, bombas och torteras.

Detta är en myt. Vi identifierar oss med det som propagandan eller massmedias skriverier får oss att identifiera oss med. Hade engelsmännen beskrivits som gangsters och orättfärdiga angripare av irakier under flera år, då hade vi inte tyckt speciellt synd om engelsmännen idag, efter terroristattacken. Då hade vi istället ansett att engelsmännen fick vad de förtjänade - så ruskigt påverkbara av propaganda eller av reklam är vi, fast vi inte vill tro det. Ju mindre vi tror att vi påverkas av sådant, ju mer lättpåverkade är vi.

Men vi skulle i alla fall sympatisera mer med engelsmännen för att vi alla varit i London och känner till de områden som drabbades, skriver en bloggare. Dessvärre, om vi hade matats med propaganda eller "information" om vilka fruktansvärda skurkar engelsmännen är, så hade många inte ens velat besöka London de senaste åren.

Vi kan bara gå tillbaka till kriget i fd. Jugoslavien. Där identifierade vi oss med muslimerna i Bosnien, pga skriverierna i massmedia, inte med de kristna serberna, trots att de senare borde anses stå oss närmare vad gäller kultur. Och här kan man inte heller skylla på avståndet, att vi sympatiserar mer med dem som bor geografiskt närmare oss.

Det allra värsta är att den här ursäkten för att vi upprörs mer av den olycka som drabbade London än av allt det elände som drabbar oskyldiga i Irak, i grunden är densamma som det argument som rasisterna och nynazister använder för att hävda att vi ska kasta ut alla invandrare. Vi har nämligen, hävdar dessa, svårt att identifiera oss med och därför att samleva med människor från andra kulturer.
Förr sade man "andra/främmande raser" idag tar sig rasismens andra uttryck och numer talar man istället om "andra etniska grupper" eller "andra kulturer". Detta är emellertid bara en modern form av rasism som det gäller att genomskåda för att man inte ska bli en omedveten medlöpare till de verkliga rasisterna.

PS 11/7 20.10
Eftersom det jag skriver ovan egentligen inte alls var riktat mot någon speciell person utan menat som ett inlägg mer generellt, hade jag ingen länk här till Monicas blogg. Men eftersom Monica har svarat nedan och jag skrivit inlägg om saken på hennes blogg också rekommenderar jag de intresserade att även läsa vår diskussionen där (under rubriken "Även muslimer åker buss"). Jag vill betona att jag givetvis inte har menat att hon är rasist. Hade jag ansett det hade jag inte skrivit någon kommentar på hennes blogg och inte haft länk till den på min blogg.

Kommentera

Kommentar:

Jag TROR: att de flesta människor står sig själv närmast när det kommer till kritan. Därefter kommer familjen, släkten, vänner, grannar, bekanta, folk i samma stad/by, land, världsdel. Varför är det konstigt och varför skulle det vara rasism? Jag tror faktiskt det gäller även i Irak och Sudan.

Sen om några får storhetsvansinne förändras det givetvis. Som med tyskarna under nazitiden t ex.

Min bästa vän/partner kan väl vara en muslimsk man eller kvinna, en människa från Afrika eller Australien. Det är inte DET det handlar om! Jag kan ha mer gemensamt (identifikation) med en muslimsk man i Sverige än vad jag har med en svensk utvandrare i Sydafrika.

Du tycks inte heller sätta stor tilltro till människors egna erfarenheter och upplevelser, förmåga att bygga åsikter på vad man själv ser och hör. Allt är propaganda. Du gör det lätt för dig genom att säga att den som allra minst tror sig "gå på" propaganda är den som gör det mest. Vanligt debattknep. Vad kan jag säga till mitt försvar? Ingenting. Jag har ju bara gått på propagandan. Alldeles särskilt om jag inte tycker/tror det...

Så: Var hittar jag helt och hållet neutral och objektiv information? Alla berättelser är färgade av författarens åsikter och erfarenheter. Eller hur?

Av någon anledning håller du inte med om att de flesta människor bryr sig mest om dem som står dem nära. Det bygger väl du på någon form av erfarenhet, idé och/eller ideologi? Som du kanske vill föra fram i propagandans form eftersom du tycker att du har rätt?
Monica
10/7 klockan 10.48

Kommentera

Svar:

Monica:
Jag menar att påståendet "vi identifierar oss automatiskt med dem som står oss närmast" är felaktigt som ett generellt påstående om våra reaktionsmönster. Det finns omständigheter under vilka vi reagerar på det sättet och sådana där vi inte gör det. Det verkar som om du håller med mig om den saken.

Påståendet ifråga är dessutom mångtydigt. Det kan betyda närmaste genetiskt, alltså nära släktingar, det kan betyda närmast i kulturellt avséende och det kan betyda närmast i geografiskt hänseende. Så vad menar man egentligen med det?

Påståendet att "de flesta människor står sig själva närmast" är ett helt annat påstående som jag emellertid skriver under på på det sättet att vi lever i våra egna kroppar och att de flesta av oss har en tendens att vilja rädda det egna skinnet om det gäller livet.

Påstående att "vi identifierar oss automatiskt med dem som står oss närmast", som är vad jag diskuterat i mitt ovanstående inlägg, utgör god jordmån för rasism, eller den moderna formen av rasism där man inte talar om raser utan om "etnisk tillhörighet" eller "kulturell tillhörighet". Detta är i grunden en modern form av rasism. Om man accepterar påståendet som en generell sanning då blir det sedan väldigt enkelt, ja närmast naturligt, att hävda att invandrarna ska kastas ut om det krisar, exempelvis därför att de tar våra jobb "för vi värnar ju i första hand om dem som står oss närmast".

Min poäng är nu att det inte är på det sättet utan att vi i praktiken identifierar oss med de grupper som framställs som goda, medan vi tar avstånd från dem som framställs som, eller som vi lärt oss betrakta som onda, inte självklart med dem som "står oss närmast".

Att propaganda kan få människor att hata även dem som står dem närmast såg vi t.ex. i fd Jugoslavien där en intensiv propaganda fick grannar, som varit bästa vänner, att börja hata varandra, där många äktenskap över gruppgränserna fick allvarliga problem och där man till slut började mörda varandra urskillningslöst, trots alla tänkbara former av "närhet". Detta hade aldrig kunnat ske om inte mängder av människor hade påverkats av propaganda.
Du menar själv att Hitlertyskland var ett exempel på hur människor föll för propaganda men menar, om jag förstår dig rätt, att detta var ett så extremt fall att man inte behöver bry sig idag, för idag har vi inte någon sådan galning någonstans. Men då ska man vara klar över att Hitler knappast betraktades som en sådan galning den gången, och att hans propaganda gick ut på att tyskarna hotades av judarna och att han själv bara verkade för fred, medan andra stater var skurkstater. Medvetna tyskar genomskådade honom, men alldeles för många gjorde det inte, tillräckligt många för att han skulle lyckas rycka åt sig makten och sedan gick det precis så illa som de mer medvetna och insiktsfulla fruktade att det skulle göra.

Påverkan, indoktrinering, och/eller propaganda utsätts vi alla för ständigt och det gäller att alltid vara på sin vakt mot sådant, i synnerhet i kristider. Visserligen är det riktigt som du skriver, att det inte är lätt att hitta den objektiva sanningen, men somligt är närmare sanningen än annat och man har inga andra möjligheter än att skaffa sig information från många håll och från olika källor och sedan får man försöka göra en bedömning så gott man kan.

Min bedöming, att man bör protestera när människor hävdar att "vi identifierar oss ju med dem som står oss närmast", vilar dels på många års studier av hur biologins idéer har utnyttjats i politisk ideologi och retorik, dels i studier av just idétraditioner under de senaste 150 åren.
Kerstin
11/7 klockan 02.55

PS 11/7. 17.50: En intressant artikel i Aftonbladet apropå ovanstående

Kommentera

9/7 klockan 13.15
Vår nya demokrati: Vi säger ingenting till folket!
Enligt den nydemokratiska princip som våra valda ombud i riksdag och regering har tillämpat sedan något decennium, att smyga på folk nya lagar och nya villkor utan att medborgarna får en chans att diskutera saken innan beslut fattas, håller dessa folkvalda nu uppenbarligen på att i ilfart och totalt slopa vår neutralitet och i förlängningen troligen även vårt värnpliktsförsvar.
Ett första steg mot det senare ska tydligen bli att kontraktera vissa värnpliktiga redan från början, om att de ska vara beredda att rycka ut i "terrorförsvarande aktioner" runtom i världen. Nästa och självklara steg blir att helt slopa vår värnpliktsarmé. En legoarmé protesterar inte mot att kriga på de nyimperialistiska staternas sida, (åtminstone för en tid och tills alltför många av dem kommer hem i svarta säckar). Dessutom är en sådan mycket lättare att sätta in och förmås att skjuta även mot den egna befolkningen.

Varför kommer jag, när jag ser vår statsminister, att tänka på små och mobbade pojkar i kortbyxor som desperat gärna vill vara med de stora fula pojkarna och leka, och som inte berättar för mamma och pappa om vilka olämpliga kamrater de slår sig samman med och vilka farliga verksamheter de planerar att delta i.

Olof Palme måste rotera i sin grav när det socilademokratiska partiet nu i rasande snabb takt slopar allt vad socialdemokratin har stått för och gör gemensam sak med högern i allt fler och för svenska folket mycket viktiga frågor. De enda som torde applådera är väl de som skulle varit med och ivrat för att Sverige modigt skulle ställa upp på Hitlers sida 1939, om de hade levt då.

Kommentera

Kommentar:

*applåderar*

*tycker att Sverige modigt borde ställt upp på de allierades sida 1939*
apa tycka, apa skriva
10/7 klockan 14.03

Kommentera

9/7 klockan 01.10
De anonyma tragedierna är också svåra.
Bortom de där stora, spektakulära och rubrikbraskande tragedierna, fruktansvärda för dem som drabbas och för anhöriga som blir lämnade, utspelar sig varje dag otaliga anonyma tragedier som förorsakar människor smärta och djupa sorger.

Inga kommentarer till detta tack!

8/7 klockan 02.50
Nya villkor för imperialistiska krig
Det är mycket sorgligt att oskyldiga människor i London fått sätta livet till eller skadats, precis som det är förfärligt att oskyldiga människor, ja många, många fler, dagligen får sätta livet till i Irak, i Afhanistan och andra delar av världen där krig pågår. Det har alltid varit så att oskyldiga människor dör och råkar illa ut i krig.

Det har emellertid hänt något nytt. Tidigare har Västmakternas ledare kunnat föra sina imperialistiska krig på bortaplan, utan minsta risk för vedergällning inom de egna territorierna. Nu har situationen förändrats. Nu slår de bekrigade tillbaka inom Västländerna, mot västerländska civila. Det var inte tänkt att det var så de imperalistiska krigen skulle föras. De skulle föras på bortaplan. Det var i Vietnamn, i Laos, i Kambodja, i Kongo, i Guatemala, i Nicaragua, i Chile, i Afghanistan i Irak som krigen skulle föras. Det var där som offren skulle utkrävas, civila såväl som militära. Det var i andra världsdelar som eländet skulle utspela sig och företrädesvis skulle fattiga människor från Västvärlden skickas dit som stridande och som kanonmat, inte barn till Västvärldens politiska ledare.

Alltså kallar man inte dem som försvarar sig genom attacker på Västvärldens territorier för krigande. De är terrorister, fördömbara, ociviliserade och barbariska, som en viss premiärminister kallade dem. Det egna krigandet, torterandet och dödandet av oskyldiga civila i andra delar av världen däremot, är nödvändiga resultat av spridande av civilisationen! Detta är inget annat än en fortsättning av den imperialism som Västvärlden har utövat de senaste 300 åren!

Förlåt, jag kan alltså inte instämma i dagens krigsretorik. Är det krig, som det ju är enligt USA:s och Englands ledare, ja då får man numer räkna med att även de egna länderna kan drabbas. Det är nytt, men det är inte obegripligt och det kommer bara att bli värre med ledarnas i Västvärlden envetna åsikt om att alla världens naturresurser tillhör dem och ska underställas deras kontroll i den process som man idag behagar kalla "demokratisering" och som man för 100 år sedan beskrev som ett civiliserande av vildar eller av underlägsna folk.

Kommentera

Kommentar:

"Är det krig, som det ju är enligt USA:s och Englands ledare, ja då får man numer räkna med att även de egna länderna kan drabbas"

Jepp så är det. Och krig är det utan tvekan eftersom både Blair och Bush hävdat det..
Jinge
8/7 klockan 08.35

Kommentera

8/7 klockan 00.40
Varför försvara socialdemokraternas nyliberalism?
Med anledning av en ordväxling jag deltagit i på Esbatis blogg vill jag klargöra mina skäl för att försvara socialdemokraterna, trots att de i praktiken för en nyliberal ekonomisk politik numer:

Traditionell socialdemokratisk ideologi säger att man inte ska gynna de rika på de fattigares bekostnad, den säger att man ska verka för ökad jämlikhet i samhället. Denna ideologi har det socialdemokratiska partiet övergett efter Olof Palmes död och man har sedan dess fört en nästan ren nyliberal politik, i praktiken, även om man i retoriken försöker dölja detta.

Hur kan jag som vänsterperson försvara ett parti som för en ekonomisk politik som jag är starkt emot? Jo jag hoppas förstås att någon gång ska socialdemokratiska partiet vakna och inse att man inte längre för en socialdemokratisk politik, att man ska inse glappet mellan ideologi och praxis och bestämma sig för att ta ideologin på större allvar igen, den ideologi som handlar om samverkan och solidaritet mellan människor, om att fördela samhällets produktion och tillgångar någotsånär rättvist, enligt devisen "från var och en efter förmåga till var och en efter behov".

Vad gäller de borgerliga partierna, som också förespråkar en nyliberal ekonomisk politik men som inte har jämlikhet som en del av sina ideologier, finns inte denna förhoppning. Från dem, som anser att alla människor är i grunden egoistiska och totalt inställda på konkurrens och att roffa åt sig så mycket som möjligt för egen del, kan man aldrig förvänta sig en sådan omvändelse eftersom deras ideologi handlar om att vi ska ha ett tydligt klassamhälle (större lönespridning som man uttrycker saken), med stor skillnad mellan fattiga och rika. De intelligentare, menar man, kommer alltid att klara sig bättre och eftersom de är egoistiska skulle de inte anstränga sig om de inte fick mest själva av det de åstadkommer.

Eftersom socialdemokraterna i alla fall vill påskina att de värnar om de svagare i samhället, kan de inte riva det lika snabbt, rått och hänsynslöst som de borgerliga kan göra, och kommer att göra om de kommer till makten efter nästa val.

I en from önskan och förhoppning om att man inte ska hinna riva sönder Sverige totalt innan trenden vänder igen, för det gör den förr eller senare, så försvarar jag socialdemokraterna mot de borgerliga. I grunden är det den socialdemokratiska ideologin jag försvarar, inte nuvarande socialdemokratisk praxis. Det är möjligt att det inte hjälper, men det är i alla fall ett försök att inte bidra till att det går alldeles åt skogen för Sverige.

Kommentera

6/7 klockan 02.10
Samarbete, inte konkurrens är vägen till framgång och utveckling
Det ska konkurreras numer. Allting ska bli bättre bara det konkurrensutsätts påstås det. Inte nog med det, all konkurrens ska, enligt propagandan, ske på individuell basis eller å lägsta möjliga systemnivå. Enskilda människor ska konkurrera om arbetstillfällena, skolor ska konkurrera om elever, sjukhus om patienter etc. etc.

Det här är rena galenskapen! Inte ens propagandamakarna själva, de stora företagens företrädare, tror att detta är vägen till lycka och framgång, inte ens dessa tror att "ensam är stark". De vet att det här inte är något annat än en blådunst att slå i ögonen på vanligt folk och de vet att allting går att sälja med mördande reklam.

För det första är människan framför allt ett socialt djur och det är hennes förmåga att samarbeta som fört oss dit där mänskligheten står nu. Hade varje individ ständigt konkurrerat med varje annan individ, hade vi fortfarande befunnit oss på apstadiet.

För det andra: Alltmedan storkapitalisterna, ägarna av och direktörerna i de större företagen, gör allt för att knäcka vanligt småfolks samarbete, deras intresseföreningar, deras fackföreningar och deras försök att agera gemensamt i politiska partier, samarbetar de själva intensivt. De delar upp marknader mellan sig, de bildar priskarteller, de går samman i organisationer som ägnar sig åt hjärntvätt av oss andra, via propagandaorgan de behärskar, och de behärskar de flesta, och de ser till att regimer för krig för deras möjligheter att roffa åt sig naturresurser att sälja och fördela enligt eget och överenskommet skön.

Och nej, jag tror inte att min framtidsanalys 4/7 (nedan) handlar om ett oundvikligt, naturlagsbundet skeende. Det går att skapa en annan framtid, men det kräver att människor genomskådar och avvisar den propaganda de utsätts för, den propaganda företagen lägger ner miljoner och åter miljoner på - vem tror att de gör det bara för nöjets skull?

Det är alltså upp till oss hur framtiden gestaltar sig. Den bestäms av människor av kött och blod, inte av någon mystisk "framtid", "utveckling", "globalisering" eller "ny tid". Endera låter vi oss styras in i den framtid som propagandamakare bestämmer åt oss, eller så bestämmer vi oss för att ta aktiv del i formandet av framtiden. Bara att välja!

Kommentera

4/7 klockan 02.55
Min framtidanalys
Stina har utmanat mig på en framtidsanalys. Här kommer den.
Denna framtidsanalys, dyster som den är, tror jag tyvärr gäller vare sig de borgerliga vinner nästa val eller inte (såvida inte folk revolterar), men jag tror att det kommer att gå ordentligt mycket snabbare med en borgerlig regering.

Vi kommer att få sänkta ersättningar i alla försäkringssystemen. De sjuka kommer att få mindre pengar, de arbetslösa likaså, liksom förstås också pensionärerna. Det innebär att konsumtionen minskar och att många småföretag kommer att gå under. Det leder också till att företagen som blir kvar kan sänka lönerna till sina anställda, som därmed också kommer att kunna konsumera mindre och många får dessutom gå från sina hem.
De större företagen klarar sig bättre och kan kanske exportera mer, en tid, och därmed kommer ägarna till och direktörerna i storföretagen att tjäna ännu mycket mer pengar.

Det här innebär vidare att de som har råd kommer att ta fler privata försäkringar, för att inte riskera att bli av med allt de äger om de blir sjuka eller arbetslösa, samt att många företag kommer att betala vissa försäkringar till sina fast anställda, som blir allt färre av den totala arbetsföra befolkningen. De visstidsanställda och många andra kommer att sakna försäkringsskydd eller ha ett väldigt dåligt offentlig sådant och de kommer att drabbas mycket hårt om de blir sjuka eller arbetslösa.
Försäkringsbolagen kommer däremot att göra stora vinster och deras direktörer kommer att tjäna stora pengar.

Man kommer att privatisera fängelserna och det innebär att dessa kommer att behöva fler interner varför man kommer att utmäta allt längre straff och direktörerna för, och ägarna till de privatägda fängelserna kommer därmed att tjäna mer. Men fängelsesystemet blir dyrare för skattebetalarna.

Man kommer att starta alltfler privata skolor och tillåta att det tas ut terminsavgifter på de privata skolorna och man kommer att dra ner på bidragen till de offentliga skolorna vars kvalitet kommer att försämras, vilket innebär att endast de välbärgades barn kommer att få god utbildning.

Man kommer att införa subventioner för pigor, vilket innebär att alltfler kvinnor kommer att tvingas arbeta som lågt avlönade hemhjälper åt rikare människor.

Man kommer att helprivatisera även sådana offentliga nyttigheter som vatten och el, vilket kommer att leda till höjda priser både på vatten och el. Direktörerna för de privata el- och vattenbolagen kommer att tjäna mer pengar.

Man kommer att privatisera alltfler sjukhus, vilket leder till att bara de rika kan räkna med omedelbar och god sjukvård.

När de flesta av infrastruktursystemen privatiserats kommer de att köras i botten, inget ordentligt underhåll av dem kommer att upprätthållas och man kommer att få se de viktiga infrastrukturerna rasa samman. Inga kapitalägare har lust att satsa på 50 års sikt nämligen.

Vad har jag glömt?? Jovisst ja, man kommer att avskaffa även förmögenhetsskatten och sätta ett skattetak, så att de rika kommer att bidra med ännu mindre till samhället och till de nödvändiga utgifterna för detta.

Kommentera

Kommentar:

Jisses, vad dystert, Kerstin!
Fast jag håller med om att alla tecken pekar åt det hållet.

Nu har jag lärt mej att det finns något positivt även i det negativa. Så då vill jag tänka såhär. Idag är vi svenskar ganska alienerade. Var och en sköter sitt och har det ganska gott om man ser till världen i stort. Av någon anledning så har vi i själen det här att den som har vill ha mer... Därför tror jag att folk röstar på högern.

Om nu denna dystopi infaller så kan effekten bli en växande solidaritet, fler kollektiv, fler gemensamma lösningar för att det krävs för överlevnaden. Ur denna påtvingade solidaritet kan det växa fram en ny form för politiken - det kan ju finnas ett sätt att förebygga att vi gör samma misstag om och om igen.

Kanhända att vi lär av misstagen för en gångs skull? Jag vill tro och hoppas det.
Petra
4/7 klockan 11.35

Kommentera

Svar:
Ledsen Petra, jag tror inte människor i allmänhet lär sig av historien och solidaritet är inte något som är utmärkande för fattiga och nedtryckta människor, se bara på USA.

Det allra värsta scenariot är att folk slutligen vänder sig till och i allt högre utsträckning röstar på fascistiska eller nynazistiska rörelser. Det var vad som hände efter det förra experimentet med liberal ekonomisk politik och där regeringar försökte spara sig ur kriserna (på 20- och 30-talen).

Om vi inte får fascism (då folk kommer att vara fullt upptagna med att rädda det egna skinnet och undvika att hamna i koncentrationsläger) så kommer däremot framtida generationer inte att sörja de godare förhållanden som de aldrig har upplevt, utan de kommer att betrakta den situation som inträder efter det som en kvinnlig journalist kallat för Baklängesrevolutionen (Margareta Norlin 1994) som något oundvikligt, det kommer nämligen alla massmedia att återkommande tala om för dem att det är och man kommer att skrämma folk med att det kommer att bli ännu värre om människorna inte accepterar fler försämringar.

Med tanke på att jag ännu idag inte begriper hur man kunde inbilla sig att fastighetsvärdena bara skulle forsätta att stiga i evighet, eller aktiekurserna, och inte drog åt några bromsar någonstans för att förhindra krascherna, och att jag (och flera andra som man dock inte lyssnade till) insåg vad som skulle hända flera år innan det hände, så fruktar jag att ingen kommer förhindra det kommande förfallet nu heller, trots att det säkert skulle gå, med en annan ekonomisk politik.

Jag hade inte tänkt skriva om mina farhågor på bloggen för att de är så dystra, men när Stina nu anser att jag inte alls har någon framtidsanalys, bara gnäller om att det var bättre förr, så får jag väl tala om vad jag ser i denna framtid, trots att det är övermåttan dystert, nämligen att det kommer en dag och ganska snart, när man kommer att anse att det var bättre 2005.

Sedan får vi se om jag spår fel eller rätt. Jag hoppas förstås att jag spår fel. Det gjorde jag inte förra gången. Den gången hoppades jag inte att jag skulle ha fel, den gången visste jag att jag hade rätt. Den gången förklarade somliga av de studenter som jag kom att diskutera saken med privat, överlägset för mig att det var nya tider nu, ny ekonomi, så man kunde inte förstå den utifrån det förgångna.
Kerstin
4/7 klockan 14.20

Kommentera

Kommentar:

Du tror att tom vattnet privatiseras?

Jo jag skrev om det förut oxo. En timme efter att jag skrivit om det såg jag att regeringskansliet hade varit inne och läst det. Det var nog Nuder..

Annars är jag rädd att jag delar dina synpunkter till 100%

Tur att man inte tillhör den uppväxande generationen..
Jinge
6/7 klockan 23.14

Kommentera

Svar:
Jo, jag är nog övertygad om att man kommer att privatisera distributionen av dricksvatten också så småningom - om människor fortsätter att vara så förtvivlat flata, varvid priserna stiger och vinsterna hamnar i deras fickor som har bottenlösa sådana.
Kerstin
6/7 klockan 23.35

Kommentera

Kommentar:

Ja vad ska vi göra då Kerstin? Skaffa var sin Kalasnikov eller börja dela ut flygblad i tunnelbanan 06.00 varje dag?

Det sista är jag nog lite sugen på egentligen.. .
Jinge
7/7 klockan 19.27

Kommentera

Svar:
En bra fråga Jinge, men Kalashnikovs är nog inte min melodi, flygblad möjligen, fast jag tänker att eftersom ungdomarna verkar vilja ha försämringar i offentlig sektor och dessutom verkar mycket ivriga att få arbeta som pigor, så ser jag inget skäl att göra något alls. Men jag kan förstås inte låta bli att i skrift tala om att allting var bättre förr .
Kerstin
7/7 klockan 20.30

Kommentera

Kommentar:

Ja det är bedrövligt att det är så ... hallå?? Är det någon dääär? ... tyst i Sverige om en massa brännande frågor. I Italien fattar domare att CIA är en brottsorganisation och de agerar därefter. Det var förresten för att han visste för mycket om det som Nicola Calipari dödades, anser jag.

På en annan sida - 27/6 klockan 15.10 - skriver du att DN kan vara ett eko av Fox News. Förvisso. Jag vet flera som benämner DN och Expressen "Sanningsministeriet". Har du läst Orwells 1984 nyligen? Inte? Gör det!
Leif
2/8 klockan 20.00

Kommentera

2/7 klockan 15.00
SSRI mot bihålorna tro?
Livet är fullt av små förtretligheter och många av dem blir fler med åren, framför allt de där som har med kroppens tilltagande skröplighet att göra.
Häromdagen drabbades jag av en plötslig och enveten huvudvärk, har sällan sådan men har från och till haft besvär med både yrsel och huvudvärk när jag böjt mig framåt och har skyllt på stress.
Men i förrgår small det till i huvudet på ett mycket obehagligt sätt, det var som om någon hade stuckit en kniv rakt in i hjärnan, sedan tonade det bort direkt men kvar fanns en molande, dock inte häftig huvudvärk. Det här upprepades flera gånger under dagen. Jag blev lite oroad får jag ju säga. I min ålder får ju människor hjärnblödningar (min egen far fick en sådan när han var ett år yngre än jag är nu) eller hjärntumörer, så när de här huvudsmällarna inte avtog utan återkom under några dagar ville maken skicka mig till vårdcentralen. Jag hade emellertid ingen lust med den saken trots att jag så smått började vänja mig vid tanken att livet kanske skulle ta ett abrupt slut vilken minut som helst.

Igår eftermiddag låg jag och vilade p.g.a. trötthet och den ihållande huvudvärken och plösligt händer något i näsan, jag känner hur det liksom knastrar till uppe i näsan och hur det börjar rinna i den inre näsgångarna, samtidigt som knastrandet smäller det till i huvudet igen.

En tanke föds. Jag går ner i köket, tar fram en nässprey som jag fått för några år sedan, sprejar i näsan och dessutom ångar jag näsan med Vademecum. Det lossnar en hel del uppe i näsgångarna och huvudvärken släpper, som genom ett under! Med stor sannolikhet var det bihålorna som spökade igen, men med lite värre symtom än tidigare.
Just nu känns det som om jag har fått ett nytt huvud, ett som inte värker det minsta och som inte alls reagerar när jag böjer mig framåt varför jag bestämt mig för att skjuta upp döendet ett tag till .

Fast förstås, man vet ju aldrig säkert i min ålder.

Men ska vi gissa på följande scenario om jag hade gått till vårdcentralen: Man hade undersökt mig, kanske skickat mig till det större sjukhuset för EEG eller ännu häftigare en datortomografi, inte hittat något fel och menat att det måste vara psykiskt, "för det är det ju oftast när kvinnor har ont" - så hade jag åkt hem med ett recept på SRRI och kanske ett benso också, mot oron, och varför inte lite sömnmedel dessutom, så att jag skulle kunna sova ordentligt. Det vet ju alla, att människor med psykiska problem behöver sova ordentligt.

Jo, jag har tidigare erfarenheter av det här.
Och nej, det här handlar egentligen inte heller om mig! Det är ett exempel på ett större och allvarligare samhällsproblem.

Kommentera

Kommentar:

Så trevligt med en motvallsblogg! Jag är ny som bloggare, men inte som motvallskärring - blir jätteglad när jag hittar mogna bloggare!
Har du prövat koksaltlösning för bihålorna? Billigt och ofarligt och kanonbra.
Bloggblad
3/7 klockan 12.07

Kommentera

Svar:
Hej Boggblad:
Kul att du hittade hit och tack för tipset, får testa det.
Roligt med dem som tycker det är bra med lite gamlingar i bloggosfären också. Fick just veta att jag är en gammal stofil som bara tycker att allt var bättre förr .
Kerstin
4/7 klockan 14.30

Kommentera

Kommentar:

Men - det VAR bättre förr! Om några år kommer de unga att inse det också! Då kan vi sitta där på hemmet och säga: Vad var det vi sa...!?!?!

Konstigt - när nåt ska betalas eller skjutsas eller skrivas ut... då är det ingen av mina ungdomar som tycker att jag är gaggig, så det skiftar!
Bloggblad
3/7 klockan 19.04

Kommentera

Svar:
Jo, för majoriteten av människorna i landet var det klart bättre mellan åren 1955 och 1990. Man ska vara ganska ung, och dessutom okunnig om vår moderna historia för att inte veta det och också oförståndig om man inte inser att vad som hände tidigare påverkar vad som händer nu, och vad vi kan om det som hände då, bestämmer vad vi gör med framtiden.

Jag menar, nästa gång jag får ont i huvudet testar jag saltlösning mot bihålorna, man lär ju både av egna och av andras erfarenheter och kunskaper !
Kerstin
3/7 klockan 21.25

Kommentera

Kommentar:

Visst har du rätt - men jag kanske ska förtydliga att jag var ironisk, dvs. att de som är unga NU kommer att tycka att den här tiden var bäst när de blir i vår ålder. Ironi har ofta svårt att lysa igenom i skrift har jag märkt.
Bloggblad
3/7 klockan 23.46

Kommentera

Svar:
Du menar enligt det där talesättet: "alla gamla anser att det var bättre förr". Då förstår jag.

Men å andra sidan, är det inte lite av en myt att alla äldre hävdar detta. Jag kan faktiskt inte erinra mig att mina föräldrar någonsin sade att det var bättre när de var unga. Tvärtom berättades det ständigt för mig hur eländigt det var på 20- och 30-talen och om hur fattiga de var då, och hur tacksam jag skulle vara att jag hade det så bra och jag tyckte de var urmossiga .

Detsamma sade jag till min dotter: "Jag hade minsann ingen radio på rummet, jag fick inte resa utomlands när jag var liten och jag fick då inga dyra modekläder, jag hade inte råd att gå till tandläkaren när jag var ung etc". Så jag tror inte att de äldre generellt säger att allt var bättre förr.

Men idag gäller att en hel del VAR bättre under 60-80-talen, det var en optimistisk tid, det fanns hur mycket arbetstillfällen som helst, man behövde inte tåla hur oförskämd behandling som helst på arbetsplatserna, som många tvingas göra idag igen, man byggde ut barnomsorgen, äldreomsorgen, kvinnor blev mer självständiga ekonomiskt. Det fanns fler ungdomsgårdar och mer personal i skolor och inom offentlig sektor och det gavs goda möjligheter till studier för alla - för att nämna somligt av det som var "bättre "förr".
Detta handlar om politik och om vad man bestämmer sig för att göra med samhället!
Kerstin
4/7 klockan 12.00

Kommentera

Kommentar:

Bättre forr? Var är siffrorna som du jämför med? Och exakt *vad* var bättre förr egentligen? Medicin, forskning, utveckling, demokratisering, mänskliga rattigheter?

Att Sverige hade det rätt så gott under femtio-talet och framåt i jämförelse med resten av Europa har en hel del att göra med att Sverige stod utanför kriget genom att sälja ut Norge (och Finland) och att svensk industri försåg den tyska krigsmakten med järnmalm från Norrland. Så när övriga Europa började det mödosamma arbetet att återbygga sin ruinerade infrastruktur så kunde Sverige glänsa med sitt försprång av fungerande fabriker, vägar, sjukhus, skolor och allmänt välstånd - mycket beroende på det ekonomiska uppsving malm-exporten till Tyskland hade givit. Hade Sverige under kriget istället valt att sälla sig till övriga europas motstånd hade det svenska samhället under 50, 60 och 70-talet formodligen sett annorlunda ut.

Allting är relativt. Det förefaller snarare som okunnighet att påstå att 'det var bättre förr'.
Jakob
9/7 klockan 16.42

Kommentera

Svar:
För det första: Vad jag vet om Sveriges agerande under andra världskriget och konsekvenserna av detta, har du ingen aning om men jag kan tala om för dig att det är mycket mer än du i din vildaste fantasi kan föreställa dig.

För det andra har jag inte alls uttalat mig om Sveriges ekonomi i förhållande till andra länders. Det är en helt annan diskussion och den tänker jag inte gå in på här mer än genom att säga att redan omkring 1960 hade övriga länder i norra Europa i stort sett kommit ikapp Sverige och det försprång vi hade och fick efter andra världskriget. Dessutom förändras nu inte det faktum att de flesta av oss får det allt sämre idag av att Sverige hade ett försprång efter kriget. Din argumentering är lite grumlig här med andra ord.

Sedan har du förstås rätt i att allting är relativt, fast inte på det sättet du tycks mena, och att allt beror på ur vems synpunkt man ser saker. Somliga har blivit så ohemult mycket rikare de senaste 15 åren att de rimligen inte kan göra av med sina pengar under sin livstid ens, så ur deras perspektiv är det naturligtvis mycket bättre nu än tidigare. Jag ser däremot utvecklingen ur majoritetens synpunkt, inte ur de allra rikastes, vilket väl torde vara helt klart eftersom jag inte gör någon hemlighet av det.

Ur detta redan klargjorda perspektiv var det alltså bättre tidigare. De flesta reformer vi såg under tiden efter kriget och fram till 1990 gick ut på att utjämna skillnaderna mellan människor, att fördela landets resurser lite mer solidariskt och rättvist, och att möjliggöra även för de mindre välbeställda att få tillgång till bra barnomsorg, god utbildning, god sjukvård och en anständig pension samt tid för rekreation. Sedan 1990 har alldeles för många "reformer" gått ut på motsatsen, att tvinga folk att slita mer, att trycka ner och slå mot de sjuka, de äldre och de arbetslösa. Arbetslösheten har dessutom inte varit så hög sedan 30-talet.
Allt detta har medfört att många människor har det betydligt sämre idag, sämre ekonomisk trygghet och sämre social sådan, än för tjugo år sedan. Kvinnors löner har dessutom sjunkit i förhållande till männens, ensamma kvinnor har stora svårigheter att försörja sig idag, det hade de inte under sjuttio- och åttiotalen.
Det är inte så svårt att ta fram statistik om detta, så den kan du lätt plocka fram själv från nätet.
Kerstin
9/7 klockan 20.35

Kommentera

2/7 klockan 02.30
Faran med journalisternas politikerförakt
DN Debatt har idag en artikel om journalisternas politikerförakt, som givetvis förorsakar och avspeglas i allmänhetens ökande politikerförakt.

Skribenten har många poänger, men artikeln kan kompletteras med ytterligare en aspekt på problemet.
Det är onekligen så att dagens journalister jagar politiker med blåslampa (åtminstone dem som inte tillhör den egna tidningens omhuldade politiker) och att detta gjort det politiska klimatet hårdare. Vi ser alltmer av ren smutskastning av politiker i våra massmedia, och hejdlös smutskastning är inte något som gagnar demokratin.

De flesta människor begår småsynder då och då, gör bort sig, gör sig skyldiga till ett eller annat klavertramp, men de politiker som gör det får schavottera i massmedia på ett för dem själva mycket obehagligt sätt. När det gått dithän att journalister (dessvärre ofta påhejade eller understödda av oppositionella politiker som förser massmedia med material i förhoppning om att vinna maktstrider) och därmed också vi andra, börjar kräva helvita politiker, då riskerar man till slut att ingen vill ställa upp som politiker utom de som är beredda att hota de journalister, som skriver negativt om dem, med sönderslagna knäskålar.

Med andra ord, kräver vi politiker som är änglar riskerar vi att till slut bara få sådana som är rena djävlar, eller sådana som är så drogade av lyckopiller, eller av andra lugnande eller smärtstillande medel, att de inte reagerar normalt, alltså inte alls tar vid sig av det smutskastande de utsätts för i massmedia. Båda alternativen är lika ruskiga.

Kommentera

Kommentar:

Jag upplever nog att svenskar generellt förlåter klavertramp rätt bra. Om det handlar om "mänskliga" dumheter, fel och brister som vem som helst kan ha, och har. Det är när de nallar ur kassan, skor sig på fackklubbsresor mm det blir liv i luckan. Och det tycker jag det SKA bli.

Det går inte att säga en sak och göra en helt annan. Är man sosse betalar man glatt skatt, om inte faller man hårt. Är man kristdemokrat förväntas man ha en viss moral, och faller hårdare än sossen om man visar sig inte ha det. Allt beror på vad man utger sig för att värna om.
Monika
2/7 klockan 12.47

Kommentera

Svar:
Monika:
Ett bra svar, som jag ska ta till mig: Det är i huvudsak av socialdemokrater och kristdemokrater man har anledning att förvänta sig hög moral, om än av lite olika slag !

Sedan menar jag att det ändå är dystert att svartmålningen i våra massmedia av politiker, oavsett partifärg och för minsta lilla förséelse eller för förséelser som man egentligen inte kan klandra dem för, får obehagliga konsekvenser för samhället, demokratin och politiken, för sååå förlåtande är inte människor enligt min erfarenhet. I synnerhet inte när massmedia staplar anklagelser på varandra, somliga av obetydlig eller missriktad art, andra allvarligare. Då blir effekten till slut överväldigande: Politiker är bara skit!
Kerstin
2/7 klockan 14.15

Kommentera

Kommentar:

Jag blev inspirerad av ditt inlägg att skriva ett eget om saken. Trackback (?) till: Petra i nätet, lördag v 26
Tack för uppslaget och dina kloka ord!
Petra
2/7 klockan 15.28

Kommentera

1/7 klockan 01.10
Fladdermöss flyger ljudlöst
Apropå hur ord leder våra tankar, som jag bloggade och svarade kommentaren om igår, så kom jag just häromkvällen på hur även bilder och exempelvis kulturellt bestämd filmdramaturgi kan lura oss att se verkligheten sådan den inte är.

I filmer får fladdermöss ofta fungera som skräckframkallare: En kvinna kommer in i ett torn en mörk natt och plötsligt börjar en massa fladdermöss flyga runt i tornet, under ljudligt vingfladder. Ljudet uppstår plötsligt när mängder av fladdermöss lösgör sig ur skuggorna och det ger åskådaren en liten "chock". Det här är kusligt, signalerar filmmakaren.

Trots att jag under många år suttit ute på min stol nattetid och hämtat "frisk" luft, och sett fladdermössen fara förbi mot himlen eller stryka mitt huvud, och trots att jag vet att man inte hör ett enda ljud ifrån dem, att de rör sig dödstyst, har jag inte kommit att tänka på hur dessa djur brukar framställas i filmer, att man ger en helt felaktig föreställning om hur de beter sig och låter där. Tala om att vara förledd och att bli lurad .

Kommentera