16/7 klockan 15.10
Min nätetikett - men vad anser andra?
Nu har jag varit aktiv i bloggvärlden ett drygt halvår och jag kan inte säga att jag blir riktigt klok på vad som anses vara god nätetikett. Dessutom finns det alltid gränsfall där jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig. Därför vill jag redovisa den etikett jag själv försöker följa, vid sidan av det jag klargör på mitt kommentarformulär.

1: Om jag hittar något på en annan blogg som jag vill invända mot eller har kritiska synpunkter på, så gör jag inlägget direkt på denna blogg.

2: Om jag läser något på en blogg som jag tycker är en vanlig synpunkt, en som jag hör ofta och från många håll, och som jag vill invända mot, så väljer jag ibland att göra inlägg om saken på min blogg. I det fallet gör jag mitt inlägg generellt och då brukar jag inte hänvisa till en speciell blogg eftersom jag då inte vill peka ut någon speciell person.
Min kommentar om denna "regel": Det här är nog det svåraste att ta ställning till för jag har förstått att några har tagit åt sig när jag valt att inte sätta ut länk till den eller dem som "inspirerat" mig att skriva om saken. I dessa fall har jag alltid funderat hit och dit, hur jag skulle göra, innan jag beslutat mig för att eftersom jag inte menar det här som direkt inlägg mot en enskild bloggare eller person, så hänvisar jag inte till "inspiratören". Det har kanske varit fel.

3: Om jag kommenterar något som andra också skrivit om, oberoende av det jag skriver, försöker jag hänvisa även till dessa andra bloggare, men den regeln är svår att hålla, så den syndar jag nog ofta emot tyvärr. Dessutom känner man ju inte till alla andra som kanske tagit upp samma sak.

4: Om jag tycker att någon har skrivit något bra på någon blogg, som jag tar upp på min blogg, så hänvisar jag dit.

5: Om jag vill kritisera någon bloggare personligen på min blogg, som jag inte tror att jag gjort någon gång dock, så sätter jag ut hänvisning till denna persons blogg, och jag tror att jag, om möjligt (ibland finns ingen e-postadress), även skulle skicka ett meddelande till personen ifråga för att ge denne en möjlighet att besvara min kritik.

Vad anser andra bloggare?

Kommentera

Kommentar:

Skickar en kommentar och länk till dig fortsättningsvis om jag kommenterar något du skrivit om det är ok?

Du har rätt i att det är viktigt att få möjligheten att bemöta i en ärlig debatt, även om man har diametralt olika åsikter.
Wille
16/7 klockan 14.39

Kommentera

Svar:
Låter bra Wille Dessutom har vi nog bara diametralt olika åsikter i vissa frågor men inte i andra.
Kerstin
16/7 klockan 16.05

Kommentera

16/7 klockan 01.40
Politikerna lurar oss hela tiden!
Lyssnade på vice riksbankchefen på programmet "Pengar och rätt" idag. Han uttryckte sin besvikelse över att hans parti, socialdemokraterna, lurades inför EU-omröstningen, nå, det gällde förstås även de andra ja-partierna avslöjade han. Det är, menade han vidare, inte så konstigt att folk misstror politikerna idag.

Nej, det är verkligen inte konstigt!

Vad var det man lurade oss om då? Jo om möjligheten att behålla vår alkoholpolitik, om att vi skulle kunna stå utanför EMU bl.a. Vad sade han med det senare egentligen, antydde han att vi kommer att gå med i EMU, oavsett vad folkomröstningen sade? Jag antar att det var precis det han sade - indirekt. Vi får väl anta att detta grundade sig på något han vet, som vi, väljarna, folket, inte får veta - än!

EU börjar alltmer likna det gamla Sovjet, blir alltmer av en ren polisstat. Vi får nu också veta att vår justitieminister ivrar för att polisen ska få göra hemliga husundersökningar hos människor, även om de inte är misstänkta för något brott, avlyssna oss utan misstankar etc. Detta är så hårresande att jag inte förstår varför inte människor ställer sig upp som en man och skriker ut sina protester, varför man inte tågar mot riksdagshuset i raseri!

Vill vi verkligen acceptera att lagen tillåter polisen att smyga sig in hos oss och rota igenom våra ägodelar trots att vi inte misstänks för något brott, och utan att de ska behöva redovisa det, utan att de ska behöva upprätta protokoll om vad de gör?

Det är så uppenbart att man skyndar sig att lagstifta om det här, just nu och medan människor fortfarande är mycket upprörda över attentaten i London, och innan människor hinner inse vad det är man lagstiftar om.

Demokratin monteras ner på ett högst försåtligt sätt med andra ord och för sent kommer många att inse att de råkar illa ut just på grund av en sådan lagstiftning. Den låter så förföriskt beskyddande just nu, den ska ju bara användas mot terrorister, eller för att få tag i sådana och de flesta av oss känner ju inga sådana ens så just jag kommer ju inte att drabbas. Men den här lagen kommer att kunna användas precis hur som helst, och kommer också att användas så då och då! Det kan vara du, det kan vara dina barn, det kan vara dina föräldrar som polisen bryter sig in hos när de inte är hemma!

Det är dags att vi vaknar och inser vad man gör mot oss!

PS 16/7 klockan 18.20
Jinge bloggar om de föreslagna antiterrorlagarna och för också en diskussion om saken.

Kommentera

Kommentar:

Som jag har förstått det så har Sverige redan skrivit på att vi ska gå med i EMU. Vi begärde inget undantag när vi gick med i EU - och det var ett av villkoren. Ett par länder har undantag...

Nu kan politikerna skylla på att de inte "tänkte på det". Vad jag vet så finns det ännu inget spikat datum då vi "måste" in i EMU. Vi kan slingra oss ett bra tag till...
Petra
16/7 klockan 15.50

Kommentera

Svar:
Jo, så är det ju, man spelar ett spel, med falska kort, och förlorar man så struntar man i den saken och kammar hem vinsten i sluttampen i alla fall.
Kerstin
16/7 klockan 16.30

Kommentera

Kommentar:

Jag tror inte att korten är så falska som de kan tyckas. Det handlar om olika verkligheter och att politiker har alldeles för mycket fakta att sätta sej in i.

Jag har inte orkat läsa EU-konstitutionen - trots att den ligger i min dator. Ändå tycker jag mej ha bildat en uppfattning genom brottstycken. Och så gör väl de flesta. Vi kan inte ställa högre krav på politiker än på oss själva.

Jag tror inte att någon politiker medvetet vill lura sina väljare. Kanske är det så att en del försöker dölja att de är osäkra genom att verka tvärsäkra - det är en mänsklig taktik. Sen har de sina rådgivare i olika frågor, och de är också bara människor, alla gör misstag då och då. Det sorgliga är när det går prestige i frågorna så att misstagen inte får lyftas fram och vädras.

I frågan om EU, så inbillar jag mej att det finns en sorts "jag vill vara bäst i klassen"-mentalitet hos våra politiker som blir förödande för landet, på samma sätt som att man kan bränna ut sej på att ständigt ha för höga krav på sej.

Vem ställer kraven? Och vem lägger ribban? Vid utbrändhet så är det oftast man själv som gör det. Man övertolkar andras förväntningar. Jag tänker att svenska politiker arbetar sej blå för att Sverige ska vara bäst i klassen i EU, och det är katastrof för landet när vi lever upp till sånt som vi inte måste leva upp till.

Till exempel NAIRU.
Petra
16/7 klockan 19.25

Kommentera

Svar:
Är du inte lite väl förlåtande här Petra?

Det ekonomiska lurendrejeri vi har utsatts för de senaste tjugo åren har kostat alldeles för många svenskar alldeles för mycket för att jag ska kunna förlåta det. De som varit med och beslutat har ansvaret och de kan inte skylla på att de inte förstod vad de beslutade om.
Kerstin
17/7 klockan 00.05

Kommentera

15/7 klockan 13.25
Tänk så många som kommer att få skämmas en dag
När jag upptäcker hur mycket hattexter och personangrepp man hittar på nätet häpnar jag, samtidigt som jag sänder en tacksamhetens tanke till min egen ungdoms långsammare tempo och "gate-keepers" i massmedia. Jag skrev också en och annan artikel i min ungdom, som jag i efterhand är ganska glad att någon förnuftigare redaktör refuserade varför manusen försvann i en förlåtande glömska.

Jag undrar hur många av alla dessa unga hatare som en gång, om så där en tjugo år, kommer att få äta upp sina ungdoms synder och känna obehag inför det faktum att deras alster fanns där, till allmän beskådan, och kanske ligger kvar på nätet år ut och år in eller i de människors minnen som de kränkte.

Vore jag religiös skulle jag med ett känt citat utbrista: Gud förlåt dem, ty de veta icke vad de göra!

Kommentera

15/7 klockan 12.30
Östrogen och det läkemedelsindustriella komplexet
Så såg jag då programmet Uppdrag granskning om östrogen, hade bandat det. Ett ovanligt bra och klargörande program. Men så hade man också en kvinnlig cancerforskare med massor av civilkurage att grunda programmet på, en svenska som numer forskar i Oxford. En stor eloge till henne. Hon tillhör den mycket, mycket lilla skara medicinska forskare som uppvisar sådant.
Det läkemedelsindustriella komplexet, och dess profitjakt å andra sidan, är en allvarlig hälsorisk för oss alla. Jag har bloggat om detta tidigare bla här .

Det var beklämmande att se dessa läkare som för 10 år sedan tvärsäkert hävdade att östrogen skulle ge oss kvinnor nästan evig ungdom, förskona oss från hjärtinfarkter och dessutom göra att vi slapp benfrakturer på grund av urkalkning av skelettet, vid sidan om att det skulle befria oss från det hemska klimakteriet.
Nu satt de där, när det visat sig att östrogenkurerna gjorde mer skada än nytta, förorsakade en avsevärt förhöjd bröstcancerrisk såväl som ökad risk för hjärtinfarkt, och försvarade ändå sin överentusiasm den gången.
Psykologiskt är det begripligt. Det kan inte vara roligt att i efterhand behöva erkänna, ens för sig själv, att man kanske förorsakat att ett antal kvinnor drabbats av allvarliga sjukdomar alldeles i onödan och att somliga av dem dött en för tidig död dessutom.
Vetenskapligt är det däremot inte ens ursäktligt. Påstår man, som läkare gärna gör, att deras förskrivningar vilar på "vetenskap och beprövad erfarenhet", då måste man vara beredd att ompröva sin praxis när det visar sig att det man en gång trodde på visade sig vara felaktigt. Inte nog med det, man får inte vara så godtrogen att man tror på allt vad läkemedelsföretagens reklam säger och ännu viktigare, man får inte låta sig mutas, direkt eller indirekt, att tro på denna reklam, eller att låna sig till att själv göra sådan reklam.

Nu har jag ju sett, bla på grund av min mammas situation, men även pga egna och goda vänners erfarenheter, hur läkare inte skaffar sig någon erfarenhet alls. De tycks mycket mer intresserade av att skaffa sig pengar. Alltså tror de ofta inte på patienter som kommer och klagar på biverkningar. De anmäler ytterst sällan några sådana, trots att de är skyldiga att göra det. Endera undviker de att anmäla de biverkningar patienterna klagar på för att de inte tror på patienterna, eller för att de redan vet att denna biverkan kan förekomma.
I det första fallet bidrar de till att nya och kanske hittills okända bevekningar inte blir kända i tid, i det andra fallet till att redan kända biverkningars frekvens blir kraftigt underskattade. I inget av fallen kan de hänvisa till "beprövad erfarenhet". De struntar ju i att lära sig något av sina erfarenheter och vetenskap och statistik vet de knappast vad det är ens.

Man hade givetvis inga som helst vetenskapliga belägg för alla de positiva verkningar man påstod var förknippade östrogenbehandling, i synnerhet visste man ingenting om de långsiktiga verkningarna, som man gjorde sådan reklam för (jodå, jag råkade också ut för denna reklam), utom möjligen upphörande av blodvallningarna (svettningarna) - så länge behandlingen pågick (dvs kvinnorna sköt dessa problem framför sig bara). Man gissade bara:"Kvinnor drabbas ofta av urkalkning av skeletten, kvinnor producerar mindre östrogen efter klimakteriet, alltså borde östrogen skydda mot urkalkning" - vips så är det en vetenskaplig sanning. Men så enkelt och okomplicerat fungerar inte människokroppen. De här gissningarna var lika naiva som det klassiska exemplet på falska samband, det där man drar slutsatsen att storken kommer med barnen därför att nativiteten ökar samtidigt som antalet storkar ökar i trakten.

Inte nog med detta, läkare har inte lärt sig någonting av medicinhistorien (fast de får förstås inte lära sig någon sådan under sin utbildning, knappast något om hur god vetenskap bedrivs heller). Om de hade gjort det, hade de vetat hur ofta läkare skadat människor med de medikamenter de skriver ut. Då hade de insett att exempelvis neurosedynkatastrofen hade något att lära dem. Men det har bara ett ytterst lite fåtal av dem insett och lyckats lära sig, eller så är majoriteten av alla läkare så giriga och så fullständigt renons på empati att de struntar i vad som händer deras patienter, bara de själva tjänar pengar och kan leva det goda livet.

Själv stoppar jag inte i mig ett enda piller med mindre än jag vet varför jag äter det och tagit mycket noga reda på biverkningarna och om jag måste äta dem för att inte dö ganska snart, eller vet att de hjälper snabbt och då kan jag sluta äta dem, som ex. antibiotika eller vissa värktabletter.
Det finns ju förstås några få mediciner som man faktiskt måste äta för att inte dö men de allra flesta mediciner människor äter är inte av sådan snabbt botande eller livräddande karaktär. De flesta s.k. mediciners första och viktigaste syfte är att skapa miljardvinster för läkemedelsföretagen, om ett antal patienter sedan dör av medicinerna spelar inte så stor roll.

Men som sagt, i EU (inlägg nedan) är man orolig att vi ska dö av vitaminer - eller??

Fler blogginlägg om området:
i april
också i april
och i februari

Kommentera

Kommentar:

Östrogen som tidigare prackades på kvinnor i klimakteriet som inte ens hade besvär. Det ansågs vara förebyggande och kvinnor skulle äta det lite som förebyggande.

Det varnas för att äta för mycket vitaminer. Det är väl värre att äta hormoner i onödan? Jag har som tur inte haft några klimakteriebesvär, men även om jag haft det hade jag inte tagit hormontillskott.
Annica
15/7 klockan 05.30

Kommentera

Svar:
Jo det är väl just det, det ska vara sådant som läkemedelsindustrin och läkarkåren har full kontroll över och som gör människor beroende och läkemedelsindustrin rikare! För inte handlar det om vårt välbefinnande inte. Vi får väl vara tacksamma så länge man inte receptbelägger potatis och ägg också. Man kan säkert äta ihjäl sig på det också om man ger sig 17 på det .
Kerstin
15/7 klockan 12.35

Kommentera

Kommentar:

Om vårt välbefinnande handlar det aldrig.

Efter att jag tagit Östrogen, under en extremt kort testperiod, kände jag mig våldsamt sjuk så jag slutade, på eget bevåg. Mådde då bättre.

Vid återbesök hos läkaren förklarade jag situationen och fick till svar: Nej, du mår inte dåligt av östrogen! Inga biverkningar finns, enligt läkemdelsföretagets broschyr. Ridå....!

Apropå läkare och deras totala avsaknad av empati så finns ej ordet i Fass...!Därav okunskapen.
Agneta / Hemsida
16/7 klockan 03.25

Kommentera

Svar:
Tror du det hjälper om man skriver om empati i FASS? Jag undrar jag, för när patienter klagar på sådana biverkningar som står i FASS, tror många läkare ändå inte på dem utan förnekar att de kan ha drabbats av sådana.
Kerstin
16/7 klockan 13.10

Kommentera

Kommentar:

Bristresonemang!

Ett bristresonemang används när det gäller könshormoner hos kvinnor, men att könshormonerna minskar ska inte tolkas som en brist, sa en kompetent person i Uppdrag granskning. Könshormonerna ska minska, det är naturligt i en viss ålder.

Ett bristresonemang kan man snarare tala om när det gäller läkemedelsindustrin, alla experter och den kår man borde kunna lita på, gynekologerna, och i det här sammanhanget gäller brist på ansvar, empati och kompetens, tycker jag.

se Svt.se, Uppdrag granskning

Vad kommer härnäst? Det lär vara ett bristresonemang när det gäller SSRI också!
/Britt
16/7 klockan 23.03

Kommentera

Kommentar:

FASS och Empati var naturligtvis ironiskt menat .

Det verkar som FASS är deras "bibel"...så då kunde ju ordet empati finnas med inkl. förklaring!

Min upplevelse är dock att dom alltid konsulterar FASS för att se om de mediciner man får är kompatibla. Gör dom inte det, så kommer dataprogrammet att reagera när recepten skrivs ut. En extra försiktighetsåtgärd som är en god idé.

De flesta läkare jag anlitat har aldrig fönekat de biverkningar som jag fått av mediciner. Tvärtom, dom har tittat i sin "bibel" för att se om jag talar sanning.

Men som sagt, ingen regel utan undantag som i mitt fall var östrogen.
Agneta / Hemsida
17/7 klockan 03.24

Kommentera

Svar:
Agneta: mitt inlägg om läkare och FASS var föstås också ironiskt .

Annars är det ju bra att du har träffat på ansvarsfulla sådana. Har de anmält de biverkningar du rapporterar också?

De kollar, säger du "om du talar sanning". Alla biverkningar kanske inte står i FASS, vad gör de då? Det stod inte i FASS att östrogen ökade risken för infarkt och bröstcancer, så vad mer står inte där och om andra preparat?

Jag säger nu inte heller att alla läkare beter sig ansvarslöst, men alldeles för många. Det borde inte vara en enda!

Britt: Jag bloggar om teorin om serotoninbrist här.
Kerstin
17/7 klockan 13.30

Kommentera

14/7 klockan 18.10
Vad är det som sker bakom det som synes ske?
Jag vet inte vad som sker i Irak och i Afghanistan idag, jag vet bara att sanningen är krigets första offer. Alltså tror jag nästan inte på något av det som skrivs och berättas för oss i massmedia därifrån.

Mycket tyder dessutom på att svenska massmedia är ännu mycket mer vinklade, till USA:s och Englands fördel, än ens amerikanska och engelska massmedia är.

Alla dessa bombattacker i Irak framställs hos oss som rena och obegripliga vansinnesdåd utan något syfte alls, förutom att sprida skräck och att destabilisera samhället. Det kan förstås vara så, men är det faktiskt så enkelt? Jag tror inte det. Går man till Washington Post, eller The Guardian, så får man faktiskt en mindre vinklad bild, en bild som i alla fall bitvis gör de irakiska bombdåden begripliga, rapporter om amerikanskt slumpmässigt skjutande av oskyldiga irakier, om slumpmässiga fängslanden, torterande och mördande, om bombningar av irakiska områden, och också om attacker mot amerikanska militärer.

Så nu undrar jag: Är det verkliga syftet med utdelandet av godis till barn i Irak bara gester av välvilja? Jag misstänker allvarligt att det handlar om något annat, endera om en förhoppning att om amerikanska militärfordon alltid omges av godistiggande irakiska barn så ska de inte beskjutas/bombas, eller om, att när eller om detta ändå sker, så kan det användas för att framställa irakierna som osedvanligt bestialiska. Har vi i själva verket att göra med amerikanska styrkor som på ett osedvanligt bestialiskt sätt använder sig av barn som mänskliga sköldar, som gisslan?
Som sagt, jag vet inte, men håller dessvärre inte det senare för otroligt.

Man vill göra sig populär genom att dela ut godis, säger man, men blir man verkligen populär hos de vuxna irakierna för att man ger deras barn godis? Jag är inte säker på det. Vore det inte bättre att dela ut riktig och näringsrik mat eller se till att befolkningen får el och vatten?
Däremot är ju metoden mycket svår att angripa, omöjlig att kritisera, om det inte kommer fram belägg för att uträkningen är den jag ovan föreslår som möjlig.

Artikel i Washington Post ( måste man registrera sig för att läsa)
Artiklar i The Guardian
Artikel hos BBC

Och visst är det alldeles förskräckligt när oskyldiga barn sprängs i luften alldeles oavsett varför det sker.

PS 20/7: En bra artikel i AB idag, om terrorismen och debatten i Väst

Kommentera

13/7 klockan 18.35
Algblomningen och dumma gamlingar!
Cyanobakterier vill ha massor av fosfor, och vi gödslar dem med vattentoaletter och konstgödsel, skriver DN idag. Det kommer mig att tänka på vad min pappa berättade om sin lekkamrats pappa, skomakaren i ett litet samhälle i Dalsland. Skomakaren hade fått se sitt livs första vattentoalett någon gång på 30-talet och om denna ställde han den retoriska frågan: "Hur ska det se ut när alla börjar skita i sjön?" En av alla dessa dumma och okunniga gamlingar förstås (han var nog minst 45), som inte hängde med sin tid och som tyckte att allt nytt bara var dåligt!
Och nej, det fanns ingen algblomning av det slag vi ser idag när jag var barn.

Kommentera

12/7 klockan 15.10
EU värnar om oss
Nu har EU-byråkratin gjort ännu en väsentlig insats för vår hälsa, man förbjuder en massa kosttillskott, vitaminer och mineraler. Det är ju klart att störstebror är orolig för att vi ska äta ihjäl oss på sådana. Däremot oroar man sig inte för om vi super ihjäl oss, tvärtom gynnar man dem som tillhandahåller varorna för det syftet.

Ska vi gissa att det är läkemedelsbolagens lobbyister som övertygat EU i vitaminfrågan? Undrar vad det har kostat dem att få igenom dessa bestämmelser och i vilka fickor "kostnaderna" har hamnat?
Eller har EU bara byggt en gigantisk byråkrati som måste hållas sysselsatt och som i brist på vettig sysselsättning, eller i brist på förstånd, ger sig på sådana här detaljer?

Kommentera

Kommentar:

Konsekvenserna av EU-direktivet verkar inte bli så negativa som många befarat. Tvärtom.

Men jag håller med dig om att EU borde syssla med viktigare frågor. Nu ägnar man sig mest åt sånt som inte möter motstånd från starka intressenter.

Byråkraterna i EU kan omskolas och jobba i sjukvård och äldreomsorg i stället.
Hannelore
13/7 klockan 23.42

Kommentera

Svar:
Skulle bra gärna vilja läsa den där artikeln i DN .
Kerstin
14/7 klockan 01.30

Kommentera

Kommentar:

Hannelore! Trist tycker jag - in med den ena och den andra i vården hör man ofta. Det är en ömtålig sektor och kräver verkligen mer än arbetsförmåga!
/Britt
13/7 klockan 02.08

Kommentera

Svar:
Vi kanske skulle föreslå att de onödiga EU-byråkraterna får jobb som pigor istället, när man börjar subventionera sådana så att fler anser sig ha råd att hålla sig med vita pigor. Det verkar ju vara stor efterfrågan på vita pigor i Sverige. Städa kanske de kan göra utan så mycket och dyr utbildning och om de inte klarar den saken får väl deras bidragsberoende arbetsköpare lära upp dem.
Kerstin
14/7 klockan 12.00

Kommentera

Kommentar:

Nja, det här med omskolning var lite ironiskt menad.;-) Jag tycker också att arbeten inom sjukvården är alldeles för viktiga för att överlåtas till vem som helst.

Det är ironiskt också att det alltid tycks finnas pengar till en massa EU-byråkrater som tillåts befatta sig med detaljer, samtidigt som det är kraven på att kvala in i EU och EMU som orsakat alla besparingar inom medlemsländernas offentliga sektor, där många samhällsnödvändiga tjänster har rationaliserats bort. I Sverige, som blivit världsmästare i budgetsanering på 90-talet, är det framför allt jobb inom "skola, vård, omsorg" (trots alla vallöften), polis-, rättsväsende m m som försvunnit. Samtidigt har man tvingats skapa många nya tjänster för att administrera all EU-byråkrati här hemma.

Ja, nu skulle det här egentligen handla om kosttillskott, men det nya direktivet får väl ses som ett exempel på EU:s hysteri att detaljreglera medborgarnas liv och använda resurserna till fel ändamål.
Hannelore
15/7 klockan 22.57

Kommentera

Svar:
Håller helt med dig Hannelore. Väl uttryckt!
Kerstin
16/7 klockan 02.10

Kommentera

11/7 klockan 01.55
Hurra för Demensförbundets blöjkampanj!
Demensförbundet har genomfört en kampanj under vilken man har delat ut blöjor och inkontinensskydd till regeringens och riksdagens ledamöter och uppmanat dem att bära en blöja en hel dag istället för att besöka toaletten - bara för att skaffa sig en erfarenhet av hur de gamla har det på många av våra äldreboenden därför att man inte har personal att se till att de slipper gå med blöta blöjor.

Nu vet i alla fall alla i riksdagen om hur det är på äldreboenden på den fronten och att det fattas personal där. De kan inte skjuta ifrån sig och säga att de inte känner till saken.

De dementa i äldrevården utsätts ofta för mycket kränkande behandling. Genom att man har så lite personal inom äldrevården drogar man ner de gamla så att de ska sitta stilla och inte röra på sig. Eftersom de oftast blir mer förvirrade av dessa droger och dessutom drabbas av yrsel så att de ramlar, får de mycket svårare att klara av sina toalettbesök, i synnerhet som de här blöjorna är besvärliga att ta på och av.

Men på debattsidan i Länstidningen i Östersund förfäras en sköterska, tillika produktansvarig hos blöjtillverkaren, högeligen över kampanjen. Den är sååååå förnedrande för både riksdagsmännen och de dementa, ja så är den ju en kampanj mot blöjfabrikanten också (!), anser hon.
Det viktiga, tycker denna sjuksköterska, är förnedringen av riksdagsmän och dementa i Demensförbundets kampanj. Demensförbundet har uppenbarligen inte låtit sig köpas av blöjtillverkaren, ännu ett HURRA för detta. Det lär annars vara vanligt att patientföreningar sponsras av de företag som slår mynt av vården, inte minst av dem som tillverkar lugnande medel av olika slag.

Det dystra med hela saken är förstås inte att blöjfabrikanten tar illa vid sig, eller att politikerna eventuellt gör det, utan att ingen politiskt ansvarig kommer att bry sig - och gamla blir vi alla om vi får leva!

Kommentera

Kommentar:

Det är inte bara blöjor! Det är tejpblöjor!

Alla som har fyllt 50 och tror att dom blir över 75 år borde redan nu bli medlemmar i Demensförbundet
Artikel i Aftonbladet
/Britt
11/7 klockan 16.47

Kommentera

Kommentar:

Man kan konstatera att det är en bra idé. Personligen tycker jag dock att (m) skulle få en blöjprenumeration oxo.
Jinge
11/7 klockan 21.04

Kommentera

Svar:
Hrm Jinge, det är allvarliga saker det här. Rätt som det är sitter du där med hoptejpade blöjor som du inte kommer ur! Ytterligare en form av kontroll!
Kerstin
12/7 klockan 010.40

Kommentera

Svar:
Jag fick ytterligare en länk per e-post som är läsvärd och ur vilken jag vill kommentera följande passus från en person inom vårdpersonalen som råkat mycket illa ut:

Det finns så mycket som vi inte kan hantera eller påverka, så många mediciner som kan slå fel. Istället för att bli lugna blir dom gamla aggressiva och slåss, slänger saker omkring sej, får raseriutbrott. Om man ringer jourhavande läkare får man svaret: Lås in henne! Fast man inte får det enligt lagen. Man är alldeles hjälplös. Jo, om personen har brutit benet eller armen, om blodet rinner. Då är det bara att ringa efter ambulansen."

Detta känner jag igen från min egen mammas situation. När hon drogades med SSRI i höstas och ganska snart började ramla, föll fem gånger under en vecka (var inne på två röntgenundersökningar under denna vecka), och sköterskan ringde till läkaren om hennes situation, svarade denne att "vi gör ingenting så länge hon inte har några synliga skador".

Jag tvingade fram ett stopp för medicinering med SSRI (Zoloft) och vips slutade mamma att ramla. (Hela mammas historia kan läsas här - den är lång och förfärlig!)

Man lägger som vanligt ansvaret på helt fel ställen, hos underordnad personal som inte hinner med, som inte får adekvat utbildning för sina upgifter eller inte orkar för att man är underbemannade, istället för där ansvaret borde ligga, hos läkare som inte bryr sig eller som beter sig som om de får provision från läkemedelsbolagen, hos tillsynsmyndigheter och politiker som inte bryr sig och hos läkemedelsbolagen som struntar i dem som far illa av deras preparat eftersom de bara är ute efter att tjäna pengar.

Och få bråkar medan de kan, trots att vi alla kommer att bli gamla en dag, och då är det för sent att reagera och protestera.
Kerstin
12/7 klockan 02.30

Kommentera

Kommentar:

Blöjkampanj och Valkampanj?
Röstberättigad!
12/7 klockan 00.59

Kommentera

Kommentar:

Jinge!
Det där med prenumeration, logistiken fungerar åt alla, (m) (s) (fp) (c) (mp) (v) (kd), den dagen man flyttar in på särskilt boende. Ett helt skåp får man till sitt förfogande. Man har inget val, alla behandlas lika, oavsett partifärg och bakgrund! Kvinnor har ju dock en viss liknande erfarenhet med tanke på en viss period i livet, men hur gör män? Apropå män och blöjor - är det någon som förresten vet vad en "uridom" är? Det är ibland ett alternativ för män.
Röstberättigad!
12/7 klockan 22.14

Kommentera