10/6 klockan 13.45
Satsa statliga pengar på stridsplan
Vi måste, ropar massmedia mer eller mindre i kör idag och oavsett vilken partifärg de har, apropå bidrag till SAAB, satsa på högteknologi och fortsätta att ligga i framkanten om vi ska hänga med i konkurrensen.
Jodå, jag tror också att vi måste satsa på högteknologi för att kunna ligga i framkant, även om man kan diskutera om krigsflygplan och/eller bombplan är det bästa området att ligga i framkanten med.

Det är dessutom anmärkningsvärt att stora företag är beredda att ta emot pengar från oss skattebetalare, med tanke på att dessas företrädare i alla lägen ivrar för nedskärningar av alla bidrag och eftersom de med åsnors envishet hävdar att landets utveckling blir mycket bättre om staten inte lägger sig i.

Så var det med hållbarheten hos den ideologin alltså. Det är många, inom den politiska såväl som inom den ekonomiska eliten, som saknar förmåga till logiskt tänkande - eller återigen: som tror att vi andra gör det.

Kommentera

Kommentar:

"eftersom de med åsnors envishet hävdar att landets utveckling blir mycket bättre om staten inte lägger sig i."

De menar nog att de ska ha stålarna och SEDAN ska staten inte lägga sig i.

Visst är det lustigt att följa debatten utifrån logiskt tänkande. Ena gången är det så, nästa gång tvärt om. Vad man än säger så kan näringslivet vända på argumenteringen så det passar just dem just då medan samma argumentation är helt fel vid ett annat tillfälle.

Jag slutar aldrig förvånas över med vilket hyckleri makten och företagen företräder.
Lasse
10/6 klockan 17.01

Kommentera

Svar:
Aj 17, var det så det var, att de bara ville ha alla pengar alltså . I så fall är de väl väldigt konsekventa.
Erinrar mig plötsligt ett annat exempel på maktelitslogik. För några år sedan förklarade åldermannen i finansfamiljen med stor W att Sveriges största fallskärm var A-kassan.
Lite speciell är den ju onekligen, maktelitslogiken.
Kerstin
10/6 klockan 17.30

Kommentera

9/6 klockan 02.55
I arbetslöshetstider måste alla arbeta mer!
Här har vi en arbetslöshet som slår alla tiders rekord och ändå ställer sig den ena efter den andra inom makteliten upp i massmedia och talar om att vi alla måste arbeta mer.

Senaste inlägg av detta intelligenta slag står en kvinna för, som på DN Debatt idag skriver att studenter bör studera effektivare, alltså även under sommarlovet, bl.a. för att de då kommer ut i arbetslivet snabbare, och det, menar hon, är viktigt eftersom vi alla måste arbeta mera.

Handlar sådana här uttalanden, som vi ständigt matas med, om att maktelitens män och kvinnor inte kan tänka en enda klar tanke, eller handlar det om att de tror att vi andra inte kan det?

Kommentera

Kommentar:

Jag är född 81 och tillhörde nog den sista generationen som ibland fick höra att i framtiden skulle minsann maskiner göra arbetet åt oss och alla skulle vara lediga mer och kunna njuta av livet. Visst, fler är "lediga" (läs: arbetslösa) nu, men istället för att fördela arbetstiden så att alla kan arbeta och tillföra till samhällets goda, går utvecklingen åt motsatt håll. De som fortfarande har ett arbete att gå till, arbetar under större press till samma lön och de som kunde avlasta dessa kan inget annat göra än att sitta hemma och slå dank.

Är framtiden förlorad? Hur gör vi för att skapa ett rättvist och ekonomiskt demokratiskt samhälle?
Fredag
9/6 klockan 12.52

Kommentera

Svar:
Att jag hörde det från min pappa under 50-talet, som jag gjorde, var kanske ganska naturligt, då tiderna var optimistiska och eftersom företagen var tämligen anständiga gentemot sina anställda på den tiden (för de fick ju konkurrera om dem då det rådde brist på arbetskraft). Men att du fick höra det så sent finner jag förvånande, för i början av 80-talet hade vi en ganska utbredd arbetslöshet, inte minst bland ungdomar. Och redan i början av 90-talet skrällde ju den enorma arbetslösheten till på allvar. Så vem trodde så sent att företagen skulle fördela arbetsuppgifterna på fler människor istället för att pressa färre anställda ännu mer?
Kerstin
9/6 klockan 17.20

Kommentera

Kommentar:

Det handlade ju om högskolor och därmed vuxna människor, de behöver väl inte ett lov på 12 veckor när jämnåriga i yrkeslivet har 4. Jag har själv varit i situationen som student, och vet att det krångligaste med sommarlovet kan vara försörjningen, det är inte så lätt för alla att hitta sommarjobb. I det läget är det väl bara bra om man åtminstone har valet att fortsätta att plugga under sommaren med studiemedel och samtidigt korta utbildningen. Jag förstår inte varför du tycker det skulle vara korkat? Inte många högskolestudenter har ändå råd att ligga i hängmattan hela sommaren.

Däremot undrar jag över en sak hon skriver. Nämligen att "studenter och lärare kan se fram emot en lång ledighet". Anställda på högskolor har inget sommarlov, det är samma semesterregler som andra offentliganställda som gäller. I alla fall där jag jobbat.
Fredrik
9/6 klockan 20.35

Kommentera

Svar:
Fredrik: Det var inte treterminsförslaget jag invände mot. Det har jag inte yttrat mig om alls och tänker inte göra det heller just nu. Det är det där eviga "vi behöver ju arbeta mer", som jag kritiserade eftersom det verkar lite korkat i tider med högre arbetslöshet än vi haft under de senaste 100 åren, i synnerhet som ganska många nytexaminerade, exempelvis civilingenjörer, också går arbetslösa. Det talas ju ständigt om just detta, höj pensionsåldern, vi måste arbeta mera, se till att de arbetslösa söker arbete hela dagarna, vi måste ju arbeta mer, tillåt arbetskraftsinvandring vi måste ju arbeta mer, etc. etc. Någonstans brister det i logiken här.
Kerstin
9/6 klockan 22.20

PS: 10/6 klockan 01.30.
Idag läser man i DN att arbetslösheten ökat med 100% bland akademiker sedan 2002.

Kommentera

7/6 klockan 21.30
Sverige ställer modigt upp på USA:s sida?
Om det som står i Aftonbladet idag är korrekt så är detta den hemskaste nyhet om Sverige jag har tagit del av i hela mitt liv.

Någon som kan mer än jag om detta, tala om för mig att detta inte är sant! Tala om för mig att vi inte har regering som är så ruskig att den är beredd att kasta oss in i det vidriga krig som USA för runtom i världen just nu? Tala om för mig att regeringen inte tänker skicka svenska soldater till Afghanistan under Natos och USA:s ledning?

Tala om för mig att regeringen inte kan göra detta utan att bryta mot grundlagen! Eller kan den det?

För inte vill den överväldigande majoriteten av oss svenskar få hem svarta plastpåsar med unga svenskar som stupat för att stötta USA och en av USA tillsatt gangster i Afghanistan,

Kommentera

Kommentar:

Svenska soldaternas närvaro i Afghanistan är helt klart problematisk, men jag tror du har missuppfattat situationen lite. ISAF är under FN-mandat.
Läs mer här
Johanna
7/6 klockan 22.25

Kommentera

Svar:
Tack Johanna för din upplysning. Jag läste följande i AB (artikeln vid länken i inlägget ovan):

Den svenska regeringen överväger nu att sända en ny och större militär styrka till Afghanistan. Det sker inte i FN:s regi utan i USA:s och Natos. De nya svenska trupperna till Afghanistan ska sändas på begäran av USA:s hårt trängde försvarsminister XX, som försvarminister YY (= den svenska: min anmärkning) träffade i Washington. Som en del av den Natoledda "International Security Assistance Force", ISAF, har Sverige redan cirka 100 man i Kabul. Dessa trupper ska nu, enligt Natos talesman ZZ, utökas och "mer direkt samordnas med USA:s militära styrkor" på ungefär 12.000 man.

Läser man vidare i artikeln så finner man att formuleringarna är lite oklara, men ovanstående fick mig att reagera mycket kraftigt. Menar du Johanna, att de här Natoledda styrkorna i själva verket och även fortsättningsvis står under FN?
Kerstin
7/6 klockan 22.10

PS: Har läst sidan som Johannas länk pekar på, och jag kan inte säga att den fick mig att känna mig lugnare. Att Sverige ingår i NATO:s partnerskap är dessutom förmodligen något som de flesta svenskar inte har klart för sig. Än mindre inser man nog att detta är första steget mot att bli medlem och totalt skrota svensk neutralitetspolitik.

Kommentera

Kommentar:

Det här kommer vi att få se. Sverige är på väg in i NATO och kommer då inte kunna vara en neutral stat längre..
Bengt
8/6 klockan 04.58

Kommentera

Svar:
Jo, så är det förvisso, och man har ju bedrivit propaganda för slopandet av neutraliteten ganska länge nu. Men visst, man håller tydligen på att smyga oss med - och utan att svenska folket ska få veta det - förrän det är för sent att protestera. Att det liksom redan verkar vara ett halvt faktum chockerar mig.

Här är alla partipamparna tydligen överens över blockgänsen och då skrivs det ingenting om det i massmedia. Denna gräns verkar dessutom numer mer handla om vem som ska ha makten, inte så mycket om vad denna makt ska användas till, precis som fallet är i USA.

Det paradoxala med denna propaganda har ju varit att man plötsligt erkänt det som man absolut förnekade när vänstern påstod det under 60-och 70-talen, att Sverige egentligen hela tiden samverkat militärt, och vad gäller underrättelseväsendet, med USA bl.a.
Plötsligt blev ett erkännande av att man ljugit hela tiden ett argument för att man skulle gå med i NATO fullt ut. Så beklagar sig politikerna över att politikerföraktet breder ut sig.

Och fortfarande, är det korrekt som skrivs i citatet ovan? Det har jag inte klart för mig än.
Kerstin
8/6 klockan 16.25

Kommentera

7/6 klockan 02.30
Om en av mina bästa artikeltipsare
Petra (i nätet) har skrivit så snälla ord om mig på sin blogg att jag måste tacka och samtidigt tala om att jag verkligen uppskattar hennes blogg mycket. Hon lägger ner ett stort arbeta på att plocka fram och lägga ut länkar till intressanta tidningsartiklar på sin blogg och jag har henne att tacka för mycket god läsning. Dessutom kommenterar hon sina artikeltips på ett informativt och intressant sätt. Inte nog med det, hon hjälper mig genom att korrekturläsa mina inlägg ibland och göra mig uppmärksam på om någon av mina länkar inte fungerar och kommenterar mina inlägg här på ett inspirerande sätt.
Tack Petra du är guld värd

Kommentera

Kommentar:

Jag tackar... och blir rörd.
Petra
7/6 klockan 10.06

Kommentera

Kommentar:

Kan bara instämma i Petras omdömen.

Det finns inte så många oberoende intellektuella i det här landet och därför känns det extra befriande att läsa Kerstins blogg med alla träffsäkra, nyanserade analyser.

Tyvärr hinner och orkar jag inte kommentera allt, varken egna artikeltips eller inlägg på andra bloggar.

Är med i några fora på nätet ocksv och det blir lätt för mycket tid framför datorn .
Hannelore
7/6 klockan 10.06

Kommentera

Svar:
Tack flickor, så finns det förmodligen de som hatar mig .

Och du Hannelore är en av de andra som förser mig med länkar till väsentliga artiklar, så ett stort tack tillbaka till dig. Och du har så rätt så, datorn är är en ruskig tidslukare.
Kerstin
7/6 klockan 12.30

Kommentera

6/6 klockan 17.45
Nationaldagen
Himlen har gråtit hela dagen över nationaldagseländet, och jag med den!

Kommentera

Kommentar:

Att ersätta ett par fasta helgdagar i maj - en välkommen vila under den sköna våren för de flesta arbetande - med en helgdag, som ibland infaller på en vanlig söndag förefaller som en tämligen okänslig åtgärd med tanke på det slitage vi utsätts för i detta land med dess hårda klimat. Det borde vara möjligt att hitta en dag som kalendermässigt går omlott med de dagar som vissa år ger mycket julledighet, andra knappast något.
Lars B
6/6 klockan 22,45

Kommentera

Svar:
Håller helt med dig. Men företagarorganisationerna har länge velat skära ner på antalet helgdagar! Första gången jag hörde förslag om detta från det hållet var i början av 70-talet. Det anses ju från det hållet att vi ska arbeta mera. Å andra sidan blir det ju en massa klämdagar, som troligen kommer att arbetas in eller bli lediga dagar på många håll. Vi kan ju hoppas på det senare i alla fall.
Kerstin 6/6 klockan 12.25

Kommentera

5/6 klockan 23.20
Frågan om ett amerikanskt Gulag
Amnesty går ut och förklarar att USA:s fånglägersystem är vårt moderna Gulag. Man beskriver vad som sker och vad som händer? Istället för att bli mäkta upprörda över vad som pågår för människor rent osannolika diskussioner på somliga bloggar, om det rättmätiga i att kalla USA:s nya system av fängelser för vad man anser vara terrorister, för Gulag. Kvinnan på Amnesty som jämförde det amerikanska fånglägersystemet med "Gulag" borde avgå ropar någon indignerat ("häng budbäraren, jag anser att hon använder fel ord") och på högerbloggar får man bland annat veta att jämförelsen:

• är en förolämpning mot dem som dog i Gulag
  
• det är en väldig skillnad mellan den här typen av fängelser i ett fritt och land och dem som finns i slutna samhällen
  
• haltar för att det var många fler som dödades i Gulag
  
• ger negativa eller felaktiga associationer, därför få man inte kalla Guantanamo för Gulag
  
• är förfärlig så där i största allmänhet

Kommentar:

Det amerikanska fånglägret på Kuba, med fängslanden på obestämd tid, med oklar regulering av fångstatus och utan insyn ter sig väldigt olämpligt och som en farlig väg att gå för ett demokratiskt land som USA.

Att låta ändamålet helga medlen uppfattar jag som en av de viktigaste skiljelinjerna mellan demokratiska och totalitära stater. Enskilda människoliv offras för den goda sakens skull - den sak man i toppen av hierarkin beslutat vara gott.

Jämförelsen med Gulag känns ändå haltande, då den statspolisiära terror, som sattes i system under Stalin, med slutstation för många människor i fånglägren Gulag trots allt inte kan anses ha implementerats av USA i Afganistan eller i IRAK.

Jag tror att de exempel på debatt kring användningen av ordet Gulag du tar upp är relativt typiska för vad som händer när man i publicistiskt syfte överdriver - uppmärksamheten styrs åt fel håll, debatten kommer inte att handla om sakfrågorna, nyspråket tar över. I slutändan omöjliggörs en seriös debatt och möjligheterna att påverka opinionen.

Jag tror personligen att Amnesty International har tillräckligt gott renomme för att slå igenom med kritik utan att använda överdrifter. Överdrifter kan däremot skada organisationens renomme på sikt.

Dessa mina personliga åsikter avslutar jag med en liten dikt av Alf Henriksson:

Universum blev plötsligen dubbelt så stort
vars ände förtonar i dis.
Av denna nyhet har världspressen gjort
en undangömd liten notis.

Saken är nämligen nästan egal
på grund av sitt majestät.
Ty om du fördubblar ett ofattbart tal
blir det inte större för det.
Lars B
6/6 klockan 22.19

Kommentera

Svar:
Lars Du påpekar en viktig sak här, att ändamålen aldrig får helga medlen. Det är väl just denna goda devis de flesta fanatiker alltid negligerar. För sådana är idén, utopin, värd hur mycket lidande som helst - för andra (oftast).

Precis som du gör tydligen, anser jag att man ska uppmärksamma och protestera mot terrorn i USA:s fånglägersystem och fångtransporter till länder där de torteras åt USA.

Vad gäller Gulag och Guantanamo så finns det likheter och skillnader, och jag tänker inte diskutera dessa för då gör jag mig skyldig till precis det jag kritiserar i mitt inlägg ovan. Den dagen även Guantanamo, som ju egentligen är en felaktig benämning på fånglägret ifråga, är historia (om jag lever fortfarande då, och kan tänka) är jag beredd att diskutera den saken.

Du har ju vidare rätt i att diskussionen blev helt snedvriden på vissa håll på grund av denna jämförelse. Men, nu är det ju också så, att för den som vill missförstå och diskutera ovidkommande saker istället för huvudsaken finns det alltid något ovidkommande att klanka ner på.

För övrigt en fin dikt - tack för den.
Kerstin
2/6 klockan 00.00

Kommentera

Kommentar:

Om man så vill, så går allt att missuppfatta, det har du rätt i. Det är inte lätt att hantera språket, man kan bara efter bästa förmåga sträva efter stringens och klarhet.

Fånglägret i Guantanamo - som efter flera år finns kvar - är en skamfläck för USA.
Lars B
7/6 klockan 10.22

Kommentera

Svar:
Jo visst är språket ett ganska slipprigt verktyg för kommunikation och det gäller att man vill förstå varandra för att kommunikation alls ska vara möjlig, vilket dessvärre inte alltid är fallet. Ord är ofta vaga, mångtydiga och/eller väredladdade.
Ord och begrepp förändrar dessutom sin innebörd ibland. I vissa fall kommer de att så småningom betyda något helt annat än de gjorde ursprungligen, i andra kommer de att få en mer generell betydelse och i vissa fall att betyda det rakt motsatte mot vad det betydde ursprungligen.

Ett exempel på hur somliga ord kan komma att få en mer generell betydelse är ordet quisling som först var ett namn på en man, eller man med ett visst namn, men som idag betyder förrädare rätt och slätt. Om man säger att X är en quisling är det få som protesterar och hävdar att: Men det är ju en himmelsvid skillnad mellan Quisling och X. Quisling var ju mycket kortare och plufsigare och dessutom förrådde han ju hela sitt land, och till nazismen, medan X är lång och smal och bara har förrått en del av sitt land och inte till nazister dessutom.

Jag menar nog att ordet gulag har lite av den här generella betydelsen idag, "ett omänskligt fängelsesystem".
Kerstin
7/6 klockan 12.30

PS: ledsen Lars B, att de här sista två kommentarerna föll bort några timmar.

Kommentera

4/6 klockan 018.45
Rökare är mördare
eller "att föda barn är att döma folk till döden!"
Varje samhälle behöver sina syndabockar och i slutet av 70-talet kom någon på att rökarna kunde fungera bra som sådana, som dem man kunde omorientera folks missnöje mot. Som jag minns det var en viss chef för naturvårdsverket, som kontrade kärnkraftsmotståndarna med argumentet att rökning ju var skadligt och att man borde göra något åt den saken istället för att protestera mot kärnkraften, och sedan började kampanjen rulla på, långsamt och försiktigt i början sedan allt häftigare och vildare, som alla sådana här offentligt sanktionerade kampanjer tenderar att göra.

Man får ju inte längre skälla på svarta, på judar eller på kvinnor och några måste man ju kasta för vargarna så nu, när rökarna börjar ta slut, håller man på att konstruera upp nästa offentligt godkända mobbinggrupp, de tjocka.

Men man kan driva kampanjen mot rökarna ännu lite längre innan man sätter tänderna i de överviktiga på allvar: Inför fimpskatt, föreslår någon nu, miljöministern är positiv sägs i AB- införandet av en sådan skulle ju verka handlingskraftigt och i något landsting föreslås tydligen att rökare ska få lägre lön!

Jovisst, rökning är farligt, men det är farligt att köra bil (man kan krocka), att äta fel (man kan bli tjock eller få allergisk chock), att flyga (planet kan störta), att korsa en gata (man kan bli påkörd), att gå i trappor (man kan ramla och bryta nacken), att laga mat (det kan börja brinna i kastrullen), ja egentligen finns det ingenting som är helt riskfritt.
Men, protesterar då de rättfärdiga, man skadar ju andra när man röker.

Motfråga: Vad gör man när man kör på folk? Vad gör man när man bjuder folk på en onyttig middag, vad gör man när man lockar folk att flyga eller att dricka alkohol eller äta antidepressiva och sömnmedel som många blir sjuka av, ja ytterst: Vad gör man när man föder barn - jo man medverkar förstås till sända oskyldiga varelser in i döden - alla ska ju dö en dag!

Dags att sätta stop här för nu har det gått för långt! Rökarna har lärt sig ta hänsyn idag, hukar och krälar, ber om ursäkt och gömmer sig! Eller ska man driva kampanjen ända dithän att människor också börjar skjuta och slå ihjäl rökare?

Finns det ingen med förnuft någonstans?
Jag river mitt hår!

Kommentera

Kommentar:

Börja snusa istället! Det gör jag..
Petra
5/6 klockan 02.09

Kommentera

Svar:
Smakar så förtvivlat illa! Dessutom blir man skinnflådd i munnen .
Kerstin
5/6 klockan 04.15

Kommentera

Kommentar:

Man vänjer sej vid snuset. Lite ibland och munnen anpassar sej. Likaväl som man vänjer sej vid rökning. Och dina lungor har vant sej på bekostnad av flimmerhåren... tänk på det. När jag slutade röka så hade jag rethosta för att flimmerhåren kom tillbaka.

Detta är endast ett råd till inbitna nikotinister. Tobak är ett gift och ska helst undvikas helt.
Petra
5/6 klockan 13.38

Kommentera

Svar:
Jo tack Petra, jag vet, vem har undgått insikter om rökningens skador och visst tycker jag att man ska försöka få ungdomar att aldrig börja röka (jag avskräckte ex. min dotter som aldrig gjort det)!

Jag höll upp att röka 2.5 år för några år sedan (utan nikotinersättningar av något annat slag), och det hade sina fördelar, bortsett från att jag funderade på att ta livet av mig under hela den rökfria perioden - och jag överdriver inte!
Somliga börjar tydligen äta SSRI istället för att börja röka igen. Jag vet inte om det är bättre, tror snarare tvärtom i många fall. Jag blir så trött på alla som vet vad jag mår bäst av .

Min uppfattning idag är att andra ska ge 17 i vad jag gör och låta bli att ha uppfattningar om hur jag mår av det, så länge jag tar hänsyn till dem medan jag gör det, och inte utsätter dem för faror, och jag går numer alltid ut och röker, även hemma! Jag menar att jag utsätter mina medmänniskor för betydligt större risker genom att köra bil än genom att röka, lite avsides!!! Menar att man måste ha proportioner på saker och ting.

Mitt inlägg handlade annars och faktiskt inte om mig, utan om det faktum att man hetsar mot människor i samhället, rökare sedan ganska länge och nu börjar man rasa mot de överviktiga, och att det måste finnas någon gräns för sådant hetsande. När man börjar mena att rökare ska ha lägre lön än icke-rökare - vad håller man på med då?

Sådana här kampanjer urartar ganska lätt och sådant urartande är farligt. De sociala processerna som man sätter igång med kampanjer mot utvalda grupper är mycket obehagliga.
Jag protesterade mot överdrifter i antirökkampanjen även under den tiden då jag var rökfri, och jag kommer att protestera mot kampanjer mot de överviktiga - trots att jag inte tillhör den gruppen själv.
Kerstin
5/6 klockan 16.00

Kommentera

Kommentar:

Som rökare är jag naturligtvis medveten om riskerna med lasten och inget vore väl bättre än att slippa behovet. Inte heller önskar jag se ett nytillskott av rökare. Men att som idag bestraffa de som under en annan tidsepok lagts sig till med denna ovana, när vi vet hur starkt beroende en del personer utvecklar, tycker jag är närmast att likna vid förföljelse.

Tanken går till andra former av drev, som massmedia bedrivit mot olika personer och för eller emot olika företeelser.

Tanken går också till demokratifrågorna, politiker och press. Om demokratin ska fungera tror jag det är nödvändigt med återhållsamhet, stringens, objektivitet och balans. Det offentliga samtalet urartar och förtvinar om det svenska folket ständigt matas med skenfrågor - detaljfrågor som fångar intresse och debatt, förenklingar av komplicerade frågor, krav på ställningstagande i frågor ställda så att höga krav på kompetens och kunskap fordras t.ex. EMU (det går att vara för EU och mot EMU).
Lars B
5/6 klockan 20.43

Kommentera

Svar:
Visst, massmedia vill i första hand sälja! När det gäller kampanjer av det slag jag talar om här, så handlar det även om andra kategorier av människor, som ser en chans att tjäna pengar, på olika sätt, som går ut och larmar etc. Så leder det ena till det andra och i värsta fall ut i rena vanvettet.
Kerstin
6/6 klockan 01.50

Kommentera

3/6 klockan 00.30
Politikerna - lika lurade som svenska folket?
Politikernas inställning till och kunskaper om EU börjar nu bli rena parodin på regering och politik och politikerna trasslar in sig värre och värre ju mer de försöker förklara varför vi svenskar inte ska få rösta om fördraget.

Först får vi höra att frågan är alldeles för komplicerad för vanligt folk, så står det klart att den är för komplicerad för riksdagsmännen. Efter sig själv känner man andra får vi anta, så då kanske vi kan utgå ifrån att statsministern inte heller förstår vad det är man håller på att kasta in Sverige i.
Men nej, det faktum att de som frågades på eftermiddagen hade lärt sig svaren under förmiddagen, för att de hade förvarnats, visade ju hur effektiva de var att lära sig!! Svaret på tre enkla frågor!! Ska vi gissa att det är det enda de kommer att veta om det nya fördraget när de går till omröstning?

Att politikerna inte visste vad de förespråkade då vi röstade om medlemskapet, är ju helt klart nu. Ingenting skulle ändras i Sverige lovade man inför omröstningen och dåvarande socialdemokratiske partiledaren satt i TV och vädjade, med darr på rösten, till svenska folket att det skulle "lihhiihhiiita" på honom, inget av det som nej-förespråkarna varnade för skulle inträffa: Vår alkoholpolitik skulle inte förändras, vår grundlag skulle inte beröras, vi skulle inte förlora vår neutralitet, vi skulle inte försämra vår miljölagstiftning, vi skulle inte få in salmonella i landet, vi skulle inte utöka polissamarbetet i Europa, det skulle inte bli mer överstatlighet än det var just då. Det enda som skulle förändras var arbetsmarknaden - den skulle bli mycket bättre, det skulle bli mycket fler jobb!!!!

Den enda slutsats man kan dra idag är att endera förstod politikerna inte heller den gången vad de lyckades övertygade en mycket knapp majoritet av oss väljare om och sedan beslutade om, eller så lurade de oss rätt upp och ner. Någon annan möjlig tolkning ser jag inte.

Och nu går nuvarande statsminister ut och menar att "vi" ska fortsätta på den utstakade vägen trots nej från Frankrike och Holland till det nya fördraget, för "vi" måste få fatta "vårt eget" beslut. Svenska folket inkluderas förstås inte i detta "vi" eftersom det med stor sannolikhet skulle bli ett nej även i Sverige om man ordnade en folkomröstning om fördraget.

Igår morse förklarade dessutom den socialdemokratiska partisekreteraren i radion, apropå avslöjandet om riksdagsmännens okunnighet om det nya fördraget, att det ju mer handlar om magkänsla. Riksdagsmän och riksdagskvinnor är alltså utrustade med bättre magkänsla än vi andra då, förstår man, inte bättre kunskaper.
Syftar hon med magkänsla månne på att besluten fattas över laxmackor som betalas av lobbyister?

Kommentera

Kommentar:

Klarspråk och politik verkar inte gå hand i hand. Det handlar mer att formulera sig vagt och prata om komplicerade strukturer. Ber man dem förklara vilka strukturer som är så komplicerade så står de ofta svarslösa.

Det handlar bara om tolkningsrätt. Vilken de anser sig ha. Det är nu så att folket äntligen har fått en kanal att visa sin synvinkel.
Bengt
3/6 klockan 12.49

Kommentera

Svar:
Och visst bli man mest full i skratt över politikernas inlärda och slimmade nonsenssvar och deras noga instuderade ansiktsuttryck när de visas i TV. De låter och ser precis likadana ut allihop. Men det är ju med deras nonsenssvar som med de där svarande robotarna, som några bloggare just har skrivit om, ibland blir svaren helt uppåt väggarna.
Kerstin
3/6 klockan 15.45

Kommentera

Kommentar:

Jag undrar vad det är som säger att riksdagsmän skulle vara duktigare än vanliga svenskar? Vilka grunder åberopar man när man påstår att folk inte klarar av att sätta sig in i så komplicerade frågor.

Riksdagen, sägs det ju, ska avspegla folket, om det är sant så är ju inte riksdagsmän dugligare än vilken Svensson som helst.

Visst blir vi lurade!

Se bara på Euron, hade vi följt riksdagsmajoritetens uppmaningar att rösta för Euron så hade vi haft ett sämre ekonomiskt läge idag. Den gången var det tur att folket tänkte till själva och inte överlät tänkandet till riksdagsmännen!
Lasse
4/6 klockan 00.46

Kommentera

Svar:
Precis, riksdagen ska ju vara representativ för folket, som du säger, och det är den säkert också, i varja fall är den inte kunnigare, möjligen är de flesta riksdagsmännen uthålligare, vad gäller att buga och bocka och göra slitjobbet inom partierna för att så småningom belönas för lojaliteten och grovjobbet med ett riksdagsmandat.

Vad gäller Euron så har du sannolikt rätt men problemet med påståenden om det som inte hände är ju att sådana utsagor aldrig kan "bevisas".
Jag hörde senast igår någon på radion hävda, att om vi inte hade kommit med i EU så hade Sverige haft ännu färre jobb och en sämre ekonomisk situation. Så vad gäller "om" och "om inte" handlar det mest om tro, även om somliga åsikter kan ha mer som talar för sig än andra.

Men lurade är vi avgjort, eftersom ingenting av det som lovades höll, och riksdagen är troligen representativ även i det avseendet, även om de negativa effekterna inte kommer att drabba riksdagsmännen personligen (och jag själv, som röstade nej, både till EU och EMU, känner mig inte lurad, bara ledsen att så många andra lät sig luras i den första omröstningen).
Kerstin
4/6 klockan 01.45

Kommentera

Kommentar:

Jag fick en tanke att det handlar om gruppdynamik. Politikerna ingår i en egen grupp. Inom de flesta grupper är det naturligt med outsiders. Men flertalet använder samma referensramar och språkbruk.

Eftersom de har liknande arbetsbelastning och uppgifter - att vara förstå-sej-påare - så förstår de varandra bättre än de som är utanför gruppen. På det sättet så smyger det sej in gemensamma värderingar o.dyl utan att de från början hade det.

Politiker i Sverige har närmare till Bryssel än till svenska folket för att de i EU-bygget i Bryssel har liknande arbete - att vara förstå-sej-påare.

Hur skulle ett politiskt demokratiskt system kunna se ut som inte fjärmar politiker från folket? Där politikerna inte får en chans att gruppera ihop sej? Jag vet inte, men jag funderar.
Petra
4/6 klockan 01.19

Kommentera

Kommentar:

Jag undrar lite smått, om DUMHET är den övegripande förklaringen: kan det vara så; är det inte fråga om att intellektualisera utan att förirra till mer enkla frågeställningar; är det så att i vår representativa demokrati, vi inte förmår att lyfta representanter med intellekt och kunskap?
Lars B
4/6 klockan 04.26

Kommentera

Kommentar:

Till Petra
Läste nyss en deckare skriven av en australisk författare där någon av personerna låter undslippa: "political parties are a conspiracy to the people" (Peter Corris: O'Fear) och skrattade till lite... Har politiker och, för den delen också journalister, blivit egna "klasser", åtskilda från vad som ofta kallas "människorna"? Skulle debatten & politiken vara annorlunda om politiker och journalister skulle vara tvungna att leva på under 20 000/per månad (åtminstone ett år)? Jag respekterar politiker för vad de gör (åtminstone i prnicip) men tycker att tonen när de (och journalister) talar om "människorna" och deras åsikter också kunde innehålla lite respekt. "Människorna" är inte räddare och mer obildade än politiker!
Lena K
4/6 klockan 12.13

Kommentera

Svar:
Lars B: Jag tror kanske inte att våra politiker är dummare än vi andra. De utgör säkert ett genomsnitt av befolkningen vad gäller klokskap eller frånvaro av sådan. Möjligen är det uthålligare än genomsnittet och har lite mjukare ryggrad, så att de orkat buga och bocka och göra slitgörat i partierna under många år innan de belönats med ett riksdagsmandat.
Jag tror att det är riktigt, som de andra kommentatorerna påpekar, att politiker lever i en så homogen miljö att de till slut tappar kontakten med verkligheten utanför riksdagshuset och inte ser konsekvenserna av det de beslutar om, konsekvenser som vanliga människor ser, känner eller drabbas av mycket snabbare och mer påtagligt än politikerna själva.
Grupptryck är otroligt effektivt, få, om ens någon av oss, klarar av att stå emot sådant och ju säkrare man är på att man inte låter sig påverkas, ju lättare offer för propaganda är man. Vi tenderar alla att anpassa oss till vår omgivning och umgås man ständigt med andra politiker och/eller med den ekonomiska eliten, så är det självklart att man utvecklar en samsyn inom den ekonomiska och politiska eliten.
Så visst, vi har en politisk klass. Det märks ju inte minst i det faktum att politiska poster tycks löpa i familjer (och alltid gjort om vi ska vara ärliga).

Petra undrar över hur det demokratiska system skulle se ut som förhindrade att politiker fjärmas, eller fjärmar sig från det folk som valt dem. Jag är nu ingen överguru därvidlag, men synpunkter på detta har jag förstås, och jag har kanske sådär en 35 - 40 års längre erfarenheter av samhället och av hur politiken fungerar än den genomsnittlige bloggaren.

Tidigare beslutade man i riksdagen utifrån noggranna undersökningar av konsekvenser av de förslag som lades fram. Man tillsatte utredningar, som ibland kunde ta åratal, skickade så småningom ut lagförslagen på remis till berörda instanser ute i samhället, och med remisstider som gjorde det möjligt för dem som verkade inom områden som förslagen handlade om, att tänka igenom sina remissvar. Man beredde sedan förslagen noga innan det resulterade i en proposition och till slut i beslut.
Detta förfaringssätt var förstås trögare än dagens beslutsprinciper och vi som var unga under 60-och 70-talen, kritiserade det häftigt och gnällde om att viktiga frågor "begravdes i utredningar". Vi var, som alla unga människor, mycket missnöjda med att allting inte ändrades direkt. Men utifrån en blick i backspegeln menar jag nog att det här systemet trots allt var effektivare, på lite längre sikt, än dagens "hej-hopp-princip" för beslutsfattande, enligt vilken politiker ofta reagerar på av massmedia upphaussade moralpaniker och rusar stad och beslutar utan att man tänkt igenom besluten ordentligt.

"Hej-hopp-principen" introducerades av den förra borgerliga regeringen, som hävdade att eftersom ingenting ändå är förutsägbart, inga konsekvenser går att förutse, så beslutar man först och ser hur det går och om det inte blir bra så ändrar man sig efter ett tag /enligt ett utskick till universiteten från den borgerliga högskoleministern (m), som distribuerades ut till oss som administrerade institutionerna, jag var vik. studierektor för en universitetsinstitution då/. Sedan fortsatte den socialdemokratiska regeringen enligt samma princip. Nu hade den här principen kommit att betraktas som kraftfull, politiker ska peka med hela handen, visa att de är handlingskraftiga (vilket är obehagligt nära fascismens grundläggande idé, en man, en stark och beslutsförmögen ledare).

Men - inget samhälle låter sig reorganiseras snabbt och smärtfritt. Ett helt samhälle är en trög skuta. Det kan rivas ner mycket snabbt, men det tar många år att bygga upp helt nya och hållbara system och samhällsstrukturer, sådär en 20-50 år - lågt räknat! Det har vi sett en del exempel på de senaste 15 åren.

Idag inser jag att det långsammare utredningsförfarandet hade det goda med sig att förslag gick ut på remisser till de människor som berördes av förslagen, som hade mer erfarenheter än riksdagsmännen av olika områden och som var de bäst lämpade att peka på konsekvenser av olika slag, vilket ledde till att förslagen ofta förändrades innan de till slut hamnade på riksdagens bord för beslutsfattande. På den tiden hade vi dessutom betyligt mer variation inom massmedia, med både höger, mitten och vänstermedia, vilket ofta ledde till en mer allsidig belysning av politiska frågor i massmedia. Idag är den borgerliga dominansen närmast total. (den som hävdar att valfriheten och mångfalden är större idag än då, vet inte vad han eller hon talar om).

"Hej-hopp-politken" var förstås bra för den ekonomiska eliten som hade allt att vinna på att systemet (välfärdsstaten) raserades, och att man kunde börja transferera uppåt i hierarkierna istället för tvärtom. Den har också fått politikerförakt som konsekvens, vilket förstås också är önskvärt för den som anser att politiker (läs "väljare genom sina politiskt valda") inte ska ha någon makt, något jag själv delvis bidrar till här med mitt gnällande på politiker.
Jag är trots allt rädd för politikerförakt eftersom det utgör grogrund för fascism och för ännu värre situationer än dagens, men hur ska man reagera när man är kritisk och politiker sviker?

Desvärre hjälper politikerna själva till att skapa politikerförakt idag, inte bara med sin okunnighet, utan också pga sina taktiska ageranden, (ofta nog dikterade av amerikanska propagandaexperter, spin doctors,) exempelvis att man systematiskt använder massmedia för att smutkasta dem man vill bli av med, för att lösa interna konflikter alltså, och för att driva befolkningen framför sig. Ingen ska exempelvis inbilla mig annat än att det var socialdemokrater som startade indignationskampanjen mot en kvinnliga minister (Tobleroneskandalen) eller som, under det som kallades "rosornas krig" såg till att få både en tidigare LO-ordförande och en TCO-ordförande avsatta, genom skickligt manipulerande av opinionerna via massmedia.

I en mening har de rätt, menar jag, som anklagar oss 40-talister för rivningen av välfärdssamhället, men inte på så sätt att vi ville riva det, och inte för att vi tog ut allt materiellt som fanns att ta ut och inte sparade något till de efterkommande generationerna, av ren egoism, som hävdas idag. Detta är en borgerlig myt (Sverige har som nation aldrig varit så rikt som idag, det är bara det att vi fördelar samhällets resurser på ett annat sätt idag, genom en omvänd Robin Hood-princip) utan för att vi inte förstod effekterna av rivandet av beslutsstrukturer och inte insåg hur den som faktiskt vill riva välfärdssamhället skulle kunna utnyttja de samhällsfilosofiska idéer som vi accepterade och uppskattade under vår ungdom och som den gången användes mot makthavarna, relativismen, föreställningen som idag kommit att innebär att det egentligen inte finns någon verklighet att ta hänsyn till, en djupt reaktionär föreställning.

När den rika eliten insåg hur den kunde använda dessa föreställningar till sin egen fördel, exempelvis med hjälp av en jättelik propagandaapparat, Timbro, tystnade vänstern så småningom. Den såg antagligen inte hur lurad den blev. Jag misstänker att man först tyckte att utvecklingen mot exempelvis decentralisering etc. var bra och man genomskådade inte konsekvenserna av det som skedde under 80-talet och 90-talet. Högern hade tagit över vänsterns språkbruk, ändrat innebörden i orden och det fick exakt den effekt man visste att det skulle få, det förvirrade vänstern ordentligt.
Nu har högern gått varvet runt och försöker, och kommer troligen att lyckas, inbilla folk att det är högern som värnar om småfolket och välfärden. Det är det förstås inte, om inte småfolket anser sig behöva förmyndare förstås, och om det inte anser att den ekonomiska eliten är så otroligt mycket mer värd för samhället än småfolket.
Förtryck har, i retoriken, alltid utövats för de förtrycktas bästa!
Kerstin
4/6 klockan 15.10

Kommentera

Kommentar:

Jag tror inte att speciellt många av riksdagspolitikerna läst förslaget till konstitution. Är det korrekt säger det en hel del om intresset. Och jag inbillar mig att jag har rätt i mitt antagande.
Jinge
6/6 klockan 21.39

Kommentera

Svar:
Jinge: Jag tror precis som du.
Men normalt är det inte så att alla riksdagsmän sätter sig in i alla frågor, utan de har "experter" på olika frågor inom riksdagsgrupperna, som snabbinformerar de andra, och som behandlar frågorna i utskotten, och det är nog oundvikligt att det är på det sättet. Få kan sätta sig in i allting. När det handlar om en så viktig fråga som EU-konstitutionen bör rimligen alla riksdagsän och kvinnor sätta sig in vad de beslutar om dock.
Kerstin
6/6 klockan 23.25

Kommentera

2/6 klockan 11.30
Fokusera på rätt sak - på kvinnohatet!
Dags för mitt omdöme om programmet om ROKS, lite sammanfattande tankar, somliga skrivna redan på andra bloggar:

Nog blev det som det förmodligen var tänkt, efter TV-programmet om ROKS, en formlig klappjakt på feminister. Istället för att diskutera det verkliga problemet, att mängder av kvinnor blir misshandlade, förföljda, ihjälslagna och tvingas gå under jorden, så diskuterar man ivrigt och upprört det berättigade i en feminism som inom sig påstås härbärgera politiskt farliga extremister. Istället för att diskutera manshatets orsaker, det verkliga problemet, skuldbelägger man hela feminismen, direkt eller indirekt: "Ska ni feminister kunna räkna med vår sympati och vårt stöd, får det inte förekomma manshatande kvinnor inom feminismen", är det underförstådda budskapet från alltför många håll.

Jag vill nog hävda att även om det finns manshatande kvinnor, så är kvinnohatet avsevärt mycket mer utbrett i samhället än manshatet. Vi utsätts för det ständigt, i raptexter, i hårdporren ex. Men detta kvinnohat anses inte utgöra något problem och det får inte kritiseras för då angriper man den heliga tryckfriheten.
Nu ska helst varenda feminist kräla och krypa i stoftet och be om ursäkt för åsikter de inte har, men när krälar och kryper män och ber om ursäkt för kvinnohatet i raptexter och hårdporr? I de fallen får vi absolut inte döma alla män utifrån kvinnohatarna, men hela feminismen, förstår man, gör sig själv omöjlig genom att det finns några få manshatare bland feministerna.

Jag reagerade mot TV-programmet redan innan man hade börjat skriva om det, på bloggar och i massmedia. Programmakarna använde propagandans och tankeförförelsens alla konstgrepp, frossade i konstiga bilder av svärdförsedda djävlar och korslyftande skräckfigurer, i tendentiösa klipp och vilseledande speakertexter. Man fick aldrig höra i vilket sammanhang de intervjuade hade sagt det man fick höra dem säga, och det gäller inte bara vad ROKS ordförande sade.

Den enda, av de intervjuade, som gjorde bort sig ordentligt i programmet, enligt mitt förmenande, var departementskvinnan som hotade journalisten i hissen. Så gör man bara inte. Kvinnor som hotas förtjänar hjälp alldeles oavsett vad de tidigare sagt om eller gjort mot feminister. Att denna kvinna inte avsätts från sin post utgör mitt skäl att tappa förtroendet för politikerna i det här avseendet.
Däremot kan jag inte erinra mig att jag någonsin har hört en politiker eller minister hävda att alla män är djur och att män bör skäras upp. Inte heller har jag sett lagförslag i den riktningen, så insinuationerna att extremfeminister har så stort inflytande över regeringen finner jag ganska löjliga. De handlar endast om "guilt by association".

Om man däremot inte anser att män är överordnade i samhället, och kvinnor underordnade, ja då förstår jag ju att man är kritisk till jämställdhetspolitikens utgångspunkter och då har man kanske alla skäl i världen att skälla på politikerna och att försöka framställa feminismen i så ofördelaktig dager som möjligt.
Nu talar all statistik för tesen om manlig överordning och kvinnlig underordning, så vilken annan tes skulle jämställdhetsarbetet annars utgå ifrån - att kvinnor och män har samma möjligheter, att de har samma löner, kort sagt att allt jämställdhetsarbete bör läggas ner?

Kommentera

Kommentar:

Klokt tänkt och skrivet, och ungefär som jag själv tänkt men inte skrivit eftersom så många andra kommenterat programmen. Jag har ju märkt i diskussionerna bland folk att det uppenbarligen spätt på misstron mot jämställdheten, en misstro och ett förakt som finns hela tiden, men mer eller mindre. Och efter programmen verkar man inte kunna se sakfrågan utan dömer ut all feminism.
Eva
5/6 klockan 13.37

Kommentera

Svar:
Jo, och visst misstänker man att just detta var syftet med programmet. Ett kraftfullt propagandainlägg mot feminismen var det. Man hade ju mycket väl kunnat göra ett sakligare program om ROKS åsikter, om man velat diskutera frågan seriöst.
Kerstin
5/6 klockan 15.25

Kommentera

2/6 klockan 03.00
Förvånad men inte överraskad!
"L D, statssekreterare hos statsminister G P, sade sig vara förvånad över att det blev ett så kraftfullt nej som det blev i den holländska folkomröstningen om EU-konstitutionen. Han är dock inte överraskad" (namnen ej utskrivna här), läser jag i DN:s nätupplaga idag.

Om jag är överraskad, då är jag förvånad. Vem är det som är förvirrad? Statssekreteraren eller DN:s journalist, eller båda?

Men jag är varken överraskad eller förvånad över resultatet.

Kommentera