Lugna och fredliga
Påfåglar är fredlig och lugna fåglar utan tendens att bli panikslagna. Det hindrar dem inte från att reagera blixtsnabbt, inför vad de betraktar som faror. Deras första instinkt är att fly och det gör de endera genom att lugnt och värdig trava iväg, genom att springa bort lite snabbare eller, om de anser faran vara riktigt överhängande, genom att göra ett rejält uppflog.
De är tämligen goda flygare för att vara hönsfåglar och kan utan problem flyga upp på 10-15 meter höga takåsar eller till trädgrenar högt upp. De lugnar emellertid ner sig tämligen omgående efter flykten men har de väl flugit högt upp sitter de kvar en god stund innan de flyger ner igen. Vi tror att det kan bero på att de utvecklar så mycket energi vid uppfloget att de behöver en god stund för att få ny energi att flyga ner igen, men detta är endast en gissning. Vi har givetvis inga mätningar att stödja oss på.
Annars flyger de normalt endast upp i högre träd vid läggdags, då de gärna sitter ganska högt upp på någon grov trädgren och sover under natten. På vintern sover våra påfåglar på takstolarna på rännet, som befinner sig omkring 4 meter upp från golvet.
Även kycklingarna är goda flygare. I år lade vår höna sina ägg på en hylla uppe vid takstolarna. Vi blev lite förtvivlade eftersom vi var övertygade om att om vi inte kunde plocka ner kycklingarna när de hade kläckts så skulle de slå ihjäl sig mot golvet när de försökte följa hönan ner. Det gjorde de inte. De klarade nedflygningen galant, troligen redan samma dag de hade kläckts, möjligen andra dygnet. En vanlig kyckling hade troligen slutat som en våt fläck på golvet om den hade försökt sig på denna flygtur.
Fåglarna har alltså en otrolig kraft i sina vingar, redan från första dygnet och de stora kan slå rejält med vingarna om de föredrar att försvara sig istället för att fly. Våra påfåglar satte sig ganska direkt i ordentlig respekt hos katterna, som vid första konfrontationen tyckte att vi hade presenterat dem världens smaskigaste stek. Den villfarelsen togs de snabbt ur. Påfåglarna iddes inte fly, de bara talade om för katterna här var det de som bestämde.
Till toppen
|
Till och med våra hundar har respekt för påfåglarna. Detta innebär dock inte att påfåglarna är aggressiva av sig. De är inte som kalkontuppar eller gåskarlar som kan bli ganska ilskna och gå till rena attacker på både djur och människor. Våra har i alla fall inte visat några sådana tendenser, men behöver de försvara sig mot mindre rovdjur så gör de det.
Hur klarar de räven?
En vuxen påfågel är inte så lätt för en räv att ta. Dels är fåglarna mycket uppmärksamma, dels reagerar de blixtsnabbt och flyger undan om de anfalls, så en räv ska ha tur för att kunna ta en påfågel. Kycklingar däremot är lättare offer, inte bara för rävar. Katterna ger sig inte på kycklingarna heller, eftersom hönan försvarar dem. Däremot förlorade vi troligen hela kullen förra året på grund av att kycklingarna kunde ta sig ut under bräderna och ut utanför ladugården, dit hönan inte kunde följa dem direkt (springan var för liten för henne och hon kunde bara komma ut nårga meter längre bort), och vi vet att skatorna satt och vaktade på henne och kycklingarna. Så inom tre dagar hade alla de tre kycklingar som hon hade då, försvunnit. Man ska alltså se till att kycklingarna inte kan slinka ut på ställen där hönan inte kommer ut och kan följa dem direkt, om man nu inte tar det säkra för det osäkra och har höna och kycklingar i en hönsgård med nättak, vilket förstås är det säkraste.
|
