Varför har man påfåglar?
- För att man tycker om och är intresserad av fåglar.
- För att man tycker om att omge sig med och titta på vackra fåglar. (Somliga uppskattar akvarier och håller sig istället med praktguppies.)
- För att påfåglar är sansade och trevliga, inte alls aggressiva, varför de skapar en behaglig stämning på gården.
- För att deras spillning är utmärkt gödsel att lägga i rabatterna.
Varför ska man inte ha påfåglar?
- För att deras spillning ofta ligger där man sätter ner fötterna och gärna kletar sig fast under skorna. Alla mynt har två sidor.
För att de gärna klampar omkring på biltak och repar lacken.
- För att de skriker rätt bra ibland. De har två ganska höga ljud, dels ett trumpetande läte, dels ett jamande läte som båda hörs vida omkring. De skriker mest i parningstider, under tidiga våren och försommaren, men även vid andra tider på året kan de låta då och då och det händer, speciellt under sommaren, att de ropar mitt i natten. Som påfågelsentusiast vänjer man sig snabbt dock, och hör inte att de har oljud för sig. Har man ljudkänsliga grannar, bör man nog som fågelentusiast istället välja att skaffa sig ett par kanariefåglar att hålla i bur inomhus.
Nå, de skriker inte hela tiden och håller inte hela morgon - och kvällskonserter, som taltrastar och andra sångfåglar, det blir mer av spridda trumpetanden.
Till toppen
|
Våra påfåglar svarade exempelvis fasantupparna. Så när dessa skrek trumpetade påfåglarna. Men nu har fasanerna valt att flytta till andra revir.
De har uppenbarligen uppfattat påfåglarna som jättelika fasaner som man gör bäst i att inte utmana.
För vår del finner vi motor - och maskinbuller avsevärt mycket mer störande än påfåglarnas trumpetanden, som trots allt inte hörs så ofta, och jamandena, som hörs lite oftare. Men vi är ju nu en gång sådana, vi människor, att vi tenderar att ha mycket mer överseende med de oljud vi själva, eller våra egna husdjur åstadkommer, än med minsta lilla knäpp från grannen och grannsämjan är värd en hel del så den bör man nog inte äventyra i onödan.
|
|
Att hålla påfåglar
Vi föredrar att ha våra påfåglar fritt gående på gården. Alla djur gör sig ju bäst och håller sig vackrare och friskare om de inte stängs in i en inhägnad (som förstås måste ha nättak också i så fall, eftersom de annars flyger ur inhägnaden) där de tvingas trampa runt i sin egen spillning. Dels drar påfåglarna lätt på sig infektioner när de hålls på en väldigt begränsad yta, dels trampar de ner all växtlighet ganska snabbt. Det resulterar i att det blir lerigt och stenigt i inhägnanden, något som kan gå hårt åt hanarnas långa vackra fjädersläp.
På sommaren promenerar våra påfåglar alltså omkring på gården och plockar i sig lite av allt möjligt, av såväl grönt som insekter.
Så var det det här med speglar. Vi kom alltså på att för att de inte skulle lämna gården måste de ha tillfällen att spegla sig här hemma. I annat fall drog de iväg till första bästa villa med behändiga källarfönster att trava mellan och spegla sig i. Jag tog några glasskivor och målade dem svarta på baksidan
Till toppen
|
(ett par gamla fönster med svart plast på baksidan går också bra), och satte upp, dels vid deras matplats, där Dan byggde en speciell spegelhållare till dem,
(bilden till vänster), dels på ladugårdsväggen (bilden till höger där man ser hur hönan speglar sig samtidigt som tuppen fjädrar sig för henne). Däremot ska man akta sig för riktiga speglar. Vi testade det, men fann att spegeln var krossad redan andra dagen. Vi tror inte att det var påfåglarna som krossat spegeln utan skator eller kråkor som anfallit spegeln.
Vidare har vi kunnat konstatera att speglarna fungerade bra endast så länge vi hade en enda tupp med höna. När vi så småningom hade en hel liten grupp med tuppar, så började de utvidga sitt revir och fann då grannens källarfönster igen. När vi så avskilde ungtupparna (satte in dem i ladugården i väntan på att få dem sålda) och gammeltuppen blev ensam kvar utomhus, stannade han hemma hos hönan och hemmaspeglarna igen. Så har man nära till grannen kan man nog inte ha mer än ett par gående fritt, om man vill att de ska stanna hemma på gården.
|
Under sommaren föredrar påfågelshanarna att stanna ute hela dygnet. Då flyger de upp i något stort träd där de sitter och sover på en lämplig gren. Hönan sover däremot gärna inne även under sommaren, om hon har kycklingar.
När träden är avlövade och höststormarna börjar sätta in föredrar alla att gå in och sova inomhus. Vi har ordnat med inomhusutrymme för våra påfåglar på rännet i ladugården. Dit kan de gå in när de har lust. Där utfodras de på vintern och där föredrar de att stanna när det är kallt och snö ute. De traskar runt på golvet på dagarna och sitter och sover uppe på takbjälkarna om nätterna. Det är viktigt att man ser till att de har tillräckligt tjocka sittpinnar i inomhusmiljön, eftersom de kan förfrysa fötterna om deras sittbjälkar är så tunna att de tvingas gripa hårt runt dem för att hålla sig kvar.
Vi kom snart underfund med att vi var tvungna att ha tänt i ladugården i skymningen, för att de skulle våga gå in och sova där. När det är dags för dem att slå sig till ro för natten, är det redan skymning och om det är mörkt i ladugården ser de inte in och vågar inte gå in på rännet.
De tycker som regel inte om snö och somliga påfåglar kan bli rent skräckslagna första gången de upplever sådan. När det är snö på marken brukar våra påfåglar inte gå utanför dörren, trots att dörren till rännet står öppen året om.
Till toppen
|
|
Utfodring
Vi ger våra påfåglar kalkonfoder som vi köper på Lantmännen men man kan också ge dem speciellt fasanfoder, som finns att köpa i säckar på vissa ställen, dock inte hos Lantmännen där vi bor. Experter på påfåglar menar att kycklingar visserligen kan födas upp på vanligt kycklingfoder men att detta inte är tillräckligt proteinrikt vilket leder till att kycklingarna inte växer lika bra.
På rännet, där de huserar större delen av året, har vi ordnat med en foderautomat åt dem, som vi har hängt upp i taket så att den inte står på golvet och drar till sig råttor och möss. De små kycklingarna ger vi däremot mat på flata tallrikar på golvet
Ska vi bjuda påfåglarna på något gott ger vi dem ofta brödbitar, en limpskiva som vi bryter i små bitar och kastar till dem. Det de älskar allra mest är pastakuddar dock, som vi också ger dem då vi fått sådana över, och om vi vill locka in dem i en bur för att kunna ta dem.
På sommaren, då de går ute, äter de insekter och grönt och de får därmed troligen i sig mycket annat som är nyttigt för dem.
|
Bilderna på den här sidan visar hur fjäderdräkten kan skifta i färg. I somliga ljus är stjärttäckarna skarpt gröna, i andra skiftar de i rödbrunt och ibland är de nästan gyllene i färgen. Halsfjädrarna är oftast skarpt klarblå på tupparna, ibland skarpt turkos, något mer gröna och mindre intensiva hos honorna, men på båda könen kan de skifta över i endera färgen, allt beroende på hur ljuset faller på deras fjäderdräkt. Färgvariationen på bilderna på den här hemsidan är alltså inte resultat av dålig färgåtergivning på fotona, utan färgerna kan se så här olika ut.
|
Internet Explorer
1024 x 768
Design & Webmaster
|
